Home Personlig utveckling Kliv av den känslomässiga berg- och dalbanan

Kliv av den känslomässiga berg- och dalbanan

by Charlotta

Mitt första riktiga jobb var i IT-braschen på den tiden det gick upp ena dagen och ner nästa. Inom kort efter anställningen fick jag ansvar för avdelningen jag jobbade på och kastade mig in i arbetet med liv och lust. Speciellt ansvarsdelen tog jag på väldigt stort allvar och jag engagerade mig helhjärtat i allting som rörde både arbetet och medarbetarna, både på min egen avdelning och företaget i stort. Det var en fantastisk tid där det ofta kändes som om varje minut och varje beslut var avgörande för hur de nästa timmarna och dagarna skulle avlöpa. För mig var allting nytt och spännande, men också nytt och svårt och framförallt var jag ny och orutinerad. Absolut gjortde jag mitt bästa men det hindrade inte att det blev väldigt fel ibland.

Vad som också hände var att jag tillät mig själv att åka med på den känslomässiga berg- och dalbana som verksamheten tog med mig på. När det gick bra och när mina kollegor var glada och nöjda så var jag på topp och hela världen log mot mig. När det gick dåligt och någon kund var missnöjd eller någon kollega slutade för att byta jobb var jag förkrossad och kände det som världens undergång. Varje gång det gick upp trodde jag att nu har vi verkligen lyckats nu är vi ”färdiga” och varje gång det gick utför så tänkte jag att det här hämtar vi oss aldrig ifrån. Eller rättare sagt, så var det så de första 5-10 gångerna. Sedan började jag så smått inse att allting går i cykler och att även om det går upp och ner för min avdelning eller företaget så behöver jag inte följa med känslomässigt i varje sväng. Människor kommer att sluta och försvinna från företaget och andra kommer att börja och bli nya kollegor. I perioder kommer vissa kunder att vara missnöjda och lite senare så kommer problemen i de flesta fall vara mer eller mindre glömda.

Att ta varje sådan förändring personligt och reagera känslomässigt på den är fullständigt dränerande och utmattande för att inte tala om alldeles onödigt. Jag blev inte en bättre ledare av den typen av engagemang jag fick bara svårare och längre återhämtningsperioder efter varje förändring. Så småningom lärde jag mig att inta ett mer objektivt och analytiskt förhållningssätt och att hålla mina subjektiva känslor utanför, och visst blev topparna kanske lite tråkigare av det, men samtidigt blev dalarna väldigt mycket lättare att hantera.

Så är du en ung och orutinerad chef och ledare eller kanske en engagerad medarbetare, gör dig själv en tjänst redan från början och åk inte med på den känslomässiga berg- och dalbanan om du har en sådan där du jobbar. Kliv istället av och betrakta det hela från åskådarplats så behåller du överblicken, orkar längre och har bättre möjligheter att fatta vettiga beslut både för dig själv och för företagets räkning.

/Coachen

DSC01133

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI