Home Personlig utveckling Fyra tecken på att du inte följer din egen väg

Fyra tecken på att du inte följer din egen väg

by Charlotta

Hur vet man om man är på rätt väg i livet? Hur vet man att man inte bara råkar gå den väg som någon annan knuffade in en på, eller den väg som man hamnade på av misstag någon gång för längesedan, eller den väg som som man började gå i väntan på att man skulle hitta den rätta vägen?

Hur ska man veta om det är ens inre röst man lyssnar till eller om det är rädslor för förändring och för att behöva göra ändringar i livet som man inte känner sig redo för?

Spelar det så stor roll om man följer sin optimala livsväg eller om man följer en som bara precis duger? Är det värt besväret att försöka ta reda på vilken livsväg som är den man är tänkt att gå, den som passar en bäst? Kan man inte bara fortsätta som man gör om det fungerar, oavsett vilken livsväg det är man går?

Frågorna är många när det handlar om livsväg och ofta uppstår en förvirring kring var man egentligen befinner sig. Måste allt vara perfekt alltid? Nej, inte alls. Kan det inte duga med den livsväg jag redan går? Jo det är klar det kan.

Utforskandet av livsväg har inget egenvärde, att göra förändringar har inget egenvärde. Är du nöjd och mår bra där du är så är allt bra precis så som det är och du kan fortsätta trampa din livsväg med lugn och tillförsikt.

Det är om det inte känns så bra där du befinner dig som det kan vara idé att fundera över om du är på rätt väg, och här är fyra tecken som kan skvallra om att det kanske finns en väg som passar dig bättre en den du går just nu.

  • Det känns som om du slösar bort din tid. Tiden springer iväg från dig och det känns som om du gör fel saker, som om du borde vara någon annanstans, tillsammans med andra människor eller med andra uppgifter. Känslan av att det snart kan vara för sent är ångestframkallande och du pendlar mellan att vilja springa ifrån ditt eget liv och att vara totalt handlingsoförmögen.
  • Du blir lätt arg och irriterad. Det ska inte mycket till för att du ska tappa humöret, ibland nästan ingenting. Du fräser, snäser, hugger och skäller för småsaker, ingen går säker för dig och hur dina nära än gör så kan de inte göra rätt. Det som skaver i dig kan ingen utomstående fixa men det är de som tvingas hantera din frustration.
  • Du känner dig död inombords. Från det du vaknar på morgonen tills du somnar på kvällen umgås du med en ständig känsla av meningslöshet, att inget av det du gör egentligen spelar någon roll i långa loppet. Du känner dig sällan eller aldrig entusiastisk, engagerad och passionerad över livet och fasar över tanken på att det är så här resten av livet ska vara.
  • Du har ett tomrum som behöver fyllas. Istället för att identifiera tomrummet för vad det är så försöker du dämpa obehagskänslan genom att fylla det på andra sätt, genom att jobba mycket, shoppa, äta, dricka, spela, dejta nya personer hela tiden, festa eller kanske bara ägna all ledig tid åt TV och film. Att döva känslan ger tillfällig lindring men det förändrar inte orsaken till obehaget.

För att du ska känna att du är på rätt väg och att din livsväg är meningsfull och den rätta för dig så behöver du kontinuerligt utvecklas och växa själsligt. Brist på mening kan vara själsdödande, så pass själsdödande att inget annat kan kompensera för bristen på utveckling.

Det är bara du som kan avgöra vad du behöver för att livet ska kännas meningsfullt, och du är värd att känna mening med ditt liv, oavsett var du befinner dig just nu.

/Charlotta

6 comments

Helena 18 februari, 2016 - 12:41

Som vanligt träffar du mitt i prick med dina inlägg. Jag känner igen mig i så mycket du skriver,Charlotta,och du har nu fått ett trogen fan vid din sida. Jag läser din blogg varje dag nu,och blir så tacksam varje dag jag inser att jag inte är ensam om hur jag känner. Detta inlägg beskriver mig så bra. det är jag upp i dagen. Jag har ingen aning om vad jag vill med mitt liv. Jag vet att jag är på fel väg,vill vända och gå en annan,men det är svårt att veta min rätta väg. jag har väl en aning om vad jag vill,men jag hindras av mina rädslor för förändring.,
oro för framtiden,med mera. det är mest den ekonomiska biten som jag oroar mig för. Jag vill jobba med djur,och helst ha eget företag här hemma. Vet inte om du minns det,men jag skrev till dig om mina drömmar och du föreslog så många bra tips som jag själv aldrig tänkt på. Du har sått ett frö av hopp inom mig,att det faktiskt kan gå om jag bara vill. Önskar någon bara kunde komma och trolla bort denna rädsla jag har,för en förändring. För det kommer bli en stor förändring för mig,om jag nu väljer den väg jag vill gå. Samtidigt är det ju en förändring jag vill ha,i mitt liv. Vill nog bara ha lite stöd just nu:)

Reply
Charlotta 18 februari, 2016 - 13:24

Tack för dina ord Helena, det värmer att du hittar stöd och hjälp i det jag skriver. Roligt att vårt senaste samtal har sått frön hos dig, kom ihåg att från måste få lov att ta lite tid att gro, de blommar inte direkt man har sått dem utan de behöver få lite tid på sig att mogna. Håll utkik i bloggen de närmsta dagarna för jag planerar ett inlägg om just rädsla, hur rädsla påverkar våra beslut och våra liv. Kanske kan det vara till nytta för dig.
/C

Reply
K 18 februari, 2016 - 19:44

Ja det är inte lätt… Jag har precis beslutat att bryta upp mitt äktenskap efter att ha levt med en man som jag tror älskar mig, men inte kan visa det på ett sätt som gör att jag kan känna mig trygg. Han är för det mesta snäll, men ibland förblindad av raseri. Toppar och dalar där jag länge sopat upp efter hans raseriuppbrott och försökt parera vårt liv tillsammans. Jag bryter upp för mina barns skull, eftersom jag är den enda som egentligen vet vad som händer här hemma i perioder. Jag vill att de ska få en annan syn på vad kärlek och respekt är. Jag vill visa dem hur man kommunicerar utan ilska och materiellt våld. Ändå är jag full av skuld och tvivel, känner bara ledsamhet och orkeslöshet. Jag ser var jag måste gå, men det är oerhört jobbigt att välja den vägen för mig och barnen. Och hur konstigt det än låter så älskar jag honom fortfarande, och en del av mig vill fortfarande dela väg med honom. Fast jag vet i hela mitt inre att det är fel väg att gå. Tack för ett fint inlägg, har precis hittat hit.

Reply
Charlotta 18 februari, 2016 - 19:59

Välkommen hit K! Det är en svår situation du beskriver och jag förstår att du samtidigt som du vet vad du måste göra ändå tvekar, det är så många känslor inblandade. Jag tycker det är klokt att tänka på vilka förebilder och referensramar barnen växer upp med och kanske är det den tanken du ska söka tröst och styrka i när det känns för svårt. Kanske kan du ha glädje av att läsa det här inlägget.
/C

Reply
A. 19 februari, 2016 - 09:21

Alla de här fyra varningarna stämmer väl in på mig, jag känner mig död inombords. Går från sängen till köket sedan till TV:n och sedan tillbaka till sängen. Har inget att göra, inga vänner, ingen förändringsplan. Ingenting blir gjort. Nedstämd och apatisk. Går bara ut vissa tider och dagar (när det är lite folk) gömmer mig. Känner mig hopplöst fast i mitt beteendemönster, har levt så här i över 50 år och har gett upp tanken på någon förändring. Kan inte interagera med andra människor, rädd för att bli avvisad. Känner ingen livsglädje alls. Avskyr vår och sommar. Sitter bara och röker och snusar, tänker samma tankar mer än 95% om dagen/dygnet. ”Livet är fantastiskt”! Läser den här bloggen väldigt ofta och inser hur rätt du beskriver olika saker, men har väldigt svårt att ta till mig det som skrivs och omsätta det i min egen verklighet. Vet att det är ingen annan än jag som kan göra något, för att få till någon förändring. Men, vill jag ha någon förändring? Både ja och nej men vet inte i vilken ände jag ska börja. Nu helg igen och jag vill bara försvinna. Tror att det är svårt att få till en förändring den här vägen, via internet.

Reply
Charlotta 19 februari, 2016 - 10:22

Det är inte här, via internet, som du hittar förändringen. Här kan du hitta inspirationen och modet, men förändringen finns alltid, och jag menar verkligen alltid, i den riktiga världen. Så länge du gör samma saker kommer ingen förändring, för att möjliggöra förändring måste du börja göra något annorlunda, om än aldrig så litet. Det kommer inte att kännas bra de första gångerna men det blir inte bättre av att du väntar, räkna med att det kommer att kännas apa, att det kommer att ta emot så mycket att du vill kräkas, men gör det ändå. Efteråt, när du gjort det som kändes som att det var omöjligt, så kommer du att känna dig som en superhjälte och du kommer att med skräckblandad förtjusning planera för nästa gång som du ska lämna trygghetszonen och göra något som du kanske inte gjort på fem, tio år. Vänta inte på att det ska kännas rätt, för det känslan kommer inte att infinna sig i förväg, den kan bara komma efteråt.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI