Home Charlotta I sorgens skuggland

I sorgens skuggland

by Charlotta

Det går inte att förbereda sig. Eller det gör det kanske, men det hjälper inte. När sorgen kommer in i ditt liv och lägger sig som en mörk skugga över allting kramar den med fast hand luften och glädjen ur ditt blödande hjärta under outhärdliga plågor. Och det enda du kan göra är att försöka härda ut, ett andetag åt gången, ett stapplande steg i taget.

Allting i ditt liv ställs på ända och samtidigt är allting utanför precis som vanligt, hur är det möjligt? Hur kan solen gå upp och grannarna åka till jobbet precis som om ingenting har hänt? Du gör det du måste och försöker leva som vanligt men glömmer hälften och förstår inte varför du ens bryr dig om resten. Du sover hela dagarna eller kanske inte alls. Du gråter, gråter, gråter eller får inte fram en endaste tår. Människor säger att de är ledsna och att de beklagar men vad vet de, hur skulle de kunna förstå? Ingen annan kan förstå för ingen annan bär din sorg.

I ett skede känns det som om du inte kommer att överleva, i ett annat som om du inte vill överleva. Du går igenom saknad, vanmakt, ilska, skuld, förtvivlan, saknad, hopplöshet, ånger, saknad, saknad, saknad och du kan inte längre tänka klart. Ingen människa vid sina sinnens fulla bruk skulle frivilligt genomleva detta och ändå är det precis det som du behöver göra, för hur smärtsamt det än är så är sorgeprocessen början till försoning med förlusten och till själslig läkning.

Det är lätt att stänga ner och undvika att ta till sig det som hänt, att kanske med mediciners hjälp slippa en del av upplevelsen eller att gömma sig i mängder av arbete. Men det är en lömsk lindring som innebär att du förlänger smärtan och riskerar att den befäster sig i kroppen. Möt istället sorgen öga mot öga och stanna kvar i stormen tills den bedarrar av sig själv. Genomlev känslorna, gråten och den mörka tiden och tillåt dig att uppleva hur ljuset kommer åter när den akuta sorgen är över. Det finns inget fel i att sörja precis så djupt och så länge som just du behöver, men det finns heller inget fel i att sluta sörja när ljuset och livet återvänder. För det gör det, skugglandet drar sig så småningom tillbaka igen och när det gör det ska du välkomna livet med öppna armar. Saknaden bär du inom dig för alltid men sorgen kan du efter hand välja att lämna bakom dig.

/Charlotta

6 comments

Susann 1 juli, 2013 - 16:48

Stänga ner? Ja just det, så gjorde jag. fast sedan har man inte längre tillgång till sina känslor utan livet pågår som en film runtomkring en som man inte riktigt har med att göra. Tiden är ingen faktor i sammanhanget.

Reply
Coachen 1 juli, 2013 - 19:22

Även om du en gång har stängt ner så går det att öppna upp igen. Det är aldrig för sent att bearbeta en sorg för att kunna gå vidare och börja leva på riktigt igen. Kram!

Reply
Susann 1 juli, 2013 - 19:48

Jomen den sorgen är över sedan länge, och jag fick hjälp från ett osannolikt håll för att bearbeta den. Fast nånstans finns en spärr. Inget känns riktigt så mycket. Tur är väl det kanske…..;-)

Reply
Mia 6 september, 2014 - 22:09

Vilket bra inlägg. Jag fick avbryta mig graviditet i v 22 för ett halvår sen. Och nu är jag i ett djupt hål…i sorgen får man mycket jobbiga känslor på köpet; ångest, ledsenhet, skenande tankar som gör attan känner sig kocko, oro, depp… Jag hoppas jag får komma upp snart ur hålet. Ibland är jag uppe och tittar. Önskar att 2015 blir ett bra år, för 2014 vill jag bara lägga bakom mig. Med värme / Mia

Reply
Coachen 7 september, 2014 - 10:32

Hej Mia, tack för din kommentar!

Jag beklagar din förlust. Det finns egentligen inte ord att beskriva sorgen och hopplösheten som sköljer över en, även om jag gjorde ett försök i det här inlägget. Det gläder mig att du tycker om det och kanske kan det ge lite stöd att läsa någon annans beskrivning av det svarta hålet. Det är viktigt att sörja och det måste få ta den tid det tar, men man ska inte heller vara rädd att lägga sorgen bakom sig, även om saknade aldrig försvinner. Så när du en dag känner att du är beredd att gå vidare i livet så tillåt dig att göra det, och om det är svårt att göra på egen hand så våga be om hjälp. Personligen kämpade jag länge med sorgen och lyckades snarare gräva mig längre och längre ner istället för att klättra uppåt, så till slut tog jag hjälp av klassisk homeopati där det finns ett medel just mot kvinnlig sorg (och ett annat mot manlig) och på fem dagar vände det.

Jag hoppas att 2015 blir ett kanonår för dig!

Varma hälsningar
Coachen

Reply
Mia 9 september, 2014 - 19:00

Åh, tack för dina omtänksamma ord! Och tack för tipset om homeopati. Jag är intresserad av kinesisk medicin och har gått tidigare på akupunktur och fått örter. Det har jag mått bra av, och kommer börja ta upp igen. Jag har haft tankar på att jag kan va bipolär 2 eller ha nån slags GAD light eftersom jag mår så himla dåligt vid motgångar och liknande. Känner att jag fått kämpa hårt i mitt liv när ”det stormat”. Det är svårt att veta om man har naturliga reaktioner på sorgen eller om det triggat igång nån slags psykisk sjukdom. Men jag har även fått samtalskontakt och sakta ska väl pusselbitarna börja komma på plats. Hälsa är komplext.. Ha en bra kväll!

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI