Home ÖG i media Hälsa och välbefinnande som affärsidé

Hälsa och välbefinnande som affärsidé

by Charlotta

Idag kan ni läsa en intervju med mig i tidskriften Företagande.se. Den här intervjun fick mig att tänka till om något som jag inte reflekterat så mycket över tidigare. Vi bor i ett land som stoltserar med att ha ett tätmaskigt socialt skyddsnät och sjukvård i världsklass, och ändå finns det utrymme för en hel massa privata aktörer att starta och driva framgångsrika företag inom området hälsa och välbefinnande. Ska man vara helt ärlig så rimmar det ganska illa.

Jag tror att det skulle vara till fördel för alla om samhället kunden acceptera att situationen när det gäller just hälsa och välmående för närvarande har gått makthavarna lite ur händerna. Att de privata aktörer som erbjuder tjänster inom området fyller en viktig funktion, och att alla skulle tjäna på ett samarbete istället för att kasta misstänksamma blickar på varandra. Inte minst skulle de som är sjuka eller mår dåligt på andra sätt tjäna på det.

In och kika på intervjun och berätta gärna vad ni tänker och tycker, här hittar ni intervjun.

/Charlotta

12 comments

J 5 mars, 2018 - 20:58

Ja, jag tänkte på det bara häromdan. Vad synd det är att Friskvård ska vara så himla mycket dyrare än Sjukvård. I veckan har jag tid för en kraniosakralbehandling, denna kommer kostar 750 kronor och det är ju inte för att jag egentligen tycker att det är roligt att behöva boka behandling som jag går dit, utan för att jag vill bli fri från mina fysiska problem. Jag har skjutit upp det här i ett år för att priset är lite för mastigt, så tänk bara om friskvård hade kunnat få kosta ungefär som ett vanligt läkar/sjukgymnastbesök. Vilken dröm!

Reply
Charlotta 5 mars, 2018 - 21:02

Jag tänker detsamma, tänk om seriösa och väl beprövade alternativbehandlingar kunde vara subventionerade på samma sätt som läkarbesök är. Det hade kunna kapa vårdköerna rejält och de som ändå måste ha läkarbehandling hade kunnat komma till mycket snabbare. Det skulle vara intressant att räkna på det ur ett större samhällsekonomiskt perspektiv, för att inte tala om det minskade lidandet för individen.
/C

Reply
J 5 mars, 2018 - 21:06

Läste intervjun precis. Önskar nästan att den varit lite längre för jag blir nyfiken på Hur du startade ditt företag efter insikten om att ingen arbetsplats mötte dina krav och behov, vad du hade jobbat med innan och hur du sen kom fram till vad ditt egna företag skulle handla om?
Kul också att se att du har börjat bli intervjuad så mycket den sista tiden och att du länkar 👍🏽

Reply
Charlotta 5 mars, 2018 - 21:23

Tack! Den sortens intervjuer är ofta ganska korta, men jag kan berätta här. 🙂 Jag började som civilingenjör inom organisation och ledarskap på mellanchefsnivå. Efter ett antal år kände jag att det inte var vad jag ville fortsätta med, jag kände mig färdig inom det området, och gick tillbaka till universitetet och utbildade mig till gymnasielärare i fysik och teknik. Efter att ha jobbat några år som det började min sjukdom (ME) att ta allt mer kraft från mig och jag kände att jag inte kunde hålla jämna steg med vad jobbet krävde. Då tog jag jobb som lärare inom kriminalvården vilket innebar en lugnare arbetsmiljö, för övrigt det mest givande jobb jag har haft förutom det jag har nu. Vid det här laget var jag egentligen redan väldigt sjuk, men min sjukdomsinsikt var i princip noll så jag bara anpassade mig efter mina begränsningar och trampade vidare. Samtidigt hade jag insett att mitt intresse låg i elevernas personliga utveckling och inte i ämneskunskapen, så när lärartjänsten på fängelset omstrukturerades och jag skulle söka nytt jobb fanns det inte längre något som lockade. Allting kändes antingen helt fel eller för krävande rent fysiskt i förhållande till mitt hälsoläge. Efter en tids jobbsökande förstod jag att jag inte skulle hitta något jobb som passade mina önskemål och förutsättningar, så jag gick en coachutbildning och startade eget. Jag hann tyvärr inte jobba med livecoaching mer än något år innan sjukdomen tog över och då gick jag över till att istället blogga om personlig utveckling och så småningom börja coacha via nätet och telefon.
/C

Reply
J 7 mars, 2018 - 10:35

Vad intressant att läsa! Och det är lite kul att folk som jobbar med personlig utveckling ofta har börjat någon helt annan stans från starten. Som du: civilingenjör – gymnasielärare – kriminalvården – coaching. Häftigt! Och jag tror att det är ett stort plus att ha varit och vandrat inom helt andra områden när det gäller friskvård/personlig utveckling, eller vad tror du? Kanske är också det faktum att du själv varit/är sjuk en ”fördel” (det låter ju hemskt, men du förstår nog vad jag menar)

Reply
Charlotta 7 mars, 2018 - 11:47

Jag håller helt med dig J, både om min karriärsresa och min sjukdom. Utan dessa livserfarenheter hade jag haft väldigt lite att erbjuda som coach, man kan läsa sig till kunskap till en viss gräns, men speciellt när det handlar om känslor och upplevelser som sjukdom, sorg, ångest och liknande så tror jag det är i princip omöjligt att till fullo förstå hur det känns och vad det gör med en människa om man inte själv har upplevt det. Min sjukdom (och även mitt liv generellt) har periodvis varit överdjävlig att genomleva och jag är oändligt tacksam för varenda vidrig minut.
/C

Reply
Annica 6 mars, 2018 - 11:36

Så intressant att höra om din livsresa Charlotta.
❤❤❤
Att du lyssnade till din inre röst och gjorde nya val, satte nya mål trots att du blev sjuk och sjukare.
Det krävs mod för att tänka om och ändra riktning.
Jag lyssnade inte till min inte röst och var inte i kontakt med min inre värld under så många år i mitt yrkesliv.
Pressade ner min själ i ett par skor som inte längre passade mig.
Hade inte kraften, inte modet att ändra min riktning.
Till slut kom kraschen och med den en ändrad riktning.
En riktning framåt i öppenhet och sanning med mig själv.
Ett väldigt mod har jag fått , jag som har varit så försiktigt och rädd.
Rädd för att inte duga, inte passa in,inte räcka till.
Ett mod och en stryka som lyfter mig högt och ger mig en känsla av välbefinnande fast jag fortfarande är sjuk.
Jag har också arbetat med människor.
Med utbildning.
Jag har gillat att mötas.
Men när utbildning blir att i att i första hand bedöma, analysera, dra slutsatser, jämföra , dokumentera mm. m.m så tog det stopp i mig.
När vi släcker ljuset i våra barns ögon , ibland redan i åk 1 med våra utbildningssystem då är det något fel.
Min själ, mina värderingar, mina tankar om lärande passade inte längre in.
Jag fick nya tankar om hur jag ska hitta vidare när jag läste din text.
Tack!❤❤❤
Allt gott!
Kram från
Annica

Reply
Charlotta 6 mars, 2018 - 13:04

Tack Annica! Det är en lång och viktig resa som du också har gjort, utan den hade du inte kunnat vara där du är idag eller komma dit du ska i framtiden. ❤ Kram!
/C

Reply
Helene 6 mars, 2018 - 19:48

Läser igenom din berättelse, –stannar till vid meningen där du skriver: ” jag insåg att mitt intresse låg i elevernas personliga utveckling, mera än i ämneskunskap,”- slut citat. Charlotta, redan där visar du på att du NU har funnit rätt väg. Som akademiker ser jag det som att ämnesområden är det som är ett måste att tillföra eleverna som sedan skall gå ut i ett Legitimerat yrke. Detta står inte i motsattsförhållande till att inte ge uppmuntran, bekräftelse :feedback, till studenterna. Detta du sedan tar upp, ang. alternativbehandling, där instämmer jag med dej till 100%. Trots att jag är ”inbiten” skolmedicinare”:) Tror att de tillstånd som du ock tex.Annica lider av, inte kan få hjälp av den traditionella sjukvården. –Vad finns att göra för Er? Var finner ni hjälp? Detta är skrivet med enbart goda tankar, även om frågor ställs, är det av försök att förstå hur ”utlämnade ni är. Goda tankar från Helene

Reply
Charlotta 6 mars, 2018 - 20:34

Det stämmer att det var under tiden som lärare på Kriminalvården som jag insåg vad jag egentligen är mest intresserad av och vill jobba med, men egentligen hade jag fått vinkar redan under tiden som civilingenjör eftersom jag då var mer intresserad av personalarbetet än av den egentliga verksamheten. Jag är i det närmaste frisk igen nu och har blivit det med naturlig läkning och alternativa metoder, något som för övrigt funkar på de flesta sjukdomstillstånd. Just utmattning kan man också få väldigt bra hjälp med genom Utmattningsskolan.se som är en handlingsprogram baserat på näring och avgiftning och just naturlig läkning. Det är inget mystiskt med den typen av sjukdom egentligen det enda som gör det svårt för dem som är drabbade är att kompetensen inom sjukvården är så oerhört begränsad. Söker man sig utanför sjukvården, eller för den delen utanför landet, finns det gott om alternativ för att bli frisk från både utmattning och andra liknande sjukdomar som man ännu inte botar inom svensk sjukvård.
/C

Reply
Helene 6 mars, 2018 - 21:41

Tack för återkoppling Charlotta!
Det välfärdssamhälle som vi lever i, har blivit så indivualliserat, vi människor sätter nästan en ära i att inte blanda sig i någon annan. :Läs bry sig om varandra. Att var nyfiken, ställa frågor, är för mej ett sätt att lära mej förstå. Eftersom jag arbetar på en Intensivvårdsavd. träffar jag endast anhöriga till den oftast nedsövde patienten. Min kunskap om det du beskriver är därför liten, därav frågor. Mitt eget dilemma är att jag har så svårt att visa mej svag, sårbar. Önskar dej allt gott framåt. Varma tankar/Helene

Reply
Charlotta 6 mars, 2018 - 21:44

Du är välkommen med dina frågor, jag svarar så gärna. 🙂
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI