Home Personlig utveckling Är det verkligen kränkt du känner dig?

Är det verkligen kränkt du känner dig?

by Charlotta

Det är möjligt att jag misstar mig, men jag vågar mig ändå på en gissning och säger att kränkt är det mest överanvända ordet vi för närvarande har i vår svenska vokabulär. Överanvänt på så sätt att det används på fel ställen och med felaktig betydelse för att beskriva känslor som egentligen inte alls handlar om att känna sig kränkt.

Det är lite samma tendens som man ser när det handlar om influensa, sedan en del år tillbaka så är det nästan ingen som längre blir förkyld, alla har influensa. Det är inte så svårt att räkna ut var den här upptrappningen av upplevelse kommer ifrån, man mår väldigt dåligt och då känns det futtigt att säga att man är förkyld, så man tänker att det säkert måste vara influensa och drar till med det.

Men för att återgå till hur kränkta vi svenskar är nuförtiden. Ordet kränka är ursprungligen ett väldigt starkt ord med betydelsen att inskränka någons frihet eller rättigheter, ofta syftandes på mänskliga rättigheter, eller att bli behandlad på ett starkt nedsättande vis. Att en kränkningen till och med kan vara brottslig ger ytterligare en fingervisning om att ordet har en mycket speciell betydelse.

Mot den bakgrunden känns det minst sagt överdrivet när mamman på lekplatsen säger att en lekkamrat har kränkt hennes barn genom att ta spaden ifrån honom. Eller att den jobbsökande blev kränkt för att jobbet gick till någon annan. Inte ens att bli kallad korkad eller andra glåpord lever upp till att vara en kränkning.

Låt mig därför påminna om några andra väldigt användbara ord som beskriver de känslor som i allmänhet ligger till grund för det som många väljer att beskriva som kränkt. Generad, sårad, skamsen, besviken, förödmjukad, förnedrad, ledsen, snopen, frustrerad, lurad, förnärmad, besvärad, förorättad, missnöjd och förlägen.

Förmodligen är det en kombination av att vilja förstärka den egna upplevelsen genom att beskriva den med ett allvarligare ord, och att inte vara i kontakt med sina känslor så man inte är riktigt säker på vad det är man känner, men oavsett anledning så är det beklagligt.

Ingen tjänar på att vi buntar ihop en massa olika känslor och benämner dem med samma ord, istället bidrar det bara till förvirring och osäkerhet och i förlängningen också till dåligt mående. De ord man använder bestämmer ens upplevelse, och om man inte har ord att beskriva sina egna känslor på ett rättvisande sätt så riskerar man att skapa en livsuppelvelse som inte är meningsfull och som gör att man mår sämre istället för bättre.

/Charlotta

10 comments

Sandra 21 mars, 2019 - 11:54

Bra skrivet! Har nu två gånger på kort tid hört personer säga att de blev kränkta i lägen där jag känt att ordet inte alls varit proportionerligt till händelsen. Nu har jag fått bekräftat att det inte är jag som tänkt fel.

Reply
Charlotta 21 mars, 2019 - 12:07

Välkommen hit Sandra! Kränkt är ett ord som överanvänds å det grövsta numera, det är fullt normalt att reagera.
/C

Reply
Bengt 17 mars, 2020 - 11:00

Det här är riktigt respektlöst jag har skickat ett mejl till dig och du har ännu inte svarat och detta var en vecka sedan. Detta trodde jag aldrig om dig. Du känns som en som skulle svara på sådana här mejl.Detta känner jag mig väldigt kränkt över! Hör av dig när du känner för det.

Reply
Charlotta 17 mars, 2020 - 11:09

Hej Bengt, välkommen hit! Jag är ledsen att du känner dig kränkt, det är aldrig min avsikt att kränka någon. Har du frågor du vill att jag ska ge svar på är bästa sättet att ställa dem här i bloggen, det är väldigt sällan jag har möjlighet att svara på e-post rörande bloggen eller coaching. Ställ gärna din fråga här så ska jag göra mitt bästa för att svara på den.
/C

Reply
Bengt 24 mars, 2020 - 13:22

Hej Charlotta, Tack för att du äntligen svarat. Riktigt respektlöst. Jag har länge grubblat över detta så jag skickar det mejlet som jag skickade till dig:I frågan om kränkt tycker inte jag att du har varit källkritisk.T.ex i skolan så säger någon hej. Då kan man känna sig kränkt för man kan tro att dem menar vem tror du att du är.
Det beror på hur känslig man är!!! Men du kanske tycker att det bara finns två kön? Men i Sverige så kan man vara fladdermus, träd, Ferrari eller en tandborste. Så du kränker dem nu efter som du säger att kränkt är det mest överanvända ordet. Men det e fel man får känna sig det. Så i framtiden tänk på vad du säger.

Reply
Charlotta 24 mars, 2020 - 13:48

Hej igen Bengt. Du inleder än en gång med att säga att du tycker att jag är respektlös och jag kan inte låta bli att då undra varför du är intresserad av att få svar från mig, varför inte bara söka dig till någon annan som du tycker visar mer respekt? Sedan förstår jag inte heller på vilket sätt jag är respektlös, jag svarade dig nio minuter efter det att du postat frågan, i min värld är det snabbt. Eftersom du hittade e-postadressen måste du också ha läst att jag endast svarar på frågor om bloggen och coaching i kommentarsfälten och inte via e-post, är det inte då du som är respektlös som trots det mailar istället för att följa bloggens regler och ställa din fråga i kommentarsfältet? Båda dessa saker får mig att misstänka att du kanske inte riktigt vet vad respektlöshet innebär och tror att det är detsamma som att inte få som man vill, kan det stämma?

Även ditt sätt att prata om ordet kränkt och att jag borde vara källkritisk leder mig till att tro att det förmodligen råder en viss begreppsförvirring här och att det inte är orden i sig som du egentligen hänger upp dig på utan det faktum att du upplever känslor som du inte vet hur du ska beskriva och då använder ord som du tror är rätt och som du förväntar dig ska ge önskat resultat.

Det jag vill att du ska vet är att det är inte på något sätt mindre värt att känna sig ledsen och sårad än att känna sig kränkt eller respektlöst behandlad. Ledsen och sårad är två väldigt grundläggande och genuina känslor som alla människor kan relatera till för att alla människor har upplevt dem. Att känna sig ledsen och sårad betyder inte att man är svag utan att man är mänsklig. Att känna sig kränkt eller hävda att man blivit respektlöst behandlad betyder inte att man är starkare eller viktigare än någon som känner sig ledsen och sårad. Tvärtom är att visa sig sårbar något av det starkaste och modigaste man kan göra, och också ett väldigt bra sätt att komma nära andra människor och få vänner eftersom det gör att de kan känna igen sig.

Av det du beskriver förstår jag att du upplever att du inte alltid passar in i de färdiga mallar som samhället och människor omkring dig har konstruerat och att du blir ledsen och sårad och känner dig illa behandlad när människor antar saker om dig som inte stämmer eller förväntar sig att du ska ändra på dig så att du passar bättre in. Jag är ledsen att du behöver gå igenom detta, de flesta människor idag har kommit längre och vet bättre än att göra så mot någon, men det finns fortfarande tillräckligt många som inte har gjort det för att det ska skapa problem.

Det bästa du kan göra är att fokusera på att bygga upp dig själv, din självkänsla, ditt självförtroende, din kärlek och tillit till dig själv och din egen inre trygghet. Det kan du göra genom att välja dina tankar, välja hur du agerar och vad du ägnar din tid åt och göra sådant som får dig att må bra och bli glad. Ju mindre energi du lägger på människor som inte förstår dig och som behandlar dig illa desto mer energi kommer du att ha till att bygga upp dig själv, och en dag är du så stark och trygg i dig själv att du inte längre bryr dig om vad andra säger eller tycker för du vet att de helt enkelt inte förstår bättre.
/C

Reply
Christer Ståbis 18 mars, 2020 - 02:51

Tack för detta inlägg ! Nu är den ju 2,5 år gammal men fortfarande aktuell. Du ger en klockren beskrivning av detta ”fenomen”. Jag har många gånger stört mig på när orden inte används korrekt eller överdrivits. En vän till mig sade till mig för en vecka sedan i en diskussion vi hade att ”Svenskarna är världens mest lättkränkta folk…” Ha ha. Ja, det har jag faktiskt hört några personer säga och det är helt rätt…
Jag tror också att en anledning till detta är att vi i Sverige har haft det alldeles ”för bra” under lång tid. Visst har enskilda individer fått slita och lida, som i alla länder och tider men vi har inte haft något krig i Sverige på drygt 205 år (Fälttåget mot Norge 1814, som varade i 20 dagar). Så vi har haft tid och energi att gnälla över småsaker istället. Norskarna och finländarna är ju våra grannar och lika oss i mycket men det finns stora skillnader också. Generellt sett en annan tåga i dem än i många svenskar. Fast så har de också fått utstå och kämpat i ett världskrig (minst, finnarna har ju haft sina tuffa strider med ryssarna också).
Jag finner det dock lite märkligt ändå hur ”vi” svenskar har blivit så… ja mesiga, om uttrycket tillåts (det handlar inte om att jag nedvärderar känslor när jag uttrycker mig så). Gnäller för småsaker och ser stora problem där det finns små. Bekväma och gnälliga…
Jag är ingalunda perfekt men jag förvånas över många människors brist på tacksamhet för det de har. Jag är lycklig över att ha en egen säng, god mat, värme i min bostad och en egen toalett, för att ta några exempel. Hur många tänker på det och känner tacksamhet ?
Kanske jag har lättare för det med tanke på att jag är van vid att leva friluftsliv, där dessa bekvämligheter inte finns att tillgå.
Det kanske hänger lite på också att vi är vana vid att ”storebror” (staten) har tagit hand om oss i mångt och mycket och vi har förlitat oss på dem, att de vet det bästa för oss.
Sedan detta med Jantelagen… Missuppfattningen (?) om att om man är framgångsrik så är det samma sak som att vara nedvärderande mot andra, kombinerat med någon slags missunnsamhet…
Man kan dra detta mycket längre, om man vill och komma in på detta med att man ska vara ”PK” idag för annars är man än det ena, än det andra. Detta med ”PK” är inget annat än ett nytt sätt att förtrycka människor. Det har idag blivit väldigt praktiskt och enkelt, för en del, att svänga sig med ord som ”kränkt” och ”rasist” m m, utan att det finns någon saklig grund till det i vissa fall. T ex så används ordet ”rasism” i många fall där de borde använt ordet ”diskriminering” istället. Det är ännu ett exempel på missbruk av ord.
Det är märkligt men det förefaller många gånger som att vi har blivit dummare de senaste åren. Nyanser ? Saklighet ? Nä…
Fast jag tror att det kommer att vända. När det gått för mycket till överdrift så kommer många att våga säga emot. Ja, VÅGA säga emot. För som det är nu så kan man framföra en fråga, problem eller saklig fakta och bli anklagad för att ”kränka”, vara ”rasist”, ”manschauvinist” eller något annat, bara för att det inte passar någon annans agenda eller åsikt…
Nu vart det mycket skrivet igen men det man tänker eller säger på kort tid tar ofta stor plats i skrift…
För övrigt så är det lustigt att se (om man ser det på det viset) vissa kommentarer som kommer som illustrationer till dina inlägg… ;D

Reply
Charlotta 18 mars, 2020 - 10:19

Tack för dina tankar och din analys Christer. Det är verkligen en intressant fråga och jag undrar på samma sätt som du gör hur vi egentligen har hamnat här. Du har säkert rätt i mycket av det du skriver och jag tror också att det finns ett uppmärksamhetssökande i att välja dessa triggerord. Man ser att de leder till att man blir hörd och eftersom man själv känner behov av att bli hörd så tar man till de metoder som man tror ska fungera, oavsett om de överensstämmer med verkligheten eller inte.

Det som jag ser som kanske mest bekymmersamt är att man leder in sig själv på avvägar, hjärnan tror på det vi talar om för den och om man gång på gång hävdar att man känner sig kränkt (oavsett om det stämmer eller inte) så kommer man förr eller senare att börja må som om man konstant blir utsatt för kränkningar. Att använda fel ord för sina upplevelser och känslor gör det också svårare att förstå sig själv och att i slutänden kunna läka de känslomässiga sår och blockeringar som man bär på. Det är ett stort misstag att anta att det inte spelar någon roll vilka ord man väljer för ord är energi med olika laddning och de påverkar i högsta grad inte bara andra utan främst en själv.
/C

Reply
Christer Ståbis 18 mars, 2020 - 11:25

Ja, du har rätt. Uppmärksamhet är också en orsak i en hel del fall. Många blir inte sedda i dagens samhälle, för de de är. Det är skillnad mellan generationer också. Som jag har sett det så har jag tyckt att vi haft en ”förlorad” generation, där flera orsaker har funnits till det.
Föräldrar har haft fullt upp med jobb i ett allt stressigare samhälle. Lättare att då sätta barnen framför TV:n eller datorn. Den ”fria uppfostran” också som en del av dessa föräldrar fick och därmed inte lärt sig hur man är förälder. Sedan dagens arbetsmarknad där många unga människor hamnar utanför. Det krävs utbildning och alla orkar inte eller är inte redo just då för en utbildning. Sedan även de som har utbildning men som inte får jobb p g a stor konkurrens. Dessa unga människor riskerar då att hamna lite utanför det etablerade samhället och mer ”leva i sin värld”, med olika media (TV, dator, mobil, sociala medier m m) och vara hänvisad till kompisar istället för vuxna. De skapar sin egen subkultur och får inte chans att lära sig hur det är att vara vuxen. Trist men sant.
Sedan så verkar många människor idag inte kunna det svenska språket tillfredsställande heller. Jag ser så mycket felaktigheter, rent grammatiskt, i media. Även många av de som driver någon slags nyhetssida på nätet har undermåliga kunskaper i det svenska språket. Ibland ser jag tokigheter till och med hos mer etablerade mediaföretag. Ja och kan man inte språket riktigt så är det lätt att det blir förvanskningar av orden…
Av någon anledning så verkar många tycka att det är helt okej att häva ur sig vad som helst i sociala medier också. De behöver inte ta ansvar för det de säger. Många kan nog känna en hopplöshet i att vara utsatt för det och pendeln slår nu tillbaka och ”alla” blir nu helt plötsligt ”kränkta”. (Många blir det korrekt uttryckt också.)
Många ungdomar får inte grunden i att ha en stabil tillvaro där de vet vad som förväntas av dem i vårt samhälle. Ja, de behöver uppmärksamhet. Det lilla barnet i dem saknar uppmärksamhet och att ”skrika högt” i medierna är ett sätt…
Sedan har medierna i sig ett ansvar också. I många fall verkar det vara någon slags ”PK-elit” inom media som ”bestämmer” vad som är rätt och fel i vad man får säga och tycka. De har i många fall gått till överdrift och själva missbrukat orden. Sökande av uppmärksamhet även där ? (Den som skriker högst i media ”vinner”… Det gäller att synas för att bli känd och få ”klick”, försäljningar m m.)
Ja, det är lite rörigt med allt det där nu men nu med min nya vetskap om vad som kommer att hända i framtiden så kommer allt det där att försvinna. Det är väl så att pendeln slår över från en ytterlighet till en annan, innan allt lägger sig och blir sansat. Med de nya barnen som kommer så kommer dock detta problem att bli ett minne blott, så småningom. 🙂

Reply
Charlotta 18 mars, 2020 - 11:50

Samhället har verkligen hamnat snett på väldigt många sätt, det är betryggande att veta att vi går mot en förändring till det bättre. 🙂
/C

Reply

Lämna ett svar till Charlotta Cancel Reply

Powered by Calculate Your BMI