Home Personlig utveckling Det är kul att ge komplimanger

Det är kul att ge komplimanger

by Charlotta

Igår när jag var och handlade så satt det i kassan en ung tjej som hade ovanligt snygg och vällagd ögonmakeup, så jag passade på att tala om för henne att jag tyckte den var väldigt snygg och tjejen såg överraskad och glad ut och tackade så mycket. Tänk vad lätt det är att få en främmande människa att le. 🙂 Hur gick det för er, några trevliga eller oväntade reaktioner?

Idag går vi på djupet och tar reda på vad vår värld egentligen kretsar kring.

/Coachen

DSC01106

4 comments

Ann-Christin 30 juni, 2013 - 07:39

Så mycket komplimanger fanns det inte tillfälle till men jag pratade medvetet med en man i spelbutikens kö. Han såg så glad ut så… Jag gick in på en loppis och hade fokus på att prata med någon okänd. Jag kommenterade några glas som någon tittade på. Hela rundan som jag gick där kände jag mig glad och förväntansfull 🙂 Just nu tänker jag på att det är något positivt att göra om man känner sig isolerad utan kontakt med andra.

Reply
Coachen 30 juni, 2013 - 08:16

Så roligt det är att få läsa om dina upplevelser Ann-Christin! 🙂 Visst ger det en positiv kick långt över det man förväntar sig att interagera med människor man inte känner. Att kanske få se någon förvånat dra på smilbanden eller tacksamt småprata en stund om vad som helst. Ofta är vi så rädda att besvära varandra och så är det kanske precis tvärtom att de flesta bara går och väntar och hoppas på att någon ska säga något.

Reply
Susann 1 juli, 2013 - 19:24

Komplimanger är lättare att ge än att få.
Minns en gång i vintras när jag på jobbet höll på att servera kaffe till mina patienter. En man mumlade nånting om ”två” när jag frågade ifall han ville ha kaffe. ”Vill du ha kaffe klockan två?”, frågade jag. Såg sen på klockan och den var ju nästan två. ”Klockan är ju snart två” fortsatte jag.
”-Du har fint hår” sa han då. Jag hade hört fel.
Jösses, vad säger man? Kan inte minnas när någon sa nåt sånt till mig senast, så jag blev verkligen överrumplad. Blev helt tyst och ställd. Kunde verkligen inte komma på nånting vettigt att svara på det osannolika påståendet. Kunde ju sagt tack åtminstone, för efteråt kände jag mig tacksam och sedd, men just då var jag helt ställd av det i min värld osannolika påståendet.
Allra helst i mitt arbete är det väldigt långt borta, eftersom mitt fokus aldrig ligger på mig själv där. Bara att någon noterat min person och existens utöver min arbetsroll är märkligt, och sen att det var en positiv kommentar på mitt utseende. Det fanns liksom inte i min föreställningsvärld, och därför blev jag helt perplex och svarslös. Egentligen hade jag velat svara något lättsamt och trevligt, och visat att jag uppskattat komplimangen, men det var alltför främmande och oväntat för att jag skulle fatta och än mindre reagera rätt.

Reply
Coachen 1 juli, 2013 - 19:41

Jag förstår att det kändes oväntat och ovant, men vad trevligt ändå att bli uppmärksammad just när det är så oväntat. Såg du att vi gjorde en spegelövning häromdagen? Jag tror den skulle vara bra för dig att fortsätta med och kanske variera med att säga olika snälla saker och komplimanger. 🙂

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI