Home Personlig utveckling Är dina sanningar verkligen sanna?

Är dina sanningar verkligen sanna?

by Charlotta

En del av de sanningar som du har levt med större delen av ditt liv kanske inte är fullt så sanna och pålitliga som du har utgått från om du börjar granska dem närmre. Och om du verkligen vågar studera dem ingående kanske du till och med kommer att upptäcka att de är rena lögner, som dessutom har begränsat dig och gjort livet onödigt svårt.

De är vad man kan kalla ”falska sanningar”. Ofta så introduceras dessa falska sanningar tidigt i livet, det kan vara av föräldrar, syskon, kompisar eller andra närstående som egentligen vill dig väl eller så kan det vara av personer som faktiskt har för avsikt skada och trycka ner dig.

Det som sägs i all välmening kan till exempel vara budskap i den här stilen:

”Nej det tycker jag inte du ska göra, du kommer bara att bli besviken när du upptäcker att du inte klarar av det.” Vilket leder till den falska sanningen att du är sämre än andra och inte klarar av samma saker som andra kan.

”Oj, har du fått matteläxa? Nej, det kan jag inte hjälpa dig med, matte är alldeles för svårt.” Ett bra sätt att göra matte till skolans svåraste ämne och alldeles omöjligt att bemästra.

Saker som sägs för att skada kan handla om uttalad mobbning eller vilka elakheter som helst:

”Du tror väl inte att jag vill vara vän med någon som är så dum som du?” Vilket blir till en falsk sanning som säger att du är ointelligent och obegåvad, eller som säger att du inte har några vänner och inte kommer att få några heller.

”Du skulle aldrig klara dig utan mig.” Ett sätt att försöka manipulera dig till att förlora både självförtroende och självkänsla och bli beroende av en människa som inte vill dig väl.

Oavsett vad avsikten var när det sades så har så har den typen av budskap en benägenhet att fastna i medvetandet, speciellt om det upprepas många gånger, så att det växer sig stort och oöverkomligt och blir till en falsk sanning.

Första gången du hör någon säga det kan det låta orimligt och du inser att det inte är sant, men får du höra samma sak igen så börjar tvivlet gnaga och till slut så känner hjärnan igen budskapet så väl att du tror det är sant.

Det behöver anturligtvis inte vara så dramatiska falska sanningar som i exemplen ovan, det kan räcka med att du har fått höra att du inte kan sjunga, eller att du är oteknisk, eller inte kan laga mat, eller köra bil, eller plugga, eller fatta egna beslut eller precis vad som helst.

Gör dig själv en tjänst och börja ifrågasätta allting i ditt liv som begränsar dig. Kläm och känn på det som håller dig tillbaka och fundera på var det kommer ifrån och om det verkligen stämmer med verkligheten eller om det kan vara fråga om en falsk sanning.

En falsk sanning som begränsar dig helt i onödan, som gör ditt liv mindre och tråkigare och som säger att du inte kan eller att du inte duger precis som du är. Oavsett vad det handlar om så låt aldrig någon annan människas uppfattning eller idéer få avgöra vad du kan och inte kan eller vad du är eller inte är.

Den enda personen i världen som ska få lov att bestämma vad du är eller kan är du själv, och har du inte redan tagit den makten så gör det nu.

/Charlotta

4 comments

Sigrid Quist 26 december, 2016 - 19:50

Den Svenska Jantelagen och ordspråk som stå vid din läst har varit till stor skada för många och kommer att leva kvar så länge det finns människor som själva är rädda för förändring och utveckling

Reply
Charlotta 26 december, 2016 - 19:57

Det ligger säkert en hel del i det.
/C

Reply
Lisbeth 1 december, 2017 - 18:52

Som barn var jag fösiktig tyst och iaktagande. Lätt att fostra och lekte många kreativa lekar.
Det var så roligt att vara barn så jag hade ingen större lust att bli vuxen. Jag tyckte det rätt o slätt det verkade som att de flesta vuxna bara var tvungna att göra en massa tråkiga saker.
I tonåren fick jag ofta höra att jag var omogen. Om jag skulle få min vilja igenom blev jag tvungen att använda mig av diplomati och överaskningsmetod, annars blev jag garaterad hindrad att tex åka till stallet eller liknande.
Ofta fick jag höra att bönderna borde satsa på något riktigt som tex kor istället, för hästar var ju bara slöseri med tid och resurser.
Överrumplingstaktik blev min metod att ändå komma iväg till ridskolan.
Jag fick genom detta för mig, att hästintresse var något nästan barnsligt och onödigt.
Jag kände mig väldigt okunnig och osäker i början på mitt vuxna liv.
Det tog lång tid för mig att inse att jag har rätt att välja själv, för jag blev hårt kritiserad för alla mina livsval och uppmanad att komma hem till mitt föräldrahem trots att jag hade egen bostad.
Min mor hade behov att ha full kontroll.
Jag lyckades trots detta frigöra mig, men min egen relation och min hälsa gick sönder. Jag drevs in en sorts utbränning av detta tillsammans med all annan stress och det ledde till en djup svacka i mitt liv.
I min första relation var det min mor som inte tålde min sambo och i min andra relation var det hans mor som inte tyckte om mig.
Det är inte lätt att få en egen relation att fungera när familj eller sk. vänner infiltrerar och bråkar.
Deppressionen varade ungefär lika länge som problemen som som hade orsakat den. Dvs ca 6 år
Sedan tog det ytterligare ca 8 år innan jag lyckades att återhämta mig.
Det jag till slut har insett är, att föräldrar som är alltför ambitiösa ofta sliter med obearbetade egna rädslor och vågar inte släppa kontrollen. Men problemen för den som är utsatt blir inte mindre för det.
Jag var singel i över tio år när den tredje mannen kom in i mitt liv. Jag hade vid det här laget bearbetat klart mina egna problem,
men det visade sig efter en tid att mannen, drog med sig alla sina obearbetade problem från sitt liv in i vårt förhållande.
Han var snäll men till sist blev jag mer av en kurator än en partner. Vi försökte en längre tid, men till sist valde jag att lämna honom.
Numera lever jag sedan 19 år ensam. För mig är det utan tvekan lungnare och skönare.
Visst har jag blivit stark, men jag känner mig trött.
Så andras sanningar är absorlut inte sanna!
Jag blev ofta kritiserad för att jag gick min egen väg!
Men handen på hjärtat kan man gå någon annans väg??

Reply
Charlotta 1 december, 2017 - 19:18

Du kan absolut gå någon annans väg, men det kan aldrig bli lika bra som om du går din egen väg.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI