Home Personlig utveckling Du är inte ensam, ingen vet egentligen vad de gör

Du är inte ensam, ingen vet egentligen vad de gör

by Charlotta

Känns det som om alla andra har stenkoll på sina liv, vad de gör och vad de planerar, och att du är den enda som inte har en aning? Då kan jag lugna dig och tala om att ingen vet precis vad de gör, inte jag heller.

Vi vet mycket nuförtiden, faktum är att vi har aldrig tidigare vetat så mycket som vi vet nu, men det är inte enbart till vår fördel. För samtidigt har vi kanske aldrig varit så omedvetna, eller i alla fall så ointresserade,  av det vi fortfarande inte vet, och så nonchalanta inför livets magi, som vi är nu.

Allt som inte är vetenskapligt bevisat betraktas som värdelöst och ointressant, ett synsätt som är problematiskt på många sätt, inte minst för att det gynnar en bevarandementalitet som inte driver vetenskapen framåt.

Det här synsättet och känslan av att vi är så välinformerade lurar oss också att tro att vi ska ha kontroll över våra liv och i varje stund veta exakt vad vi gör, varför vi gör det, hur planen för framtiden ser ut och vilka mål som ska uppnås och när.

Det är också därför livet kan kännas så kaosartat och svårmanövrerat när det inte blir så som man hade tänkt sig, för då framstår resultatet som brist på kontroll över både sig själv och det egna livet, och har vi inte kontroll så har vi ju ingen möjlighet att påverka. På det viset kan tankarna snurra iväg på fel håll och känslan av kaos bli en självuppfyllande profetia, när i själva verket allt är precis som det ska vara och vi har mer möjlighet att påverka än någonsin.

Ingen av oss vet exakt vad vi håller på med helt enkelt för att livet ständigt uppfinns i den stund vi lever. Till viss del kan vi se bakåt, lära oss av det som varit, dra slutsatser och utifrån det gissa hur framtiden sannolikt kommer att se ut.

Men samtidigt så ser vi dagligen att världen och livet i snabb takt förändras på sätt som vi aldrig hade kunnat förutse, så de framtidsplaner som baseras på gårdagen är inte alltid helt relevanta längre.

Livet är ett ständigt skapande och skapandet sker just nu, just här och av just dig. Det som fungerar för dig fungerar inte säkert för någon annan, och tvärtom. Det är du som bestämmer vilket liv du vill skapa, vad som ska finnas i ditt liv och hur det ska formas.

Även om det du vill skapa var otänkbart igår så är det fullt tänkbart imorgon, för ingen kan idag veta precis hur morgondagen kommer att se ut, och det är just därför som vi alla provar oss fram efter bästa förmåga.

/Charlotta

21 comments

A. 9 februari, 2016 - 14:14

Du säger att livet skapas hela tiden, varje sekund, minut, dag osv. jag märker inte det, därför det händer ingenting hos mig. Alla dagar är tämligen lika och det beror just på kontroll. När jag vill slippa kontrollbehovet så brukar jag ta mig en suparperiod för att ”komma bort ifrån allt” och släppa kontrollen. Något som skrämmer mig och som jag inte kan kontrollera är döden, vad gör jag när mina föräldrar dör som är både gamla och sjuka nu? Jag är säker på att jag inte orkar leva vidare då, för de är dem enda jag har här i livet. Några kontakter utöver dem har jag inte, och vid min ålder så är det väldigt svårt att skaffa sig och träffa nya människor. Har endast en bortgången kompis bror som ringer mig en gång i veckan – det är veckans höjdpunkt. Vet inte men dagligen så brottas jag med tankar som: Vad ska jag med detta livet till? Det ger mig ingenting, jag lever i dåtid och jämför med hur det var på 60-70 och 80 -talen. Allting var så mycket bättre och enklare till viss del, men jag har egentligen alltid varit en djupt tänkande person som har ifrågasatt livet. Jobbade som ung på en kyrkogård och blev nyfiken på döden, den här nyfikenheten har nu ersatts av ett lugn vad gäller min egen död och jag kan ibland ha en känsla av att längtan till den. Jag har alltid trott att andra människor har det bättre, även om det inte stämmer så är det väldigt svårt att ta in det känslomässigt. Och vad hjälper det mig när någon säger, ”det finns så många människor som har det sämre än dig”. Jag vet att det kanske är så, men det hjälper mig inte ett minsta utan jag är helt fokuserad på hur jag har det = självupptagen och kontrollerande. Tar en Stesolid 10 mg dagligen för att känna mig ”normal” men slutar aldrig att tänka på att alla andra har det bättre än mig, känner mig fastlåst i en djup lergrop som aldrig går att ta mig upp ifrån. Kanske att jag avviker från ämnet men det får vara så då.

Reply
Charlotta 9 februari, 2016 - 14:25

Ditt liv skapas inte av sig själv, det är du som skapar det. Genom att sitta och vänta på att något ska hända så skapar du inte så mycket. Om du vill se något annat än det du redan har behöver du börja tänka andra tankar än de du redan tänkt och göra andra saker än de du redan gjort. Förändring kommer inte ur att fortsätta göra samma saker, förändring kommer genom att göra nytt, även om det till en början känns skrämmande och ovant, att våga släppa tryggheten i det gamla och invanda för att våga sig ut på okända vägar, om så bara för en liten stund, att själv ta kontakt istället för att vänta på att någon annan ska göra det. Du kanske känner dig som slav under omständigheterna, men den bilden är inte den enda möjligheten, du kan välja annorlunda, du har makten att välja nytt. Frågan är vad du behöver för att också finna viljan och modet?
/C

Reply
Charlotta 18 oktober, 2016 - 10:36

Du har rätt. Smickrande men inte okej att kopiera min text rakt av. Jag har kontaktat vederbörande, tack för uppmärksammandet!
/C

Reply
A. 9 februari, 2016 - 14:21

Jag känner att jag har misslyckats i livet, och har gett upp vid minsta motstånd misslyckanden har lagts på varandra och är rädd för att misslyckas mer. Därav uppgivenheten.

Reply
A. 9 februari, 2016 - 15:14

Precis. Vad är det jag behöver för att inte vara slav under det liv jag lever? Och hur hittar jag modet för att för att ta kontakt? Och att våga prova något nytt, det får inte bli för stort då vet jag att jag misslyckas.

Reply
A. 9 februari, 2016 - 15:17

Såg någonstans att vi människor tänker samma tankar, minst 75 % är samma tankar varje dag. ”Det har jag inte tänkt på”.

Reply
Charlotta 9 februari, 2016 - 16:54

Vi kanske är mer lika guldfiskarna i sina skålar än vad vi tror. 😉
/C

Reply
A. 9 februari, 2016 - 15:51

Nej ok, ska inte skriva mer. Kanske att jag ska börja med promenader dagligen, så ser jag åtminstone folk 🙂

Reply
Charlotta 9 februari, 2016 - 16:56

Det tycker jag låter som en utmärkt idé. Vem vet, en vacker dag i framtiden kanske du till och med får för dig att hälsa på någon du möter, eller rent av kommentera vädret, och vem vet vad det kan bli början på? 🙂
/C

Reply
A. 9 februari, 2016 - 18:53

Ja, steget från att ta dagliga promenader till hälsa på den jag möter, har faktiskt redan inträffat ett flertal gånger. Likaså att kommentera vädret, mer än så blir det inte. Vi lever i en annan tid nu, där vi alla är mer eller mindre främlingar för varandra. Kan jag få be om lite mer realism från din sida, så skulle jag uppskatta kommentaren mer.

/A

Reply
Charlotta 9 februari, 2016 - 19:30

Det här är ett bra exempel på där du befinner dig i din trygghetszon och inte ens kommer på tanken att du själv kan ta steget ut och vara den drivande. Du behöver kliva ur sinnesstämningen där du väntar på att andra ska göra saker med dig och åt dig, och istället ta initiativet själv. Utgå från att den du möter känner sig lika osäker, ovan och tafatt som du själv gör, vågar inte du så vågar inte den andra personen heller. Har ni hälsat och pratat om vädret några gånger så väv in fler samtalsämnen, och om känns det som om ni har något att prata om så föreslå en fika.
/C

Reply
A. 9 februari, 2016 - 20:40

Jag är inte i behov av att bjuda hem en för mig främmande människa på fika, märker en tydlig nyans av hurtbulleri från din sida och det är inget som intresserar mig. Tyvärr. Tack!

Reply
Charlotta 9 februari, 2016 - 21:06

Du behöver inte bjuda hem, man kan ta en fika på stan. Jag vet inte om du märker det själv, men när jag föreslår saker som faktiskt skulle kunna leda till förändringar i ditt liv men som också innebär att du skulle behöva lämna din trygghetszon så sätter du upp försvarsmurar och blir defensiv. Att gömma dig bakom påståenden som att förslagen inte är realistiska eller att kalla dem hurtbulleri ändrar inte det faktum att det är den typen av saker du behöver träna på att göra för att bryta din isolering. Jag förstår att det är skrämmande, att det känns ovant och att du på ett sätt inte alls vill, och det fina är att du behöver inte, det är ditt val och du kan självklart välja att fortsätta som du gör, men då får du också accepterar att livet med största sannolikhet kommer att fortsätta se ut precis så som det gör och nöja dig med det. Du behöver inte göra exakt det jag föreslår, det är bara förslag för att få dig att tänka i rätt banor, gör saker som känns rimliga och meningsfulla för dig, det viktiga är att du gör något som har en chans att leda till en förändring. Sköt om dig, och låt dig inte skrämmas av att det känns läskigt, det är bara ovana.
/C

Reply
Marie 9 februari, 2016 - 22:15

Hej! Jag undrar om du har några bra tips på hur man slutar att vara en slav till sin mobiltelefon? Det är otroligt stressande! Vet inte hur många gånger per dag jag kollar min telefon. Det är inte jobbrelaterat utan mer att jag går o väntar på svar från nån viss kille o jag blir på så dåligt humör när han inte hör av sig.
Jag har en sån inte stress o jag vill bara känna harmoni i livet. Lugn o ro. Jag har aldrig mediterat men skulle vilja testa. Hur börjar man? Hur länge ska man hålla på? Är det bäst att göra det på morgonen eller kvällen? Hur lång tid tar det innan man upplever nån slags ”effekt” av meditation? Är beredd på o göra mkt för o slippa min inte stress, det är som att min hjärna o puls ständigt går på högvarv! Hjälp!

Reply
Charlotta 9 februari, 2016 - 22:47

Hej Marie, välkommen hit! När det gäller mobilen så är mitt förslag att du stänger av alla uppdateringsfunktioner från sociala medier så att mobilen bara fungerar som en telefon och inget annat. Skulle du vilja kolla något kan du göra det, men mobilen ”kallar” inte på dig stup i kvarten. Har du ändå svårt att hålla dig ifrån den så leta upp en gammaldags mobil, kanske kan du få låna en en gammal avlagd av föräldrar eller morföräldrar, en som inte är en smartphone. Använd den som din huvudsakliga mobil och smartphonen bara om du behöver tillgång till den som dator och inte har någon annan. Det som krävs är att du verkligen bestämmer dig och inte ger efter så fort du känner behovet av att kolla något. Det är en vana som behöver brytas och det är alltid svårt i början men blir lättare efter hand.

Meditera kan du göra vad som helst och när som helst. Det är en smaksak när man tycker det fungerar bäst, många föredrar morgonen innan frukost, men det viktiga är att det är en tid som fungerar för dig och som du kan göra till en vana. Du behöver inte meditera samma tid varje dag, men det kan vara smart att göra det för att få in rutinen. Hur lång tid det tar innan man känner effekt är väldigt individuellt, vissa känner omgående och för andra tar det längre tid. Sätt elelr lägg dig bekvämt, blunda och ta några lugna djupa andetag. För att inte tankarna ska snurra rundor kan du fokusera på din andning eller visualisera en bild av ditt ”happy place” eller bara föreställa dig en bubbla i en viss färg eller liknande. Börja med t ex fem minuter så det inte känns för jobbigt och öka efterhand som du blir bekväm. 20-30 minuter per dag, kan vara lagom, men det bestämmer du själv. Vill du ha tydligare instruktioner så sök på YouTube, det finns massor med instruktionsfilmer där. Lycka till!
/C

Reply
A. 10 februari, 2016 - 15:05

Meditation och yoga är säkert bra, jag har hört mycket gott om det. Ska ta och söka på instruktionsfilmer om det, att lära sig att koppla av och vara ”i sig själv” är nog en förutsättning, om jag vill komma vidare med mitt liv , utan att det behöver vara så stort. Och visst du har rätt att jag går på defensiven och grundlurar mig själv genom det här beteendet som jag uppvisar nu. Jag vill förändra innehållet i mitt liv, och då går det inte att sitta och vänta på att det ska hända något, om jag själv inte gör det som kan få livet att kännas mer tillfredställande. Vet att det är en lång väg nu kanske, men börjar jag lite smått så öppnas det säkert nya dörrar för mig hoppas jag.

Reply
Charlotta 10 februari, 2016 - 16:26

Det är så det är att genomföra förändringar, det är aldrig så svårt som precis i början innan man har vågat ta det första steget. Det är precis därför som så många aldrig kommer till skott, det är för skrämmande och för jobbigt helt enkelt. Men bara det att du umgås med tankarna och att du vill försöka är ett stort steg i rätt riktning, och den framgången tycker jag du ska uppmärksamma för dig själv. Yoga och meditation är oerhört bra på många olika sätt för både kropp och själ, så känner du dig sugen på det så ska du absolut prova. Det kan ge väldigt mycket som underlättar för dig även på andra områden. Ett litet steg i taget, det spelar ingen roll hur långsamt det går för så länge du inte står helt stilla så rör du dig framåt och då är förändringen på väg.
/C

Reply
A. 10 februari, 2016 - 19:41

Tack! Det får ta den tid som krävs för att komma framåt med små förändringar, har jag suttit och väntat så länge som jag gjort så kan jag gott ha tålamod att genomföra den förändring som passar mig bäst, bara jag gör något åt situationen och inte bara sitter och gnäller och ägnar mig åt självömkan. Det finns ingen annan än jag själv som kan göra det, åt mig. Så urbota dumt av mig att resonera så, men såpass känner jag mig själv att det finns en inneboende kraft inombords, gäller bara att locka fram den och inte ge upp vilket jag lätt gör.

Reply
Veronica 11 februari, 2016 - 18:43

Hej Charlotta! Jag vill tacka för dina inlägg, de hjälper mig igenom en svår period som jag just nu går igenom. Dina inlägg väcker tankar och ger hopp om en ljus framtid. Det är kanske fel inlägg att kommentera på, men jag undrar lite över vad jag ska göra när jag känner mig ensam och när det känns som att livet inte blir som jag hade tänkt det. Jag längtar efter familj och barn, men lever nu sedan 3 månader själv,då jag blev lämnad efter en längre relation. Samtidigt är min mamma cancersjuk och det påverkar såklart också mitt mående. Det känns som att all skit drabbar mig och jag tycker att det är orättvist att just jag ska behöva gå igenom det här, jag trodde ju att jag hade min framtid säkrad nu. Nu känns hela livet så ovisst. Jag går igenom min tredje separation och av någon anledning är det alltid jag som blir lämnad och nästan alltid kommer separationen som en blixt från klar himmel och det känns som att jag är nere på noll. Jag gör allt jag kan för att må bättre, jag försöker röra på mig, äta, prata med nära och kära och läsa böcker och bloggar som peppar mig vidare eftersom jag är fast besluten att ta mig vidare. Men hur gör jag när jag kommer hem till en tom lägenhet, där ingen väntar på mig och när det känns som att jag är ensammast i världen och som att det aldrig kommer att vända och bli bättre, även om jag vet att det alltid blir bättre och jag vet att min inställning är det som är avgörande. Vad är ditt tips för att orka med att hantera allt som jag nu ställs inför och för att bli en starkare människa? Sedan undrar jag lite över det du skriver om att det alltid finns en mening med allt dom händer, vem bestämmer meningen är det inte så att det är slumpen som styr våra liv? Jag kan då också fundera över vad meningen med att min mamma fått cancer är? Så tacksam för svar/ Den frågevisa

Reply
Charlotta 11 februari, 2016 - 19:59

Hej Veronica, välkommen hit och tack för att du läser! Jag förstår att det är mycket som känns jobbigt för dig just nu, och det är inte fel att tillåta sig att bryta ihop en stund emellanåt när det känns för svårt. Ofta är det en lättnad att få gråta ut och lätta på det känslomässiga trycket så att man kan tänka lite klarare och känna sig lite starkare efteråt. Känns det för bedrövligt när du kommer hem till en tom lägenhet så låt det kännas hemskt en stund, var snäll mot dig själv och pyssla om dig, gör saker som du mår bra av och som piggar upp och acceptera att humöret går upp och ner för närvarande.

Samtidigt kan det vara bra att försöka hitta en mening med det som sker för att göra det lättare att acceptera och kunna gå vidare. En mening med att bli lämnad kan vara att ni inte skulle bli lyckliga tillsammans, eller att det finns någon som passar dig bättre, eller att det finns något annat som du ska fokusera på just nu än en relation, osv. Med tanke på att du har tre separationer bakom dig så ska du kanske också fundera på om männen har någon gemensam nämnare, om du dras till en viss sorts män, och om du kanske borde välja en annan typ av män, eller om du har ett eget mönster i hur du agerar i relationerna, om det är något som triggar igång tankar eller beteenden hos dig som kan vara en orsak till att relationerna tar slut. Detta handlar inte alls om att placer skuld utan om att förstå vad det är som händer för att kunna undvika att situationen upprepas framöver.

Man säger att man ofta väljer partner för att lösa gamla, olösta konflikter man haft med sin föräldrar, har du något ouppklarat med din pappa som kan påverka dina relationer?

I slutänden handlar mycket om vilken syn på livet man har, hur man ser på liv och död och vad meningen med livet är. Min syn på livet är att vi är här för att lära och att vi lär oss bäst och mest genom motgångar, det är min övertygelse att vi är odödliga själar som just nu lever ett jordeliv i en kropp. Innan vi föddes till det här livet bestämde vi vad vi ville uppleva i det här livet, vilka områden vi ville utforska, vilka svårigheter vi behövde genomleva för att utvecklas så som vi hade tänkt oss och vilka andra själar som skulle födas i samma liv och hjälpa oss med våra upplevelser. Med den livssynen så får sjukdom, olyckor och död en lite annan betydelse, det är fortfarande fruktansvärt när det händer, men som jag ser det blir det lättare att acceptera och förstå. Genom frågor som ”Vad kan jag lära mig av detta?”, ”Vilken kunskap kan jag tillägna mig nu som underlättar den här situationen?” och ”På vilket sätt utvecklar detta mig som människa och hur kan jag använda det?” blir det ofta lättare att öppna upp för andra typer av tankar som leder framåt istället för neråt.

Det viktiga är dock att du hittar ett sätt att se på livet och på de svårigheter som du utsätts för som känns rätt och meningsfullt för dig, ett sätt som gör det lättare att hantera det som sker och att se ljust på framtiden.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI