Home Personlig utveckling Har du blivit bekväm med dina problem?

Har du blivit bekväm med dina problem?

by Charlotta

Ofta är allt som krävs för problemlösning att man byter perspektiv och får möjlighet att betrakta situationen från en annan vinkel. Det nya synsättet gör att situationen plötsligt ser annorlunda ut och att nya möjligheter och lösningar blir uppenbara. Men det kan vara extra svårt om man har blivit bekväm med sina problem och gjort dem till en del av sin livsstil och kanske av sig själv.

Den amerikanska författaren och professorn Bernard Roth har tagit den tanken och vidareutvecklat den till en enkel modell som man kan applicera på praktiskt taget alla situationer i livet, problem som man kanske ältar och förlorar sömn över utan att kunna lösa dem.

Genom Roths modell får man hjälp att se nya möjligheter som man inte kunde se så länge man betraktade problemet från sin vanliga utgångspunkt eller så länge man lät tankarna fortsätta harva runt i de gamla vanliga upptrampade spåren.

Tanken är enkel, men resultatet kan vara precis det som behövs för att få nya, fräscha insikter. Roth använder frågan ”Hur kan jag hitta en partner?” som exempel. Första steget är då att man stryker förledet ”Hur kan jag” och bara har kvar ”Hitta en partner”.

Med den manövern har man gjort om en fråga till något som skulle kunna vara ett svar, och nästa steg är att ta reda på vilka frågor som ”Hitta en partner” är ett svar till. Snabbt inser man att det finns massor med frågor som kan besvaras med ””Hitta en partner”, här kommer några exempel:

  • Hur kan jag få sällskap?
  • Hur kan jag få hjälp med ekonomin?
  • Hur kan jag få någon att dela ansvar med?
  • Hur kan jag få regelbunden sex?
  • Hur kan jag gå ett bättre socialt liv?
  • Hur kan jag slippa svara på frågan om varför jag är singel?
  • Hur kan mitt liv mer likna mina vänners liv?
  • Hur kan jag få någon att göra aktiviteter med?

Var och en av dessa frågor har många svar där ”Hitta en partner” bara är en av alla tänkbara lösningar. ”Hitta en partner” kanske inte ens är den bästa lösningen till många av frågorna.

Om man tittar på alla frågorna och väljer ut den som är viktigast, kanske är det ”Hur kan jag få sällskap?” så är ”Hitta en partner” nu inte den enda lösningen utan bara en lösning av många. Genom att ändra frågan så har problemet gått från att vara olösligt till att vara högst lösbart.

Sällskap kan man få genom att träffa vänner, att gå med i nätverk, gå med i online-grupper, gå en kurs, gå med i en förening, utöva en hobby, skaffa ett husdjur, arbeta som volontär, starta en klubb för likasinnade i grannskapet, osv.

Fortsätter man med den näst viktigaste frågan och sedan den tredje viktigaste frågan så hittar man en mängd olika alternativa lösningar på dem också. Genom att ändra frågeställningen så löser man flera av de viktigaste funktionerna i den ursprungliga problemställningen och gör på det viset grundfrågan mindre infekterad och känsligt, och mindre angelägen eftersom behoven redan är uppfyllda.

Skulle även den omformulerade frågan ”Hur kan jag få sällskap” kännas för svår så kan man göra om samma manöver igen, ta bort ”Hur kan jag” och få kvar ”Få sällskap”. Vilka frågor kan ”Få sällskap” vara ett svar på?

  • Hur kan jag bli mindre uttråkad?
  • Hur kan jag få mer intellektuell stimulans?
  • Hur kan jag få någon att prata med?
  • Hur kan jag känna mig mindre ensam?

Även här hittar man flera svar till respektive fråga, utöver det givna svaret om att skaffa sig sällskap. Om man tar ”Hur kan jag känna mig mindre ensam” som exempel och tänker tillbaka på ursprungsfrågan, ”Hur kan jag hitta en partner” så inser man snabbt att en partner kanske inte alls är bästa lösningen. Alltför många människor som lever i en relation känner sig ensamma i relationen, så förmodligen finns det betydligt säkrare sätt att minska ensamhetskänslor på.

Det som krävs för att det här ska fungera, enligt Roth, är att man kan vara brutalt ärlig med sig själv, och att man är villig att släppa sin ursprungliga fråga, oavsett hur bekväm man har blivit med den.

Roth säger att det är vanligt att man rationaliserar dysfunktionella beteenden med ursäkter om varför saker kan fungera för andra men inte pförå en själv, eller varför de inte fungerar alls, genom att inte erkänna dem som ursäkter utan istället kalla dem anledningar.

Att se igenom sina egna ursäkter och inte godta dem är alltså receptet för att komma vidare från låsta tankar och beteenden.

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI