Home Personlig utveckling Bekräftelsebehov

Bekräftelsebehov

by Charlotta

Ur Arkivet:

Vad innebär det egentligen att ha ett bekräftelsebehov? Måste det vara något dåligt att vilja ha bekräftelse och finns det verkligen människor som inte har något bekräftelsebehov alls?

Att behöva bekräftelse är en mänsklig egenskap som alla har även om den kan vara olika stor hos olika personer. Redan väldigt tidigt i livet vänjer vid oss vid att få bekräftelse när vi gör något bra och som litet barn var det inte några övermänskliga prestationer som krävdes, utan det räckte med att vi log eller pekade på en lampa eller gjorde vad som skulle göras på pottan så hoppade föräldrarna jämfota av glädje och överöste oss med leenden, beröm, pussar, kramar och alla möjliga sorters bekräftelse.

Bekräftelsen kändes bra och det lilla barnet lärde sig att göra nya saker för att få samma tacksamma reaktion från föräldrar och omgivning. Självförtroendet var på topp och livet var härligt. Efter hand som åren gick blev omgivningen dock mer och mer svårtflörtad och det krävdes betydligt mer för att få den bekräftelse vi hade vant oss vid att älska och som vuxen kan det gå väldigt långt mellan gångerna som man blir bekräftad av någon annan.

Avsaknaden av den bekräftelse man vant sig vid kan kännas svår och som ett kvitto på att man inte är bra nog och inte duger och det är också därför som Facebook, Instagram och andra sociala medier är nerlusade med selfies, träningsresultat och bilder på egenhändigt tillagade måltider och bakade kakor och allt möjligt annat som man åstadkommer i vardagen men som egentligen inte är av intresse för någon annan.

All den här delade informationen av vad man gör är inget annat än böner om bekräftelse. En gilla-markering värmer, men bäst är en kommentar om hur duktig man har varit eller hur snygg man är. Och skulle denna bekräftelse utebli eller bli mindre än vad man hade tänkt sig  så kan dagen vara förstörd och man börjar ifrågasätta sig själv och undra vad man gjort för fel, eller om den och den är arg eller varför de inte gillar senaste bilden.

Så vad gör man åt det här då? Ska man sluta att bekräfta barnet så det lär sig hur den bistra verkligheten fungerar redan från början? Nej, absolut inte! Barnet ska bekräftas, det är inte där felet ligger. Misstaget kommer när barnet blir lite äldre och fortsätter att söka bekräftelse utanför sig själv, oftast hos föräldrarna. Om man som förälder då vill göra sitt barn en riktigt stor tjänst så lär man barnet att själv avgöra när det har gjort något bra och att vara nöjd med den egna bekräftelsen utan att behöva få ett kvitto från någon annan om att man duger.

Istället för att barnet kanske visar en teckning och frågar om den är fin och mamma säger att den är jättefin, så kan mamma fråga vad barnet själv tycker. Förmodligen säger barnet då att den är fin och då kan mamma istället bekräfta barnets förmåga att själv avgöra det genom att säga ”Vad duktig du är som kunde se det själv.” Genom att bekräfta barnets förmåga att bekräfta sig själv så bygger man både självkänsla och självförtroende hos barnet som varar livet ut och som kommer att underlätta vuxenlivet på många sätt.

Men om man redan är vuxen och känner sig helt beroende av andra människors bekräftelse, vad gör man då? Ja, då får man börja öva sig i att bekräfta sig själv. Öva sig i att se värdet i sina egan åsikter och bedömningar och att inse att det är mycket, mycket viktigare för mig vad jag själv tycker om mig och sånt som rör mig än vad någon annan tycker om mig och sånt som rör mig.

Om jag är nöjd med mitt arbete så är det bra nog oavsett vad någon annan tycker, om jag är nöjd med hur jag ser ut så duger jag oavsett vad någon annan tycker, om jag är stolt över min utveckling så har jag varit duktig oavsett vad någon annan tycker. Det är inte egoistiskt att uppskatta och bekräfta sig själv, tvärtom är det snarare egoistiskt att kräva bekräftelse från sin omvärld, andra människro har i allmänhet nog med sig själv och sina egna problem och överlåter gärna dina till dig.

Så börja öva redan idag! Avstå från att posta bilden på hur du möblerat om i sovrummet och fråga istället dig själv om du tycker det blev fint. Tycker du det så är allt bra och du kan vara nöjd med din insats. Det kan kännas futtigt i början och samtidigt kännas ofarligt att posta en bild för du vill ju bara att andra ska få se hur fint det blev, men det är ett stensäkert sätt att elda på bekräftelsebehovet som i längden kommer att underminera din självkänsla.

Du ska alltså inte lära dig att klarar dig utan att bli bekräftad utan du ska lära dig att bekräfta dig själv.

/Charlotta

18 comments

Linda 3 november, 2014 - 13:26

Kunde inte skrivit det bättre själv! Jag tror att det blir som en slags tävling, det vill säga att man vill få bekräftelse på att man är störst, bäst och vackrast från omgivningen.

Reply
Coachen 3 november, 2014 - 13:36

Tack för din kommentar Linda!

Visst kan det kännas som att det blir en tävling ibland och att det är väldigt lätt att ryckas med mot sin vilja. Som vanligt handlar det om att ha självinsikt för att kunna göra medvetna val.

/Coachen

Reply
Nils 10 november, 2014 - 21:58

Hej Coach! Jag har en kompis (klyshigt men sant). Min vän har haft en någorlunda tuff uppväxt med en del motgångar i skolgång och familj. Kompisen har en son som är 2 år och helt fantastisk pojk, en sambo som han älskar mer än något annat, en moder som ställer upp om det skulle vara något, ett bra men påfrestande arbete. Alltså ett ganska lyckligt liv utåt. Han mår också väldigt bra, tyvärr mår han nästan bara bra så länge han tar sina tabletter. Jag vet inte exakt när detta började men jag vet att det är längre än 6 år för det är så länge vi kännt varandra. Han kom i kontakt med opiater tack vare sjukvården vid en slump och upptäckte att han mådde extremt bra när han tog dessa. Ingenting blir eller känns jobbigt när han tar dessa. Nu börjar det även bli svårt att hålla missbruket i schack pga ekonomin som blivit ansträngd. Jag och en annan kompis till honom har sagt åt honom att lägga av men han behöver hjälp. Mycket hjälp!!! Det finns INGEN förutom vi som känner till missbruket.
Han har provat att vara ren vid ett par tillfälle men trillat dit igen varje gång. Antändningarna ska vara rent fruktansvärda om man inte får hjälp. Hur ska vi få honom till att söka hjälp? Han vill ha hjälp men är livrädd för att allti g ska uppdagas på jobbet och för familjen, eftersom han aldrig skulle ta den skammen/risken att bli påkommen har han sagt att han drabbar minst människor genom att ”försvinna från jordens yta”. Vi är väldigt oroliga för honom eftersom han troligtvis är den som faktiskt skulle göra det. Det finns väl sekretess som skyddar honom om han söker vård?

HJÄLP!!!

Reply
Coachen 10 november, 2014 - 21:28

Hej Nils, tack för din fråga!

Det är en väldigt svår situation som du beskriver och jag förstår att du och den andra kompisen är oroliga. Först vill jag säga att jag tycker ni båda två är väldigt fina och omtänksamma vänner som vill hjälpa er kompis att ta sig ur den jobbiga situation han hamnat i. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att hur mycket man än vill hjälpa så får man inte alltid den möjligheten eftersom ingen kan eller ska ta ansvar för en annan vuxen människas liv, var och en måste ta ansvar för sitt eget liv. Men om jag förstår dig rätt så har din kompis sagt att han faktiskt vill bli ren, men att han är rädd för konsekvenserna och att det är det som hindrar honom.

Jag är ingen expert på drogavvänjning men det finns de som är det och mitt råd är att du letar upp någon sådan person på orten där din kompis bor och ber om hjälp. Beroende på var han bor så finns det hjälp att söka både inom sjukvården och via privata kliniker och de som jobbar där har erfarenhet både av de fysiska och psykiska påfrestningar som avvänjning innebär men också de sociala problemen som är kopplade till att bli drogfri och tvingas erkänna sina problem för omvärlden. Börja med att kontakta en sådan person så kan den personen råda dig hur du ska hjälpa och stötta din kompis för att han ska våga ta steget och bli fri från sitt beroende.

Här är några länkar som kanske kan vara till hjälp:
http://www.nasverige.org
http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Narkotikaberoende/

Lycka till, både till dig och din kompis.
/Coachen

Reply
David 24 december, 2014 - 19:21

Bästa coach

Tycker att den facebook delen med likes var den klart bäst förklarade och mest klockrena när det gäller bekräftelse behov.Har dessvärre själv känt igen mig lite i det men det är ändå inget extremt när jag jämför det med en del andra människor som jag är vän med på fb och som verkligen överdriver med det mesta.Vet också själv i grund och botten att det finns så mycket viktigare saker i livet än facebook och andra sociala medier.Tycker att FB är den klart mest jobbiga och överanvända sociala sajten av alla och kan bekräfta att jag är väldigt stolt av mina bekanta som har gått ur den.En av mina nytt års löften är att försöka först och främst gå ur den en stund och sen helt och hållet(bara den tanken fick mig på gott humör).Den negativa sidan av den sajten är verkligen dessa ”like”bekräftelser som t.ex kan leda till svartsjuka och senare till ilska för att någon inte har bekräftat din vän förfråga eller tagit bort dig som vän etc.Den kan också få en att känna utanförskap som kanske bara är på skärmen medan verkligheten egentligen ser annorlunda ut när man först är medveten om det.

MVH

Reply
Coachen 24 december, 2014 - 23:58

Hej David, tack för din kommentar!
Ja, Facebook är verkligen vad man gör det till, där finns en hel del gott att hämta om man hittar rätt grupper men det också vara rena självkänsla-slakten om man hamnar i dåligt umgänge, dessutom så tenderar det att ta väldigt mycket tid som man ofta kunde lagt på något bättre. Det är ju trots allt så att det verkliga livet alltid överträffar internetvarianten av livet, om man bara vågar gå ut och verkligen leva det. All heder till dig som är medveten om riskerna och har modet att själv bestämma vad som är bäst för dig.
God Jul!
/Coachen

Reply
David 25 december, 2014 - 16:55

Tänker också liksom några av mina vänner och bekanta att det mesta med FB som likes och annat är egentligen så löjligt och att man egentligen bara gör en stor sak av det hela och tar det så seriöst men vet att det i grunden är det minst viktiga och att flertalet av dessa människor har man en betydligt bättre kontakt med i verkligheten då man träffar dem än vad man har på nätet var man kanske inte heller ger några löjliga ”likes” och bekräftelse.Det är också då man nästan glömmer bort hela internetvärlden och lever i verkligheten.

God Jul och Gott Nytt År!…

Reply
Att se värdet i dig själv. | Zandra, livet, Bali och yoga 8 september, 2015 - 17:15

[…] Jag tänker att om jag kan skapa en plats för mig själv inuti mig själv i yogan där jag känner mig säker och trygg, så kan jag använda den platsen och återvända dit i vardagslivet också. Gå ut och öva på att alltid veta att det jag tycker och tänker om mig själv alltid, ALLTID är viktigare än vad någon annan tänker och tycker om mig och saker som rör mig. Om jag är nöjd med det jag gör så är det bra oavsett vad någon annan människa tycker. Om jag är nöjd med mitt utseende/min personlighet så är det okej, oavsett vad någon annan tycker. Det är inte egoistiskt att uppskatta och bekräfta sig själv, tvärtom är det snarare egoistiskt att kräva bekräftelse från sin omvärld, för att citera en bra text om bekräftelsebehov som jag hittade här.  […]

Reply
Att vara beroende av bekräftelse | missnordenhall 10 september, 2015 - 13:00

[…] jag ber er, läs vad som står på den här sidan om bekräftelsebehov. Så tänkvärt. Inners inne vet en ju att mycket av det man kommunicerar […]

Reply
Aurora 20 april, 2016 - 02:03

Fantastiskt bra skrivet. Tack för tipsen! Jag ska jobba på självkänslan med att bekräfta mig själv, så himla bra, tydligt och fick mig att se livet annorlunda. Tack 🙂

Reply
Charlotta 20 april, 2016 - 09:52

Tack Aurora, vad roligt att du blir hjälpt av det jag skriver. Välkommen hit!
/C

Reply
Sanna 26 april, 2017 - 19:37

Så himla bra skrivet, och så skrämmande sant det är! Tänkvärt det här med barn. Har på senare tiden börjat kämpa mycket med bekräftelsebehov, som tar upp mycket av min tid. Önskar så att jag ska bli fri från det men det är svårt.

Reply
Charlotta 26 april, 2017 - 19:55

Tack och välkommen hit Sanna! Att bli medveten är första steget, nästa är att börja ta små steg i rätt riktning. Det är långsam process att göra stora förändringar och även de små stegen räknas. 🙂
/C

Reply
Linda 15 april, 2018 - 23:30

Tack för en otroligt fin och berörande text. Jag ska verkligen börja arbeta mer med att bekräfta mig själv, och inte söka den hos andra.

Reply
Charlotta 16 april, 2018 - 07:26

Tack för dina vänliga ord och välkommen hit Linda! Roligt att höra att du är redo för en förändring och beredd att göra det jobb som krävs, jag tror du kommer att bli mycket nöjd med resultatet. 🙂
/C

Reply
Olivera Milovanovic 19 april, 2019 - 16:58

Hej.
Jag läste och fått många minne att komma tillbaka från min barndom. Min mamma har aldrig visat uppskattning för saker jag gör. Aldrig kallat mig duktig, vacker, fin, snäll. Hon hade starkt kontrollbehov över mig och min store bror. Men min bror fick allt detta. Allt beröm.Tom fick jag höra hur duktig och smart han är. Jag var ledsen många gånger och senare som tonårig var jag ganska rebell. Jag ville ha hennes uppmärksamhet.
Vi är vuxna nu och jag kan fortfarande höra henne säga så.
Kan jag relatera mitt starkt bekräftelse behov nu när jag är 40 år, med det som jag har upplevt i barndomen och tonårs livet?
Jag vill verkligen älska mig själv och tycka om hur jag ser ut. Jag vet att jag är smart, men ibland tvivlar jag i saker jag gör och vill gärna fråga andra vad dem tycker.

Reply
Charlotta 19 april, 2019 - 17:19

Hej Olivera, välkommen hit! Av det du berättar verkar det som om upplevelsen från din barndom av att se din bror få all den bekräftelse som du själv också ville ha men inte fick, har blivit till ett tankemönster som du upprepat så många gånger att det blivit till ett livsmönster. Känslan av att inte få bekräftelse och att samtidigt behöva den för att känna att du duger leder till att du aldrig kan känna dig riktigt nöjd med vare sig dig själv, det du gör eller ditt liv. I praktiken innebär det att du tagit på dig en potentiellt livslång uppgift att straffa dig själv för ett misstag din mamma gjorde under din uppväxt. Som tur är har du makten att ändra på det, att som vuxen se din uppväxt för det den var, att se att din mammas misstag inte hade med dig att göra och inte heller med din bror utan enbart med henne själv. Du har makten att förändra din historia genom att ge den en annan innebörd och därmed också förändra din nutid och din framtid. Yttre bekräftelse säger ingenting om vem du är eller hur du är, det enda den säger är hur medveten, uppmärksam, insiktsfull osv din omgivning är. Om du tränar dig på att lyssna inåt så vet du att ditt värde är konstant och inte beroende av vad andra tycker och att du är fullt kapabel att på egen hand avgöra vad som är bra och mindre bra och när du ska vara nöjd och stolt över det du gör. Din egen åsikt betyder mer än någon annans, men var noga med att vara ärlig mot dig själv och inte onödigt sträng, du är mycket bättre än du någonsin kan föreställa dig. ❤
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI