Home Personlig utveckling Hur man blir av med sina rädslor

Hur man blir av med sina rädslor

by Charlotta

Rädslor har blivit vår tids stora stygga varg. Det är inte längre svält, krig eller Gud som är det mest skrämmande i livet utan rädslan i sig. Många gånger är vi inte ens medvetna om var vi har våra rädslor och vilka begränsningar de utgör för vi är så vana vid dem att de blivit en del av oss själva. Vi sicksackar smidigt vår väg fram genom livet för att undvika att konfronteras med det som vi vet känns obehagligt, men samtidigt blir livet onödigt krångligt, energikrävande och inte minst begränsat.

Vi människor inte är konstruerade för att vara lyckliga utan för att överleva och med det kommer att vi har närmre till negativa känslor som oro och rädsla än till positiva känslor som glädje och tacksamhet. Men det betyder inte att man måste acceptera att leva med ständig rädsla, rädsla kan vara väldigt begränsande och ibland omedvetet göra så att livet blir mindre och tråkigare än vad det skulle behöva vara. I vissa fall är rädslan självklart befogad, men i de flesta fall är den antingen helt onödig eller i alla fall väsentligt överdriven.

Instinktivt genererar rädsla en av två reaktioner, antingen försöker man undvika rädslan eller så blir man arg och aggressiv mot den, ”fight or flight”. När den hotande faran utgörs av ett rovdjur på savannen så är båda reaktionerna användbara och helt i sin ordning, men när hotet består av att åka och handla i en stor affär med mycket folk eller att vara ensam en helg medan partnern är bortrest så är både undvikandet och aggressionen till mer besvär än till nytta.

Istället för att fylla den akuta funktionen att rädda livet har rädslor i våra moderna liv blivit en markör för ett område eller en riktning där man behöver utvecklas. En signal om något som man ännu inte är bekväm med och behärskar och som man behöver bekanta sig med och öva på för att bli bättre rustad att hantera. Så istället för att undvika sina rädslor eller bli arg på budbäraren så är det bästa alternativet att möta dem, utforska dem och besegra dem.

Genom att identifiera vad som triggar dina rädslor blir du mer uppmärksam på vad som begränsar dig och var du har dina flyktbeteenden, och genom att studera och analysera hur du reagerar på det som triggar din rädsla kan du förstå hur dina undanflykter ser ut och hur de påverkar dig.

Detta kliniska sätt att utifrån betrakta vad som sker istället för att gå i gång med katastroftankarna tillåter dig att distansera dig från rädslan. När du har gjort det kan du göra val som minskar rädslan och som låter dig att ta kontroll över den.

Att göra val som minskar rädslan är inte detsamma som att undvika det som skrämmer, utan att göra val som gör att du orkar leva igenom rädslan, stå ut med den, ta dig igenom den och inse att den inte är så farlig som du trodde. Genom att gång på gång utsätta dig för större och större portioner av det du är rädd för så minskar rädslan och försvinner oftast helt till slut.

/Charlotta

10 comments

H 21 juni, 2018 - 19:24

Ibland har jag gjort många gånger saker som jag får rädsla/oro av men lyckas ej att få bort det. Jag hade snabbt behövat komma bort från de där tankarna.

Reply
Charlotta 21 juni, 2018 - 19:33

I allmänhet räcker det inte med att man gör något en eller ett par gånger utan man behöver göra det till en återkommande del av sin vardag, att man möter rädslan om och om igen till man till slut har ”nött bort” rädsloresponsen och det blir bara en vanlig grej.
/C

Reply
Annica 21 juni, 2018 - 21:12

Mycket av den psykiska ohälsa som visar sig i människors mående idag tror jag bottnar i rädsla.
Brist på tolerans och förståelse för olikheter och mångfald bottnar också i rädsla.
Rädsla för att inte duga för de vi är,rädsla för att misslyckas och inte kunna prestera utifrån de förväntningar
vi både lägger på oss själva och kanske känner från andra och samhället i stort.
Rädslan skapar stress och känslor av otillräcklighet.
Rädsla är så komplext.
Vi blir rädda om vi inte kan älska och tycka om oss själva också.
Vi behöver alla känna oss sedda och att vi betyder något.
Känslor av utanförskap och att inte tillhöra kan skapa rädsla.
Jag tror vi kan vara rädda för att inte få vara älskade för de vi är.
Rädslan kan få oss att springa ifrån oss själva.
Springer vi ifrån oss själva tappar vi kontakten med vårt inre jag.
Det inre jaget är egentligen ganska tryggt.
Stannar vi där ibland minskar rädslan och vi kan tänka lugnt och konstruktivt kring de problem vi ställs
inför eller saker vi oroar oss för.
Rädsla är för mig också starkt förknippat med meningslöshet.
I der meningsfulla där vi känner att vi ingår i en gemenskap,är trygga och känner att vi duger som vi är minskar
rädslan.
Rädslan minskar också om man har en tro på något större.Att vi ingår i ett sammanhang med hela universum.
Att allt inte bara är en slump.Att vi alla är unika och högt älskade för de vi är.
Vi oroar oss för så många saker i livet. Oftast helt i onödan.
Det mesta klarar vi fast vi i stunden kan uppleva både rädsla och ångest.
Har man modet att våga uttrycka det man är rädd för tar man lite udden av det som skrämmer.
Att dela rädslan med någon annan kan göra att man känner sig lite mindre rädd.
Jag är rädd för många saker men försöker tänka att de rädslor jag har ska lära mig något.
Vågar jag möta det svåra minskar rädslan och modet ökar.
Jag tror vi många gånger behöver ett helt liv för att förstå det här.
Det är inte lätt.
Men det är som du så klokt skriver man får träna på det här med att utmana sina rädslor.
Vi är alla ganska modiga egentligen när det verkligen gäller.
❤️❤️❤️.
Allt gott.
Kram från
Annica

Reply
Charlotta 21 juni, 2018 - 21:20

Rädslor föder mer rädslor, det blir lätt en ond cirkel som kan vara svår att bryta för att man till slut är rädd för så mycket. Rädslan blir ett normaltillstånd.
/C

Reply
Conny 22 juni, 2018 - 06:03

Måste man utmana i alla stunder? Jag tycker att lugnt avstå från otrevligheter funkar.

Reply
Charlotta 22 juni, 2018 - 09:09

Funkar det och du är nöjd med resultatet finns det ingen anledning att ändra på något.
/C

Reply
H 24 juni, 2018 - 22:09

Just med min oro eller rädsla är att jag ej har möjlighet att göra det varje dag. Innerst inne så begriper jag ju att inget farligt kan hända. Men de är en sådan där sak som är jobbig att göra.

Reply
Charlotta 24 juni, 2018 - 22:17

Du kanske kan skapa möjligheter att göra det oftare så att du får tillfälle att träna på att möta rädslan och besegra den? Just rädslor som man bara utsätts för sällan är svårare att jobba bort eftersom man inte får någon kontinuitet i träningen, därför kan man behöva hjälpa till under en period och hitta vägar för att utsätta sig för det obehagliga oftare, eller situationer som är så lika möjligt.
/C

Reply
milla forsell 6 mars, 2019 - 20:51

jag vill utmana mig för att jag vill tävla, i ridning. både hoppning och dressyr. Men jag är så otroligt rädd, de har lixom vuxit, jag har aldrig utsat mig för saker då folk kollar på mig, dom lixom granskar mig. dom kommer säkert säga att jag e värdelös att jag inte duger och att jag inte kan. jag vill. de är en tävling som jag vill vara med på om 4 veckor. jag är bara 12 och de har varit såhära så otroligt länge. mina vänner tävlar, känner mig så dålig när jag inte gör de. de som kollar på, de är dom jag är rädd för. de är som om de vill mig illa, de vill se mig misslyckas, då jag igentligen inte tror de men de är räddslan som talar. hade min mamma och pappa tvingat mig för några år sen hade de kanske inte hina vuxit lika mycke kanske till och med inte funits. jag tror att jag kommer att älska d, för jag älskar ridningen och att tävla känns så kul. alla ser så lyckliga ut. jag är inte rädd för ridandet utan för de som kollar på mig, de som dömmer mig, de som säkert vill mig illa. jag vill göra de nu för tänk när jag hinner bli typ 20, då är de ju igentligen körd. jag har nyss tagit grönt kort med, jag vill våga, jag vill kunna, men vad ska jag göra? hjälp mig inan jag ger up, låter min rädsla vinna.snälla. jag behöver de.

Reply
Charlotta 7 mars, 2019 - 09:59

Hej Milla, välkommen hit! Det du beskriver är det väldigt många människor som upplever, både barn och vuxna, och det är precis som du säger att man måste utmana sig själv för att komma förbi känslan. Det som händer när man blir så rädd för något att man börjar tro att man inte kan göra det är att de egna tankarna har sprungit iväg med en åt alldeles fel håll. Det är naturligt att känna sig osäker inför nya saker men beroende på hur man tänker kring det så kommer känslan antingen att gå mot ”Äsch det är ju inget farligt egentlige, det går nog bra.” eller mot ”Det här klarar jag aldrig, hela min värld kommer att rasa samman och alla kommer att hata mig.” De här olika scenariorna har ingenting alls att göra med själva händelsen men allt att göra med hur man tänker om den.

Det första du ska göra är alltså att välja bättre tankar om ridtävlingen än de tankarna du valt hittills. Välj tankar som säger att det förmodligen kommer att gå jättebra, att det är fullt naturligt att du är nervös eftersom det är första gången, att gör du detta nu så kommer det att bli lättare nästa gång, att du gör detta för din egen skull och inte för någon annan, att det är din egen upplevelse tillsammans med hästen som är det viktiga och vad andra säger saknar betydelse, att det är ok om det inte blir perfekt den här gången för att tävla är något man behöver träna på för att bli riktigt bra, osv.

Försök att glömma allting runt omkring, alla människor som tittar och vad alla andra tycker, din ridning handlar inte om dem, din ridning handlar om dig själv och hästen du rider och om ert samarbete. Oavsett hur det går rent resultatmässigt kan er upplevelse tillsammans bli fantastisk, ni kan lära er nya saker, ni kan klara av svårigheter, ni kan hitta ett bättre samarbete och ni kan njuta av stunden. Lägg ditt fokus där istället för på vad andra sgäer och tycker, i den stunden är det bara du och hästen som viktiga, ingen annan spelar någon roll.

Försök att inte vara arg på dina föräldrar, jag förstår vad du menar med att om de hade tvingat dig för några år sedan så hade du redan varit igång och haft de första tävlingarna och den här nervositeten bakom dig, men det är aldrig bra att tvinga någon till något som personen inte är redo för. Kanske är det så att det är först nu du verkligen är redo för att börja tävla och hade de tvingat dig tidigare kunde det fått rakt motsatt effekt så du aldrig hade velat göra det igen. Nu är det du själv som vill, du själv som driver på och tar initiativ och det är mycket bättre förutsättningar.

Peppa dig själv med att det kommer att gå bra, att det i första hand är glädjen i att rida som är viktig och att om det skulle bli ett bra resultat så är det bara en bonus. Du har massor med tid på dig att bli riktigt bra på att tävla, detta är bara första steget på en lång resa för att komma dit du ska. Lycka till!❤
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI