Home Personlig utveckling Från mörker till ljus

Från mörker till ljus

by Charlotta

Ur Arkivet:

Det börjar med att du en dag inser att du inte kan ha det så här längre. Det är inte rimligt att den bästa tiden på dygnet är när du sover och drömmer, och att det varje morgon gör dig ledsen att vakna till den riktiga världen.

Du tänker att det omöjligt kan vara meningen att varje timme och varje dag ska vara en kamp att ta sig igenom, och varje händelse och uppgift ytterligare en börda. Det är bara inte möjligt att det är så livet ska vara. Så länge nu har du tänkt att det måste bli bättre snart, att om du bara håller ut lite till så blir det bättre. Men det har inte blivit bättre, det har bara blivit sämre, och den enda positiva känsla som fanns kvar, den om att det skulle bli bättre, skrumpnar ihop till ett svart hål den också och kvar finns bara mörker.

Det är då du ser dig omkring på människorna, på solen, träden, blommorna, husen, allt liv och all rörelse, du hör fåglarna och känner luften du drar in genom näsan och ner i lungorna och du tänker att om allt detta existerar på utsidan så finns det inte en chans att det är meningen att det bara ska existera mörker på insidan.

Så du bestämmer dig för att nu får det vara nog, om inte det goda i livet kommer till dig när du som bäst behöver det så kommer det aldrig att komma av sig själv. Det kanske inte är så det fungerar, det är kanske inte ditt jobb att sitta och vänta och få det serverat utan det kanske istället är ditt jobb att se till att skapa det goda, både för dig själv och för andra.

Tänk om det faktiskt är så att meningen med ditt liv är att skingra mörkret och skapa mer gott i världen, inte att vänta på att någon annan ska göra det åt dig. Det skulle ju kunna vara därför inget positivt har hänt, allt väntar på dig.

Du bestämmer att det är värt ett försök. Från och med nu ska du aktivt försöka hålla alla negativa tankar på avstånd och inte tänka på framtiden, samtidigt ska du fokusera på nuet och anstränga dig för att se och uppskatta allt positivt och fint omkring dig och att vara tacksam för det du trots allt har.

Du börjar titta ordentligt på blommor, träd och fåglar och konstaterar att de är fina, men samtidigt känner du dig precis lika nedstämd och ledsen som tidigare. Men du fortsätter ändå. Du bestämmer att du ska hitta en positiv sak med varje dag, någonting som faktiskt är rätt okej och som du är tacksam över, något som kunde varit sämre eller som kunde vara förlorat.

Du börjar hitta inte bara en sak utan flera bra saker varje dag. Det dyker upp en tanke om att du skulle kunna undvika en del av de situationer som du vet får dig på dåligt humör och istället söka dig till det som brukar få dig på lite bättre humör. Så du provar det och efter ett tag kommer du på dig själv med att titta på en blomma och faktiskt uppskatta den på riktigt.

Så du fortsätter att leta efter positiva saker att engagera dig i och att undvika det negativa, och sakta men säkert blir det lättare och lättare att se det vackra och att vara tacksam för det du har, inte bara det du äger utan också för den du är, de förmågor du har och de erfarenheter du har gjort, för det du får uppleva och för dem du får möta.

En morgon när du vaknar upptäcker du att du ser fram emot dagen istället för att bara längta tills du får gå och lägga dig och somna igen. Utan att du märkte det har hoppet smugit sig in genom dörren och flyttat in hos dig igen.

Livet är långt ifrån perfekt men stunden just nu är bra och du är tacksam för den. Även om du inte tänker så mycket på morgondagen så litar du på att allt kommer att ordna sig, för innerst inne vet du att livet är gott eftersom det är ditt jobb att se till att det blir så och du har alla intentioner att göra ett bra jobb.

/Charlotta

18 comments

Lotta 8 mars, 2016 - 12:19

Hej Charlotta!
Har skrivit till dig några gånger nu, fått svar varje gång!
Vet inte om mitt undermedvetna håller på att bearbetar massa skräp jag varit med om? Har satt ut ett SSRI prep och håller nu på att sätta ut ett SNRI prep , båda har jag fått för Fibromyalgi? Ju längre i utsättningen jag kommer ju mer drömmer jag och ju verkligare är drömmarna! Nu sedan ca 2 månader drömmer jag om ett X till mig, han var kanske inte världens bästa pojkvän , en badboy, om man så vill! Vi var tillsammans lite över ett år och under tiden var det mest tumult, jag var bara 22 år när vi var tillsammans.
De första drömmarna om honom var bra drömmar men nu de senaste har jag varit arg ledsen och frustrerad! Vaknar å är på dåligt humör!
Jag bearbetar säkert något på natten men hur ska jag låta bli att låta detta påverka mig på dagen? Kan en hel dag vara ledsen och upprörd?
Har försökt att intala mig själv att bara släppa det, men det funkar inte riktigt! Har du några råd?

Reply
Charlotta 8 mars, 2016 - 14:26

Hej Lotta! Som du själv är inne på så är det nog en form av bearbetning av gamla upplevelser och minnen. Både SSRI och SNRI har stor påverkan på kropp och psyke så det är inte alls konstigt att du känner av det på olika sätt, man skulle förmodligen kunna kalla det avgiftningssymtom. Istället för att motarbeta de minnen och känslor som kommer fram så välkomna dem och acceptera dem. Tacka för att du får bli påmind om hur det var den gången och att det inte är den typen av man du ska leva med. Känn efter hur minnena känns i kroppen, vilka tankar de väcker hos dig och vilka andra saker de får dig att relatera till, och när du hämtat så mycket information du kan från upplevelsen så tackar du för hjälpen och säger att nu har det minnet gjort sitt så nu får det lämna dig. Jag tror att det kommer att göra det lättare för dig att släppa det.
/C

Reply
Lotta 8 mars, 2016 - 13:02

Så himla klokt skrivet om att tänka positivt. Att det får ta tid, att det vänder så sakteliga, att det är ditt eget agerande och ansvar som avgör. Att den vackra världen hela tiden finns däromkring dig. Det gäller bara att ”plocka in den i sig själv”, på något sätt. Om man har svårt att hitta ljuset emellanåt, så kan man ju alltid plocka fram något av dina inlägg. Då glimtar det alltid till på ett eller annat sätt. Tack! <3

Reply
Charlotta 8 mars, 2016 - 14:28

Tack Lotta, vad fint skrivet. ?
/C

Reply
Ann 9 mars, 2016 - 14:55

Du har så rätt. Bara jag kan förändra och bara jag kan trivas i mitt liv. Börjar få indikationer på att mitt ex vill träffas. Ena dagen undrar jag om han e psykopat och manipulerat mig, eftersom jag är så svag för ett svin.. Nästa dag undrar jag om jag manipulerat honom och gjort honom så svag så han alltid kommer tebax till mig. Jag trillar sjukt lätt dit där.. Bara 2 björnögon, lite av hans välsagda förstående meningar, skötsamt förhållande tills…. Nästa gång ?? kan inte vara tveksamhet om hur han vill leva som gör att han bara försvinner då och då och kan inte vara kärlek här.. Han är ju inte rädd om mig.. Sårar, gör mig arg och håller sig borta och sedan tebax till ruta 1. Måste ha med manipulation att göra.. Ju… Eller rädsla för ensamhet.. Jag vill ju inte denna gången. Jag litar ju inte på karln.. Jag som alltid haft väninnor vid mitt köksbord som sörjt män som lämnat och jag som sagt.. Förstår inte dumpa, finns fler.. Sitter själv här nu med ett svin och känner en klump i magen för hur jag gör när han väl står här.. Vill vänta tills sommaren med att mötas. Lagt allt bakom mig då. Kan möta honom starkare.. Samtidigt.. Varför ska vi vara vänner? Litar ju inte på honom.. Vänner för att vi var 2 trasiga själar som möttes och kändes så lika? Njae.. Vi lever ju helt olika.. Jag med mitt hemmaliv, han fri som en fågel som flyger åt alla håll och bara lever i nuet? Vad får mig att vilja ha honom kvar i mitt liv? Varför vill jag som en vän i framtiden ha honom här hos mig och prata om väder och vind? För att han är spännande? För att han lever som jag själv skulle velat leva, en dag i taget utan att tänka på morgondagen? Bara jag kan säga nu är det nog.. Han tar mig för givet, men jag tar ju också honom för givet. Jag vet att han ständigt kommer tillbaka och han vet att jag ständigt tar tillbaka honom.. Omöjligt att det beror på kärlek… Helt omöjligt….

Kram Ann

Reply
Charlotta 9 mars, 2016 - 15:05

Du vet själv vad du måste göra Ann, varför lyssnar du inte på din egen visdom? Kom ihåg att livet rymmer inte hur mycket som helst på en och samma gång. Om du vill att något annat och bättre ska ha möjlighet att komma in så måste du först släppa ut något gammalt som inte längre tjänar dig.
/C

Reply
Ann 9 mars, 2016 - 15:41

Vet ju det egentligen.. Alla säger du ser så pigg ut nu. Känner mig stark och självständig och otroligt pigg.. Han börjar känna sig obehövd.. Frågar om de å de.. Vet ju allt det där.. Vi har tuggat hamsterhjulet förut. Måste bara stå emot denna gången. Kan inte förstå att det är så svårt.. Jag säger att sexchattarna som gör det utan känslor lätt kan hamna i missbruk men i sådana här stormiga förhållanden där det växlas mellan hett, intensivt, till misstro, helt över, dött och förnyelse av enorm kärlek igen måste vara illusioner.. Förtroendet försvinner, misstron är enorm och svartsjukan hänger som ett svart spöke över Hjärnkontoret.. Kanske kärleksmissbrukare hihi.. Vad vet jag.. Kanske vi båda skulle läggas in och avgiftas från varandra för gott.. Kärlek har inga gränser men jo, det har den.. Här finns inget äkta kvar, antingen ett behov av bekräftelse eller kontrollen/känslan av att den andre vill vara/ha den andre kvar.. Säker på att vi inte är de enda som lever så här. Varför märker man inte när kärleken tar slut och allt bara går över till ett regnskogsoväder med intensiv hetta, till världens åskoväder?

Antagligen måste jag lägga honom bakom mig helt.. Inte ens vara vänner i framtiden.. Något jag så otroligt gärna vill utan att överhuvudtaget förstå varför… Bara ett behov eller begär från min sida att vilja förstå honom kanske.. Vet inte.. 3 v har gått nu.. tiden går så fort.. Jag ska! Klara det här! Vi ska vara över!

Reply
Charlotta 9 mars, 2016 - 18:08

Jag tror du har rätt när du tänker att du behöver bryta helt för att kunna komma vidare. Det ni håller på med nu gör er båda mer illa än det gör gott.
/C

Reply
Ann 9 mars, 2016 - 15:55

ingen människa förtjänar att förtvina i en relation som för länge sedan har slutat att andas, skrev du. Jättefint! Jag får inte glömma att vi båda slutade andas.. Så är det nog.. Han flyr när vi slutar andas och berikade, förnyade med nytt syre hamnar vi i stormen igen.. Så kvävs vi igen. Kanske vi ändå borde ge varandra en kram nästa gång och säga nä.. Vi tar ingen mer storm.. Vi har provat, ingen av oss förändras och ingen av oss vill gå, vi ska helt enkelt inte börja för då kan inget hända. Vi har styrkan att göra slut men vi har inte styrkan att låta bli börja om? Då får man ju inte börja om? Vi kommer kanske aldrig förstå varför vi ständigt vill börja om men vi förstår ju varför vi vill göra slut.

Kram ann

Reply
Charlotta 9 mars, 2016 - 18:14

Varför ni gör som ni gör är egentligen inget som ni behöver förstå nu, den insikten kommer förmodligen senare. Det enda ni behöver acceptera är att just nu fungerar ni inte tillsammans på det sätt som ni båda skulle behöva. Det ni kan ge varandra är inte det som behövs för att relationen ska växa och må bra, för att ni ska växa och må bra. Enda sättet att kunna se riktigt klart och kunna ta in hela bilden är att lägga stor distans mellan sig själv och det man vill betrakta, annars blir man förblindad av detaljerna och missar helheten. Kram!
/C

Reply
Ann 9 mars, 2016 - 18:54

Vet ju det.. Vet allt… Har ju gått.. har lämnat, vill ju vidare… Ska vidare.. Så glad jag kan skriva av mig här.. När jag var mitt i det såg jag inte. Alla lögner, tänkte finns nog skäl för vita lögner. Ville förstå.. Rädd falla för en likadan man igen. Ett offer som jag vill förstå.. Rädslan är förlamande, likaså att han blir lycklig med nån jag t ex känner att han skulle kunna bli lycklig med nån när jag blivit så illa behandlad trots alla mina försök att förstå. Kanske det som jagar mig.. Att nån skulle klara av att göra en sådan fri fågel lycklig.. En fågel som känner att han hamnar i bur så fort nåt blir allvar.. Kanske helt enkelt är rädd för att nån annan lyckas där jag själv misslyckades totalt?

Nåväl jag går inte tillbaka? Är det så att jag ständigt tar tillbaka honom för en rädsla att nån annan lyckas med det jag misslyckades med är inte det mitt problem. Jag måste se hur otroligt olycklig jag blev. Minnas alla lögner och rannsaka mig själv om vad jag väljer för sorts män för att inte hamna där igen. Jag behöver inte blicka tillbaka på mitt liv vid 85 års ålder. Jag kan blicka tillbaka redan nu.. Bara knepiga män. Otrohet och fullständigt galna män.. Vem är problemet? Jag som gör dem sådana eller är jag en magnet för dem? Min Goa bästa vän som ser mig säger hur kan du vara så naiv Ann. Du skulle kunna sälja ditt hus och flytta för ett svin för att du tror det skulle bli bättre.. Jag den självgående som lyckats så bra i livet med allt utom med män..

Styr jag dem eller styr de mig?
Förändrar jag dem eller förändrar de mig?
Det handlar inte om ett ex här det handlar om vad som händer på vägen.. Blir det slumpartat tokigt eller är allt jag? Nä min celibatresa har börjat. Jag ska bryta mönstret, jag ska sluta vilja alla väl. Jag ska se vad jag vehöver❤️

Kram Ann

Reply
Mikaela 14 mars, 2016 - 18:11

Har 3 barn och levt ihop med barnens pappa i 14 år. Det har varit mycket upp och ner från min sida. Har försökt lämna honom 4 ggr. Sista försöket va i somras. Min mamma gick bort i cancer i ung ålder ungefär samtidigt som jag planerade att skilja mig. Jag har tagit all hjälp jag kan få. Känner mig bara så otroligt orkeslös nu mitt i sorg. Har en lgh med dyr hyra och en dålig lön. Känns som att jag är i en hopplös situation. Finns inga lgh då köerna på de billiga är för långa. Kan inte klara hyran själv och ta hand om 3 barn fungerar inte ekonomiskt.

Reply
Charlotta 14 mars, 2016 - 18:28

Hej Mikaela, välkommen hit! Det är en jobbig situation du hamnat i, jag beklagar dina förluster, både din mamma och din relation som inte blev som du hade hoppats. Pappan måste väl hjälpa till ekonomiskt även om ni inte lever tillsammans längre? Har du undersökt möjligheterna till bostadsbidrag eller om socialtjänsten kan hjälpa till att hitta en billigare bostad?
/C

Reply
Mikaela 14 mars, 2016 - 21:08

Har varit till bostadsociala förut när jag försökte lämna men deras svar till mig var att jag hade en anställning och klarade att ordna en lgh själv. Bostadsbidrag tror jag inte man får när man har tillgångar över 100 000 kr. Han har sagt att inte vill vara med i bilden om jag lämnar honom, att han lämnar mig själv med allt ansvar och barn.

Reply
Charlotta 14 mars, 2016 - 21:33

Nu är det här inte mitt specialområde men jag tror inte att han har något val, är han pappa till barnen så har han försörjningsansvar.
/C

Reply
Mikaela 14 mars, 2016 - 22:29

Ja det är sant. Hur som helst så får man underhållsbidrag från Försäkringskassan annars. Jag har bara så svårt att ta tag i allt och vara rak och tydlig nu när jag är i sorg efter mamma. Är sjukskriven halvtid för utbrändhet och är rädd att jag inte ska orka dra lasset själv. Även om jag dragit det största lasset själv under alla dessa år i hemmet med det vardagliga. Det ekonomiska har han mer än jag bidragit med eftersom jag större delen av vår tid studerat och varit föräldraledig.

Reply
Charlotta 14 mars, 2016 - 22:54

Oron tar mycket energi från dig som du skulle behöva till att läka istället. Försök att ta tag i det som verkligen behöver tas tag i så snart det bara går, för så länge du har det hängande över dig så bidrar det bara till mer stress och att du mår ännu sämre. Du kommer att klara det här, men ordna det mest akuta praktiska först så du kan ge dig själv den tid att sörja och läka som du behöver.
/C

Reply
Mikaela 15 mars, 2016 - 07:38

Tack♡
Du har så rätt. Grubblande tar mkt energi. Ska försöka stärka mig och ta tag i det här nu.

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI