Home Personlig utveckling Framgångsrika män och utbrända kvinnor

Framgångsrika män och utbrända kvinnor

by Charlotta

Vi lever i en tid där vi vet att kvinnor och män är lika kunniga, lika självständiga, lika kompetenta, lika drivna, lika ambitiösa, lika starka och lika arbetsamma och borde därför ha samma förutsättningar för en lyckad karriär och för långsiktig framgång, men statistiken säger något annat. För medan en stark och självständig man ofta blir framgångsrik så blir en stark och självständig kvinna ofta utbränd.

Man skulle kunna skylla detta på att kvinnor har en klenare konstitution, svagare nerver eller lägre smärttröskel och många försöker göra just det, men tittar man på medicinska jämförelser mellan könen när det kommer just till uthållighet och smärttolerans så brukar kvinnor leda de ligorna ganska överlägset, så det är svårt att få de argumenten att hålla. Vad är det då som gör att för varje år som går så blir antalet kvinnor som är sjukskrivna för stressrelaterade problem bara större och större?

Jag tror det är en fråga om ansvar. Män uppfostras till att ”hjälpa till” medan kvinnor uppfostras till att ta ansvar. Män lär sig fokusera på avgränsade projekt, kvinnor lär sig ha överblick över hela situationen. Män tränas i att mäta sin egen prestation, kvinnor tränas i att se till att alla mår bra. Mannen är således experten och kvinnan är chefen och det vet alla att experten får syssla med det den är bäst på och får beröm för sina prestationer medan chefen ska ha kontroll på allt och får skit för allt den gör. Så medan en man kan känna sig nöjd när han uträttat det han hade tänkt göra den dagen så har en kvinna i praktiken aldrig den möjligheten eftersom det alltid går att lyfta blicken lite högre och upptäcka något mer som behöver göras eller någon som behöver mer.

Att leva med ett ansvar som är oändligt i både tid och rum är självklart en omänsklig uppgiften och därför är det också allt fler kroppar som protesterar och säger ”Nej, det här är inte vad jag är konstruerad att tåla.”. Men hur kunde då tidigare generationer klara det? Det är väl ingen som haft en mormor eller farmor som varit utbränd eller gått in i någon vägg? Jo, därför att både tid och rum var ändligt för 50 år sedan. Tiden var ändlig på så sätt att det gick inte att göra allting när som helst, var klockan över 18 så var allting stängt, var det söndag så var det också stängt, man höll kontakten genom att träffas eller skicka brev och ringde bara om det var verkligt bråttom. Utrymmet för aktiviteter var alltså betydligt mindre och en stor del av dygnet var lugnt och tyst. Rummet var ändligt eftersom man levde över mindre yta, man kunde fokusera på närområdet och behövde inte bry sig så mycket om vad som hände långt borta för där kände man ingen och dit kom man aldrig. Det som var av intresse och som man behöver bry sig om fanns i allmänhet i det egna huset, på den egna gatan och i den egna staden.

Världen då var ändlig och kontrollerbar, idag är världen oändlig och okontrollerbar, och så länge män fostras till att hjälpa till medan kvinnor fostras till att ta ansvar så kommer män att bli framgångsrika medan kvinnor blir utbrända.

/Coachen

DSC01630

9 comments

Susanne 11 november, 2013 - 15:42

Halleluja vilket bra inlägg!!! Du satte precis ord på en av mina stora funderingar, TACK! Har följt din blogg ett tag och det är mycket klokheter här. Hoppas att riktigt många har tillgång till denna sida och har hittat hit.
Tack för att du skriver!
Med vänligaste hälsningar och en önskan om en fin måndag; Susanne.

Reply
Coachen 11 november, 2013 - 17:30

Varm tack Susanne! Vad roligt att du uppskattar mina funderingar, just dagens inlägg verkar det vara många kvinnor som kan relatera till. Det har inte framgått lika tydligt om det är några män som känner igen sig. 😉

Reply
Susanne 12 november, 2013 - 10:54

Ja, jag uppskattar dina funderingar MYCKET:)
Jag kan faktiskt förstå att det inte är så många män som reagerat,.. Tror att den grupp som sitter inne med privilegiet, vad det än må vara, har svårt att se att de har det, en blir nog lite hemmablind…

Reply
Elli 11 november, 2013 - 21:38

Bra fundering. Och instämmer, fast jag hade skrivit till ett stycke laddad med dynamit. Nämligen den att oftast/största biten av fostran av barn – små pojkar likväl som flickor – är mammor. Så jag tror att det är i kvinnornas egna händer möjligheten till förändring av detta ligger.

Reply
Coachen 11 november, 2013 - 21:48

Tack för din kommentar Elli! 🙂
Jag tror nog du har en poäng där, att en del av makten att förändra för nästa generation har kvinnor själva. Men man ska nog inte heller underskatta betydelsen av manliga förebilder under uppväxten, vad mamma säger kanske inte har riktigt samma genomslag om pappa gör tvärtemot.

Reply
Elli 11 november, 2013 - 22:45

Så sant men man ska nog inte överskatta den heller. Har sagt detta några gånger i olika sammanhang och kvinnor är supersnabba till att tycka det du också tycker. Det märkliga är att männen ger medhåll till mitt aningen icke rumsrena resonemang.

Reply
Susanne 12 november, 2013 - 11:05

Jag tycker ni har en intressant poäng här båda två… Har ni några tips, rent konkret, på hur en kan bryta dessa mönster? Jag är helt övertygad om att barn gör mer som vi gör, än det vi säger åt dem att vi gör, så hur vrider jag om balansen i mitt förhållande tex? Min kille är ju ett typexempel på projektlösning och jag har totalkollen på allt runtom;) Handlar det om att våga släppa kontrollen? Fast när jag prövar det känns det ju som massa saker faller mellan stolarna och i slutändan får jag ännu mer jobb genom att reda upp allting… Hjälp gärna en förvirrad kvinna här;)

Reply
Coachen 12 november, 2013 - 18:01

Oj vad jag önskar att jag hade en enkel lösning på det problemet, men det handlar för de flesta om en stor och väldigt omvälvande förändring. Det är ungefär att jämföra med en total kostomläggning där man både börjar äta och tänka annorlunda och även om det är jättejobbigt och känns bökigt och obekvämt i början så härdar man ut för att man är övertygad om att förändringen leder till något bättre i förlängningen.

För mannen är det svåra att ta ett helhetsansvar och att avsätta tid, energi och tankeverksamhet åt det eftersom det innebär ytterligare jobb som ska göras och som kommer att ta tid från det han redan gör.

För kvinnan är utmaningen, precis som du är inne på Susanne, att våga och klara av att släppa kontrollen och då VERKLIGEN släppa den och lita på att det som ska göras och hållas kolla på blir gjort på ett lika bra sätt även om det görs på ett annat sätt.

För att ha en chans att lyckas måste båda vilja genomföra förändringen man måste vara överens om hur genomförandet ska gå till. Initialt tror jag det är nödvändigt att spalta upp arbetsuppgifterna och ansvarsområdena ganska noggrant för att inte något ska missförstås eller ramla mellan stolarna och orsaka missnöje och konflikt. Det handlar helt enkelt om en rejäl livsstilsförändring och ett nytt sätt att tänka och sånt tar tid och kraft att genomföra och bör planeras väl.

Reply
Maria-Thérèse 12 november, 2013 - 19:27

Oj! Tänkvärt.

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI