Home Personlig utveckling Acceptera saker som de är

Acceptera saker som de är

by Charlotta

Du befinner dig på exakt rätt plats i livet, allting är precis som det ska vara. För många är det två påståenden som det är svårt att relatera till och kanske upplever man snararare det rakt motsatta, att ingenting är som man skulle önska, att livet springer i från en eller att allt är så rörigt att man inte ens vet hur man skulle önska att det var.

Att höra att man ska acceptera livet precis som det är kan vara oerhört provocerande om man inte trivs med sitt liv, om man upplever stora svårigheter eller mår dåligt av andra orsaker. När det man önskar mest av allt är att livet skulle förändras till det bättre verkar det som ett fullständigt idiotiskt förslag att acceptera eländet man vill fly från, och ändå är det precis det man bör göra just för att kunna börja förflytta sig bort från det.

När man inte accepterar något är man i konflikt med det, man använder sin energi och sitt fokus för att strida mot något som är på ett visst sätt men som man önskar vore annorlunda. Inte något som man önskar ska bli annorlunda i framtiden utan något som man önskar vore annorlunda redan nu. I praktiken betyder det att man önskar att det som redan har hänt inte hade hänt och man lägger därmed sin energi på att försöka förändra något som ligger i det förgångna. Utsikterna att lyckas är dåliga.

Att acceptera det som är är inte detsamma som att tycka om det eller att vilja ha mer av samma sak. Att man accepterar något betyder bara att man förstår att det ligger i ens eget bästa intresse att använda sin energi för det som ligger framåt i tiden istället för bakåt. Genom att inte acceptera allt som har hänt och allt som är så accepterar man inte heller den plats i livet där man befinner sig, och om det är oklart var man befinner sig blir det mycket svårt att lämna den platsen.

Acceptans av det som har hänt är en förutsättning för att kunna tillåta sig själv att utvecklas och växa utifrån det man har varit med om, men det är också ett sätt för nya perspektiv att få fäste och visa vägen framåt. Om man istället motsätter sig det som redan existerar ger man sin kraft åt det man minst av allt vill ha och hindrar samtidigt både utveckling och förändring. Det är lätt att tro att man står upp för sig själv genom att vägra acceptera något som man upplever som orätt men i själva verket är det precis tvärtom. Det bästa sättet att stå upp för sig själv är att ge sig själv förutsättningar att skapa något bättre.

För att lära sig att acceptera det man inte tycker om behöver man lära sig att kunna se på en situation utan att bli arg, upprörd eller provocerad för att istället uppmärksamma och förstå de ingående delarna, vad de representerar, var de har sitt ursprung och olika tänkbara mönster, tolkningar och avsikter.

När man kan analysera sina egna tanke- och reaktionsmönster och se hur de antingen kan skapa rädsla och kaos eller bidra till utveckling och förståelse har man kommit långt både vad gäller självkännedom och i skapandet av den framtid man vill ha.

/Charlotta

Medförfattare: Andliga guider

22 comments

Ann-Sofi 27 oktober, 2019 - 19:05

Fint skrivet! Tack! 💕

Reply
Charlotta 27 oktober, 2019 - 19:15

Tack Ann-Sofi!❤️
/C

Reply
H 27 oktober, 2019 - 19:41

Intressant inlägg och lite av så som jag tänker i livet. Det är ju inte precis som jag vill typ i mitt yrke men just nu accepterar jag det🙂

Reply
Charlotta 27 oktober, 2019 - 20:32

Det låter som ett bra förhållningssätt.🙂
/C

Reply
Anna 28 oktober, 2019 - 15:31

Jag har verkligen svårt att få mina tankar rätt kring detta! (Det är inte hur du skriver utan filosofin) Jag tänker på det otroligt mycket men kommer inte ifrån tanken att om jag accepterar situationen som den är, är risken att jag dränerar mig känslomässigt och att det tar bort min ’drivkraft’ att få det bättre.

Förstår du hur jag tänker? Om jag lever i ett förhållande som är ganska ojämnt energimässigt och att det är svårt med kommunikation och tillit och jag accepterar det så kommer det vara så livet ut… Det finns ju såklart svårare situationer än min så jag tror inte att jag är ensam om att inte förstå.🙄

Annars-tack för fina texter och inlägg! 🥰

Reply
Charlotta 28 oktober, 2019 - 20:32

Jag tror jag förstår hur du menar Anna och jag tror att det kan vara precis den diskussionen jag haft med en annan läsare under de senaste dagarna, så jag skulle vilja föreslå att du läser både Lisbeths frågor och mina svar i nedanstående inlägg så tror jag att du kanske får klarhet i dina tankar också. Annars får du hojta till igen så ska jag försöka svara bättre.
De mest effektiva sätta att höja sin frekvens
Kanske skulle du tillåta dig att bli arg istället?
I det andra inlägget börjar de nya kommentarerna en bit ner.
/C

Reply
Lisbeth 29 oktober, 2019 - 19:07

Tänkvärda ord som en treårig liten flicka sa till sin mamma:

”Alla är tillsammans hela tiden. Till och med Gud.”

Kloka ord uttalat av ett barn, som kunde se ljuset.

Reply
Charlotta 29 oktober, 2019 - 21:20

Precis så är det. Den kontakten finns där hela tiden, såväl under inkarnationerna som mellan dem, men tyvärr har de flesta av oss kommit så långt från vetskapen om vad och vilka vi är att vi inte kan uppfatta det medan vi är inkarnerade.
/C

Reply
Lisbeth 30 oktober, 2019 - 02:23

Definition av ord och dess innebörd intresserar mig mer och mer. Några axplock som jag tycker är både intressanta och tänkvärda:
Synd=Missa målet
Karma=Lager av skapade orsaker
Apokalyps=Ändring av sinnet. Uppenbarelse. Ta bort det som döljer. osv.
Jag kan fortsätta med flera lexigramattiska associationer som jag själv har hittat i ordens form.
Lagom= Lagen om livet. Man skall dricka lagom mycket av bägaren så att det räcker laget om.
Samvete=Samlat vett.
Kunskap= För att kunna skapa. osv….
I det här sammanhanget har jag funderat på det offentliga samtalet, och vilka möjligheter och begränsningar det ger.
Ett ord som mer har kommit fram i diverse debatter är åsiktskorridorer. Jag ställer mig då frågan vem eller vad skapar dessa korridorer?
I min verklighetsuppfattning har vi ju fri vilja! Men hur fri är egentligen viljan?
Har du Charlotta några intressanta tankar att dela kring detta?

Reply
Charlotta 30 oktober, 2019 - 10:45

Visst är språket ett intressant ämne! Orden vi använder betyder ofta mer än vad man tänker på och generellt anväds språket väldigt slarvigt och utan så mycket tanke på vad man egentligen säger. Det är beklagligt av flera anledningar men inte minst för att det kan innebära att man dagligen programmerar sig själv med saker som inte är till ens bästa. Jag har skrivit flera inlägg just om detta och här är ett par av dem.
Ord som förändrar livet
Var noga med dina ord
Som jag ser det skapas åsiktskorridorerna av oss själva, av våra tankemönster och beteendemönster, huvudsakligen för att det är den sortens relation till varandra vi har byggt upp under väldigt lång tid. Världen som den ser ut nu är polariserad och människor agerar utifrån brist och rädsla, då skapas åsiktskorridorerna naturligt eftersom där finns en trygghet i att befinna sig i en grupp med samma åsikter och att ha tydliga motståndare. Detta är hur den fria viljan visar sig i vår tid, vår fria vilja innebär att vi kan agera precis hur olämpligt som helst utan att någon hindrar oss eller straffar oss för det. Lite lustigt blir det när man inser att väldigt många människor tillåter den fria viljan att leda dem rakt in i sammanhang där de inte längre är fria att säga och göra som de vill för att de då kliver utanför det som anses vara accepterat av gruppen. Den fria viljan är alltid fullständig och oantastlig men vi skapar själv väldigt många begränsningar och svårigheter som gör att vi upplever livet som om vi satt fast i ett skruvstäd. Det står dock var och en fritt att när som helst byta perspektiv, lämna skruvstädet och återknyta till sin själ och sitt ursprung.
/C

Reply
Lisbeth 30 oktober, 2019 - 14:28

Jag tackar för ditt svar!
Håller med om allt du skriver, men jag tycker också, att det är viktigt att se på de yttre strukturererna,
som vi har och har fötts in i. Och som vi gemensamt bygger upp.
Det som vi alla accepterat eller tvingats underkasta oss, under hela vår livstid.
På grund av dessa skapade begränsningar har vi det som vi har i nuet.
Jag kan ofta uppleva att man ställs inför många motsägelsefulla val.
Att helt undvika konflikt, eller att skapa det man vill ha, verkar näst intill vara omöjligt!
Kan du utveckla lite mer kring detta dilemma?
Jag vet att gräma sig över dåtid inte är bra, och att oroa sig över framtiden inte är bra!
Men kan det inte även finnas en risk att fastna i nutiden? En sorts bedövning, en sorts distantagande från livet.
För mig verkar det troligt och eftersträvansvärt, att det måste finnas någon sorts balans mellan dåtid-nutid-framtid!?
Att fokusera på det man vill ha måste ju vara bra, men det måste ju också fungera i verkligheten.
En god dröm kan ju i värsta fall utvecklas till det man inte alls vill ha, en mardröm!
Den fria viljan kan i värsta fall, istället för att leda till ljuset, leda till själens mörka natt!
Kan du hjälpa mig här? Kan du se tråden och kanske de goda råden?

Reply
Lisbeth 30 oktober, 2019 - 18:30

Jag fortsätter att spinna på tråden lite till:

Hur kan det komma sig att så många själar känner sig främmade i sin kropp?
Hur kan det komma sig att så många själar känner sig vilsna i sin familj?
Hur kan det komma sig att så många känner sig otrygga i sitt land?
Finns det något land att landa i? Finns det någon kropp att vara i?
Tron är ifrågasatt! Hoppet är mållöst!
Kärleken sägs vara svaret! Var är kärleken?

Reply
Charlotta 30 oktober, 2019 - 19:12

Detta är stora frågor med komplexa svar och många tänkbara perspektiv och jag kan på intet sätt ge ett uttömmande svar utan bara skrapa lite på ytan.

Själar kan känna sig främmande i sin kropp t ex för att det var länge sedan de senast inkarnerade, för att de inte haft så många jordeliv tidigare utan inkarnerat på andra planeter där invånarna har andra typer av kroppar, för att man denna gången har valt en kropp av motsatt kön än man haft de senaste inkarnationerna eller för att man bestämt att man vill utforska den känslan under denna inkarnation.

Själar kan känna sig vilsna i sin familj av samma skäl som ovan samt t ex att man valt att inkarnera utanför den själsgrupp man är van vid eller att man tagit på sig rollen som förändringsagent i sin familj.

Otryggheten hänger ihop med det samhälle och den livsstil som mänskligheten har byggt upp under de senaste drygt hundra åren (eller ännu längre beroende på hur man ser på det) men också med att vi tappat kontakten med våra egna själar samt det stora fokuset på egot och det materiella vilket bäddar för rädslor.

Lösningen ligger inte i att fly från landet eller kroppen utan att återknyta en djup kontakt med själen. De frågor du ställer här kommer ur rädsla vilket är egots uttryck, själen är aldrig rädd eftersom själen vet att den är oförstörbar och aldrig hotad. Själen är kärlek, du är ren kärlek precis som vi alla är, och vi alla är egentligen ett med varandra, men vi har tappat kontakten med vårt genuina jag och glömt bort det. Istället tror vi att vi är dessa ömtåliga, begränsade och döende kroppar vilket gör oss rädda för allt och alla och får oss att ta avstånd från varandra.
/C

Charlotta 30 oktober, 2019 - 18:57

Man ska lära sig av historien, planera för framtiden och leva i nuet. Lever man i nuet är det omöjligt att fastna eftersom nuet är föränderligt, nuet är dessutom den enda möjlighet man har att göra något eftersom det är det enda vi kan påverka. Ur ett multidimensionellt perspektiv finns det naturligtvis ingen tid men i den 3D-verklighet som vi befinner oss i är tid fortfarande ett relevant begrepp.

Kom ihåg att de strukturer som du upplever att du är tvingad in i och måste underkasta dig är precis de förutsättningar som du själv har valt för detta livet eftersom de ger dig den möjlighet till utveckling som du vill ha. Vi är här av en enda anledning och det är att hitta hem igen, allting som sker under våra inkarnationer är egentligen inget mer än ett spel som vi själva skapar för att hjälpa våra inkarnerade jag att inse vilka vi egentligen är. Själens mörka natt är förnekelsen av vem du är och tron på att du är en kropp med begränsat liv och väldigt lite att säga till om, vi har alla varit där många, många gånger och ibland under långa perioder under våra inkarnationern eftersom även det är en del av vägen hem. Ibland behöver man uppleva det totala mörkret för att inse att man vill ha ljuset. Allt det som händer oss här händer egentligen inte oss själva utan bara de kroppar vi tillfälligt bebor, vi själva är eviga själar som alltid är oskadda oavsett vad kropparna utsätts för. Det står alltså ingenting på spel i våra jordeliv, vi letar oss hemåt ett steg i taget och det värsta som kan hända är att det tar några inkarnationer till innan vi förstår vad och vilka vi egentligen är. Men eftersom tid inte existerar i det som är vårt hem är inte ens en fördröjning något som kostar oss någonting.

För att skapa det du vill ha, dvs att komma hem, är det nödvändigt att förlåta och sluta döma eftersom det är det som är vägen hem. Så länge du upplever de kraven som orimliga eller omöjliga är det kanske så att du ännu inte är färdig för hemfärd, kanske är det så att du karma kvar att bearbeta och därför inte känner dig redo att börja släppa på kontrollen än. Allting sker i rätt tid och är motståndet mot vissa tankegångar stort så kan det vara bättre att låta dem vara tills de upplevs som mer tillgängliga.
/C

Reply
Lisbeth 30 oktober, 2019 - 19:58

Tack för din oerhört stora förmåga vägleda!
Jag kan svara utan tvekan att jag har tagit på mig rollen av förändrings agent!
Jag har genom livet haft så mycket energi att ta av så att jag i 30 års åldern brände jag ut mig!
Styrka och mod har jag redan i överflöd som jag känner det själv!
Däremot bär jag fortfarande på mycket sorg som tynger min kropp!
Jag upplever inte själv att jag egentligen har svårt att förlåta, det är mer det att jag känner att jag fortfarande har svårt göra min röst hörd.
Så tack än en gång för dina blogg! Här känner jag mig hemma!
Charlotta du kan verkligen lyssna, förstå och vägleda! Tack!

Charlotta 30 oktober, 2019 - 21:13

Varmt tack Lisbeth, det gläder mig både att du känner dig hemma här och att du har nytta av det jag erbjuder.
/C

Lisbeth 30 oktober, 2019 - 19:20

Jag citerar nedan en av dina tidigare goda förklaringar.

”Upplevelsen att inte kunna sätta ord på sina känslor och upplevelser är bara ett stenkast från att inte existera alls.”

Om språket är fattigt så är det lätt att känna sig kvävd och hjälplös!
Om språket är fattigt så är svårt att vara tydlig och kortfattad!
För få har ju tid att lyssna utan att avbryta!
Dessutom upplever jag att det verkar vara ett ideal att helst inte uttrycka något alls.

Vad är en dikt?
Kanske något som skapar fri sikt!
Livet har ju många skikt!
Något blir sagt som kanske är av vikt?!
En känsla får ett uttryck! Ett nytt mönster kan ta form!
Lyssna på din kvinna!
På det kan du ha mycket att vinna!

Snälla Charlotta kan du gräva fram ännu mer vägledning kring detta tema?

Reply
Charlotta 30 oktober, 2019 - 19:39

Språket inom esoterik och mysticism är verkligen torftigt vilket naturligtvis försvårar möjligheten att förstå de olika begreppen och sammanhangen. Så länge området inte är allmänt accepterat kommer vi sannolikt inte heller att ha en tillfredsställande vokabulär för att beskriva den delen av livet.

Frågor av den här typen har ofta svar som behöver tid på sig att landa och mogna innan man kan börja greppa dem och lägga pusslet så att det blir meningsfullt. Tar man för stora tuggor ny information åt gången är risken stor att man får en känsla som går att likna vid en mental eller känslomässig kväljning och jag tror att det kanske är där du befinner dig för närvarande. Försök inte förstå allt och lösa alla problem på en gång utan tillåt dig att ta in och processa en bit i taget. Fundera på ett område, sök svar på många olika ställen, läs många olika beskrivningar och uppfattningar i frågan, meditera/kontemplera över hur du förhåller dig till de olika idéerna och teorierna och låt alltihop marinera tillräckligt länge för att ett svar ska börja utkristalisera sig i ditt inre. Du har alla svar och all kunskap inom dig, du kommer bara inte ihåg det just nu. Genom att studera ämnet ingående och ur många olika perspektiv kan du hjälpa dig själv att minnas igen och när du gör det kommer du att finna det lugn och den självklarhet som du nog söker.

Jag svarar gärna på konkreta frågor men jag kan inte skapa en helhet så att den blir begriplig och meningsfull för dig, det måste du själv göra.❤️
/C

Anna 30 oktober, 2019 - 10:05

🙏 Charlotta, jag ska läsa inläggen!

Reply
Lisbeth 30 oktober, 2019 - 20:12

Tack jag kommer att fortsätta att läsa din fantastiska blogg! För tillfället känner jag mig mycket nöjd över all fin vägledning jag har fått.
Väldigt många pusselbitar har fogats samman!
Hjärtligt Tack!

Reply
Charlotta 30 oktober, 2019 - 21:14

Väl bekomme!🙂
/C

Reply
Lisbeth 30 oktober, 2019 - 22:30

Här är det en video om hur man kan läka sig själv!
https://youtu.be/H_UlbBS6iqs

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI