Home Barn och familj Hur har du det med belöningssystemet?

Hur har du det med belöningssystemet?

by Charlotta

Ur Arkivet: 

När man gör något bra så förväntar man sig något bra i gengäld, som en belöning. Detta något består av olika saker beroende på vilken situationen är och hur gammal man är, men belöningen är helt klart viktig för att man ska vara villiga att lägga kraft, tid, energi eller pengar på något och inte minst för om man ska vara villig att göra det igen.

När man är riktigt liten får man belöningar för allt man gör, le, peka, gå på pottan osv, man blir helt enkelt belönad bara för att existera. Under den perioden i livet så består belöningen av beröm och kärlek från föräldrarna, uppskattning och bekräftelse. Förhoppningsvis bstår belöningen inte av mat eftersom mat som belöning (eller tröst) i den här åldern kan lägga grunden för ett osunt förhållande till mat längre fram i livet.

Efterhand som man blir äldre så minskar chansen att bli belönad bara för att man finns till och belöningarna börjar förutsätta att man gjort något bra eller klarat av något svårt innan, det kan vara att skriva bra på ett prov i skolan, göra mål i en idrott eller att göra bra ifrån sig på jobbet. Det dessa aktiviteter har gemensamt är att man måste jobba under en längre period utan positiv förstärkning innan man kan räkna med att få någon form av belöning. I skolan behöver man delta på lektioner, läsa kurslitteratur och plugga in fakta under veckor eller månader för att kunna klara provet, inom sporten behöver man träna både kondition och teknik för att tillägna sig förmågan att kunna göra mål och så småningom också få chansen att göra det, och i arbetslivet så kan man behöva jobba många slitsamma år innan man slutligen blir erbjuden den åtråvärda tjänsten man vill ha.

För att klara av detta så förutsätter det att man har vissa kompetenser. Att man kan klara av att på egen hand hålla ångan uppe och jobba vidare mot en belöning som ligger längre fram i tiden är i sig är en utmaning som måste bemästras, och att man kan acceptera och hantera motgångar och hinder som dyker upp på vägen och kunna ta sig förbi dem och fortsätta framåt är egenskaper man behöver träna på för att kunna hantera på ett bra sätt.

Nu verkar det som om dessa spelregler har förändrats och det blir allt vanligare att stöta på människor som behöver omedelbar belöning för sin insats för att inte tappa fotfästet och som också kräver att få det. I skolan kan det röra sig om kommentarer som ”Vad får jag om jag är tyst och sitter ner i min bänk då?”, inom sporten kan det handla om att man inte är villig att anstränga sig på fyspassen så länge man inte får spela i första uppställningen eller på den position man vill, och i arbetslivet kan man få höra nyanställda som undrar hur snabbt man kan bli VD.

För någon som har gått den långa vägen och fått kämpa sig fram i livet kan detta självklart upplevas som frustrerande och otacksamt, men för de aktuella individerna är det mycket värre än så. Därför att utan förmågan att kunna belöna sig själv med uppmuntran på vägen mot sina mål så är risken stor att dessa personer har ett väldigt jobbigt liv framför sig, kantat av misslyckade projekt och kraschade relationer.

För att lyckas krävs det i allmänhet ett visst mått av uthållighet och tålighet, och utan det står man sig ganska slätt i livet och dessutom är risken stor att man själv kommer att uppleva sig som misslyckad vid första motgång. En av livets viktigaste lärdomar är att det inte är ett misslyckande att misslyckas. Tvärtom så är misslyckanden ett av de bästa sätten att både utvecklas och bygga karaktär, misslyckanden är en värdefull läromästare som man inte vill vara utan.

Så nästa gång du vill berömma och belöna dina barn och göra deras liv så enkelt som möjligt bara för att du älskar dem, så tänk efter en gång till. För om situationen erbjuder en möjlighet för barnen att träna sig på att hantera en fördröjd belöning, eller på att vara uthållig, eller på att anstränga sig utan att få något för det, eller att få prova på att misslyckas och komma igen, så kan det vara så att du gör barnen en betydligt större tjänst genom att inte gör det enkelt för dem utan låta dem få växa och utvecklas genom den erfarenheten.

/Charlotta

5 comments

Ullizz 26 oktober, 2015 - 15:31

Hej!

Har du tips på hur man kan göra för att träna upp sin uthållighet i vuxen ålder?
Jag har jätteproblem med detta, tappar lätt koncentrationen när jag ska utföra en arbetsuppgift och får lätt prestationsångest vilket gör att tankeverksamheten blir sämre och jag blir ännu mer ineffektiv.. Tror det hänger ihop med att jag hade väldigt lätt för mig i grundskolan att jag aldrig riktigt lärde mig att jobba för mina resultat och sen har jag aldrig riktigt kommit på hur man gör..

Reply
Charlotta 26 oktober, 2015 - 19:00

Hej Ullizz, tack för din fråga. Det låter som om du har hamnat i något av en ond cirkel, att du kanske oroar dig för att inte kunna koncentrera dig tillräckligt för att göra ett bra jobb och att oron i sig gör det svårt för dig att koncentrera dig på uppgiften, och därmed blir det en självuppfyllande profetia.

Koncentration handlar mycket om träning så knepet är att lura bort oron och frustrationen så att du kan få träna på att koncentrera dig i fred. Ett sätt att göra det är att börja med att öva dig på roliga saker och saker som du redan är bra på. Om du tycker om att läsa, spela datorspel, meka med bilen eller vad det än är så använd någon aktivitet som du gillar för att öva på att vara hundraprocentigt koncentrerad. Sätt av en viss tid då du verkligen jobbar intensivt med ditt fokus på just den aktiviteten och inte låter dig störas av något annat. Välj ett tidsspann som du klarar av med lätthet, kanske 10-15 minuter till att börja med innan du pausar och gör något annat, och öka sedan efterhand som du känner att din kapacitet växer.

När du blir varm i kläderna och känner att du behörskar koncentrationen under de förutsättningarna så ökar du svårighetsgraden genom att välja uppgifter som ger dig lite mer utmaning. I det läget kan du behöva korta tiden igen till en början. Tänk på att det är meningen att du ska lyckas bra med de mål du sätter upp, så det är bättre att sätta upp en kortare period och lyckas än att satsa på en längre period och känna att koncentrationen flyger ut genom fönstret.

På det här sättet bygger du upp både en vana att koncentrera dig och en vana att sätta upp lagom långa arbetspass med paus emellan samtidigt som du bygger upp ditt självförtroende och jagar oron på flykten. Kom bara ihåg att inte ha för bråttom, det handlar inte om att komma först utan om att lära in rutiner i både kroppen och hjärnan, och det får ta den tid det tar.
/C

Reply
Ullizz 27 oktober, 2015 - 13:08

Tack så mycket för bra tips, det ska jag verkligen prova!

Reply
Charlotta 27 oktober, 2015 - 13:30

Och med de orden måste jag komma med ett tips till känner jag. 😉 Istället för att säga till dig själv att du ska prova, så säg till dig själv att det är så här jag ska göra för att lyckas. Meningsbyggnadsmässigt är det en hårfin skillnad, men för hjärnan är det en milsvid skillnad. Om du säger att du ska prova eller försöka så är det underförstått att det du ska göra är så svårt att du förmodligen inte kommer att lyckas, så där du redan inställd på att ge upp när det börjar kännas jobbigt. Det är tyvärr ett väldigt bra sätt att planera för att misslyckas. Men om du istället intalar dig att det är så här du ska göra för att nå ditt mål, så blir det lättare att ha tålamod och jobba vidare även om du stöter på motgångar, för då är det underförstått att det kommer att fungera och att det bara är en fråga om mer tid och anstränging. Naturligtvis gäller det här resonemanget i alla lägen och inte bara i just det här fallet.
/C

Reply
Ullizz 27 oktober, 2015 - 14:14

Ok. 🙂 Jag ska göra så! 😉

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI