Home Personlig utveckling Att ge sig själv det man behöver

Att ge sig själv det man behöver

by Charlotta

Det kom en fråga i kommentarsfältet som jag tror är relevant för många. Hur gör man för att ta hand som sig själv på bästa sätt? Vad är det man ska fylla sitt liv med när man upplever att det känns tomt eller när man känner sig själv tom, trött och håglös? Vad är det som saknas?

Den mest konkreta delen av svaret är nog samtidigt det som är lättast att ta till sig för de flesta, den fysiska delen. Att äta bra och näringsrik mat, att få ordenligt med sömn, att vara ute i friska luften och att röra på sig dagligen är råd som alla känner igen vid det här laget. Råd som borgar för en bättre hälsa och ett bättre välmående, men som inte räcker hela vägen.

Utöver den fysiska hälsan och de fysiska behoven behöver man också tillgodose sina mentala behov, sina känslomässiga behov och sina själsliga behov, men hur gör man det? Och kanske är den första frågan vad det egentligen betyder och vad som skiljer de olika delarna åt?

Mentala behov kan t ex handla om intellektuella utmaningar i form av allt från att sitta hemma och lösa korsord till att läsa intressanta böcker eller gå med i en schackklubb, ett diskussionssällskap eller en historisk förening.

Känslomässiga behov handlar om att känna att man är värdefull och att man gör nytta, men också om att älska och älskas. De flesta människor tänker direkt på en partner i det sammanhanget men det finns oändligt många fler källor till dessa känslor, vänner, djur, natur, trädgårdsarbete, frivilligarbete, föreningar som ägnar sig åt hjälpverksamhet, sällskap och stöd åt äldre eller barnfamiljer, stödgrupper på nätet osv.

Själsliga behov handlar om den egna personliga utvecklingen, att veta vem man är, vad man står för, vilka prioriteringar och sanningar man lever efter och vad den egna livsuppgiften är, men också att känna att man utvecklas och växer som människa. Själsliga behov kan ha en uttalad andlig koppling där man söker och utvecklar kontakt med den spirituella sidan av livet, men behöver inte ha det.

Den ordning som jag har tagit upp de fyra olika mänskliga behoven i, fysiska, mentala, känslomässiga och själsliga är inte slumpmässig, den ordningen representerar också hur viktiga de flesta västerländska människor anser de olika delarna bara. Det fysiska är viktigast, därefter kommer det mentala (intellektuella), en bra bit efter det kommer det känslomässiga och allra sist, långt efter, kommer det själsliga, som egentligen är för flummigt och oväsentligt för att alls få vara med, i alla fall om man frågar majoriteten.

Naturligtvis håller jag inte alls med om den prioriteringen, jag anser istället att de alla är exakt lika viktiga och att den totala summan av dem är det som är det verkliga måttet på en individs välmående, i alla fall om man ser över lite längre tid.

Ur ett kortsiktigt perspektiv kan man klara sig ganska bra med att bara fokusera på sina fysiska behov eller kanske sina fysiska och mentala behov, men i långa loppet krävs balans mellan alla fyra för att känna genuin glädje och tillfredsställelse i livet.

Charlotta

20 comments

Annica 30 november, 2017 - 06:30

Många kloka ord om oss människor och den helhet som behövs för att må bra.❤❤❤
Lyssnar på Eckhart Tolles böcker om andligt uppvaknande och hur vi med ett förhöjt medvetande kan göra vår jord till en bättre plats för alla och oss själva.Hans tankar ger mig så många aha- upplevelser och har hjälpt mig så mycket under min svåraste kris i livet.
Så viktigt att lära sig lyssna till den där inre rösten, vår själ, vårt egentliga jag och inte låta den mentala delen få ta störst plats.
Det är då vi tappar kontakten med oss själv.
Slutar tro på oss själva och att vi duger för de vi är.
Inte för vad vi gör eller presterar.
Men det behövs verkligen en balans.
Det är den vi förlorar om vi inte förstår att vi består av fler delar än vår fysiska kropp och den mentala delen med vår hjärna och våra tankar.
Allt gott.
❤❤❤
Kram från
Annica

Reply
Charlotta 30 november, 2017 - 12:32

Tack för dina reflektioner Annika, kram!
/C

Reply
Lisbeth 2 december, 2017 - 13:57

Hej!
Hej, här kommer frågvisa jag igen!
Känner du till något om Martinus rörelsen och kan du i så fall ge några relektioner kring detta.
Det finns en del youtube föredrag kring detta!

Reply
Charlotta 2 december, 2017 - 14:36

Hej Lisbeth! Martinusrörelsen är tyvärr inget jag är bekant med. Men har du en specifik fråga så ställ gärna den så kan jag ge min version oavsett.
/C

Reply
Lisbeth 2 december, 2017 - 15:33

Jag har en mycket god vän som är väldigt aktiv i denna väldigt vetenskapliga tillnärmnig av kristendomen.
Varför jag frågar är för att de tror på utveckling genom lidande 80%, undervisning 15% och 5% goda förebilder.
De tror dessutom på inkarnation.
Det verkar på mig som det mycket liknar dina övertygelser. Hur ser du på detta?

Reply
Charlotta 2 december, 2017 - 16:05

Det beror på hur de definierar lidande, om de med lidande menar erfarenheter så låter det rimligt även om jag nog inte skulle vara riktigt lika radikal i fördelningen av procent. Men om de verkligen menar lidande i dess mest desperata och nattsvarta form så kan jag inte relatera. Lidande är enligt mig ett resultat av smärta som man inte ser någon utväg från, smärta utan alternativ. Smärta är en naturlig del av livet men lidandet behöver inte vara det för det finns alltid utvägar, alltid alternativa sätt att se på situationen och sig själv. Så att utveckling skulle bestå av 80% av den sortens lidande håller jag inte med om.
/C

Reply
Greta 2 december, 2017 - 15:57

Hej! Vet inte direkt om min fundering hör till texten ovan men jag testar att ställa den ändå.
Efter att min kompis som varit singel o många år börjat på att dejta en kille så kände jag att det kanske var dags för mig också att anstränga mig lite på den fronten. Jag var med på en dejtingsida på nätet och fick där kontakt med en kille. Vi har nu träffats en gång och haft kontakt via mail och sms och han verkar väldigt intresserad. Jag vet inte hur jag ska göra om det är någon idé att överhuvudtaget träffas igen. Vi hade en del gemensamma intressen, vi går bägge på gym och tränar en hel del. Däremot så kände jag ingen fysisk attraktion för honom, han var en trevlig kille men jag kunde tyvärr inte känna något mera mera intresse. Mina kompisar tycker att jag måste ge det flera chanser och att jag måste anstränga mig lite för att få veta om det kan bli ett förhållande el inte. Kan det verkligen växa fram något senare, känner man inte åtminstone något mera direkt, även om man inte blir störtförälskad? Jag vet inte om jag tycker att det är värt att kämpa sig fram på dejter bara för att se om det kan växa fram några känslor, det känns ju bara jobbigt, som en riktgt jobbig och tråkig arbetsuppgift? Kan det via fram något ur sådana förutsätningar? Är jag kanske en person som helt enkelt inte passar för att dejta, jag kanske behöver träffa en person i något naturligt sammanhang istället, problemet är ju att det aldrig händer? Måste man verkligen ha en partner, kan man inte ha et bra liv som singel, finns det de som är singel länge och är lyckliga?
Lite konstiga frågor kanske men kände att jag behövde bolla dem med någon och din sida är bra, läser den väldigt ofta.

Hälsn.
Greta

Reply
Charlotta 2 december, 2017 - 16:14

Hej Greta, välkommen hit och tack! 🙂 Självklart måste man inte ha en partner, lika självklart kan man vara singel precis hur länge man vill och det går absolut att vara lycklig som singel. Jag har skrivit en del om det tidigare så om du söker på bloggen kan du hitta en del inlägg som du nog finner användbara. När det gäller hur mycket man ska anstränga sig i dejtingsammanhang så beror det lite på. Om det är så att du har varit singel länge eller om du har tråkiga erfarenheter av någon sort så kan du ha stängt ner hela romantikavdelningen som ett sätt att skydda dig själv. Att någon då ska kunna riva ner den i ett svep och röra vid ditt hjärta (eller få dig att känna sexuell attraktion) vid första mötet är osannolikt. I sådana fall behöver man ofta jobba en tid med att bryta ner den mur man byggt upp och ett sätt att göra det kan vara att dejta, att tillåta sig att intressera sig för någon annan, att träna sig på att släppa in någon lite i taget och så smått börja öppna dörren för andra människor. Det behöver inte betyda att du ska vara intim med någon om du inte vill, men bara att umgås för att lära känna hjälper till att börja våga släppa in. Om det å andra sidan är så att du inte alls har stängt av romantikavdelningen utan står i god kontakt med både känslor av kärlek och attraktion så är det förmodligen snarare så att den här killen helt enkelt inte var något för dig.
/C

Reply
Greta 2 december, 2017 - 16:28

Tror inte jag har stängt av för romantikavdelningen, hade ett förhålland som tog slut för 2,5 år sen och jag djtede en kille i våras som jag blev intresserad av men då ville inte han träffas något mera. Så jag tycker nog att jag kan känna känslor av kärlek och attraktion, däremot är jag nog kräsen. Skulle tro att slutsatsen att han inte är rätt kille för mig är det mest troliga, han känns som som att han skulle kunna bli en trevlig kompis men inget mera. Det är inte så lätt att träffa någon där det riktigt rätta känns och jag vill nog ha något mera fördjupat än att bara ha någon, då är jag hellre singel. Har man den inställningen så känns det som en relativt stor risk el möjlighet att man förblir singel.
Tack så mycket för ditt svar.

Reply
S 3 december, 2017 - 13:16

Hej bästa !
Jag har en fråga , angående hur kan man hjälpa en vän som bor i en destruktiv förhållande ? Hon bor sedan 8 månader med en kille som säger älskar henne och kär i henne men samtidigt använder våld när han brusar ihop, han misshandlar henne fysisk och psykisk. Han har lovat flera gånger att ändra på sig, han är så svartsjuk , hon får inte gå ut och träffa sina vänner utan honom, får inte gå träna ensam måste vara med honom. Hon behöver åka träffa sin familje i ett annat land , hon får inte om han inte åker med. Sist dom bråkade han slog henne nästan blodig och hon lyckades kasta ut honom men dagen efter han var bakom hennes dörr och polisen blev inblandat men hon valde att inte anmäla honom , hon bad dom bara att be honom försvinna därifrån. Hur jag kan hjälpa henne att sluta tycka synd honom och ursäkt hans beteende .? Hon känner en skam om hon gör slut vad andra tycker och tänker . Som en bästa vän vad kan man göra ?

Reply
Charlotta 3 december, 2017 - 14:09

Hej S! Det är fint att du vill hjälpa din vän som uppenbarligen befinner sig i en väldigt destruktiv relation, men så länge din vän inte själv är beredd att anmäla eller lämna pojkvännen finns det inte så mycket du kan göra mer än att lyssna och finnas där för henne. Om du försöker övertala henne att göra något som hon inte själv är redo för är risken bara att er vänskap blir lidande. Om det är sin familj hon oroar sig för vad de ska tänka så kanske du kan uppmuntra henne att prata med dem och berätta hur hon har det, det kanske kan göra det lättare för henne att fatta beslut.
/C

Reply
S 3 december, 2017 - 14:56

Det är jag gör , lyssnar och försöker finnas där för henne men det är så jobbigt se henne att lider .
Kram

Reply
carin 18 december, 2017 - 18:52

Hej Charlotta!

Jag har ätit SSRI i 15 månader nu. Det hjälpte mig att hålla mig ovanför vattenytan när jag var otroligt nere, grät konstant. På gymmet, i kassan på ICA, på tåget etc etc. Kände mig stabilare och lugnare efter en 1-2 månader med tabletterna. Men nu känner jag att livet går på tomgång, jag har ingen uppföljning från min vårdcentral utan de bara förnyar när tab är slut. Vi hade nog kunnat dansa denna dansen i många år utan någon plan. Jag tog beslutet i fredags att sluta med tabletterna. Jag vill se vad som händer, kan livet ge mig mer utan dem? Jag vill lämna 2017 bakom mig med tabletterna i bagaget. Egentligen kanske ett dumt beslut eftersom jag inte mår dåligt på tabletterna men jag kan ju inte gå igenom hela livet med substanser. Har utsättningssymtom iform av yrsel nu. Jag har tolkat dig som du är lite anti dessa tabletter. Har du någon info om antidepressiva som kan motivera mig att bli ren?

Reply
Charlotta 18 december, 2017 - 19:27

Hej Carin! Starkt av dig att inse att det är hälsosammare att vara utan, och modigt att våga! Jo det stämmer att jag är huvudsakligen motståndare till ssri-preparat, ett bra sätt att bli det är att börja med att läsa bipacksedeln med biverkningslistan och även att googla sitt preparat + biverkningar. Dock kan det vara riskfyllt att sluta tvärt med dem eftersom abstinensen kan bli svår, det vanliga är att man trappar ut långsamt för att skona kroppen och orka med övergången. Det finns en mycket bra Facebookgruppe som heter Fri från psykofarmaka som du kan gå med i. Här är en bra artikel/video om riskerna med psykofarmaka. Naturliga tillskott som kan ersätta ssri är 5 htp och vitamin B-komplex med vitamin B6 i högdos. Även vitamin D, MSM och omega 3 kan ha positiv effekt.
/C

Reply
carin 18 december, 2017 - 21:03

Tack för uppmuntran! Inser att jag nog måste trappa ut det trots att jag bara ätit en liten dos. Men det är så typiskt mig att bli ivrig att bli ”fri” inför det nya året att jag slutar tvärt. Lite onödigt när jag knaprat det i 15 månader. Dock ganska övertygad om att det verkligen hjälpte mig när jag var på botten då jag hade testat alla egenvårdshjälpmedel jag kunde hitta men utan en plan från läkare (som bara förnyar) så känns det meningslöst att fortsätta. Känns nästan lite spännande att sluta, hur kommer livet bli? Tänk om det blir alldeles fantastiskt.

Reply
Charlotta 18 december, 2017 - 21:14

Kom ihåg att valet står inte mellan antidepp och inget alls, utan mellan antidepp och en hel arsenal av kosttillskott, örter och alternativmedicin som ofta har betydligt bättre effekt och dessutom utan den negativa effekten på kroppen. Skulle livet inte bli alldeles fantastiskt utan dina piller så skulle jag dels rekommendera kosttillskotten jag nämnde, och om du inte tycker det räcker skulle jag föreslå en skicklig homeopat eller frekvensterapeut. Lycka till!
/C

Reply
Rickard 19 december, 2017 - 17:06

Forskning visar att det finns en stark koppling mellan depression och en obalanserad tarmflora. Majoriteten av serotoninet och dopaminet produceras av dina goda bakterier i magen. De goda bakterierna hjälper kroppen att bryta ned maten vi äter och producerar dessutom vitaminer, aminosyror och andra livsviktiga ämnen. Brist på vitamin-B12 är exempelvis kopplat till en obalanserad tarmflora.
Det finns en direktkoppling mellan tarmhälsa och hur man mår mentalt. Ät ekologiskt och mat med goda bakterier och se hur du mår. Undvik konventionellt odlad soja, majs och rapsolja (köp ekologiskt). Genmanipulerad mat i Sverige måste märkas, detta gäller dock inte för kött som kommer från djur utfodrade med GMO-foder. Så om du äter kött är det extra viktigt att du väljer ekologiskt..

Reply
Charlotta 19 december, 2017 - 17:22

Precis så, mer att läsa finns här.
/C

Reply
Barbro Nilsson 20 december, 2017 - 16:12

Det fanns en tid när jag trodde på förespråkare som dig. Ät, rör dig och tänk rätt. Jag gjorde allt det där, slutade med min medicin och trodde det skulle fungera
Idag anser jag att detta är farligt. Att gå ut med råd kring depression utan att vare sig ha medicinsk eller psykologisk utbildning. Du verkar enbart utgå ifrån dig själv och dina erfarenheter.

Reply
Charlotta 20 december, 2017 - 18:15

Välkommen hit Barbro Nilsson. Tråkigt att höra att du har dåliga erfarenheter rörande din hälsa, hoppas du mår bättre nu. Min kunskap sträcker sig en god bit utanför min egen erfarenhet, jag har studerat hälsa, kost, näring och naturlig läkning i närmre tio år och tagit del av tusentals människors erfarenheter. Men det stämmer att jag inte har någon examen inom hälsoområdet. Oavsett om man vänder sig till sjukvården eller någon annan med sina hälsoproblem är det viktigt att komma ihåg att det i slutänden alltid är ens eget beslut vilken väg man ska välja, och att det därför är helt avgörande att sätta sig in i sin situation och läsa på tillräckligt mycket för att kunna fatta ett informerat beslut. Det kan alltid finnas omständigheter eller förutsättningar som man måste ta hänsyn till och som är omöjligt att inkludera i allmäna rekommendationer och förslag, och som gör att det aldrig är tillrådligt att blint lita på någons råd, oavsett om den personen är läkare eller inte.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI