Home Personlig utveckling Hur behåller man motivationen?

Hur behåller man motivationen?

by Charlotta

Viljan finns där, i alla fall till en börja. Man har bilden klar för sitt inre, bilden av det man vill åstadkomma, dit man vill nå, hur livet kommer att te sig när förändringen väl är genomförd, när jobbet är gjort och det är dags att njuta av resultatet.

Den bilden är så klar och så lockande, i alla fall till en början. Det är den bilden som föder viljan och lusten att ta tag i situationen och göra något för att komma dit, att nå målet, få det man vill ha och få känna sig lyckad, nöjd och kanske till och med framgångsrik.

Men sedan stöter man på problem, det går inte riktigt som man hade tänkt sig, man råkar på en motgång, det blir besvärligare och omständigare än vad man hade räknat med, det tar längre tid än vad man trodde, och lite i taget bleknar den klara målbilden och blir istället mer och mer otydlig och ouppnåelig.

Det är i det här läget som de flesta ger upp och accepterar att drömmen aldrig kommer att bli verklighet, att det var för svårt, eller tog för lång tid, eller att det kanske var feltänkt redan från början. Men om ska vara riktigt ärlig så var det inte därför man gav upp utan för att motivationen inte räckte hela vägen.

Det finns ett knep som är välkänt inom sport- och idrottsvärlden sedan länge och som används som standard för att uppnå resultat. Det har till och med genomförts en studie (Ayelet Fishbach och Jinhee Choi) som visar det som alla stora idrottsstjärnor redan vet, att även om det initialt är bra att fokusera på slutmålet för att skapa en stark målbild, så ska fokuset sedan flyttas till processen för att öka chansen att verkligen nå slutmålet.

Föreställ dig att du är längdhoppare och har som mål att ställa upp i nästa OS. Det är en målbild som heter duga och tillräckligt för att motivera vem som helst att satsa stenhårt på träningen. Kvalgränsen är 8,15 m och du har hoppat 7,65 med bara måttlig träning, så det borde inte vara omöjligt att öka 50 cm på två år.

Men tänk dig nu att du efter sex månaders intensiv träning fortfarande bara hoppar 7,68, i och för sig ett framsteg men samtidigt inte alls så mycket som du hade räknat med med tanke på den nya träningsregimen. Om du har fokus på slutmålets 8,15 så är det lätt att tappa motivationen i det här läget.

Men om du istället fokuserar på processen, hur varje träningspass är upplagt, känslan i hoppet, var avstampet sitter, hur de olika styrkepassen gör dig starkare, hur stretchingen gör dig smidigare, och att varje liten centimeter du ökar med är en bekräftelse på att du gör rätt, då blir upplevelsen en helt annan, då blir varje träningspass en seger i sig, en bekräftelse och en framgång.

Oavsett vilken typ av mål du har så är knepet för att bibehålla motivationen att sätta upp målet du vill nå men att sedan engagera dig i processen för att ta dig dit och inte i själva målet. På det viset blir upplevelsen mycket mer meningsfull och tillfredställande, och du kommer dessutom att orka mer, ha mer uthållighet och mycket störst chans att verkligen nå ditt mål.

/Charlotta

4 comments

Annica 2 maj, 2018 - 12:34

Så klokt tänkt.
❤❤❤
Precis vad jag behövde läsa idag så jag är stressad över var jag befinner mig i livet på olika plan.
Stressad över hur man hanterar djup sorg med en utmattad hjärna.
Jag vill inte alls vara där jag är just nu.
Har satt upp några mål för mig själv och tar mig framåt med myrsteg på olika sätt.
Det är en verkligen en process och jag försöker hålla blicken på vägen och de små steg jag tar istället för att höja den och se alltför långt fram.
Höjer jag blicken för länge kommer rädslan och jag tappar mitt mod.
Sänker jag blicken och tittar på de små steg jag tagit de senaste åren så växer modet och min egen motivation till att fortsätta.
Jag gör min livs resa .Det är ingen nöjestur.
Min livsresa på riktigt.
Då jag äntligen hittar mig själv på riktigt.
Jag har fått kontakt med förmågor hos mig själv som jag inte trodde fanns.
Rädsla kan få oss att tro att vi inte kan fast vi kan så mycket mer än vad vi någonsin kunde ana.
Bara vi vågar känna tillit och ha förtroende till att saker ibland utvecklad i sin takt och på sitt eget sätt. Då vi vågar släppa kontrollen och slappna av.
Jag ska nå några mål jag har satt upp.
Vet inte när eller riktigt hur men på något sätt kommer det att gå.
Med små steg framåt med min son på min ena axel och min skyddsängel på den andra.
Jag ser varje litet steg som en liten seger.
Allt gott.
❤❤❤
Kram från
Annica

Reply
Charlotta 2 maj, 2018 - 13:09

Du kommer dit du ska när du ska Annica, allting sker i rätt tid. Kram! ❤
/C

Reply
Carina 3 maj, 2018 - 10:58

Hej! Det låter onekligen intressant det där med att processen är viktigare sedan. Jag har lite blandade känslor inför att sätta mål – det kanske passar vissa bättre? Om du t ex sätter upp mål och börjar träna och sedan blir sjuk, då är det som nybörjare (i af för mig) lätt att tappa motivationen, du måste flytta fram målet tidsmässigt osv. Hur gör man då? Är det fel aktivitet? :~)
Intressant sida för övrigt!

Reply
Charlotta 3 maj, 2018 - 12:12

Hej Carina, välkommen hit! Det scenario du beskriver är ett jättebra exempel för när den här metoden är till hjälp. Målet är kvar men eftersom du har stött på hinder så känns målet väldigt mycket längre bort, så långt bort att det inte känns roligt eller meningsfullt att ens försöka längre. Genom att du istället fokusera på processen, att känna att du inte blir lika trött andra träningen som du blev första, att lägga märke till att matkassarna inte känns lika tunga att bära hem, att berömma dig själv för att du orkar fem minuter till på löpbandet eller ett halvt kilo till med hantlarna och uppmärksamma alla de små framstegen gör att träningen snabbt känner mer meningsfull igen.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI