Home Personlig utveckling Konflikter och missförstånd, del 2

Konflikter och missförstånd, del 2

by Charlotta

Ur arkivet:

En viktig förmåga för att kunna kommunicera på ett bra sätt och undvika onödiga konflikter är självinsikt. Alla har vi vissa saker som triggar oss och får att reagera mer känslomässigt än rationellt.

När du befinner dig i en situation där du har bestämt dig för att agera lugnt och förståndigt och plötsligt upptäcker att du istället är arg och upprörd då har du förmodligen reagerat känslomässigt på något omkring dig.

Det kan vara något som sägs eller görs eller situationen i sig, men resultatet är att du förknippar det med något annat, något som triggar igång dina försvarsmekanismer och gör att du inte längre kan hålla dig lugn och samlad.

Genom att lära dig att lägga märke till när detta händer, känna igen mönstret och fundera över vad du känner i det läget, var reaktionen kommer från och vad den handlar om kan du lära dig att ta bättre kontroll över din egen reaktion.

Kanske upptäcker du att även om du kommer på vad din reaktion egentligen handlar om och var den kommer ifrån så har du för närvarande inte möjlighet att kontrollera den. Då kanske det är en bra idé att berätta detta för dina närmaste, att förklara att under vissa omständigheter så reagerar du på ett visst sätt, du vet om det men du klarar inte av att kontrollera det än men du jobbar på det. På det viset kan de hjälpa dig att hantera situationen eller i alla fall förstå vad som händer och ni undviker onöda konflikter.

Med självinsikt kommer också insikten att andra människor kan uppleva motsvarande känslostormar som är svåra att kontrollera. Hamnar du i en konflikt så var inte rädd för den andra personens reaktion utan våga ta emot den och lyssna på vad som sägs utan att avbryta eller protestera. Du får visst säga din mening, men vänta tills den andra personen är färdig.

Att få lov att reagera, bli upprörd och säga vad man tycker och känner kan räcka för att problemet ska minska i storlek och att det blir lättare att gå vidare. Blir man istället hela tiden avbruten och inte får föra fram sina åsikter byggs känslorna upp ännu mer och konflikten riskerar att bli större och större.

/Charlotta

3 comments

Helena 22 februari, 2016 - 16:46

Detta kan jag verkligen känna igen mig i. Har alltid haft en dysfunktionell relation till mina föräldrar. Jag har alltid fått skulden för allt som hänt,och jag har inte blivit bemött med förståelse och respekt. Tills nu i vuxen ålder när jag har jobbat stenhårt med mig själv,och mina egna reaktioner på deras bemötande. Jag vill ha kontakt med dom,men har lärt mig att jag måste stå upp för mig själv,och inte låta mig trampas på när jag får skulden för något jag vet inte är mitt fel. Har lärt mig att våga vara tydlig och visa känslor,men även att jag själv måste visa respekt mot den jag pratar med. Idag råkade vi i ett riktigt gräl,och jag sitter fortfarande och skakar av ilska. Jag vet att jag borde ha pratat lugnt och sansat istället,men det är inte så lätt när raseriet får råda inom mig,efter alla år som jag har blivit nertryckt. Jag är glad att jag stod upp för mig själv,men inser att jag måste tygla mitt raseri ännu mer,och prata på ett lugnt och sansat sätt. Jag tror även att dom är ovana att jag står upp för mig själv numera? usch,jag behöver stöd i detta känner jag…,.

Reply
Charlotta 22 februari, 2016 - 16:54

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter Helena. Det tar tid och kraft att förändra invanda mönster så var snäll mot dig själv och kräv inte för mycket på en gång. Det raseri du känner nu har du samlat ihop till under många år och då är det fullt förståeligt att det lätt kan komma mer än man hade tänkt sig på en gång när man äntligen vågar glänta på locket. Fortsätt våga, gör ditt bästa i varje stund och var inte för sträng mot dig själv, kom ihåg att detta nya är ovant för alla inblandade, men samtidigt väldigt välbehövligt. Kram på dig!
/C

Reply
Helena 22 februari, 2016 - 17:10

Tack,Charlotta,för ditt stöd. Mina föräldrar börjar bli till åren,och jag har börjat inse att varken dom eller jag lever för alltid,vill så gärna försonas med dom medans tid är. Och som jag har slitit och jobbat med mig själv för att kunna försonas med dom….Jag behöver verkligen som du säger inte vara för hård mot mig själv i detta läge. tack igen:)

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI