Home Personlig utveckling Jag gör vad som helst! Eller hur är det egentligen med det?

Jag gör vad som helst! Eller hur är det egentligen med det?

by Charlotta

Den här typen av dialog är vanligt förekommande inom coaching och personlig utveckling, och den visar på ett väldigt tydligt sätt visar vilka vanedjur vi människor är. Känner du igen dig själv eller kanske någon i din närhet?

Person som mår dåligt: ”Nu står jag inte ut längre! Jag har haft det så här så himla länge och det blir inte ett dugg bättre, snarare värre och värre. Jag orkar inte ha det så här längre! Jag önskar att någon bara kunde tala om för mig vad jag ska göra. Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till längre, ingenting fungerar och jag mår så fruktansvärt dåligt, jag gör vad som helst bara jag slipper det här. Kan ingen hjälpa mig, jag står inte ut!”

Person som vill hjälpa: ”Jag kan hjälpa dig och jag gör det gärna. Jag vet hur du ska bli av med det som gör att du mår dåligt och hur du kan göra för att ta dig ur situationen. För att må bra igen behöver du:

  • ändra dina vanor eller
  • börja tänka annorlunda eller
  • byta ut en del av din kost.

När du gjort det kommer så kommer problemen att försvinna och du mår bra igen.”

Person som mår dåligt: ”Nej, sånt där tror jag inte på. Man måste kunna få leva som vanligt, jag offrar inte hela mitt liv bara för en sån sak.”

Det kan låta som en parodi men det är en oerhört vanlig reaktion, även om råden är kloka och bra och väl underbyggda. Så varför är tanken på förändring så omöjlig att ta till sig?

Varför väljer många att stanna i ett dåligt förhållande bara för att slippa genomföra förändringar? Varför väljer så många att vara sjuka istället för att ändra sin livsstil och bli bättre? Varför väljer så många att fortsätta må dåligt och tycka synd om sig själv istället för att prova nya tankemönster?

Tyvärr finns det inga enkla svar men ett första steg är att börja fundera på frågorna, att tänka över hur man själv agerar och reagerar i liknande situationer och att definiera vilka rädslor man styrs av, vilka ”sanningar” (sanna eller osanna) som man lever efter och vilken påverkan de har på livet.

Vilka är dina prioriteringar, är de medvetna eller har det bara blivit så? Önskar du något annat som du inte har tillgång till bara för att du fortsätter i samma hjulspår? Är det vanans makt som håller dig tillbaka eller är det rädslor eller falska sanningar?

Är en kort tid av obekväm förändring värre än ett helt liv av missnöje eller kanske till och med lidande?

/Charlotta

4 comments

Linn 3 augusti, 2016 - 20:54

Jag känner verkligen igen det här i mitt ”gamla jag” samt många i min närhet. För mig var jag tvungen att inse, och kanske inte bara inse utan mer få ”djup insikt” i att det faktiskt är JAG som är ledaren av mitt liv och kan välja vem jag vill vara och komma ifrån offerrollen som är så lätt att hamna i och framförallt fastna i. Man tycker det är så skönt att ”skylla på allt o alla”, dvs att allt bara drabbar mig.. Tills man en dag inser att det är tusen gånger skönare att ta ansvar och börja visa ledarskap för sin egen förändring. Men för att komma till skedet där du inte vill vara kvar i offerrollen så tror jag det krävs någon stark känsla eller inspiration på ett djupare plan, ett steg längre än i klagomålsfasen… Hur tänker du?

Reply
Charlotta 3 augusti, 2016 - 21:07

Härligt att höra om din insikt Linn, grattis till ett klokt beslut! Jag tror det kan finnas olika omständigheter som leder fram till den insikten, ibland stora, livsomvälvande händelser och ibland ett långsamt uppvaknande som leder till att man till slit tröttnar på det som är och vill något annat. Jag tror också att alla inte kommer att komma ända fram till den insikten utan att steget för en del är för stort, för främmande och för skrämmande.
/C

Reply
carin 3 augusti, 2016 - 21:43

Intressant inlägg. Det här brottas jag med VARJE DAG. I mitt fall handlar det om vad jag stoppar i munnen.
Jag äter ALLA känslor man kan äta, lycka, ilska, ångest, ensamhet, glädje, framgång, motgång, rastlöshet, stress – you name it! Tänker hela tiden att jag måste ändra mina vanor men varje dag slutar på samma sätt, ””imorgon…kanske”. Jag saknar inte motivation, utan kanske mer tron på att det faktiskt går. Det är så frustrerande och knäckande för självkänslan att varje dag inse att man vräkt i sig skit och därmed rmisslyckats. Jag vet inte varför det inte går, ibland ger jag det ett ärlig försök, och ibland orkar jag inte ens det.

Reply
Charlotta 3 augusti, 2016 - 21:56

Jag tror att du måste gräva lite djupare för att komma åt vad som ligger bakom dina ätmönster, att bara fokusera på att ändra ätandet kommer inte att fungera, du behöver ta tag i det som är orsaken till att du äter för mycket. Det kommer faktiskt ett inlägg om precis detta imorgon, så håll utkik.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI