Home Personlig utveckling Det är inte du som är dum, det är den andra personen som är otydlig

Det är inte du som är dum, det är den andra personen som är otydlig

by Charlotta

Vi har nog alla träffat på dem, människor som säger saker som låter som självklarheter, som löften och garantier men som sedan visar sig inte betyda någonting alls. Människor som gör att man känner sig lurad eller så förvirrad av svaret att man inte vet vad man ska tro.

I det läget är det lätt att dra slutsatsen att man är dum, mer korkad än genomsnittet eftersom alla andra säkert hade fattat direkt. Så man ställer ingen följdfråga utan låtsas att man förstår, nickar och hm:ar och säger okej så man kan komma därifrån så snabbt som möjligt och få en chans att tänka igenom vad som egentligen blev sagt.

Känslan av att ha träffat en person som är väldigt smart och att man själv samtidigt är väldigt osmart dröjer sig ofta kvar. Det är synd och onödigt, för i de flesta fall har man inte alls stött på en väldigt smart person utan bara en väldigt otydlig. Och förmodligen någon som är så pass osäker att vederbörande känner ett behov av att inte säga för mycket för att kunna ha ryggen fri och slippa stå till svars.

Ofta är det i kontakten med personer i någon form av auktoritära roller, eller som uppfattar sig som att de har auktoritet, som väljer det här uttryckssättet, och ofta är det ett sätt att slippa bli ifrågasatt och att snabbt avsluta samtalet.

Det hela är alltså en teknik, ett sätt att välja sina ord så att man dels skyddar sig själv från att behöva stå för sina ord, och dels gör den andra personen osäker och förvirrad genom att vara otydlig.

Det kan vara chefen som använder ord som: ”Det finns inga pengar i budgeten till det i år, men vi tar med oss det till nästa förhandling.” Vilket i dina öron låter som ett löfta om att det garanterat ska gå igenom nästa gång, men i själva verket kommer det förmodligen att bli nej nästa gång också.

Eller så kan det vara en läkare som säger att: ”Proverna var bra och allt ser bra ut, blir du sämre får du komma tillbaka.” Vilket låter som att du är frisk och därför borde må bra. Och trots att du mår hur dåligt som helst så känner du att du förväntas gå nu, fast du egentligen har tusen frågor och fortfarande inte har fått hjälp.

Eller så kan det vara en skola eller annan inrättning vars verksamhet du ifrågasätter och får till svar att: ”Vi ska ta dina åsikter i beaktande och använda alla tillgängliga resurser för att lösa problemet.” Vilket låter som att de kommer att göra som du vill och använda alla resurser de har för att rätta till problemet. Men i själva verket har de inte sagt att de ska göra någonting.

Vad man kan göra för att undvika att känna sig lurad eller överkörd i den här typen av situationer är att ställa följdfrågor, att inte utgå från att det man själv som inte förstår, utan utgå från att det är den andra personen som är otydlig och därför behöver uttrycka sig tydligare.

TIll chefen kan man föreslå att man redan nu skriver ett undertecknat dokument som garanterar ett ekonomiskt påslag till nästa budgetperiod. Av läkaren kan man kräva fortsatt utredning eftersom man uppenbarligen är sjuk, även om just de här proverna inte visade något. Och till skolrepresentanten kan man ställa följdfrågor om vilka resurser de ska använda, hur stora de resurserna är och hur de i praktiken ska genomföra förändringen.

Det kan bli lite tyst en stund, för i de flesta fall är människor vana vid att komma undan med sina otydligheter, och det kan hända att de inte ens har ett svar på följdfrågorna. Men då är det deras jobb att ta reda på svaren. Otydlighet leder bara till förvirring, misstag och missnöje, och ingen tjänar på att man accepterar otydliga svar på viktiga frågor.

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI