Home Personlig utveckling Hur stort är ditt steg mellan känsla och handling?

Hur stort är ditt steg mellan känsla och handling?

by Charlotta

Kan du känna ibland att du är slav under dina känslor? Att något händer i din närhet och plötsligt bara dras du med i en massa händelser där du tvingas göra saker och säga saker dom du egentligen inte alls är med på eller hade tänkt dig? Känns det som att reaktion och handling alltför ofta är ett och samma?

När man hamnar i känslomässiga svårigheter så innebär det ofta att man översköljs med en massa olika känslor i olika omgångar. Och det behöver inte ens handla om svårigheter utan bara att man blir känslomässigt överraskad och lite ställd.

Du kanske blir ledsen och vill bli tröstad, eller så blir du arg och vill skälla på någon, sedan blir du ångerfull och önskar du kunde få det som är sagt osagt och det som är gjort ogjort, eller så blir du kanske hämndlysten och vill åsamka lika mycket skada på någon annan som du själv har råkat ut för, osv.

Det är aldrig fel att känna och de känslor du har ska du äga och stå för och låta ha sin gång, men det betyder inte att du måste låta känslorna reslutera i handling. Istället för att låta känslorna vara startskottet på en handling så kan du bearbeta känslorna i dig själv, och det är inte samma sak som att lägga lock på känslorna.

Att lägga lock på känslor innebär att du inte tillåta dig att känna, att du försöker låtsas som om det inte har hänt och att du förnekar känslorna, och det är ingen bra bra idé. Det betyder bara att känslorna ligger och jäser och gror inom dig, och i längden kan göra både psykisk och fysisk skada.

Känslorna behöver få bearbetas och värka ut, men ofta finns det betydligt bättre sätt än att göra det på än att agera ut dem. Att fortsätta en konflikt som innehållsmässigt redan är över bara för att du behöver lufta dina känslor leder inte till något positivt utan gör bara en svår situation ännu mer infekterad.

Istället kan man låta känslorna ta sig fysiska uttryck på annat sätt, t ex genom att ta en promenad, att röja ur en garderob, eller att gå till gymmet, eller varför inte genom att boka tid för samtalsstöd om det känns för mycket att ta sig igenom på egen hand. Det är aldrig fel att känna som man gör, men man behöver inte alltid agera ut det man känner på ett sätt som involverar andra.

Att känna är alltid positivt, även om känslorna är svåra så är de ett sätt för oss att bearbeta det som hänt och att starta en läkningsprocess, men att ta ut sina känslor på någon annan är för det mesta negativt. I den värld vi lever i har de flesta tyvärr mycket svårare för att känna och mycket lättare för att istället agera ut sina känslor mot andra, eller mot världen i största allmänhet.

Varför är det så? Som jag ser det beror det på en rädsla för att känna, rädsla för att känslorna ska vara så stora och skrämmande att man inte kan hantera dem, att man inte vet vad man ska göra med dem. Rädsla för att känslorna kanske belyser saker hos en själv som man för allt i världen inte vill se.

Alltså tittar man inte närmre på känslorna utan lägger locket på och låter dem pysa ut som okontrollerade handlingar istället. Tyvärr ett dåligt val för både den egna personen och för samhället. Någon klok person har sagt: ”Rädsla är inte en fiende – det är en kompass som visar i vilken riktning du behöver växa.”

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI