Home Personlig utveckling Hur ska man veta?

Hur ska man veta?

by Charlotta

Hur ska man veta vad som är rätt att göra när det känns som om det inte finns några bra val, eller när det finns hur många bra val som helst?

Hur ska man veta om en relation är värd att satsa på eller om man ska stanna i den man redan är i även när det känns svårt?

Hur ska man veta vem man ska tro på när det gäller hälsan, vad som är nyttigt och onyttigt, vad som gör en friskare och vad som gör en sjukare?

Hur ska man veta vad man ska göra med sitt liv, om man ska jobba eller plugga, om man ska flytta eller bo kvar, om man ska fatta beslutet nu eller vänta och se?

Hur ska man veta när det är dags att försöka bli förälder, och hur ska man veta om det är omgivningens påtryckningar som gör att man funderar på barn och man själv kanske inte ens vill ha barn egentligen?

Hur ska man kunna ha svar på alla de små pch stora svåra livsfrågorna när det inte finns någon att fråga utan man bara förväntas veta? Det är inte konstigt att många undviker i det längsta att fatta livsavgörande beslut och istället drar ut på det med förhoppningen att någon annan eller tiden ska fatta beslutet åt dem istället.

Problemet med det är att det är en form av beslut även att inte fatta något beslut, skillnaden är att man avsäger sig inflytandet över vad det blir. Så istället för att kunna påverka hur livet utvecklar sig så hamnar man i händerna på andras vilja och önskningar.

Men hur tar man sig från att inte veta till att känna att man fattar rätt beslut? Knepet är att fråga sig själv, inte bara en eller två gånger, utan många gånger. Så många gånger att man till slut vet utan ett tvivel vad som är rätt beslut. Även i de fall där beslutet kan vara svårt att fatta så bara vet man att det trots allt är rätt. Svaret finns alltid inom en, man behöver bara träna sig i att hitta fram till det.

För många gånger finns det en massa brus i vägen, brus som gör att man inte klart och tydligt känner vad som är det rätta. Bruset kan bestå av andras åsikter, av andras värderingar som man kanske fått inpräntat i sig sedan man var liten, av trender i samhället, av vad som är socialt accepterat eller populärt, eller av egna eller närståendes begränsande rädslor.

Först behöver man identifiera bruset, ta reda på vad det består av och vem det tillhör, för att sedan vänligt men bestämt fösa det åt sidan så att man kan komma åt att hitta det riktiga svaret, det som kommer från ens eget inre. Det som känns som ett ankare när man väl hittar det, som något som är självklart fast man inte kan förklara varför, det enda svaret som gör att kroppen slappnar av och känns tung och lugn och därmed ger sitt godkännande.

Dina egna rädslor och andras åsikter är det som oftast leder dig fel och som gör att du inte kan höra ditt eget sanna svar på frågorna du ställer. Så när du ställer en viktig fråga till dig själv och får ett första svar så börja med att fråga dig själv om svaret är baserat på en rädsla. Fråga dig sedan vems åsikter eller värderingar svaret är baserat på. Slutligen frågar du om svaret är för ditt eget högsta bästa, för det är det svaret du vill komma åt, allt det andra är brus.

Om du lyssnar uppmärksamt och är sann mot dig själv så behöver du inte länge till undra hur du ska veta, för då frågar du bara dig själv och så vet du.

/Charlotta

4 comments

Cajsan 21 december, 2015 - 20:30

Befinner mig i stor obeslutsamhet gällande flera områden av mitt liv men har fastnat och står still (också ett beslut förstår jag nu). Har redan identifierat orsaken bakom som flera rädslor (speciellt en djup rädsla). De har uppkommit efter att jag har – med facit i hand – gjort ett par ”felbeslut” under den senaste femårsperioden. De besluten grundades på både kloka överväganden och rätt magkänsla men ändå blev det fel. Hur påverkar man då sig själv att ändå våga sig på att lyssna till den inre rösten? När det blev fel sist? Vill bara gör rätt (bra) val då tiden och – och orken – inte är oändlig när man är 50 plus. Vill bara att bitarna ska falla på plats men gör inget aktivt för att det ska bli så…

Reply
Charlotta 21 december, 2015 - 21:05

Vad är det som får dig att dra slutsatsen att de beslut du fattade var fel? Hur definierar du fel? Har du lärt dig något av det som hände, är du klokare nu än innan, känner du dig själv bättre nu än innan? Svarar du ja på någon av de frågorna så tycker jag det verkar som om besluten du tog har fyllt sin funktion. De kanske inte förde dig till de mål du hade tänkt dig, men vem säger att du är framme än, du kanske fortfarande är på väg mot målet men behövde de här ”avstickarna” för att få vissa erfarenheter som du behöver ha.
/C

Reply
Cajsan 22 december, 2015 - 19:36

Visst lär man sig alltid något på kuppen , även om det ibland kan bli dyrköpta erfarenheter. Men väljer man att se det som ”avstickare” i stället för misslyckanden så känns det faktiskt något bättre:)

Reply
Charlotta 22 december, 2015 - 19:52

När jag ser tillbaka på mitt liv så är det uppenbart för mig att även de gånger det inte gått som jag hade planerat, då jag i stunden betraktat situationen som ett misslyckande, så har de erfarenheterna gett mig saker som jag idag inte skulle vilja vara utan. Så som jag ser livet nu finns det egentligen inga misslyckanden utan bara lärdomar och erfarenheter, för hade jag ändra på ett enda av mina ”misslyckanden” så hade jag inte varit där jag är idag och inte haft den kunskap jag har idag. I slutänden kommer vi alltid dit vi ska, men kortaste vägen dit är sällan den mest fördelaktiga vägen.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI