Home Personlig utveckling Därför leder ”vi och de”-tänk till konflikt

Därför leder ”vi och de”-tänk till konflikt

by Charlotta

Idag tänkte jag anknyta till det som jag pratade om i videoinlägget igår, hur lätt det är att hamna i ett ”allt eller inget”-tänk och hur begränsande och destruktivt det kan vara.

Har ni märkt hur snabbt det bildas ”vi och de”-tänk i olika sammanhang? Det kan vara på jobbet runt fikabordet när man börjar prata om vad man äter, LCHF, vegetariskt, husmanskost, veganskt osv. Eller på krogen när man börjar diskutera sport och vilka lag man håller på, eller när man av misstag börjar prata politik med vännerna och inser att det inte alls var så som man trodde.

På ett ögonblick bildas olika läger där man sympatiserar med människor enbart utifrån en enda frågeställning, men där ställningstagandet ofta blir förvånansvärt starkt eftersom det finns en motståndarsida som man känner behov att sätta upp en enad front mot.

På alla andra områden i livet har man kanske ingenting gemensamt med de här personerna, men i stunden så går man samman för att slå en försvarsmur kring de åsikter man delar. Skulle man i det läget byta samtalsämne till ett annat med olika åsiktsläger kommer det först att uppstå en stunds förvirring och obehag innan man hittar sina nya allierade.

Är vi människor så ombytliga och lättvindiga i våra lojaliteter? Ja, det är vi faktiskt. Våra hjärnor är i första hand programmerade att bry sig om vår inre krets, familj, nära vänner, släktingar, de vi har nära relationer till. Men i avsaknad av våra närstående så kan en ny inre krets bildas baserat på delade åsikter eller erfarenheter.

Professor Tania Singer på Max Planck-institutet har i en studie kunnat uppmäta en stark reaktion av empati i hjärnan på supporters till samma fotbollslag som den försöksperson som utsattes för smärta. Men om försökspersonen istället höll på ett motståndarlag blev utslaget av empati betydligt svagare, och hos några kunde man till och med uppmäta känslor av skadeglädje istället för empati. Tilläggas bör att det var inte ens riktiga fotbollssupportrar i studien utan bara skådespelare som agerade supportrar.

Precis så här lättlurade är vi människor i allmänhet. Så fort man ingår i en grupp så får man ökad empati och mer stöd från andra i samma grupp men samtidigt minskad empati och minskat stöd från dem som upplever sig tillhöra andra grupper.

Det är så vår genetiska programmering ser ut, och är man inte medveten om hur hjärnan fungerar när det gäller ”vi och dem” så är det superlätt att hamna i konflikt och bråk. Ett exempel som ligger väldigt nära till hands är sporthuliganer som utan att blinka misshandlar motståndarlagets supportrar och slår sönder allt i sin väg.

Nästa fråga är om man måste vara slav under sin hjärnas programmering eller om det är möjligt att utnyttja hjärnans plasticitet för att bli mer empatisk även med oliktänkande, och som tur är har Professor Singer även undersökt detta.

Svaret på den frågan är att det går alldeles utmärkt att med viljestyrka och träning öva upp sin empati så att den inkluderar även dem som inte tillhör ens inre krets och som inte delar ens åsikter. Det finns alltså hopp för världen och mänskligheten, och det som krävs för att nå dit är att fler och fler blir medvetna om sitt agerande, förstår effekterna av det, förstår biologin bakom och inser att det finns andra alternativ.

/Charlotta

2 comments

Jenny 6 mars, 2016 - 13:04

åh är der därför man kan plötsligt känna sån samhörighet med människor man upptänker att har gemensamt intressen?! Det var intressant att få en förklaring till!
Tänkvärt om att träna sin empati för ”den andra gruppen” också 🙂
Hälsningar Jenny

Reply
Charlotta 6 mars, 2016 - 13:17

Visst är det spännande att få en biologisk förklaring till ett socialt fenomen, nu tog jag exemplet med sportfans, men det är minst lika tydligt i sociala medier där olika grupperingar gärna hoppar på varandra och det kan bli riktigt otrevlig stämning. Tack för att du läser Jenny!
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI