Home Personlig utveckling Även dina sämsta personlighetsdrag går att förändra

Även dina sämsta personlighetsdrag går att förändra

by Charlotta

”Det går inte att göra något åt, för att det är sån jag är.”

Det är ett vanligt svar om man föreslår någon att ändra på något i livet som inte fungerar. Det kan handla om någon som nedvärderar sig själv, som låter sig trampas på, som ältar samma problem år ut och år in, som blir sjuk av sina matvanor, som har offerkoftan så tätt knäppt om kroppen att den blir som en tvångströja eller vad som helst som man ser som något som är så starkt förknippat med den egna personen att det inte låter sig ändras på.

Men som tur är behöver det inte vara så, för det går att förändra även saker som sitter djupt rotade hos oss, det tar bara lite mer kraft och energi för att lyckas.

Det som krävs är att man inser att processen är en trestegsraket och att man måste genomföra alla tre stegen för att lyckas. Det räcker inte med det första steget eller de första två stegen, utan alla tre stegen måste fullföljas annars får det inte önskad effekt. De tre stegen är:

  • Att själv vilja förändras.
  • Att ta reda på vad som krävs för att genomföra förändringen.
  • Att etablera de nya vanorna tills de blir en naturlig del av den egna personen.

De två första stegen brukar vara de lättaste och det är ofta vid det tredje steget som orken tar slut. Anledningen är att när du har bestämt dig för att du vill och tagit reda på hur det ska gå till så tycker din hjärna att problemet redan borde vara löst för du har ju förstått det. När du då mentalt redan är färdig med förändringen men i praktiken inte ens har börjat genomföra den så är det lätt att drabbas av missmod och helt enkelt ge upp. Att tänka att det var för svårt, kanske till och med omöjligt.

Knepet är att se det tredje steget som själva förändringen och de första två bara som förberedelser. Krutet ska läggas på det sista steget, det är det som kommer att kräva motivation och tid. För medan hjärnan är snabb på att förstå vad som måste göras så krävs det en lång process av upprepningar för ett nytt beteende att bli en del av din personlighet. Om du t ex vill sluta att se dig själv som ett offer för livets omständigheter så kräver det att du dagligen och stundligen jobbar med dina tankar under lång tid för att bryta det invanda mönstret att gå direkt i försvar, och istället byta ut det till ett nytt tankesätt där du är medveten om din egen förmåga och dina valmöjligheter.

Till en början är det arbetsamt att försöka ändra på ett tankemönster eller beteende som man kanske burit med sig hela livet, men ju längre man håller på desto lättare går det och plötsligt en dag upptäcker man att det går av sig själv och att man inte längre behöver anstränga sig.

/Charlotta

5 comments

Anja-Karin 26 april, 2015 - 17:11

Hej! Jag tycker att jag har kommit en bra bit på väg när det gäller att utveckla självkänslan och få en inre trygghet, men jag har insett att det fortfarande finns en del kvar att jobba på. Jag skulle gärna vilja ha lite tips på hur jag kan utvecklas och förändra detta. Jag har efter en del analys av mina tidigare relationer insett att jag varit dels lite för inriktat på att träffa ”någon” och framför allt då att få bekräftelse. Jag har omedvetet känt att jag genom vara i ett parförhållande och få bekräftelse från denne ”någon” så bevisar det att jag är värd att älskas. När det sedan har tagit slut har jag insett att sorgen mest har handlat om den uteblivna bekräftelsen. När han inte längre har känslor kvar för mig och ger mig någon mera bekräftelse så har det känts som att beviset på att jag är värd att älskas försvunnit. Det är den biten som varit mera jobbigt än att jag inte längre kommer att få träffa honom. På vilket sätt kan jag jobba med mig själv för att stärka detta när/om jag går in i en relation sen. Jag har mellan relationerna levt som singel och har inga problem med det livet även om det kommer svackor ibland. Jag behöver som sagt lite tips på hur jag stärker mig själv och känner att jag är värd att älskas oavsett om jag har någon partner vid min sida som älskar mig eller inte.

Hälsningar!
Anja -Karin

Reply
Coachen 26 april, 2015 - 18:03

Hej Anja-Karin!
Vilken bra fråga, det är säkert många med dig som har gjort liknande erfarenheter och funderar på hur man behåller känslan av att vara värdefull även under perioder när man inte får bekräftelse utifrån.

Det första jag skulle vilja föreslå är att du tar dig tid att skriva ner alla dina bra egenskaper, positiva karaktärsdrag, saker som du är bra på, områden där du besitter kunskap och erfarenhet och saker som du har talang för. Ta med allt du kan komma på som du själv tycker är positiv eller som du tror att andra skulle kunna uppfatta som positivt. Anledningen till att du också ska tänka dig in i vad andra tycker är att man tenderar att vara för sträng mot sig själv och om man tänker vad någon annan skulle sagt så hittar man oftast mycket mer som är positivt med den egna personen.

Gör det till en vana att skumma igenom listan varje dag under minst sex veckor, och varje gång du tittar igenom den så låt blicken fastna speciellt på en eller två saker som du bär med dig den dagen och funderar extra på när du har tillfälle. Det kan vara att du tänker på tillfällen när du fått användning för den egenskapen/kunskapen och hur den situationen hade kunna bli annorlunda om du inte hade haft den egenskapen/kunskapen. För varje gång ska du också känna efter vilka känslor som är kopplade till minnet, och vilka känslor du tror andra personer upplevde vid tillfället om där var andra människor inblandade.

Genom att göra den här tankeövningen så kommer du att träna dig i att tänka positiva tankar om dig själv och att uppmärksamma saker som du gör bra. Du kommer också att träna dig i att känna att du har gjort något bra och bli välbekant med känslan av att vara nöjd med sig själv, dvs att få bekräftelse från dig själv. Efterhand blir det ett välbekant tankemönster och något som du kommer att göra av dig själv allt oftare när du gör små eller stora saker som är bra. Så småningom blir du mer eller mindre oberoende av andra människors bekräftelse även om det naturligtvis alltid är en trevlig bonus att få den.

Här är ett inlägg om bekräftelsebehov.
/C

Reply
Anja-Karin 26 april, 2015 - 18:23

Tack så mycket, det ska jag absolut testa.
När det gäller bekräftelsen i en relation så har den stora bekräftelsen varit detta: han har känslor för mig och vill vara ihop med mig= alltså är jag värd att älskas, jag är en älskvärd person. När det sedan tagit slut har det varit det omvända. Han har inte några känslor för mig, han vill inte vara ihop med mig= alltså är jag inte värd att älskas, ingen kan älska mig på djupet.
Ska absolut jobba med att bekräfta mig. Tror även att bara genom att se detta och förstå mig själv har jag kommit en bit på vägen.
/Anja

Reply
Coachen 26 april, 2015 - 19:04

Se där, där bekräftade du just dig själv på ett jättebra sätt! 🙂
Om någon väljer att leva tillsammans med dig eller att inte leva tillsammans med dig har ingenting att göra med om du är värd att älskas eller inte. Alla är värda att älskas, det ligger i att vara människa. Vi är alla värda det bästa och all kärlek bara genom att vara de vi är, helt oavsett vad vi presterar eller inte presterar.

Att välja att leva med någon handlar mer om kompatibilitet, värderingar, sociala koder, drömmar, illusioner, mål, vanor och praktiska val än vad det handlar om kärlek. Hade det räckt med att älska en annan människa för att kunna leva lyckligt tillsammans så hade relationer varit en baggis. 😉
/C

Reply
Anja-Karin 26 april, 2015 - 19:06

Tack för ett jättebra svar 🙂 .

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI