Home Personlig utveckling Att våga tro att det går

Att våga tro att det går

by Charlotta

Man vill så gärna och just därför är det mycket svårare att våga tro att det ska gå vägen. Att man faktiskt skulle kunna nå dit man vill och få det man önskar blir svårare att tro på bara av den enda anledningen att det är det man vill mest av allt.

”Varför skulle just jag få det jag vill ha? Jag vet många som har velat ha ett bättre jobb i flera år utan att det har lyckats. Många som har varit sjuka större delen av sitt liv utan att bli friska. Många som har velat träffa kärleken hur länge som helst men som fortfarande är singlar. Många som försökt få ordning på sin ekonomi i åratal men som fortfarande har skulder. Varför skulle jag lyckas när inte de har gjort det?”

När man jämför sig med andra gör man det i allmänhet på två sätt. Dels jämför man sig med dem man kan relatera till och känna igen sig i, och dels med dem vars liv ser ut att vara den perfekta drömmen.

Den första kategorin människor lever under ungefär samma förhållanden som man själv gör. Det är lätt att känna igen sig och ta intryck av deras val och prioriteringar, eftersom det man ser förstärker de egna valen och prioriteringarna. Men just det faktum gör också att man blir kvar på den utvecklingsmässiga plats där man är.

Den andra kategorin är människor som lever liv som man ser på med längtan och kanske viss avundsjuka, liv som man önskar sig och drömmer om men som är så långt ifrån det egna att det inte känns verkligt att tänka sig att man själv ens skulle kunna komma i närheten. Dessa människor beundrar man, men man tar inte intryck av dem för det mentala avståndet är för stort.

Uppskattningsvis 98 % av personerna i den första kategorin tror att det är omöjligt för dem att göra förändringar i sitt liv så att de kan förflytta sig till den andra kategorin, och med de tankarna har de beseglat sitt eget öde. De kommer att stanna där de är.

De två procenten som tror att det är möjligt att genom övertygelse, envishet och hårt arbete förflytta sig själv till den andra kategorin är de som senare kommer att beskrivas som framgångssagor. En del når inte hela vägen men får ändå ett ordentligt lyft i sina liv, medan andra når mycket längre än de någonsin hade kunna föreställa sig.

Skillnaden mellan de 98 % och de 2 % är att de 2 % tog intryck av rätt personer och inte lät andras misslyckanden sätta gränserna för vad de själva trodde sig kunna åstadkomma. De vågade tro på att det skulle gå.

/Charlotta

11 comments

Hanna 10 augusti, 2017 - 11:33

Hej, Så klokt, många borde läsa detta! 🙂
Brukar känna och tycka det känns bra när jag INTE känner igen mig? Då blir jag glad i alla fall, för då blir det så intressant.
När det istället känns spännande, då blir man nyfiken och vill veta mer. När man hör något man aldrig hört, helt nya vinklar på något nytt eller gammalt, helt utanför ”boxen.
Vända tanken/känslan till tvärtom, istället för autopiloten, är också en kul övning. Kan det vara så?

/Hanna 🙂

Reply
Charlotta 10 augusti, 2017 - 11:44

Så kan det absolut vara, nya infallsvinklar får hjärnan att tänka i nya banor och det är då man kan hitta nya svar och lösningar. Tack Hanna! ❤️
/C

Reply
Simone 11 augusti, 2017 - 07:10

Hej Charlotta! Kan bara konstatera att jag tillhör de 98%
/S

Reply
Charlotta 11 augusti, 2017 - 08:25

Hej Simone! Att bli medveten om det innebär samtidigt att du blir medveten om att det finns 2 % som tänker annorlunda och som får annorlunda resultat, och med den insikten vet du också att du har ett val. 🙂
/C

Reply
Hanna 12 augusti, 2017 - 02:06

Hej igen, har en mor som hör till de 98 % och ser allt i svart för. Har haft/ fått lita känsla genom livet att göra henne glad. Nu är hon gammal. Ibland berättar jag något roligt för henne nu,hon lyssnar bara efter det negativa, jag får känslan av skadeglädje hos henne. Härromdagen hade hon ett brev intill sig, hämtar min post ibland, från polisen. – Nu är jag nyfiken sa hon. Har du kört för fort ?
Jag kände direkt , en så märklig sak att göra mot sin dotter. Jag är medelålder. – Åh, vad bra, sa jag glatt, det har varit jag väntat på, det är från brottregistrer, de vill ha det på kommunen, rutin för arbete jag har, en gång/ år. – Hm, blev svaret. Jag har tappat lusten för att berätta något. Hur svara man klokt, bygger upp självrespekt, integritet här? Lärt mig säga ifrån sent i livet, går bra. Men hon gör sig till ett offer direkt. Jag klarar det bra ochså. Vill lära bra svar på tal? Detta mönster finns ej hos/ med mina andra 3 syskon. De förminskar hon inte. Ja, det går inte med mig heller längre, fast hon försöker. Mönstret är omedvete från hennes sida, vill inte vara elak. Men jag märker och känner det, genom åren. Är äldst. / 😎🙃

Reply
Charlotta 12 augusti, 2017 - 09:17

Jag tycker det låter som att du redan har hittat en alldeles utmärkt metod för att hantera det så att det faller platt istället för att byggas upp till något dramatiskt. Långt tillbaka i tiden finns det säkert någon anledning till att din mor skaffade sig det där mönstret, något som hände och påverkade henne negativt, men nu är det bara ett mönster som hon är van vid att följa. Allt handlar om henne, du råkar bara vara den som har blivit en del av mönstret och som får ta smällen. Det är inte schysst av henne och inte roligt för dig, men inte något som med lätthet förändras hos en äldre människa. Att avsiktligt feltolka hennes utspel för att avdramatisera och gjuta olja på vågorna tycker jag är ett jättebra sätt för att undvika både konflikten och att du hamnar alltför mycket i skottgluggen. Min gissning är att hon redan känner sig väldigt tilltryckt av livet och att detta är ett uttryck för det, så något bra svar på tal tycker jag inte behövs, bara dra ur proppen ur alla argument så att luften går ur dem, du gjorde det suveränt bra med brevet från Polisen. 🙂 ❤️
/C

Reply
Hanna 12 augusti, 2017 - 12:29

Tack snälla för klokt svar <3

Reply
Hanna Öhman - Mitt liv som förlossningsskadad 20 september, 2017 - 22:17

Jag tror att jag i vissa situationer i livet tillhör de 98% och att jag i andra tillhör de 2%. Men nu när jag fått upp ögonen på just detta så ska jag absolut ha det i tankarna! 🙂

Reply
Charlotta 20 september, 2017 - 22:35

Det stämmer nog att man reagerar och agerar olika på olika områden i livet, i vissa fall har man en käsnlighet som gör det svårare att våga tro på framgång.
/C

Reply
Smula 14 november, 2017 - 07:05

Men jag vill vara bland de 2% och har försökt nästan i 40 år…Hjälper inte fast jag sliter och slåss med näbbar och klor. Är jättebitter och folk bara kör över mig för jag tycker det är otäckt med bråk.

Reply
Charlotta 14 november, 2017 - 10:23

Hej Smula! Att tillhöra de 2 % innebär inte bara att våga tro att det går utan även att fatta de beslut och utföra de handlingar som krävs för att göra förändringen möjlig. Tankarna är första steget men de behöver följas upp av målmedvetna handlingar och en uthållighet som gör att man vågar justera vägen efterhand som man blir klokare och lär sig vad som fungerar och vad som inte fungerar. Kan det vara där det har brustit för dig?
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI