Home Naturen Berg och öknar har sitt eget medvetande

Berg och öknar har sitt eget medvetande

by Charlotta

Berg är den naturtyp på Jorden som har existerat längst i förhållandevis oförändrad form. Berg kan eroderas eller höja sig efterhand som de yttre omständigheterna förändras, men i grunden är det samma berg som det har varit under mycket lång tid. Öknar består av bergart precis som berg gör, berg och öknar är de två ytterligheterna av samma skapelse och delar därmed historia.

En bergart består av en eller flera mineral vilket är en del av de ämnen som planeten består av under den tunna jordskorpan. På så sätt är berg och öknar, mer än någon annan del av naturen, i sin renaste form del av den planet vi lever på. Ett berg är en förstenad del av planetens inre, det inre av alla berg leder djupt ner i det inre av planeten och utgör därmed en energimässig direktlänk till planetens kärna.

Bergen och öknarna är sprungna ur Jorden och fortfarande del av planeten men har under tidens gång utvecklat sitt eget medvetande. Tätt förknippade med Jorden själv men ändå tillräckligt skilt för att betraktas som en egen individ, spridda över Jordens yta men ändå sammanlänkade genom sina rötter. Att hålla en näve sand i handen är att hålla en del av planetens inre i sin hand, den ursprungliga energin finns kvar där om än i väldigt liten form. Att befinna sig på ett berg är att få en känsla av de energier som råder i Jordens inre.

Denna energi och detta medvetande återfinns i alla stenar men är mer koncentrerat i de mineral som ofta kallas kristaller. Kristallernas struktur gör att de kan hålla mer energi och därmed en högre grad av det gemensamma medvetandet. Kristaller i olika färger kan hålla olika delar och olika mycket av den totala energin och det totala medvetandet och får därmed olika energimässiga egenskaper. Utöver att hålla viss energi kan kristallerna också förmedla denna energi till sin omgivning vilket gör att kristaller, och stenar generellt, kan förstärka eller förändra energin på en plats.

Bergen och öknarna utgör en viktig balanserande faktor för Jorden. Deras placering och storlek är inte slumpmässiga utan noga uträknade för att de ska kunna agera som stabilisatorer så att planeten kan bibehålla sin placering och rörelse i solsystemet. I kosmos sker kontinuerligt naturliga förändringar som påverkar jordytan och fortplantar sig till planetens inre där det sker en utjämnande balansering. Över tid sker ibland också små förändringar i Jordens inre som gör att balansen förskjuts en aning vilket leder till motsvarande förändringar på jordytan och i kosmos. Bergen och öknarna är den främsta länken mellan planetens inre och yttre värld och den balanserande faktorn i den gemensamma dans som Jorden och kosmos alltid utför. De utgör också en dämpande effekt på den kosmiska påverkan Jorden ständigt utsätts för.

När människan gör åverkan på berg genom att till exempel spränga bort delar eller omvandla tidigare orörda bergslandskap till nedskräpade turistattraktioner hindrar detta bergen att till fullo utöva sin balanserande effekt. Bergens energier förändras, minskas och förorenas vilket leder till att de inte längre kan upprätthålla balansen på Jorden. Motsvarande händer när människan gör åverkan på öknar genom att till exempel flytta på stora mängder sand eller bygga anläggningar för utvinning av olja. De riktigt höga bergstopparna i världen är att betrakta som energimässigt heliga platser som inte ska beträdas av någon människa någonsin. Detta för att inte riskera negativ påverkan på det intrikata energisystem som garanterar planetens välmående och fortsatta existens.

Berg och öknar kan tyckas kala och okänsliga för påverkan men är i själva verket högkänsliga och finstämda instrument arrangerade för att bibehålla solsystemets totala balans. Genom att fortsätta manipulera, beträda och förstöra dessa områden riskerar människan Jordens balans och därmed också solsystemets existens och sin egen överlevnad.

Människan har ett stort och mycket viktigt arbete framför sig med att städa upp och återställa alla de bergs- och ökenområden som hon har gjort åverkan på. Allt går inte att göra ogjort men genom att dra sig tillbaka från områdena för gott, och återställa det som går, ges bergen och öknarna en möjlighet att läka och återgå till det de en gång var och måste få vara.

/Andlig guide kanaliserad av Charlotta

23 comments

Christer Ståbis 6 februari, 2020 - 22:45

Jaha… Intressant men ger mig också ett antal frågor… eller så behöver jag inte ställa några frågor för jag känner svaren själv…
Detta inlägg berör mig i allra högsta grad då två av de viktigare ingredienserna i mitt liv (och har varit i hela mitt liv) är just berg och stenar… Två av mina största intressen, som jag ägnat tusentals timmar åt i mitt liv.
Jag förstår det som förmedlas här, även om det var en hel del nya detaljer. Fast jag tänker då direkt på om JAG gör något galet… Jag vet inte hur jag ska kunna förklara det i några få rader här…
Nu kan det ju vara så att jag är så naiv och outvecklad så jag har missuppfattat det hela för min del då… men jag har inte känt mig ovälkommen på bergen. Tvärtom så känner jag en koppling till Moder Jord när jag är i bergen och att min vistelse där snarare är välsignad. Som sagt, svårt att förklara med några få ord men mina fjällturer är helt makalösa och jag skulle gissa att inte många människor har fått uppleva i bergen lika mycket som jag har fått uppleva under mina turer. Jag är själv förvånad över det, för jag kan tycka att det inte är riktigt ”logiskt” med all ”tur” som jag har haft med vädret under mina turer.
Ett kort exempel. Jag bestiger fjäll i Sverige och Norge. Det är mitt största intresse som ger mig mest. Jag är ALLTID oerhört tacksam och glad för de turerna jag får göra. Jag har som princip att alltid få sol på toppen på varje fjäll jag bestiger. (Alltså undviker jag alltid att göra turerna i regn eller mulet väder.) Jag har fått fått sol på ALLA toppar utom på ca 5 st. Då har jag bestigit 664 fjäll till dags dato… Låter det rimligt ? Rent logiskt så låter det inte rimligt för mig ! Fast det är min realitet ! Människor frågar mig ibland vart jag ska åka på semestern. Jag kan aldrig svara på det, mer än att jag åker till fjällen om det blir fint väder. Vart ? Där det är sol ! 😀
Jag väljer alltid mina resmål utifrån känsla och förnuft. Jag kan hamna västerut eller norrut. Det avgör de sista två dagarna innan avfärd.
En av de 5 fjällen jag var utan sol så hade jag med mig en ”oturs-Nisse” som var för mig då helt obekant från början (vilket jag aldrig gör om efter det). Andra gånger har jag inte följt min intuition. Fast sol på 659 fjäll av 664, låter det logiskt rimligt eller ens troligt !?
Då har jag inte alltid haft sol hela vägen heller, utan i några fall fått det några minuter eller mer precis på toppen. En höst för några år sedan så drog molnen in över en fjälltopp bara 20 min från att jag nådde den, från att ha varit sol i flera timmar innan. Det kändes inte roligt… Efter en viss tid (30 min ? 1 tim ?) så drog molnen bort mer och mer för att till slut skingras helt ! Jag grät av lycka då. På fjället till höger om mig och på fjället till vänster om mig så låg det moln…
Sådana där saker är inte ”logiska”, om man tänker med en vanlig människas mått. Detta är bara ETT exempel av flera hundra jag skulle kunna ta upp…
Jag brukar säga till människor ibland att jag har en kontakt med Moder Jord.
Jag blir välsignad med fint väder.
Nu bestiger jag då inte heller de högsta topparna och har inga ambitioner på det. Jag är så nöjd i våra Skanderna. Det finns allt där som jag önskar för resten av mitt liv.
Det du förmedlar här förklarar en del varför jag inte vill ta med mig ”vem som helst” upp på fjälltopparna… Likaså att jag är noga med inställningen på den eller de som eventuellt skulle få följa med. För mig är en topptur antagligen en större upplevelse än för många norskar som är vana vid att ”flänga i bergen”. Visst är det garanterat många som känner glädje och hänförelse i fjällen, över den skönhet de får uppleva men säkerligen saknar många den andliga dimensionen på upplevelserna.
Jag bestiger alla fjäll ensam nu för tiden, för jag har inget lämpligt sällskap att ta med. Jag har dock de senaste åren känt en stark vilja till att få dela med mig av mina turer och upplevelser. I år kan det nog komma att ske. I och med det jag läst på din blogg så inser jag än mer vikten av att det är någon som är andlig.
Jag har också upplevt hur det är att ha med sig någon som inte alls… passar där… Det kan bli en helt annan (tråkig) upplevelse då.
Det där med att spränga sönder berg och annan åverkan har jag alltid mått illa av. En gång när jag kom upp på ett litet fjäll så började jag gråta, då jag såg en helt nyanlagd skidbacke med krossad sten istället för naturlig och hel mark på backen… Ett annan gång blev jag chockad över då jag fick reda på att de sprängt sönder en klippa, bara för att få ge andra människor ”Chock(en)” att åka nedför. (För de oinvigda kan jag nämna det ”fyndiga” i mitt ordval, då backen i verkligheten har fått namnet ”Chocken”…)
I varje fall vill jag säga att jag känner mig annorlunda på fjälltopparna än… ja, alla jag träffar på där. (De fjäll där jag träffar på några människor alls då. De flesta toppar är jag dock själv på.) Jag kan inte på rak arm minnas om jag träffat på någon liknande som jag där (vad jag sett, det finns säkert någon enstaka till).
Jag stannar länge på topparna och njuter av att vara där och av utsikten, medan de flesta hastar ned efter några minuter eller en kvart. Jag ser inte meningen i det… Fast det gör mig inget, för det är skönast när jag är själv på toppen. Jag har börjat tycka det allt mer de senaste åren, har jag märkt, av någon anledning.
Är jag själv där uppe är det inget som ”stör” min upplevelse och min kontakt med Moder Jord. Fast delad glädje är dubbel glädje, om man har en lämplig person med sig. Det är bara det, vilket forum jag ska finna henne i… Hm, det tål att luska vidare i.
Jag ska nu runda av mitt långa inlägg (som för övrigt inte många lär orka läsa igenom, mer än du Charlotta som känner dig ”tvungen” att läsa det för att det är skrivet på din blogg… ;D)
/Chao

Reply
Charlotta 7 februari, 2020 - 12:16

Du är rolig du! 😀 Jag läser med intresse kan jag meddela. 😉 Som jag förstår det är det långt ifrån alla bergstopar som är heliga utan ett relativt begränsat antal av de allra högsta, och några enstaka andra som inte är så höga, runt om i världen. I ditt fall är jag övertygad om att du skulle känna om du kom i närheten av en sådan topp, jag tror att känslan av att området är… ”pristine” (i brist på ett bra svenskt ord) och att man inte har tillträde är tydlig om man bara är uppmärksam. För alla andra bergsområden är vi alla välkomna så länge vi visar tillbörlig omtanke och respekt, något som det tyvärr är si och så med än så länge men som kommer att bli bättre med tiden. Därmed inte sagt att man kanske vill ha med sig vem som helst på en vandring som man själv upplever som meditativ eller till och med sakral om den andra personen inte delar eller ens har förståelse för den upplevelsen.
/C

Reply
Christer Ståbis 9 februari, 2020 - 13:50

Vad trevligt, att jag kan vara till glädje. : ) Jo, jag kan tänka mig att det inte är alla berg som är ”heliga”. Då hade det ju blivit rätt begränsade områden för oss människor att vara på, då berg finns på en stor del av jordens yta och många människor lever i bergen.
Fast jag undrar på vilket vis människans vistelse på dessa heliga berg har en negativ inverkan och vad det påverkar ? Det skulle vara intressant att veta. Sedan borde det väl ha en viss betydelse för hur utvecklad en människa är som beträder ett sådant berg. Det är ju (enligt mig) en väldigt stor skillnad på ”utvecklingsgrad” hos oss människor här på jorden. En del är väldigt mörka och destruktiva och en del är väldigt ljusa och medvetna (och sedan allt mitt emellan då).
Det är lite märkligt ändå, hur stor inverkan ”Mammon” har på människan, även s k andliga människor. Ta Nepal som exempel. Visst, pengarna ger välstånd till fattiga människor men frågan är om de är lyckligare nu… Uppenbarligen har människor klarat sig förr utan pengar så vari ligger skillnaden ? Att de nu kan ha TV och en iPhone…? Jag unnar bergsfolken i Himalaya att få det bättre om de har det dåligt men har denna cirkus i Nepal gett nepaleserna ett bättre liv ?
Jag ska förtydliga för de som inte är insatta. Ta exempelvis Mount Everest. Skräckexemplet nummer ett… Det anses ju av nepaleserna själva vara ett heligt berg och ändå tillåts denna ”cirkus” med död och vanhelgande av berget som följd ! Varför ? För pengars skull !
Förr ansågs vissa berg mer heliga i Himalaya och inget tilläts bestiga dem – precis samma insikt som du tar upp i ditt inlägg. Fast nu… nu vet jag inget berg på rak arm som inte får bestigas längre… Så, nepaleserna SJÄLVA har alltså gett vika för Mammon… Det finner jag rätt märkligt… De som annars är så andliga. o_O
För att återgå till skräckexemplet… Everest. Jag förstår de som vill bestiga berget och en gång i tiden var det en större respekt för berget och för att bestiga det. Som det däremot nu har utvecklats till har det helt urartat ! Människor dör på berget, bara för att de får stå i KÖ i väntan på att gå uppför under vissa passager. (Man har en begränsad tid på sig där det är viktigt att ta sig så fort som möjligt upp och ned från berget, p g a kyla och syrebrist.) Det finns döda människor utmed ”vägen” upp mot toppen. Använt material, såsom tält, kläder, syrgastuber m m ligger utspridda där de slängt ifrån sig det. Sherpas (ett bergsfolk som jobbar som guider i Himalaya) riskerar sina liv varje dag för att guida upp folk till toppen. De får rädda människor från berget som inte har där att göra från första början, p g a att de är alldeles för otränade och oerfarna. Pengar styr. Många olika företag har anordnade expeditioner för bestigningar av berget. De vill ge sina kunder en upplevelse och valuta för pengarna och vill att så många som möjligt tar sig till toppen. Säkerheten tummas på. Nepals styrande ger tillstånd till fler expeditioner än vad som är säkerhetsmässigt rimligt – med medföljande tragedier och nedskräpning till följd. Det krävs tillstånd för att bestiga de flesta (högre) bergen i Nepal. Det främsta skälet till det är inte något andligt skäl utan enbart ekonomiskt… Det drar in stora pengar till Nepal.
Jag ska inte gå in allt för mycket i den historien här och nu men man behöver inte har stora andliga insikter för att se det respektlösa mot naturen i detta fall.
När jag var yngre har jag fått frågan då och då om jag tänkt på att bestiga Everest någon gång. Varje gång har jag svarat nej och sagt att det är ”för mycket” av allt. För mycket pengar, för stora risker, för osäkert med väder och att lyckas med en bestigning, för mycket förberedelser, för långt bort… och sedan för mycket människor. (Bara att vara många på ett berg med svårare passager innebär större risker.)
Nej, som jag sade tidigare, jag är så nöjd med våra Skanderna (som vår bergskedja heter). Det finns så mycket vackert att uppleva här. Jag behöver inte fara till andra sidan jorden för det. Jag kan inte ”skryta” med att ha bestigit de högsta bergen men jag har inget behov av att göra det heller. Jag bestiger berg för min egen del och jag jämför mig inte med någon annan. Det är så skönt för jag känner ingen prestige i det jag gör. Jag dokumenterar alla turer men jag gör det för min egen del. Dock har jag känt de senaste ett eller två åren att det vore kul om mina erfarenheter kom andra människor till gagn också. Eventuellt kommer jag att starta en blogg lite längre fram. Jag får se. Någon mening med alla mina turer lär det i alla fall vara, mer än ”bara” för mitt eget nöjes skull. Fast det lär utkristalliseras (no pun intended :D) så småningom.

Reply
Charlotta 9 februari, 2020 - 15:31

Jag vet egentligen inte mer om bergstopparnas helighet än vad som framkommer i inlägget men jag vet att även de mest medvetna människorna i vår tid är förhållandevis väldigt lågfrekventa. Av den anledningen bör en människa på en sakral bergstopp innebära en stor störning i de högfrekventa energier som flödar i båda riktningar genom bergstoppen. Det finns ingenting som säger att människan hör hemma i alla vinklar och vrår av planeten, kanske är de mest avlägsna och svårtåtkomliga områdena avlägsna och svåråtkomliga av en anledning. Av samma anledning som man inte släpper in en stimmig treåring i ett sterilt labb med känslig, högteknologisk utrustning så vill inte Moder Jord släppa in oss, mer eller mindre, outvecklade människor i de mest sakrala och känsliga områdena. Utvecklingsmässigt har människan ungefär nått krypstadiet, så vi är inte riktigt att lita på ännu vad gäller uppförande och medvetande.
/C

Reply
Christer Ståbis 10 februari, 2020 - 03:10

Jo, nog har jag märkt att människan på den här planeten är lågt utvecklad… Jag brukar själv säga att de inte har börjat ”Kindergarten” ännu. Rätt likt din beskrivning… 😀
Däremot blev jag förvånad över att vi människor kan störa bara genom vår närvaro. Jag trodde Moder Jord och naturrikena klarade av oss utan problem, så länge vi inte medvetet förstör naturen…
Okej, då borde vi egentligen hålla oss inomhus då och inte gå ut i naturen alls, för att störa minst… o_O Ja, naturrikena har ju kommit mycket längre i sin utveckling än vad vi människor har.
Å andra sidan kan man vända på det hela och säga: ”Det skulle de som satte oss här ha tänkt på innan de placerade människan på den här planeten”… Ett mindre bra beslut då, kan man tycka. Å andra sidan var det väl svårt att hitta någon annanstans att sätta oss på förstås… ;D
Du ser att än hur man beter sig så kommer man till den slutsatsen att man måste vara ”perfekt” för att leva på den här planeten, annars så stör man, förstör, är i vägen eller gör något fel… (Gosh, I hate to be right all the time…) : /
Då kommer jag osökt in på en annan sak som ligger lite i linje med detta och som jag tänkt nämna någon gång.
Detta är min personliga upplevelse men jag finner mig gång på gång vara mitt emellan… Ja, just precis så – mitt emellan… allting. Jag är för utvecklad för att kunna umgås med ”gemene man” men för outvecklad för att få ”leka med de stora grabbarna” (inom andligheten). De som har kommit längre i sin andliga utveckling verkar inte vilja ha med mig att göra. Jag är för outvecklad, verkar det som.
Jo, jag höll ett tag på med uppstigningsarbete (för att så småningom göra en uppstigning till den 5:e dimensionen i något liv). Jag var med SSOA, Spiritual School of Ascension, ett tag men jag fick inte vara med på en träff för jag var för outvecklad. De uttryckte det inte så men jag ”behövde rensa bort något först innan jag var välkommen tillbaka”. Ungefär något i den stilen. Det var en märklig upplevelse hela den resan med dem. De kändes väldigt elitistiska. Alla blev utestängda ett tag, förr eller senare… Det verkade som om alla blev tvungna att vara på exakt samma våglängd, för annars ”vobblade” det inom gruppen. Hade man något som behövde rensas så störde det gruppen och man fick därför inte vara med på deras ”jobbträffar”, seminarier eller vad det hette. (Jag inte minns vad de kallades för just nu.)
Andra utvecklade människor verkar sitta på sina kamrar och jobba med sig själva och andligheten – ensamma.
De ”vanliga” människorna är för destruktiva för mig. De har för mycket mörker i sig och jag kan inte med dem. Alltså sitter jag då här, mitt emellan… Tittar jag åt ett håll så är där de ”vanliga” människorna och tittar jag åt det andra hållet så är där de ”utvecklade” människorna. Jag sitter i ett ingenmansland mitt emellan… I en utpost någonstans. Så har det varit i 20 års tid nu. Det enda stället där jag känner mig välkommen är (hör och häpnad) i naturen…
Ja, nu har jag fått det här sagt också. Ja, jag är en besvärligt typ som är ärlig och öppen… Sanningen är min ledstjärna, även om jag oftast tiger för det är till minst besvär (både för mig och andra). Fast ibland kan jag inte låta bli att yppa något…

Reply
Charlotta 10 februari, 2020 - 09:58

De områden som människan inte bör beträda är några av de allra högsta bergstopparna i världen och några få andra områden, i resten av naturen är det fritt fram, den begränsningen borde inte göra någon större skillnad i de flesta människors liv.

Jag vill påstå att de flesta högfrekventa människor upplever att de står utanför det ”vanliga” samhället och att det är svårt att finna ett meningsfullt socialt sammanhang, den upplevelsen är en del av den brytningstid vi lever i med ena foten i det nya och den andra kvar i det gamla. Det är en konst att lära sig att umgås även i sammanhang där man egentligen tycker att man inte passar in och för vissa är anpassningen så jobbig att det helt enkelt inte är värt det och då föredrar man istället att vara ensam och spenderar ofta sin tid tillsammans med djur och natur istället. Detta behöver inte vara något dåligt, men lider man av det kan man fundera på vilka kompromisser man är beredd att göra för att hitta ett socialt sammanhang att tillhöra eller helt enkelt ge sig ut på jakt efter likasinnade.
/C

Reply
Christer Ståbis 10 februari, 2020 - 13:14

Jo, de högsta topparna i världen borde väl de flesta kunna klara av att undvika. 😀 ”…några få andra områden…” hade varit intressant att veta vilka de är. Säkert inga jag kommer i närheten av heller, antar jag men det vore ändå intressant att få veta vilka.
För övrigt finner jag det lite märkligt att en del sherpas och buddhister verkar ha tappat sin andliga kompass… De som talat om precis det du säger om de andliga bergen och att inte beträda dem. Så ställer de upp och guidar folk till topparna nu helt plötsligt… o_O
Några (så kallade) buddhister har till och med varit inblandade i handgripligt bråk. Mycket märkligt.
Ja, jag brukar ofta säga att världen (människan) är paradoxal och det finner jag vara ett mycket passande ord att beskriva dem/oss.
Det du beskriver med högfrekventa människor och samhället känner jag till, är införstådd med och förstår. Fast det som jag finner liter märkligt är att jag inte träffar på några ”andliga” människor. De ”andra” är jag tvungen att stå ut med varje dag och det går vissa dagar bättre och vissa dagar sämre. Fast det hade varit glädjande om jag hade träffat på några mer utvecklade människor. Ja, några som jag skulle kunna få en kompis-kontakt med. Det finns ju alltid människor på mässor och på internet, även någon här och där ute som man borde kunna träffa på. Fast jag träffar inte på NÅGON andlig alls i min vardag !
Det lär väl finnas någon anledning till det också men jag har inte kommit på den verkliga orsaken ännu.
Söka likasinnade. Jo, du har varit inne på det ett par gånger. Fast VAR, är då min fråga ? Hur och var ? För man kan ju alltid skriva någon kommentar någonstans men det leder ju inte till några kontakter i alla fall. Det är min erfarenhet.
Jo, den kompromiss jag hade tänkt göra är just att leta efter någon friluftsintresserad person, även om den personen inte har några djupare andliga insikter. Det är den vägen jag hade tänkt att gå. Ja, de som är mer andliga verkar inte vara inne på att gå någon längre sträcka i naturen. Jag har i alla fall inte träffat på någon med den kombinationen – andlig och ”sportig”. Endera så är de jag träffat på andliga (och rör sig lite) eller så är de sportiga. Den sistnämnda kategorin tenderar att göra allt till en ”tävling” dock… Den eller de jag ska ha med mig ska inte se naturen som en träningslokal. Suck…
Ja, ja. Nog klagat från min sida nu (eller snarare beskrivandet av min verklighet). Kanske, kanske kan det ge någon, någonstans, något som läser detta i alla fall. Jag är i alla fall glad för att du svarat mig. : )

Reply
Charlotta 10 februari, 2020 - 13:40

Jag vet inte vilka de andra områdena är för det är inget som kom fram genom kanaliseringen. Min kommentar grundar sig i att jag vet att det inom alla (?) urbefolkningar förekommer naturområden som de anser heliga och själva inte beträder och urbefolkningar brukar ha bra koll på sådana saker. 🙂 Mammons makt är stor, de som tidigare inte stiftat bekantskap med den kan lätt förtrollas och nedvärdera sina gamla gudar till förmån för denna nya som lovar så mycket gott. Har du undersökt vilka intressegrupper det finns på Facebook? Där är en hel del med andlig inriktning av olika sorter och nivåer och med lite tålamod och detektivarbete borde du kunna hitta någon som innehåller människor som är intressanta för dig. Med tanke på att vi kom överens om att många högfrekventa gärna håller sig för sig själv så kan det ju finnas en uppenbar anledning till varför du inte träffar på dem. 😉
/C

Reply
Christer Ståbis 11 februari, 2020 - 23:41

Jo, jag kan tänka mig att det finns andra platser också. Skulle jag gissa så skulle jag gissa på vissa speciella platser, såsom Marianergraven (världens djupaste noterade djuphavsgrav) och i närheten av polerna. Fast det är bara gissningar och jag tror, som jag nämnde förut, att det inte är så troligt att jag kommer i närheten av några av de platserna. (Jag rester inte Jorden runt och besöker all ”obskyra” platser jag kan finna.) Det är väl inte så troligt att någon av dem ligger på min bakgård… Skulle det dock visa sig att min bakgård är helig så är det ingen idé jag försöker stoppa vaktmästaren från att klippa gräset där nästa gång. Jag menar, efter att ryktet i min by gått att jag duschar kallt, badar på vintern och skottar snö i shorts så inser jag det fruktlösa i att försöka förklara att mina bakgård är helig och inte ska beträdas…
😀
Facebook ja… Det är ett dilemma… Jag har inte Facebook. Jag har haft det förr men gått ur. Det kändes inte bra med FB. Flera orsaker till det. 1. Ett frivilligt registrerande till Storebror vad man gör och tycker. (Jo, det är ett ypperligt verktyg för myndigheter och företag att kontrollera och dra nytta av fakta om människor.) 2. FB har rättigheter till alla foton som läggs upp på siten, m m. De kan nyttja dem till vad som helst, utan att du har något att säga till om… 3. De ”vänner” jag hade där var inte roliga… Jag fick inga kommentarer eller någon som gillade det jag lade upp (som var ”lättsmälta” saker då och inte alls något kontroversiellt). De verkade inte ha tid att skriva till mig och prata något mer seriöst. De verkade mest vara intresserade av att skriva när de varit på Ikea och käkat köttbullar eller bakat en sockerkaka…
Sedan dess har jag insett att det finns fördelar med att ha FB, som just det där med grupper… Det inser jag kan vara väldigt användbart. Så, jag är idag lite mer kluven. Fast jag har inte skaffat FB igen, ännu. Tveksam till det också men… Jag vet inte.
Det är annars ett bra förslag från din sida. Tack ! 🙂
Jo, jag förstår att de andra sitter på sina kamrar också… 🙂 Fast jag tycker väl att jag borde kunna träffa på någon IRL någon gång… : /
Jag får se vad jag hittar på men något ska jag hitta på i år i alla fall. Jag tänker inte sitta här själv något mer nu. I år ska det bli förändring(ar). Ja, jag kanske känner av att det är förändring i stort på gång nu… ”To be continued…” 🙂

Reply
Charlotta 12 februari, 2020 - 10:00

Jag som då hänger en hel del på FB (men med väldigt medvetna inställningar så jag får ett flöde vars innehåll berikar mig och inte besvärar mig) såg nyligen att en väldigt populär engelsk esoteriker vid namn Amanda Ellis kommer till Uppsala i oktober för att hålla kurs. Av hennes kommentarsfält att döma har hon många intelligenta och intressanta följare så kanske det kunde vara ett sätt att träffa likasinnade på?
/C

Reply
Lisbeth 10 februari, 2020 - 15:05

Hej jag tror att en av förklaringarna till att fysiskt aktiva människor kan ha så svårt att hitta fysiskt aktiva andliga människor är den
att väldigt många bränns ut i arbetslivet, speciellt i kvinnodominerade yrken!
Ofta är det mycket svårt att få tillbaka sin ursprungliga fysiska styrka igen!
Den andliga utvecklingen ökar i samband med utbränningen, men kroppen har pga. all stress kommit i hormonell obalans!
Kvinnor har som bekant ett mera komplext hormonellt och känslomässigt system och är därmed mera sårbara.
Många av oss Svenskar som var födda i det gamla folkhemmet var också invaggade i falsk trygghet och enkelspårigt tänkande!
Inte undra på att så många lätt tappar fotfästet i den generationsseparerade verkligheten som vårt samhälle delade upp oss i!
Det vetenskapliga högmodet som kom i form av en osannolik välståndsutveckling och stora befolkningsförflyttningar mot städerna
gjorde helt enkelt att många stegvis tappade kontakten med sitt ursprung.
Det är ett uppvaknande på gång men för många människor har den och har ett högt pris!
Det finns säker många fler förklaringar, men jag tror att detta är ett ganska vanligt problem speciellt för kvinnor!

Reply
Charlotta 10 februari, 2020 - 15:39

Tack för dina tankar Lisbeth.
/C

Reply
Christer Ståbis 12 februari, 2020 - 00:53

Hej Lisbeth !
Jo, många av de jag träffat på som varit lite mer andliga har haft besvär med kroppen (eller knoppen). Det verkar som många andliga människor har valt ett tufft liv den här gången. Jag själv har fått min beskärda del av ”utmaningar” i livet. Fast min lycka har varit att jag är begåvad med en uthållig kropp och en inneboende drift till att ta mig ut i naturen och att röra på mig. Det har räddat mig under de tuffa åren. Fast många människor som är mer friska verkar sakna en inneboende drift till att röra på sig och ta sig ut, även fast de skulle kunna göra det. Tyvärr, kan jag tycka, då vår kropp egentligen är gjord för att röra på sig (och något man mår bra av att göra).
Du skrev ”Kvinnor har som bekant ett mera komplext hormonellt och känslomässigt system och är därmed mera sårbara.” Det kände jag inte till att det var så. Jag antog att många kvinnor råkar ut för utbrändhet m m för att de är mer känslosamma (rent generellt) och känsliga, kan vara mer flitiga med att vilja vara arbetsamma och ”lojala” mot företag, familj etc, samt att de ofta har mer kontakt med det andliga (känner mer och lider mer över orättvisor).
Jo, om man känner och bryr sig mer så är det stor risk för att man lider mer då också, av orättvisor och elände i världen. Fast det är en anledning till att jag föredrar att umgås med kvinnor, för att de har mer kontakt med sina känslor och det andliga. Jag kan då prata om mer viktiga saker (än sport, öl och snöskotrar :D).
Ja, människan av idag (rent generellt) har tappat kontakten med sitt ursprung, naturen och det andliga. Fast det känns nu som att det är på gång en stor förändring ! Efter att ha sett 98% av mörker och 2% av ljus här på Jorden de senaste 10 åren så har nu Charlottas inlägg fått mig att se att det är fantastiska ljusa förändringar på gång nu ! Jag kan inte nog beskriva min glädje över det och jag har nu ”vaknat till”, efter en 10-årig dvala i min kammare. : )

Reply
Lisbeth 12 februari, 2020 - 04:20

Män som har kontakt med sina känslor behövs mer än nånsin i vår tid!
Men tappa inte modet av alla utmaningar det är viktigt att bevara ro i sinnet!
Som jag ser det så tror jag att männ är känsomässigt mer sårbara än kvinnor och därför i högre grad undviker att bejaka sitt inre liv!
Jag har själv arbetat i mannsdominerade yrken, och har märkt att män löser ofta konflikter med att bortse från problemen och hoppas därmed att problemen löser sig av sig själv.
Snackar hellre teknik och prylar än känslor och andlighet!
Därför tror jag att många män som är mer naturnära har en viktig roll att visa vägen, men för att klara det krävs upplysning och frekvenshöjning!
Tack och lov har jag märkt att fler och fler män har vaknat!
En del problem löser sig visserligen av sig själv, men jag tror också att mycket kan ligga kvar olöst och ulma.
Kvinnor har istället en tendens till att riskera att ettra för att försöka lösa problemen, vilket ibland kan vara effektivt,
men tyvärr ofta också leder till att problemen istället ökar.
I vår tid tror jag att både kvinnor och män har mycket att lära av varandra!
Att verkligen fundera på varför man har valt att födas i denna tid kan vara en god början till att få klarhet i vad som är viktigt i livet!
Att att finna stillheten och kraften från naturen är läkande och inspirerande fortsätt med det!!
Att lyssna på andliga ledare är också väldigt stärkande!
Att agera kraftfullt och klokt i en ganska kaotisk värld kräver balans och uthållighet!
Därför måste man ta vara på sig själv på ett sådant sätt så att man blir en del av lösningen!

Reply
Christer Ståbis 12 februari, 2020 - 13:51

Lisbeth, tack för ditt insiktsfulla svar. Jo, traditionellt sett så har män agerat och reagerat som du beskriver. Fast som du märkt så börjar det ändras också. Jag har också märkt det. Jag ”sticker ut hakan” ibland och kläcker ur mig något andligt även till någon man. Jag har blivit lite förvånad ibland över att jag har träffat på en del som har visat en del förståelse för det jag sagt. Det är positivt ! 🙂
Nu, i och med det som Charlotta förmedlar här, så känner jag mig mycket gladare och har nu en stor tilltro till framtiden och mänskligheten. Det gör att jag nu inte kan låta bli att ”kläcka ur mig” ett och annat som Charlotta har förmedlat. Risken finns väl att en del kommer klassa mig som ”galen” men det får de göra i så fall. Framtiden kommer ju att ge facit även för dem… 🙂
Jag hoppas att en del av det jag gör kan vara till inspiration för några av de jag möter i mitt liv. Jag tycker inte själv att jag lever ”superhälsosamt” men vid jämförelse med människor överlag så gör jag nog det… Jag tycker inte att jag har nått dit än, där jag vill vara med exempelvis kosten men det är då mycket bättre än vad de flesta äter i alla fall… Fast jag jämför mig inte med dem så det ger mig inte så stor tröst. För jag anser att de flesta har en hemsk kost idag. Egentligen är det rätt ”enkelt” att förbättra sin kost rejält, utan att ändra allt med kosten men det är inte många som lyssnar på mina råd i alla fall. De fortsätter att ”knarka” socker och äta transfetter…
Jag har varit med på kanske 20 webbseminarier i ett års tid och lärt mig mycket om kost och hälsa, botat problemet med sköldkörteln jag fick för 1,5 år sedan, läkt min inflammation i ryggen och gått ned 10 kg. Jag har velat dela med mig av min kunskap och mina erfarenheter och gjorde det ett tag. Nu har jag slutat göra det, för ingen lyssnade i alla fall… Väldigt frustrerande att se människor äta sig sjuka men det är deras liv och jag har släppt tanken på att hjälpa dem nu. Var och en måste själv vilja göra förändringarna. Vi har ju alla ett eget val och vilja…
Nåväl, när jag väl kommer med råd till människor så ger jag oftast enkla råd. Det måste inte vara supersvårt med att förbättra vare sig kost eller motion. Det viktigaste är att man gör NÅGOT åt rätt håll och försöker att hålla i det.
Sedan måste inte allt vara jobbigt och tråkigt vad beträffar träning. Var och en får göra det som är skoj, för dem. Jag är t ex aldrig ute och springer en löprunda. Skittråkigt att göra det… 😀 Nej, jag gör det jag tycker är kul, i fråga om att röra mig. Jag åker turskidor, långfärdsskridskor, cyklar och vandrar. Fast det enkla rådet jag alltid ger de som vill röra sig på något vis är att ta långpromenader. Det är bättre att gå långpromenader regelbundet än att hurta iväg till gymmet, köra hårt ett par veckor för att sedan tröttna ur och lägga av helt…
Hoppsan, nu råkade jag blomma ut lite när jag talade om hälsa. 🙂
Två av de viktigaste sakerna i mitt liv för min hälsa och mående är naturen och musik. De ger mig mycket glädje och tillfredsställelse. De är en god motvikt mot allt ”elände” i världen. Det jag saknar är just det sociala. Det är en utmaning att alltid hålla ”humöret uppe” och att behålla lugnet när jag träffar på tokigheter i vardagen. Det hade varit lättare om jag åtminstone hade någon att ventilera en vardaglig händelse med, i kanske ett par minuter och sedan hade man kunnat släppa det och göra något skoj (eller nytta). Som det är nu så kommer jag hem och är bara själv med mina tankar. Det kan då ta mycket längre tid att släppa det. Fast, jag får ju å andra sidan istället större möjlighet att träna på hur jag ska tänka för att släppa den tråkiga erfarenheten…
Ja, det är viktigt att ta vara på sig själv. För mig är det en ren självbevarelsedrift att göra det men vad jag förstår så gör inte alla det.
Vad beträffar mitt bidrag till mänskligheten så är jag lite osäker på vad det kan vara, ännu. Kanske just något med naturen. Kanske bara genom att ”kläcka ur mig” en del av mitt sunda leverne eller det som Charlotta förmedlar här. Tja, jag tror det här året blir händelserikt i alla fall, på många sätt och vis.
Nu blev det en lång kommentar men jag hoppas du står ut med den. 🙂

Reply
Lisbeth 12 februari, 2020 - 04:42

Här är en podd som jag har precis hittat som handlar mycket om andligt ljusarbete och frekvenshöjning!
https://zoeland.se/podd/

Reply
Lisbeth 12 februari, 2020 - 08:00

Här är en länk som ger tips angående utmattning mm.
https://gyllenenycklar.se/utmattning/

Reply
Lisbeth 12 februari, 2020 - 10:33

Matt Kahn talar om vad verklig frekvenshöjning innebär!
https://youtu.be/9XQDlgbEY6A

Reply
Christer Ståbis 18 februari, 2020 - 13:39

Nu så, har jag kommit till stenarna. Puh, var ska jag börja… 🙂 Jag kan väl börja med att säga att jag nu får lite dåligt samvete, för jag har så många stenar samlade hemma hos mig. De borde väl vara där de var från början, antar jag… Jag har varit intresserad av stenar i hela mitt liv. När jag var yngre samlade jag på både råa och slipade stenar. Jag gillade även att slipa stenar.
Jag har sedan haft en lång paus, för när jag blev vuxen ville jag inte samla på saker mer. Det kändes onödigt. Det enda jag samlade på efter det var bergstoppar och erfarenheter. Nu ”råkade” jag se fina stenar på internet för 7 år sedan och efter ett tag kunde jag inte låta bli att köpa några. Sedan har jag haft en period på flera år, fram till förra året, då jag har köpt MÅNGA stenar… 🙂 :/ (*skäms nu*)
Så, nu funderar jag lite över det… En effekt av det borde vara att energierna i mitt hem är helt annorlunda mot ett ”vanligt” hem förmodar jag, även om de allra flesta av stenarna är små. Jag har även tänkt att göra smycken i silver så småningom, med och utan stenar men har inte plats för den utrustningen just nu.
Nu har jag inte gjort något med mina stenar, p g a att det går mycket tid till annat men jag har tidigare ibland känt att några stenar har ”ropat på mig”. Jag har känt att några har velat ha min uppmärksamhet, vilket de ibland har fått. Jag ämnar ge dem mer tid men just nu har jag inte hållit på något med dem. Jag har nu en ordentlig paus med köpandet för det går för mycket tid och pengar till det. Jag vill ju också att de ska vara till nytta på något bra sätt och inte bara ha dem liggande. (Då blir det ju ett ”onödigt” samlande bara igen, som jag slutade med för många år sedan. Sedan kan jag ju också undra över hur många stenar jag behöver egentligen…)
Så, nu vill jag veta hur mycket jag ska skämmas…? 🙂 :/
Jag älskar mina stenar och det ger mig glädje bara att hålla i dem och se på dem. En del av dem är verkligen speciella också. Jag har bl a ett par stenar som är mycket kraftfulla och speciella. Det är två moldaviter, råa. Jag har haft en speciell upplevelse med dem en gång. Jag kände för att hålla en i varje hand och spontant dansa runt. Jag gjorde det och jag blev mycket gladare, samt såg mycket klarare (med min fysiska blick) ! En verkligen speciell upplevelse ! 🙂 Jag vet att moldaviterna är speciella och enligt vissa är det väldigt speciella stenar, som är väldigt kraftfulla. Man bör vara medveten om deras styrka och det kan ske saker man inte räknat med, vad jag förstår. (Enligt någon skrift/tro så är det moldaviterna som kan vara den heliga graalen ! Jag vet inte något om det men speciella och kraftfulla är de !)
Jag är lite restriktiv med vilka som får röra mina stenar, eftersom människor påverkar stenarna och kan ”smutsa ned dem” med sina (dåliga) energier. Definitivt gäller det mina två, råa, moldaviter. De låter jag ingen annan få röra alls ! De är för speciella och kraftfulla för det.
Jag har många favoriter bland de olika sorterna, så jag kan inte plocka ut någon speciell. Fast en som ligger mig mycket nära om hjärtat är ametisten… ❤️ Det var för övrigt den allra första facettslipade stenen jag fick köpa hos en juvelerare på 80-talet. 🙂
Ja, jag kan säga mycket om stenar men det här räcker just nu. 🙂

Reply
Charlotta 18 februari, 2020 - 14:13

Jag tycker inte du ska skämmas det minsta lilla. Inte minst för att skam är en helt meningslös känsla som bara skapar problem, men inte heller ur ett mer alldagligt perspektiv. Du har skaffat dig stenar som känns meningsfulla för dig att ha nära, som du uppskattar och är glad för att ha, det räcker bra så. Att de ger dig glädje är ett alldeles tillräckligt syfte för att ha dem. Utöver den omedelbara glädjen påverkar de absolut energierna omkring sig och jag misstänker att även stenar kan anpassa sina energier för att optimalt passa sin människa (vi får se om någon kommer och vill bekräfta eller dementera det påståendet) och att de därför gör stor nytta för dig också. Du ska betänka att stenar har ett oerhört långt liv så för dem att tillbringa en mänsklig livstid i din ägo, eller några mänskliga livstider i mänsklig ägo och sedan återvända till naturen på något sätt, är som en mycket kort fikapaus i en stens liv. Eller förmodligen mycket kortare egentligen. Jag har själv planer på att köpa en rejält stor sten att lägga som ett monument i en perennrabatt i trädgården för att jag vill ha in stenelementet i sin naturliga form i trädgården och i min närhet. Jag har inte en tanke på att stenen inte vill ligga där utan tror att både stenen, trädgården och jag ska komma att trivas tillsammans och att stenen kommer att tillföra goda energier så länge den finns här hos mig. Ett kort andetag i stenens totala liv. Att du inte låter andra röra dina stenar förstår jag helt och fullt, jag är på samma sätt med min samling av kristaller såväl som med mina tarotkort, orakelkort och min pendel.
/C

Reply
Christer Ståbis 18 februari, 2020 - 16:20

Okej, tack Charlotta ! Skönt att höra ! Ja, jag tror inte stenarna lider särskilt mycket av att vara hos mig heller. Jag känner bara glädje och kärlek när jag håller i dem (eller redan bara när jag ser på dem).
Ha ha. Ja, jag tänkte inte på att det bara är som ett ögonblick för dem att vara här hos mig. 😀
Fast det jag tänkte mest på var ju om de gjorde mer nytta i naturen, där de är ”födda”, inte vara hos en människa (vare sig de är stora eller små)…
Fast å andra sidan så är ju jag en del av naturen också och det kanske behövs lite ljusa energier i min omgivning (läs: Grannar… :D).
Sedan så om stenarna inte hade velat vara i min närhet så borde de inte ha pockat på min uppmärksamhet då och då, som de gjort där de legat på borden. 🙂 Det har varit precis som om de har velat att jag skulle titta på dem och hålla i dem.
Jag känner också en oerhörd tacksamhet över att få ha alla dessa stenar i min ägo. Jag har så många olika sorters stenar, nästan alla av de mer kända och mindre kända sorterna. (Jag är förvånad över att jag inte leviterar under taket vid det här laget av all deras energier… ;D)
Vissa, såsom moldaviten, förekommer ju också bara i ett enda område i hela världen (!), så de känns verkligen unika och som en ynnest att få ha i sitt hem. Jag vet inte hur väl du känner till den stenen men jag förmodar att du vet något om den, eftersom du själv har kristaller.
För övriga, oinvigda (om någon mer orkar läsa det jag skriver ;D), så kan jag nämna att den har bildats vid ett meteoritnedslag i (gissa var)… Moldavien ! 🙂 Den är en s k tektit, vilket är en bergart som bildats av sten från Jorden när en meteorit slagit ned och smält ned berget vid nedslagsplatsen. Det upphettade materialet har då slungats upp i luften och sedan fallit ned till marken och stelnat. Det sägs att energier från rymden finns i moldaviterna. (Säkert i andra tektiter, gissar jag.) Jag har andra tektiter också men de är alla grå-svarta och ogenomskinliga. Den enda tektit jag känner till som har annan färg är moldaviten. Den är klart olivgrön och dessutom helt klar (genomskinlig) ! Väldigt speciell sten.
Fast, som jag sagt tidigare, jag har många favoriter. Jag häpnar faktiskt hur fina och underbara många stenar är ! Ibland så känner jag för att ta en av dem i min hand och då går jag och hämtar den. Fast just nu är det lite ”oordning” på dem. Jag vill strukturera upp dem lite mer men har inte hunnit med det ännu.
Det är lite kul för att jag kom in på det här med stenar (när jag var liten) via ett ”geologiskt-estetiskt” intresse för dem, inte ett andligt-healing-intresse (vilket jag då inte hade någon aning om), till skillnad mot en del healing-intresserade människor. Så jag förmodar att jag kan mer av det ”tekniska” om stenarna, såsom hårdhet, brytningsindex, dispersion, arternas släktskap, förekomst o s v. medan de som är intresserade av stenar ur ett healings-perspektiv kan mer om vad de olika stenarna är bra för och vilka energier de har. Jag har inte lärt mig vad alla stenar har för egenskaper och healing-förmågor (ännu). (De är så många och jag glömmer av vad de alla är bra för, även om jag läst om det någon gång.) Så jag har inte gjort några healingar med medvetna val av olika sorter ännu (mer än det jag vet om moldaviten). Ja, jag har tänkt lägga en selenit i varje hörn av vardagsrummet då men det har inte blivit av. (Jag blev nu påmind och ska göra det å det snaraste !) 😀
Så det är lite kul när jag träffar människor som har stenar för healing och de vet saker jag inte vet något om om stenarna och jag vet en hel del annat som de inte har någon aning om… 🙂 Det kan bli lite utbyte av olika kunskaper då. Sedan, utan att försöka låta allt för kaxig, så kan jag undra hur bra koll en del har på sina stenar egentligen… En tjej jag träffade hade alla stenar huller om buller i en liten låda och visste inte ens vilka sorter en del var… (Christer, den ordningssamme säger: Meh…! :D)
Chao bello ! 🙂

Reply
Charlotta 18 februari, 2020 - 16:35

Jag är ledsen att göra dig besviken men mina kristaller ligger i en liten låda huller om buller.😂 Jag gillar kristaller och sten i allmänhet och tycker geologi är intressant men jag har ännu inte tagit mig tid att sätta mig in i ämnet. De kristaller jag har har jag i allmänhet valt i stunden för att jag kände mig dragen till dem och därför drog slutsatsen att de gav mig något jag behövde vid det tillfället. Nu tänker jag mig att de ligger där i sitt lilla bo och sprider goda vibbar i mitt hem. Emellanåt tar jag fram dem och renar dem i fullmånens sken men mer aktivitet än så får de inte för närvarande. Så där är ännu ett intressant område att fördjupa mig i vid tillfälle.
/C

Reply
Christer Ståbis 18 februari, 2020 - 18:43

Nämen, vad faa….! :O
;D
Ja, nu tror jag då inte att DE lider av att ligga ”huller om buller” egentligen. Det är väl snarare så att mitt ordningssinne gör det… 😀 Ja och så om man inte vet vad man har för stenar då… Mest det.
Fast att ha dem ”huller om buller” eller inte kan ha stor betydelse, för vissa stenar är ju mjukare och vissa hårdare… De som är hårdare kommer då att repa de som är mjukare ! :O
Det är en sak att tänka på om man ämnar ha en sten i ett smycke också. Om du vill ha en sten i en ring så välj en som är hårdare. Hårdhet 7 eller mer. (Kvarts i alla dess former, såsom bergkristall, ametist, citrin, agat, jaspis m fl och granat, turmalin, topas m fl.)
Har du en mjukare kan du istället ha den i ett smycke runt halsen eller i ett örhänge. Tänkt dock på att opal är känslig för kemikalier och kyla. Kemikalier kan innebära parfym eller svett i det här fallet. Går man ut med en opal från varmt till iskall temperatur, som det kan vara på vintern, så kan den spricka !. Ja, kallt som under normala vintrar i alla fall… Opal innehåller vatten så det vattnet kan spräcka opalen om man går ut i iskyla med den. Bra att tänka på.
Jag har tagit hem stenar som jag hittat ute, som jag känt för att ta hem. De kan jag dock inte säga exakt vilka bergarter de består av, i många fall. (Bergarter är ”a pain in the a**”, i fråga om att lära känna igen sorterna, tycker jag… :/ Visst, granit, gnejs och porfyr är väl enkelt men många andra…)
Ja, du får väl fråga något om du undrar över något. Kanske kan jag svar på det. 🙂

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI