Home Personlig utveckling Akut hjälp när det känns som värst

Akut hjälp när det känns som värst

by Charlotta

De flesta människor fungerar i någon utsträckning som så att de försöker hantera de problem som dyker upp i livet på egen hand och med de resurser de har, så länge det bara går. Detta i motsats till att i ett tidigt skede se sig om efter hjälp från någon som sitter inne med mer erfarenhet och bättre resurser.

I praktiken kan det till exempel betyda att man biter ihop och försöker låta bli att tänka på problemet, att man tänker hela tiden på det i hopp om att hitta en lösning, att man låtsas som om problemet inte finns och istället fördjupar sig i något annat som tar all ens tid och uppmärksamhet, eller att man tar ut sin frustration och rädsla över problemet genom andra kanaler som aggression, missnöje, dåligt humör, överkonsumtion av mat, droger, spel eller liknande.

När situationen till slut blir övermäktig, vilket den i allmänhet blir trots att man gjort allt man kunnat och hanterat det efter bästa förmåga, så känns alltihop så inflammerat och akut att man behöver få hjälp direkt för att man inte står ut en sekund längre.

Att det känns så och att man hamnar där är inget konstigt, men däremot lite olyckligt eftersom den sortens akuta lösning man vill ha nästan aldrig finns att få. Det man önskar sig i det läget är ungefär att någon ska vifta med ett trollspö och snabbt fixa en situation som det ofta tagit åratal att bygga upp till, kanske betydligt längre tid än så.

När man till slut ber om hjälp och upptäcker att den akuta hjälp man så desperat behöver inte finns att få så är det lätt att istället ge upp och se allt som hopplöst. Det är dock inte alls är fallet utan det handlar bara om att tiden för att hjälpen ska få effekt är betydligt längre än vad man hade tänkt sig, och dessutom kräver lösningen en del arbete av en själv.

Jag nämnde häromdagen att det vanligaste sättet att hitta hit till bloggen är via sökning, google med andra ord. De tio vanligaste sökningarna för närvarande är dessa:

  • hopplöshet
  • meningslöshet
  • missnöjd med sitt liv
  • att vara bitter
  • avundsjuk på folks lycka
  • näringsbrist
  • bli lämnad av sin partner
  • känns som kroppen går på högvarv innan sova
  • ofrivillig singel
  • är jag självupptagen

Min gissning är att det i de flesta fall ligger ganska mycket mer bakom de här orden än vad man först kanske tror, att det är känslor som frågeställarna gått och burit på länge, funderat över på egen hand och försökt komma till rätta med men utan någon större framgång.

När man till slut vänder sig till google som leder dem hit hoppas nog många på att hitta en snabb och enkel lösning så att livet kan börja kännas bra igen, helst igår. Men istället får man läsa om att bryta mönster och ändra sitt liv från grunden, att långsiktigt bygga upp sitt egenvärde, sin näringsbalans och inte minst att lära sig ta kontroll över sina tankar, vilket verkligen inte är gjort i en handvändning.

Jag ska erkänna att det ibland gör mig ledsen att jag inte har några snabba, akuta lösningarna att erbjuda när ni som allra bäst behöver dem. Jag hade så gärna viftat med det där trollspöet för att göra allting bättre om jag bara hade haft något.

Men livet är som det är och vi människor fungerar som vi gör, och genvägar och snabba lösningar är inte en del av paketet. I alla fall inte om man vill bygga något långsiktigt som håller över tid. Det finns bara en väg att gå mot ett bättre liv, och det är den långa, krokiga vägen, och göra det genom att gång på gång sätta den ena foten före den andra.

Det man kan göra för att underlätta för sig själv är att påbörja detta arbete så tidigt som möjligt i livet, helst innan problemen hopar sig alltför mycket. Det är aldrig för sent att göra förändringar men det är lättare att redan vara på väg när de jobbiga perioderna dyker upp.

/Charlotta

12 comments

Annica 3 januari, 2018 - 11:34

Livet är verkligen en kringelikrokväg för alla.
❤❤❤
Oavsett om vi möter stora svårigheter i livet eller livet rullar på med en känsla av allt är ok.
Det är verkligen som du skriver att det är klokt att försöka bygga upp något hållbart innan man hamnar i alltför stora svårigheter. Det blir så mycket svårare då även om det aldrig är för sent.
Jag slås av de ord du listar över sökningar.
De visar på att vi är många som känner oss vilsna, osäkra,stressade ,bittra,avundsjuka och inte har en tro och självtillit till oss själva och inte heller till varandra.
Jag tror vi alla föds hela men någonstans på vägen går vi sönder själsligt och fysiskt av olika orsaker.
Vi lärs in i vår kultur att det är ytan, prestationerna och framgång som är det viktiga.
Ju större och mer desto bättre.
Jag tror att det är få av oss som har styrkan att stå emot det här trycket från vår kultur och vårt samhälle och många ideal som egentligen bara ger oss fler negativa känslor av att vi inte är bra som vi är.
Men när man blir sjuk i hela själen och hela kroppen tvingas man stanna upp och börja reflektera.
Över sitt riktiga värde för man känner sig till en början väldigt värdelös när man kraschar.
Hopplöshet och känslan över att kanske inte längre vilja leva är nog det värsta.
Vi är så många som delar eller har delat denna känsla.Den känslan är så långt ifrån det jag tror vi var ämnade att känna som människor på denna jord.
Jag börjar lära mig att hitta det stora i det lilla igen.
Det är en lång väg men jag blir lika glad varje gång jag känner genuin lycka inifrån.
Harmoni och balans.Det har inget med yttre omständigheter att göra utan jag hittar det inuti mig själv.
Jag skulle önska att vi alla kunde få känna att vi är precis som det var tänkt att vi skulle vara.
Att vi har olika resor och lärdomar att göra när vi lever det här livet.
Att vi alla kommer att göra flera resor här på jorden och att vi därför inte behöver känna avundsjuka, bitterhet eller känna att livet är orättvist.
Att vi ibland kan tänka att när vi möter svårigheter eller människor som gör oss illa att vi lär oss något av det hur svårt och smärtsamt det än kan kännas i stunden.
Jag har mött människor som har trampat på mig men det har lärt mig att göra det absolut motsatta mot andra.
De svåraste sakerna i livet kan vara de som utvecklar oss mest.
Men vårt samhälle behöver förändras i den riktningen att vi tar hänsyn till att vi är just andliga varelser också.
Förstår vi det kommer hopplösheten,rädslan och bristen på omtanke med alla och allt att minska i världen.
❤❤❤
Allt gott!
Kram från
Annica

Reply
Charlotta 3 januari, 2018 - 13:43

Tack Annica för att vi får följa dina kloka resonemang, det är säkert många som blir hjälpta av dina ord. ❤️
/C

Reply
Lisbeth 3 januari, 2018 - 13:54

Det finns många sätt att lösa olika saker, vissa är kortsiktiga andra är mer långsiktiga. Gemensamt är att det bättre att våga pröva och kanske misslyckas än att inte ens våga försöka.
Det värsta jobbet har man i farstun!
Det finns människor som vågar följa sin innersta övertygelser!
https://youtu.be/i-0dBjEnNhk

Reply
Charlotta 3 januari, 2018 - 14:24

Tack för dina tankar.
/C

Reply
H 4 januari, 2018 - 00:45

Jag hittade till din blogg när jag var i min sorg efter min mammas död. Men jag läser ju här även de stunderna när jag känner att livet är okej och ganska bra. Din blogg är så intressant tycker jag och jag känner igen det där kringel krokiga vägen i livet 🙂

Reply
Charlotta 4 januari, 2018 - 12:51

Tack H, ja jag minns att du ofta skrev om sorgen efter din mamma i början. Roligt att du har stannat kvar. 🙂
/C

Reply
H 6 januari, 2018 - 23:04

Hej Charlotta,idag var jag på en middag med en massa människor jag inte umgås med så ofta. Är det vanligt att tycka sånt är jobbigt? Jag känner av andra människor i sådana lägen. Hur deras sinnestämning är mm. Jag tror jag är en överkänslig person? Det är sånt jag vill lära mig att träna bort.. Jag kände själv av min kropps stress signaler och de är tråkigt att ha sådana känslor.

Reply
Charlotta 6 januari, 2018 - 23:18

Hej H! Om man är ovan vid den sortens tillställningar så är det nog ganska vanligt att uppleva obehag. Speciellt om man själv känner sig stressad och obekväm i en situation så blir man mer känslig för sinnesintryck och kan känna det som om omgivningen kommer för nära och inkräktar på det personliga utrymmet, kanske till och med så att andra människor känns direkt påträngande bara genom sin närvaro. Detta är något som vanligtvis minskar eller helt försvinner desto mer man tränar på att befinna sig i liknande sammanhang.
/C

Reply
H 7 januari, 2018 - 14:13

Det är nog i den sortens sammanhang jag inte befinner mig så ofta. Men tänkte ändå att allt skulle kännas lättare eftersom jag övat på ett annat vis .

Reply
Charlotta 7 januari, 2018 - 17:36

Det är klart att man kan förbereda sig en hel del på olika sätt, men att fullt ut ”torrsimma” situationen så att man lär sig hantera den tror jag inte är möjligt, utan det krävs att man faktiskt upplever det regelbundet för att vänja sig.
/C

Reply
H 7 januari, 2018 - 22:50

Tack Charlotta för dina svar, jag tror jag ser lite klarare på de den där tankarna nu. Jag gjorde så gott jag kunde den där dagen i alla fall 🙂

Reply
Charlotta 7 januari, 2018 - 23:20

Och det är det viktigaste. 🙂 Låt dig inte avskräckas, det kommer att gå bättre och bättre desto mer du övar.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI