Home Personlig utveckling Att komma över någon är inte detsamma som att inte längre känna

Att komma över någon är inte detsamma som att inte längre känna

by Charlotta

Jag skulle vilja fördjupa mig i det här med att komma över eller släppa något, eller någon för den delen. Det verkar som om det är många som fastnat i känslan av att de inte klarar av att komma över en händelse eller en person, eller att släppa det som har varit.

Just detta ämne är ett av dem som återkommer oftast både i min coaching och här på bloggen. Ni är många där ute som önskar att någon som tidigare fanns i ert liv nu ska försvinna ur era tankar, eller som önskar att en gammal händelse ska sluta att spelas upp i era mentala biosalonger.

Tidigare har jag bland annat skrivit om hur man kan träna sig i att ta kontroll över tankarna och gjort en video om hur man kan anta ett annat perspektiv för att få stopp på tankarna, men där är ett viktigt område som jag inte har berört tillräckligt mycket och som jag skulle vilja ta upp idag.

När man pratar om att komma över någon eller att släppa något så betyder inte det att man glömmer personen eller glömmer det som hänt. Det betyder inte heller att känslorna som är förknippade med personen eller händelsen försvinner.

Att komma över någon eller släppa något är ett mentalt beslut, man bestämmer sig helt enkelt för att gå vidare och fokusera sina tankar och sin energi på något annat. Detta innebär att tankarna börjar jobba med andra saker, att man lägger sitt fokus på något annat och att livet kan gå vidare.

Däremot betyder det inte att känslorna tar slut. Inget beslut i världen kan få känslor att upphöra, känslor är något man lär sig leva med tills de, med tidens hjälp, klingar av av sig själv. Men det man ska ha klart för sig är att om man inte fattar det mentala beslutet att komma över och släppa, så gör man det praktiskt taget omöjligt för känslorna att blekna.

Tingens ordning är alltså att först så bestämmer man sig för att sluta fokusera på det man vill lämna bakom sig, och sedan kan känslorna börja minska. Ingen annan ordning är möjlig. Men att låta känslorna slumra in är för de flesta en lång process som kan pågå i både år och årtionden. Så att vänta med att leva tills de gamla känslorna är borta är att lura sig själv på livet.

Livet består inte av en rad känslor efter varandra utan av många känslor parallellt, känslor som man gläds åt, som man blir ledsen av, och känslor som man lär sig att leva med i vardagen, men som inte behöver betyda dramatik eller att livet står still, om man inte låter dem få den betydelsen.

Känslor, gamla såväl som nya, är en del av livet, en del av vardagen och en del av att vara människa, och det är inte meningen att man först ska städa bort alla gamla känslor innan man kan börja känna nya. Känslorna är det som gör oss intressanta och som ger oss djup, och de kan finnas med oss i vardagen utan att de behöver styra eller kontrollera oss.

Så om du tänker dig att du ska bli av med känslorna när du säger att du vill komma över någon eller att du vill släppa något, så behöver du tänka om, för känslornas försvinnande är inget du kan beställa eller styra över.

Det du kan göra är att släppa dem fria att börja minska i intensitet och styrka, och det gör du genom att sluta fokusera på dem. Men känslorna är en värdefull del av dina minnen och den du är, och de kommer alltid att finnas med dig även om de bleknar med tiden.

/Charlotta

15 comments

Olivera 16 oktober, 2016 - 10:21

Jag försöker glömma bort någon som har lämnat mig för drygt ett och ett halv års sen. Jag arbetar ganska mycket, tillbringar mer tid med mina barn, tittar på tv, läser tidningar, går ut och promenerar osv. Har inte så många vänner så jag är ganska ensam, men jag gör så gott jag kan än att sitta hemma och tänker på honom, för när jag gör det, gör det så ont i hjärtat. Jag har fortfarande känslor kvar. Har brutit allt kontakt med honom, för jag tänker att det är bättre att låta tiden göra sitt. Även om jag många gånger har önskat mig att han kommer och knackar på min dörr eller skickar sms. Ibland undrar jag om det är depressionen eller är det så här känner visa människor….ont, sorg? Och att träffa någon annan är jag väldigt rädd för.

Reply
Charlotta 16 oktober, 2016 - 10:46

Ett uppbrott är en förlust, en sorg som behöver genomlevas och bearbetas, och ännu värre är det om man blir lämnad. Det är fullt normalt att det gör ont och att det tar tid. Du gör det du kan göra genom att fokusera framåt, på andra saker, gärna sånt som du tycker är roligt och som gör dig glad, och resten får ta den tid det tar.
/C

Reply
Sari Sarhamo 16 oktober, 2016 - 11:00

Det är det där med att bestämma sig och inte låta de ”tjattrande aporna” som den buddhistiska filosofin beskriver så bra ta överhanden. Jag tor också att det är svårt att särskilja de olika känslorna i uppbrottets/förlusten akuta skede. Det är bra att stilla sig genom ex. skogspromenader i lugn takt eller träning om man känner att det funkar. Det är även viktigt att dela det med någon. Tack för dina fina inlägg – de stärker och ger hopp.

Reply
Charlotta 16 oktober, 2016 - 11:15

Välkommen hit Sari! Tack för dina tankar, ”de tjattrande aporna” är verkligen en talande metafor för ältande tankar.
/C

Reply
Cajsan 16 oktober, 2016 - 21:59

Men vad är det som händer när den personen man släppt ändå dyker upp – i drömmar? Jag drömde i natt om mitt ex och ”stora kärlek”. Det är 15 år sedan vi separerade och vi har inte haft någon kontakt alls på senare år. Han upptar inte längre mina tankar och det är inte speciellt ofta som jag kommer att tänka på honom men visst har jag känslor kvar om jag ska vara ärlig.

Frågan är varför han då och då ändå spökar i mina drömmar? Nu var det länge sen sist. Drömmarna handlar oftast om en känsla av att det trots allt kommer att bli vi igen.

Är det så att han i mitt undermedvetna representerar min längtan efter kärleken och en relation? Inte bra i så fall. Det väcker ju bara upp en saknad. Då hade det varit bättre att drömma om en helt okänd man för det skulle i stället representera lite tro och hopp.

Reply
Charlotta 16 oktober, 2016 - 22:39

Drömmar är hjärnans sätt att städa och organisera bland både gammalt och nytt, de kan innehålla precis vad som helst och behöver inte betyda något alls. Se det som att hjärnan städade i den hörnan där han är lagrad. 🙂
/C

Reply
Cajsan 19 oktober, 2016 - 07:41

Tack, det var ett nytt sätt att se på det!

Det märkliga är att någon dag efter drömmen reste jag oplanerat till min gamla hemort (reser ”hem” någon gång per år) och vem stöter jag då helt oväntat ihop med…? Flera år sedan sist. Vi bytte några ord men var båda på språng så det blev ett kort möte. Kunde konstatera att känslorna kanske finns kvar till viss del men att mötet inte påverkade mig så mycket. Det känns förstås bra men viss funderar jag lite över det märkliga sammanträffandet…

Reply
Charlotta 19 oktober, 2016 - 10:14

Ja, det där med sammanträffanden eller slumpen tror jag ju inte så mycket på, så då var det kanske ändå någon sorts budskap inblandat i det hela. Eftersom du upplevde dig relativt opåverkad av mötet så var det kanske ett sätt för dig att bli uppmärksam på att du faktiskt har lämnat honom känslomässigt och gått vidare? Efter drömmen trodde du att du fortfarande hade känslor för honom men när ni träffades så kände du att så inte var fallet. Ett fint budskap från Universum och ditt undermedvetna om att du har utvecklats och går vidare och är redo att öppna ditt hjärta för någon annan. 🙂
/C

Reply
Cajsan 19 oktober, 2016 - 22:40

Jag tror egentligen som du, d v s på synkronicitet och inte på slumpen som tillfällighet och väljer därför den tolkning av situationen som du nu beskriver! Det har varit otroligt svårt att kapa banden till den här kärleken. Möten under de här 15 åren som gått har närmast varit elektriska och drömmarna intensiva. Det har också gjort att jag tanke- och känslomässigt varit ”upptagen” och haft svårt att öppna upp för någon ny. Tack för dina ord!

Lotta 17 oktober, 2016 - 11:47

Man kan förlåta ett svek . Sluta vara arg. Men att glömma verkar stört omöjligt. Längtan bär man med sig även om stridsyxan är nedgrävd och man knappt har kontakt. Minnen kan vara plågsamma och göra en ledsen varje dag. Hur gör man då?

Reply
Charlotta 17 oktober, 2016 - 11:54

Hej Lotta, välkommen hit! Det är väldigt ovanligt att man faktiskt glömmer viktiga händelse i livet, eller händelser som haft stor känslomässig påverkan på en, i alla fall inte om man får lov att ha hälsan i behåll, så att hoppas på att glömma är nog lite väl optimistiskt. Det man gör är att lära sig leva med det, att acceptera att det är en del av ens livserfarenheter. Känslorna bleknar med tiden, snabbare om du fokuserar på andra saker istället för på de minnen som gör dig ledsen.
/C

Reply
Molly 17 oktober, 2016 - 22:23

Hej! Jag har precis samma situation som Olivera. Är ensam sedan1,5år ca och försöker göra trevliga saker och ta hand om mig för att gå vidare men mest av allt hoppas jag på fina sms från min exman! Är liksom kär i honom och tycker det är så trevligt när vi ses med barnen. Vi var med i en hemsk olycka tillsammans i somras så vi har behövt hålla ihop gamla familjen en hel del. Han har redan lämnat mig, flyttat och sagt att jag var för jobbig men ändå är jag fortfarande rädd att han ska ha en ny tjej. Det är som att jag inte har förstått och kommit vidare . Vad ska jag göra för att sluta hoppas ? Vad tycker ni? Jag tycker ni skriver så otroligt kloka saker , kram

Reply
Charlotta 18 oktober, 2016 - 10:38

Hej Molly, välkommen hit! Känslorna måste få finnas, det tar tid att barbeta separationen och den sorg det innebär. Det du kan jobba med är det mentala, att inte fokusera bakåt utan framåt. Om du hela tiden umgås med tankar på honom och bra han var så ger du inte dig själv en chans att komma vidare.
/C

Reply
Thomas 27 oktober, 2016 - 18:41

Hej Charlotta!
Jag råkade komma in på din sida när jag googla saker att hur jag skulle komma över min flickvän. Och vips där dök du upp med din blogg! Super super bra läsning! Och just i detta stycke känner jag igen mig så mycket. Att känslorna börjar blekna när man släpper dom fria istället för att förtränga dom. Det som jag känner är de svåraste det är när känslorna kommer som en våg i huvudet. Om och om igen spelar hjärnan upp de bästa bilderna med henne. Men jag vet om att de är fel att vara tillsammans ändå så visar hjärnan bara de bra sakerna. Och jag blir tvungen att andas lugnt, påminna mig själv att de jag känner nu kommer gå över. Men ibland är det för svårt så då går jag bara och lägger mig. 🙁
Super tack för alla dina tips och tankar!

Reply
Charlotta 27 oktober, 2016 - 20:21

Hej Thomas, välkommen hit! 🙂 Att förlora en relation är en sorgeprocess, det behöver få ta den tid det tar. Man behöver gå igenom känslorna, både de bra och de dåliga minnena, och få sörja det man förlorat innan man är redo att börja fokusera framåt igen. Men bara det faktum att du är medveten om vad som händer, att du upplever processen och hittar metoder för att hantera känslorna när de övermannar dig, är goda tecken. Det kommer att ta lite tid, men du kommer igenom det här också, och på vägen dit kommer du att bli både klokare, mer insiktsfull och mer empatisk, och så småningom bättre rustad för nästa relation. All is good!
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI