Home Personlig utveckling En grogrund för ilska och aggression

En grogrund för ilska och aggression

by Charlotta

Det går nästan inte en dag utan nya rapporter om våld, övergrepp, ilska och aggressioner. En del är grova och våldsamma och får hemska konsekvenser medan andra är vardagliga små händelser som handlar om att någon tappar humöret och går över gränsen. Men alla har de sitt ursprung i ilska och hat.

Vad är det som gör att så många känner behov av att skada någon annan för att må bättre själv? Vad är det som gör att medan vissa ser med förståelse och ödmjukhet på sina medmänniskor så ser andra bara olikheter och problem?

Hur kommer det sig att en del alltid lägger skulden utanför sig själv, på andra människor, på samhällsfunktioner eller på livet i största allmänhet medan det för andra är så enkelt och självklart att se sin egen roll i ett större perspektiv, se sitt eget ansvar i livet och sin egen påverkan på situationen?

Att det i alla fall delvis har med nivån på det psykiska välmående att göra är ganska självklart, men det finns också en stark koppling till självinsikt och personlig utveckling. Att få lov att växa som människa, att känna att man utvecklas känslomässigt, att få lära sig nya saker och öka sin förståelse är kanske det bästa motgift som finns mot ilska och hat.

Motsatsen, att uppleva att man är fast, att man inte har några möjligheter, inga utsikter till förändring eller förbättring, att känna att man inte duger och inte kommer vidare är en källa till frustration, missnöje och avundsjuka, känslor som om de får växa till sig bara är ett andetag från hat och ilska, och ett slag från våld och aggressioner.

Människor som har möjlighet att utvecklas, som lär sig uttrycka sina känslor och tankar i ord behöver inte gå så långt som att ta till våld. De har inte behov av att uttrycka sig hatiskt på internet, kriga gäng mot gäng på gatorna eller bruka våld i nära relationer.

Människor som inte fått möjlighet att utvecklas till sin fulla kapacitet bär ofta på vrede, en vrede som under fel omständigheter kan få orimliga proportioner och ta sig uttryck i ett behov att såra och skada andra.

Så vad skulle hända om samhället istället för att bekämpa hatet och våldet när det redan var ett faktum, lade mer resurser på att i ett tidigare skede underlätta för människor att utveckla sina talanger och förmågor?

En person som är upptagen med att utvecklas till det bästa den kan bli och ständigt förundras och gläds över sina egna framsteg har varken tid eller lust att näthata eller bråka.

/Charlotta

8 comments

Fenix 4 juli, 2016 - 18:15

Jag ställer mej frågan var är föräldrarna och den närmaste omgivningen ?
Är det inte meningen att föräldrarna ska vara vägvisare för sina barn.
Kunna vara goda förebilder och ge barnen en god uppväxt.
Så de blir ödmjuka och harmoniska. Omtänksamma.
Där de kan lära sig respektera andra människor redan som små.

Jag tycker att det är föräldrarna som ska underlätta för sina barn i ett tidigt skede så att de kan utveckla sina förmågor och talanger. Tillsammans med skolan tex…

Man kan inte skylla på något i detta fall känner jag. Vare sig det är utanförskap eller brist på jobb eller liknande. Människor som mår bra och har lite folkvett , sunt förnuft håller inte på så här.

Reply
Charlotta 4 juli, 2016 - 19:25

Jag förstår din tanke Fenix och håller i grunden med, men i verkligheten är många föräldrar idag själva så vilsna och mår så dåligt att de inte har förmåga att känslomässigt ge sina barn det de behöver för att växa upp till harmoniska vuxna. Det hela har blivit en ond spiral.
/C

Reply
Hanna 5 juli, 2016 - 08:35

Hej, Jag har tänkt på detta länge. Vill så gärna vända denna onda spiralen. Nyheterna borde tala om goda nyheter, t.o.m ändra signaturmelodin till Rapport och nyheter till gladare tongångar. De svart rubrikerna i media borde vara positiva budskap, konstruktiva som leder oss framåt. Det skulle vara ganska enkelt att börja där. Och håller med Fenix att det börjar hos föräldrarna, men jag ser att många vuxna inte är medvetna, kanske inte ens tänker på vad de säger och gör, vad lär vi barnen då? Detta har blivit ”förstört” i några generationer. Men det går att vända det till det rätta. Även skolan behöver bli medveten om detta. Positivt tänkande och görande, så gott som hela tiden. Tänka på vad vi tänker på och säger. En tanke….

Reply
Charlotta 5 juli, 2016 - 09:46

Jag håller med dig helt och fullt Hanna, vi måste sluta fokusera på eländet, ingen mår bra av det och det föder bara mer elände.
/C

Reply
Nina 6 juli, 2016 - 01:51

Hej Charlotta!

Jag vill vara helt uppriktigt med dig, . Jag känner mig total misslyckad! Jag vet inte varför saker och ting inte löser sig. Jag ser inget ljus i mörkret.
Jag har inga relationer!
Jag är helt ensam!
När jag har haft relation med någon man då söker sig folk till mig, men när jag är själv vill ingen vara med mig.
Jag försöker söka felet hos mig, jag försöker ta reda på orsaken men lyckas inte.
Jag har bott mer än halva mitt liv här i Sverige men har ingen relation med någon . Jag bjuder, men blir aldrig bjuden tillbaka.
Allting känns så meningslöst!
Det sägs att man finns om man har någon relation. Jag som inte har någon relation, finns jag inte ?
Jag lyckas inte med någon relation, trots att jag får höra att jag är snäll, begåvad, attraktiv…..ändå går jag utan någon relation.
Jag försöker träna, läsa, vara engagerad i mitt arbete, men går utan relation…Jag är trött på livet nu. Ska det vara så resten av mitt liv? Finns det verkligen ingen lösning? Vad gör jag för fel? Vad är det som fattas mig?
De andra är inte bättre än jag, men de går med vänner och har en själsfrände……….
Jag har nu tappat hoppet.
Jag vill inte längre känna tomheten….den är förlamande…………
Snälla !
Har du någon idé

Reply
Charlotta 6 juli, 2016 - 11:38

Hej Nina! Jag föstår att det känns tufft, och att det är lätt att hamna i känslor av hopplöshet, men det är inget fel på dig och du är värd både vänner och själsfrände. Det är inte du som är problemet, utan problemet är hur vi lever våra liv i den här delen av världen. Svenskar är generellt väldigt dåliga på att umgås, dåliga på att bjuda in, dåliga på att vara generösa med sin tid och sig själv. De flesta människor har en liten klick som de umgås med ofta, de har alla högtider och festliga tillfällen inbokade med samma återkommande grupp, för det har blivit tradition. Midsommar med sommargänget, semester med släkten, kräfskiva med grannarna, festival med skolkompisarna, dammiddag med tjejgänget, konsert med kollegorna osv. Traditioner och vanor som växt fram genom åren och som enkelt smälter in i den stressade och för övrigt fullproppade vardagen av jobb, familj, träning, fritidsaktiviteter, städning och sjuka släktingar. De flesta av oss lever på gränsen till vad vi orkar med, medvetet eller omedvetet, och allt som innebär ett avsteg från det vanliga medför en ansträngning som känns övermäktig.

Har man en gång hamnat utanför den livsstilen så kan det vara mycket svårt att ta sig in. Det kan finnas många anledningar till att man hamnar utanför, men skilsmässa, långvarig sjukdom eller att man är inflyttad är nog några av de vanligaste. Det positiva är att det går att bryta sig in i gemenskapen, det negativa är att det kan ta både tid och kraft och man kan behöva stålsätta sig mot att bli avvisad. Det första du ska göra är att övertyga dig själv om att det inte handlar om dig, människor tackar inte nej eller låta bli att bjuda in för att du inte duger, utan för att de inte orkar, inte har tid, glömmer bort eller har andra prioriteringar. Det betyder inte att de inte har trevligt tillsammans med dig, utan bara att deras liv förmodligen är lite mer än vad de egentligen orkar med.

Rent praktiskt så är det du som kommer att få göra jobbet, du kommer att behöva ta initiativet gång på gång utan att förvänta dig något tillbaka, du kommer att behöva bjuda samma personer om och om igen utan att bli bjuden tillbaka, och du kommer att behöva vara den glada och trevliga vännen som ger betydligt mer än hon får under ganska lång tid innan du har etablerat så starka band med personerna att du fått en naturlig plats i deras liv. Först när människor spontant börjar inkludera dig i sina liv och sin planering kommer de att börja ta initiativ och bjuda tillbaka.

Men det finns faktiskt genvägar, och de genvägarna heter gemensamma intressen. Eftersom den kritiska faktorn är tid tillsammans, tid för att etablera en relation och lära känna varandra på djupet, så fungerar det väldigt bra att lära känna människor genom någon form av aktivitet eller fritidsintresse. Situation där man automatiskt och regelbundet tillbringar tid tillsammans och har möjlighet att prata gör att steget till andra typer av umgänge blir betydligt kortare.

Dessutom så är sommaren bästa tiden på året för nya bekantskaper. Under den lite varmare årstiden tinar till och med vi svenskar upp en aning och blir mer öppna för nya kontakter, så ta tillfället i akt och bjud in till sommarfest och följ sedan upp med festivalbesök, picknick, glassfika i parken och augustifest. Lycka till!
/C

Reply
Nina 8 juli, 2016 - 23:36

Hej Charlotta!
Tack för att svarade på mitt mail. När jag läser ditt svar känner jag att jag inte har varit tydligt med det jag ville fram.
Finns det någon möjlighet som man kan prata med dig?
MVH/Nina

Reply
Charlotta 9 juli, 2016 - 09:44

Hej igen Nina. Du är välkommen att boka tid för samtal, du hittar all info under ”Tjänster” längst upp i menyn.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI