Home Personlig utveckling Hur man slutar älta

Hur man slutar älta

by Charlotta

De flesta av oss får ganska tidigt tillfälle att inse att livet inte är någon räkmacka och att saker och ting ibland går fel. Det är liksom så livet ser ut, ibland går det bra, ibland går det halvdåligt och ibland går det riktigt, riktigt illa. Det är så det fungerar och vi vet om det och därför är det helt orimligt att förvänta sig något annat. Ändå så är det lätt att möta varje besvikelse och nederlag med förvåning och bestörtning eller till och med skam- och skuldkänslor. Och vad gör man då? Jo, då börjar man fundera på hur det kunde bli så här, vad det var som gick snett och vems felet var.

Så långt är ingen större skada skedd. Visst är det onödigt att lägga energi på att förstora upp sånt som går fel när man skulle kunna bara skaka det av sig och gå vidare, men samtidigt kan det vara smart att faktiskt analysera vad som hände så man förhoppningsvis kan undvika att göra om samma misstag, om det var ett misstag. I den analysen kan man strängt taget komma fram till tre saker och det är att antingen är man själv orsak till det som hänt, eller så är någon annan orsak till det som hänt eller så var det bara olyckliga omständigheter som ingen egentligen kunde förutse eller påverka. Om det visar sig att man själv var orsak till det som hände så kan man lära sig av erfarenheterna och undvika att göra om samma misstag och om det är något av de andra alternativen så har man väldigt liten möjlighet att påverka. Självklart kan man prata igenom det som hände med dem som orsakat problemet och hoppas att de vill ta sitt ansvar, men det finns inga garantier att det blir så.

Så när analysen av det som hänt är klar så är man också egentligen klar med händelsen men det är här som situationen tenderar att skena iväg. Istället för att konstatera att ”Okej, det här har hänt, jag har analyserat vad som hände och tagit till mig av erfarenheterna och nu kan jag inte göra mer än att gå vidare och lämna det bakom mig.” så börja man älta. Man går igenom samma saker om och om igen, man tuggar sig igenom alla ”tänk om”, ”om bara” och ”varför” som går att uppbringa och blir mer och mer förvirrad efterhand.

Ofta känner man sig tvungen att blanda in andra människor och berätta för dem vad som hänt och vem som sade vad och vad som händer efter det och så vidare och sedan be dem ta ställning till vad som var rätt och fel och helst bekräfta att man själv är utan skuld i sammanhanget eller att någon annan istället burit sig dumt åt. Och även om man får det svaret man vill ha från en utomstående så räcker det ofta inte utan då måste man älta ett tag till och sedan fråga någon annan om samma sak. Med det tankemönstret blir man alltså aldrig klar med sitt ältande utan kan fortsätta med samma frågeställning hur länge som helst.

För att komma undan detta föreslår jag att man istället medvetet och avsiktligt lägger lite mer energi på själva analysdelen den första gången man tänker igenom vad som hände medan allt fortfarande är färskt i minnet och ställer sig själv följande frågor:

1. Var jag delaktig i att orsaka det som hände? Om ja, vad har jag lärt mig?

2. Har jag något som behöver redas ut med de inblandade innan jag kan släppa det? Om ja, gå och red ut det med rätt personer genast!

3. Kan jag lära mig något av det som hände? Om ja, lägg det på minnet och dra nytta av den här erfarenheten.

4. Vinner jag något på att fortsätta älta det som hänt? Garanterat ingenting!

Det här blir en tydligare form av avslut och gör det lättare att faktiskt släppa händelsen och låta bli att älta den. Man kan också skriva ner frågorna och svaren på ett papper och läsa upp dem högt för sig själv, gärna framför spegeln och sedan antingen sätta upp pappret på kylskåpet, vika ihop det och stoppa det i fickan eller lägga det under huvudkudden eller var man nu tycker det gör mest nytta. Skulle tankarna på händelsen trots allt dyka upp igen efter det så påminner man sig själv om pappret med frågorna och svaren och konstaterar att man redan är färdig med det en gång för alla och lämnar tanken igen lika snabbt som den kom.

/Charlotta

13 comments

Louise 26 mars, 2014 - 12:21

Tänker att ältandet kanske inte beror på vad eller vem som orsakade det hela, utan mer på sorg och ilska. Att man inte kan acceptera att det hänt, att man inte vill ta till sig det för om man gör det släpper man ut sorgen, kan kännas lättare att analysera än att känna. Eller att förlusten är så stor att hjärtat vägrar gå vidare.

Reply
Coachen 26 mars, 2014 - 13:02

Hej Louise och tack för din kommentar!
Ja, med sorg är det helt riktigt lite annorlunda. En svår förlust är inte något som man bara kan analysera och sedan lämna bakom sig utan det är något som måste få ta tid att värka ut så att själen får en chans att pterhämta sig och läka igen. Det kan ta några månader eller några år och förloppet är väldigt individuellt. Ofta känns det i perioder som om man aldrig kommer att kunna komma vidare utan är för evigt fast i allt det mörka och svåra och tankarna på det har varit. Jag skulle inte säga att sorgbearbetning är att älta även om man ofta upprepat samma tankar om och om igen, skillnaden som jag ser det är att det i sorgen är en del i läkeprocessen att lära sig umgås med de tankarna utan att gå sönder varje gång medan ältandet förstorar upp, komplicerar och leder till ett allt sämre mående.

Har du läst inlägg I sorgens skuggland som handlar just om sorg?

Sköt om dig!

Reply
Eva 11 maj, 2014 - 10:24

Tack för en fantastisk blogg. Väldigt insiktsfulla och tänkvärda inlägg som kan vara till tröst och hjälp för många.

Reply
Coachen 11 maj, 2014 - 11:10

Hej Eva och tack för din vänliga kommentar! Vad roligt att du gillar bloggen. Ja, det är min förhoppning att den ska kunna vara ett stöd och ett andningshål där läsarna kan hitta fram till en del nya tankegångar som förhoppningsvis gör livet lite lättare och roligare. 🙂

/Coachen

Reply
Eva 11 maj, 2014 - 12:32

Jag går ofta, liksom många, omkring och känner mig otillräcklig. Trots att jag egentligen vet att jag är lika ”bra” som de flesta. Ställer mycket högre krav på mig själv än på andra. Det är klurigt med självkänsla. Lätt att komma in i negativa tankefällor.

Reply
Coachen 12 maj, 2014 - 09:34

Ja, det är väldigt lätt att hamna i fel tankebanor och det är jättebra att du själv uppmärksammar det för det är fösta steget till att börja ändra på det. Jag har skrivit en hel om självkänsla och hur tankarna påverkar oss så använd gärna sökfunktionen eller leta i arkivet. Hittar du inte vad du söker så fråga!

/Coachen

Reply
C 20 oktober, 2016 - 13:58

Hej,
tycker det var ett bra inlägg och känner igen mig.
Tyvärr så har jag en form av OCD symptom som gör att när det kommer till punkt 2,

”2. Har jag något som behöver redas ut med de inblandade innan jag kan släppa det? Om ja, gå och red ut det med rätt personer genast!”

så tycker mitt huvud att jag borde reda ut även den minsta lilla sak. T.ex. om jag råkade säga något lite fel om något bagatellartat, eller sa något som kanske inte var helt sant om ett fikabröd. Eller något som inte har en betydelse. Då får jag ångest om vill reda ut det. Medans personen som man vill reda ut det med har väl redan glömt det och inte bryr sig.

Går man då och reder ut något som andra människor ser som en skitsak då verkar man bara pinsam istället.

I mitt huvud så är den del som ska bedöma om det är något riktigt att reda ut eller en skitsak svårt att göra det.

Reply
Charlotta 20 oktober, 2016 - 14:25

Hej C, välkommen hit! Jag förstår precis vad du menar, och jag tror att det är ett ganska vanligt fenomen, oavsett om man har ocd eller inte. Det är något av en konst att lära sig att sätta en gräns för vad som är rimligt att gräva mer i och vad som är bättre för alla att bara acceptera och lämna bakom sig. Det där är lite av en grej just nu, det ligger i tiden. Om jag ser tillbaka till 80-talet så var det mycket mer ”Acceptera och gå vidare” medan vi nu är inne i en tid då allting ska grävas i och redas ut in i minsta detalj. Det räcker att se på TV för att bli matad med hur man kan fylla en realityserie på tio avsnitt med att blåsa upp en liten bagatell till ett världsproblem. Det är en konst att stå emot den trenden och att lära sig sätta ner foten och säga ”Nog nu!, men bara det att du är medveten om detta drag hos dig och att det är något du behöver vara uppmärksam på är en stor vinst. Fortsätter du att vara medveten och inte tillåta dig att behovet att grotta ner dig i detaljer tar över så är chansen stor att du skapar nya vanor och att behovet blir mindre och mindre besvärande.
/C

Reply
A 29 mars, 2017 - 09:37

Jag har en tendens att älta gamla saker och händelser, och då blir det lätt att fastna i det utan att lämna det och gå vidare.
Detta ältande kommer och går i perioder och det finns inget stopp på det, när det väl börjat. Ältar om hur mycket bättre allt var förr, och känner ingen större glädje då. Men livet måste gå vidare hur man än tänker, frågan är bara hur man bryter en nedåtgående spiral, jag vet inte men kanske så har jag svaret någonstans inom mig själv, det måste nog vara så för vi har svaren om det mesta inom oss, kan bara vara så svårt att hitta dem just nu när jag befinner mig i en ältningsperiod, och analyserar allt och det är oerhört jobbigt att leva med dessa tankar 24/7. Allt känns så grått och trist, men igår tömde jag allt ur mig själv och var spontan. Det växlar så mycket i mitt liv, jag kan vakna och bestämma mig för att jag ska ta tillvarata vissa dagar, och sen kommer det en sån här djupdykning då jag måste analysera allt roligt och spontant jag gjorde igår, varför ?

Reply
Charlotta 29 mars, 2017 - 09:43

Den ende som kan svara på det är nog du själv.
/C

Reply
A 29 mars, 2017 - 14:24

Okej 🙂

Jag förväntade mig inget annat svar.

Reply
Anna 29 mars, 2017 - 20:53

Svårt ibland att ta upp saker med någon annan… Jag hoppas att tiden till slut hjälper… Min fd man träffade en annan när jag väntade vårt tredje barn. Jag är fortfarande arg pga av att jag kände mig så sviken. Att dessutom få höra hur värdelös jag var mm gjorde inte saken bättre. Funderade länge på hur jag skulle göra slut på alltihop, men barnen höll mig kvar… Att träffa någon ny känns rätt hopplöst… Jag är nog inte redo för det tyvärr…

Reply
Charlotta 29 mars, 2017 - 21:18

Hej Anna, välkommen hit! Det finns ingen anledning att ha bråttom in i nästa relation, ta den tid du behöver att sörja din förlust, att läka ditt hjärta och att finna nytt, stabilt fotfäste under dig först. Viljan och känslorna kommer tillbaka när du är redo för det.
/C

Reply

Lämna ett svar till Coachen Cancel Reply

Powered by Calculate Your BMI