Home Mobbning/hat Vitsen med att vara snäll

Vitsen med att vara snäll

by Charlotta

Det verkar som om alltför många har glömt det man fick lära sig som barn, att man ska vara snäll mot andra. Snällheten finns naturligt inom oss, vi vill göra gott, vill vara till nytta och få uppleva glädjen och tacksamheten hos en annan människa när vi gjort något som snällt.

Och ändå har det blivit så vanligt att välja bort snällheten till förmån för elakhet, hat, ondska och misstänksamhet. Var kommer alla dessa mörka tankar och känslor ifrån? Varför är behovet av att skada och trycka ner så överväldigande stort att vi går emot vår egen natur?

Har man någon gång i sitt liv känt sig översköljd av någon annans snällhet och välvilja så tror jag chansen är mycket större att man själv blir en snällare människa. Om man däremot bara får uppleva elakhet, misstänksamhet, avund, ilska och hat så tror jag att risken är stor att man bildar sig en uppfattning om att det är så världen måste se ut och att det är det som krävs för att man ska kunna överleva och ta sig fram.

Tyvärr är världen på många håll redan så tuff att godhet och välvilja möts med misstroende och hånfullhet för man vågar inte tro att det kan vara ärligt menat. Inte kan väl en främling vilja mig väl och göra något för mig utan anledning? Inte kan väl en helt okänd människa ta av sin egen tid och sina egna pengar och göra något för att jag ska få det bättre, eller bara för att jag ska bli glad?

Ett annat sätt att reagera om man är ovan vid godhet är att räkna med att det goda bara är något tillfälligt och att det gäller att snabbt roffa åt sig så mycket som möjligt medan man kan, för man vet aldrig när man får tillfälle igen eller hur länge man måste klara sig utan till nästa gång.

Båda tankesätten handlar i grunden om överlevnad, om att referensramarna är byggda utifrån en upplevelse av brist och nöd, att man gör vad man måste för att klara sig och sina, att var och en får rädda sig bäst den kan, och att alla andra scenarion är otänkbara.

Resonerar man så har man troligtvis inte upplevt så mycket snällhet i sitt liv, och det kan vara en lång mental resa att landa i en annan verklighet och våga tro på att människor vill väl, att snällheten är bestående och ärligt menad.

För många är snällheten så djupt begraven under hatet att den inte alls är tillgänglig för närvarande, för andra ligger den så nära att den är delaktig mest hela tiden. Och så finns det de som har sin snällhet väl dold men inte så långt bort som man kan tro.

Kanske kan man inte nå alla, men om man bara kan påverka några människor genom att vara snäll så är mycket vunnet. Om alla som har sin snällhet inom räckhåll använde den på en person om dagen så skulle vi sakta men säkert kunna locka fram mer snällhet och kanske göra världen till en lite bättre plats.

Hur långt har du till din snällhet? Kan du tänka dig använda din snällhet på någon som kanske inte riktigt har gjort sig förtjänt av den men som väldigt väl skulle behöva en dos av den?

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI