Home Personlig utveckling Att välja det som är rätt

Att välja det som är rätt

by Charlotta

Hur vet man vilket val som är rätt? Är det rätta alternativet det som känns mest tilltalande, det som känns enklast att välja, det som omgivningen röstar på eller det som man har mest erfarenhet av och vet mest om? Att välja det som ger minst motstånd är oftast det mest lockande alternativet, men är det nödvändigtvis det bästa?

Det kan vara lätt att låta sig luras och tro att rätt val är det som känns bäst, lättast, mest självklart. Det val som gör flest personer glada, som inte sårar någon, som inte ställer till problem eller skapar oreda borde väl vara ett bra val?

Många gånger väljer man den väg som innebär minst initialt motstånd när man egentligen borde välja den väg som innebär störst initialt motstånd, trots att den gör alla inblandade obekväma, trots att den kan kännas smärtsam och trots att den känns osäker och oviss.

Vilken väg man ska välja, vilket beslut man ska fatta, om svaret ska vara ja eller nej, stanna eller gå, fortsätta eller avbryta, bör inte bestämmas av vilket val du gillar, eller vad som känns lätt, utan av vad som känns rätt.

Väljer man efter någon annan kriterie än vad som innerst inne, i magen, hjärtat och i själen, känns rätt så är sannolikheten stor att man förr eller senare kommer att ångra sitt beslut och att man kommer att plåga sig själv med frågor om varför man gjorde så när man egentligen visste att det fanns ett bättre alternativ.

Men väljer man det alternativ som känns rätt, oavsett hur svårt beslutet är att fatta, och oavsett om det till en början innebär svårigheter och obehag så finns det inget att ångra. Att välja det som känns rätt, den väg som den inre kompassen pekar ut, är den bästa vägvisare vi har till vårt förfogande. Den vägvisare som ger oss visshet och tillit, som agerar utifrån kärlek och utveckling, som gör att vi går vår väg med livets stödjande hand i ryggen och som får andra att möta oss med kärlek och respekt.

/Charlotta

19 comments

Olof Persson 9 juli, 2018 - 09:09

En väldigt viktig fråga att komma tillbaka till. Vi måste göra allt fler val i livet och det finns allt fler valmöjligheter. Alla dessa valmöjligheter gör mig helt paralyserad och handlingsförlamad. Jag har i stället börjat koncentrera mig på de små vardagsvalen, som påverkar mig direkt och vars konsekvenser jag kan överblicka. Allt som inte påverkar mig direkt väljer jag bort. Det begränsar mitt liv, men ger mig möjlighet att leva det liv jag vill.

Reply
Charlotta 9 juli, 2018 - 09:17

Hej Olof, välkommen hit! Valen är numera många och kan lätt kännas överväldigande, det låter som en god idé att sortera bort det som inte är absolut nödvändigt att ta ställning till och istället fokusera på det som är viktigt för dig själv och just nu. Genom att ta lite i taget kan man ofta skapa sig en överblick och ett lugn som gör att man efterhand ändå kan göra allt som behöver göras.
/C

Reply
Conny 12 juli, 2018 - 09:02

tt göra val är ju, kanske tråkigt nog, en av två måsten i livet. Den andra är att vi, när tiden är inne, måste dö. Även om Mouna Esmaeilzadeh, tror att det kan ändras med tiden. Man kan alltså ha olika metoder; val genom slump, val genom kunskap (fakta), val genom att identifiera den enklaste vägen. Och alltså den som “känns” rätt. Själ, mage eller hjärta. Jag fattar inte hur man kan säkert skilja dessa från varandra? Men jag tror på känslan. Kanske är det dessutom så att känsla i själva verket är ett omedvetet minne från tidigare erfarenheter. Kopplingar av trådar, kemi eller hur det nu funkar som bara hjärnan kan hålla reda på. Är det på det sätt som jag fantiserar så är det ju på sätt och viss beslut fattade på goda grunder trots allt.

Reply
Conny 12 juli, 2018 - 09:03

Att (som första ord)

Reply
Charlotta 12 juli, 2018 - 09:39

Att skilja på själens/intuitionens röst, hjärnans röst, egots röst och rädslans röst kan till en början vara svårt och det är lätt att blanda ihop dem och uppfatta som att allt är samma sak. Med träning kan man dock lära sig att urskilja vad som är vad vilket gör det lättare att förstå vad man grundar sina beslut på och hur bra de egentligen är. Egot är den rösten som slår sig själv för bröstet och tycker att andras misslyckanden är rätt åt dem, hjärnans röst är den som vill hålla sig till samma gamla invanda mönster och vanor oavsett om de är bra eller dåliga och som motiverar det med logik och erfarenhet, rädslans röst håller sig ofta nära hjärnans röst eftersom de två gärna samarbetar för att bättre kunna övertyga om att de har rätt, medan själens röst är den som alltid har det egna högsta bästa som mål, som agerar utifrån förståelse, kärlek och långsiktig utveckling. I det långa loppet har man bäst nytta av att följa själens röst eftersom den inte har någon agenda eller begränsande baktankar.
/C

Reply
Lo 14 juli, 2018 - 16:12

Tips på att få bättre kontakt med själens röst? Det känns som att jag gjort så många olika val baserat på alla tänkbara röster. Jag verkar ha tappat bort min magkänsla på vägen..

Reply
Charlotta 14 juli, 2018 - 19:29

Hej Lo, välkommen hit! Som av en händelse sitter jag just och skriver på ett inlägg om det till imorgon, så titta in igen under morgondagen. 🙂
/C

Reply
L 16 augusti, 2018 - 21:45

Hej Charlotta! Tack för detta inlägg. Har ett svårt framför mig och bara några få dagar kvar att fatta beslut. Ja eller nej? Om det blir ett ja, så blir det tungt och slitsamt några år framöver, och det kommer att drabba fler människor än bara mig. Jag kommer att tappa bort mig själv och behöva hitta ett helt nytt jag, jag kommer med störst sannolikhet att aldrig kunna förverkliga mina drömmar som jag haft i några år och som jag kan sätta igång redan idag. Jag har svårt att se min egna utveckling i den riktning som jag önskat och som jag påbörjat. Jag kommer att känna sorg framöver att jag satt mig själv åt sidan, igen.
Om det blir ett nej, kommer jag att kunna räcka till (enligt min känsla), jag kommer att kunna stå någorlunda stadigt på fötterna, jag kan fortsätta resan i den rikting jag drömt om. Och utvecklas på vägen av de utmaningar som redan finns och väntar. Men jag kommer att sörja det som jag idag inte kan föreställa mig, och känna ett stygn av sorg ett tag framöver. Sorg över det som kunde ha blivit.

Jag kan stå upp för mitt beslut avsett hur det blir, det är inte det.

Detta val är så svårt för mig, jag har inte kunnat påverka utvecklingen, och har varit handlingsförlamad de senaste dagarna. Det finns inget rätt eller fel här, det vet jag. Och ingen kan någonsin dömma mig oavsett vilket beslut jag tar. Men jag kommer att veta. Jag kan inte föreställa mig vad jag kommer att må bäst av på lång sikt, oavsett hur jag bestämmer mig så kommer jag att bära det resten av mitt liv.

Låter dramatiskt, förlåt.
Ha en fin kväll och tack för din blogg.

Reply
Charlotta 16 augusti, 2018 - 21:53

Hej L, välkommen hit! Ibland hjälper det att fråga sig själv om något av valen styrs mer av rädsla än det andra. Rädsla är ofta något som begränsar oss när det egentligen borde få lov att vara en vägvisare som talar om i vilken riktning vi behöver utvecklas. Om du står inför ett beslut med två bra val där båda innebär att du behöver lämna något bakom dig så kan du egentligen inte välja fel, hur du än gör så väljer du rätt. Din uppgift är istället att lägga fokus på allt det som är bra med det val du har gjort istället för på det du förlorade i det du valde bort. Lycka till!
/C

Reply
L 16 augusti, 2018 - 22:14

Hej igen, och tack. Ja, rädslan, jag vet om den. Den är så starkt närvarande när jag tänker på mitt första alternativ (säga ja). Jag är rädd att jag kommer att gå in i väggen (varit på väg dit i vintras och mådde dåligt länge), jag vet att vården och Försäkringskassan inte månar om utbrända människor om de inte har anhöriga som slåss för ens skull. Jag är rädd att mitt mående påverkar mina barn.
Jag är rädd att om jag väljer ”nej”, så går jag miste om ett helt nytt liv. Tokigt, kaotiskt, dynamiskt. Utmattande och förhoppningsvis mycket kärleksfullt. Men kostsamt (min hälsa). Nåja, jag vet iaf vartåt det lutar.
Tack för dina ord, ska fokusera på att glädjas åt det jag har och göra bra saker av det isf sörja det jag inte har.
Trevlig kväll!

Reply
Charlotta 16 augusti, 2018 - 22:38

Bara en tanke, hur skulle du välja om du var trygg i att din hälsa är god? Är det kanske där du ska lägga krutet, på att läka kroppen så att den orkar med det du egentligen vill?
/C

Reply
L 16 augusti, 2018 - 23:08

Det var en bra tanke. Jag tänker mest på själen, på mitt psyke. Kroppen behöver jag också att ta hand om och försöker göra det, men själen behöver näring. Jag lär mig att meditera och arbeta med min ångest och rädslor. Länge har det varit andra som kommit i första hand (mina barn, 2 och 3 år), jag har inte prioriterat mig själv (inte kunnat i alla lägen). Känner att jag har så mkt potential och styrka, bara att få tiden att utveckla det! Det är det jag längtar så mkt efter, och jag börjar få den nu när barnen vuxit lite, och jag blir lite yr av den insikten (på ett bra sätt). Men jag längtar också efter ett nytt liv (ett till barn), det är så himla starkt att jag blir galen. Det kommer dock att innebära att lägga band på mig, igen. Och vem vet om jag orkar 2-3 år till utan att bli utbränd av ständig omsorg och emotionellt arbete? Saknar regelbunden avlastning och någon som kan fylla på mina energidepåer… Skulle vilja ha en fru 🙂 Någon som SER vad som behöver göras, som inte är beroende av förklaringar och delegering av uppgifter.

Reply
Charlotta 17 augusti, 2018 - 08:03

Utbrändhet är i allmänhet inte en psykologisk sjukdom utan en fysiologisk sjukdom med psykiska symptom. Då räcker det inte att bara vidta psykologiska åtgärder för att komma till rätta med den utan man behöver se över varför kroppen är i obalans och hjälpa den att komma i balans igen, gör man det mår man bättre även psykiskt. Ofta är orsaken någon form av näringsbrist och/eller förgiftningar (patogener, toxiska metaller, biotoxiner, osv.) ❤️
/C

Reply
L 17 augusti, 2018 - 08:27

Se där, sjukvården har rekommenderat mig något helt annat… Tack för dina ord, Charlotte. Önskar dig en bra dag!

Reply
Charlotta 17 augusti, 2018 - 08:48

Jag skulle rekommendera egenstudier eller en skicklig alternativterapeut, sjukvården har tyvärr väldigt begränsade kunskaper om utbrändhet och utmattning och anser att det alltid är psykiskt och stress- och arbetsrelaterat. Dessutom är sjukvårdens prover trubbiga verktyg när det gäller näringsstatus, det finns mycket bättre alternativ inom branschen för naturlig läkning. Ha en bra dag du också.
/C

Reply
M 29 januari, 2019 - 11:16

”För att älska intensivt måste det finnas frid i hjärtat”
Hur vågar man ta klivet ut i det okända? Följa sina inre känslor? Övervinna sina rädslor? Släppa taget och gå in i ovissheten.

Jag har egentligen en bra relation, med en pojkvän som gör allt för mig. Men ändå har jag under en längre tid velat lämna detta eftersom jag redan från start upplever ett kontrollerat förhållande. Jag längtar att känna friheten och gå in i något djupare, ”hitta mig själv, hitta livet”. Jag fick något slags uppvaknande för några veckor sedan och började tänka på livet och allt vad det innebär.
För några dagar sedan berättade jag som det var. Jag berättade att jag inte kan fortsätta mer. Men nu när allt börjar bli verklighet, och valet är mitt att bestämma vad som ska hända känns allt så jobbigt. Nu börjar jag tveka! Jag mig handlingsförlamad. Ska jag flytta hem igen, snart 27 år gammal? Sitta där inne på rummet känns bara så deprimerande trots att jag är så tacksam att jag har världens finaste familj.
Det kanske är mig det är fel på? Nu tvivlar jag på mig själv. Tänk om intuitionen är fel? Jag har alltid litat på den innan, men nu är jag plötsligt osäker. Kommer jag ångra mig? Tänk om ångest och ensamhet tar över?

Reply
Charlotta 29 januari, 2019 - 11:32

Hej M, välkommen hit! När man befinner sig i en situation där man känner sig frustrerad och upplever att förändring är nödvändigt så har man alltid två val, man kan antingen förändra förutsättningarna så att de passar en bättre eller så kan man lämna situationen. Det ena alternativet är inte per definition bättre än det andra utan det bästa alternativet är det som ger det resultat som man känner sig mest nöjd med och mår bäst av. När rastlösheten och förändringsbehovet brinner i bröstet är det lätt att sträcka sig efter den mest omvälvande förändringen, den som är mest kännbar och som ger den största skillnaden, men det kan många gånger vara ett symptom på ett inre uppdämt behov som till slut brister i en explosion. Din tvekan nu när det väl är dags att skrida till verket skulle kunna vara ett uttryck för att du egentligen inte vill ha den dramatiska förändringen utan innerst inne önskar stanna i relationen men under bättre förutsättningar. All den passion och inspiration och det djup och den frihet som du längtar efter, är det något som du och din pojkvän skulle kunna jobba på att finna tillsammans? Är det något du är intresserad av? Är det något han är intresserad av?
/C

Reply
M 30 januari, 2019 - 10:00

Tack så mycket för för ditt svar Charlotta. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på frågorna om förändring..

Du har många inspirerande och tänkvärda inlägg! 💫

Reply
Charlotta 30 januari, 2019 - 10:07

Du behöver inte svara alls, frågorna var mer för att inspirera till eftertanke. 🙂 Tack, vad roligt att du gillar det jag skriver. ❤
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI