Home Personlig utveckling Låt inte ett bakslag bli slutet på goda föresatser

Låt inte ett bakslag bli slutet på goda föresatser

by Charlotta

Har du bestämt dig för att genomföra en förändring så låt inte ett tillfälligt bakslag få dig på andra tankar. Påskgodiset behöver inte vara slutet på nyårslöftet om ett godisfritt år, det kan bara vara en kort parentes i något som ska bli ett långt och hälsosamt liv.

En riktigt Glad Påsk önskar jag dig, kära läsare!

/Charlotta

6 comments

A. 27 mars, 2016 - 19:03

Klokt! Skulle jag exempelvis ta mig ett steg bakåt när det gäller min tobakskonsumtion, så är det bara att vända på det igen. Det är ju inget ovanligt med bakslag vad det än gäller här i livet. Men än så går det planenligt för mig , det gäller att inte få panik om något sådant skulle inträffa – bara på det igen!

Reply
Charlotta 27 mars, 2016 - 19:24

Precis, så viktigt att inte få panik och tappa sugen om man råkar på bakslag för precis som du säger så händer det alla. Det finns inte en enda framgångsrik människa på den här gjorden som inte har ryggsäcken full med bakslag.
/C

Reply
A. 27 mars, 2016 - 19:08

Fast det är en annan sak om det handlar om förluster och sorg, min mamma är jag orolig för. Hennes begynnande demens kan utvecklas snabbare än vad man tror, så jag tar en dag i taget vad gäller det och henne också.

Reply
Charlotta 27 mars, 2016 - 19:26

Sorg kan man inte skydda sig mot, det enda man kan göra är att låta bli att ta ut sorgen förskott utan istället värdesätta den tid man har och göra det bästa av den.
/C

Reply
A. 28 mars, 2016 - 09:08

Nej, inte ta ut sorgen i förskott ska jag absolut inte göra, men jag blir ledsen ändå när jag ser hur hon har förändrats och inte minns saker och händelser längre som hon gjorde tidigare. När jag tänker på hur klar hon alltid har varit och full av liv, så blir det lätt att jag ändå sörjer den hon har varit tidigare i livet. Och det läskiga är att det går så fort med demens, den eskalerar fortare än vad jag någonsin föreställt mig men helt plötsligt så kan hon bli helt klar vissa stunder, för att sedan hamna i demens dimman igen. Jättejobbigt för det är svårt att veta vad jag ska säga och prata med henne om, det blir mest att jag bara får hålla med vad hon säger för det är ingen större idé att säga emot då blir hon arg på mig. Jag har pratat i telefon med henne dagligen i hela livet och fått många råd av henne och kunnat prata om precis allt utom om henne själv. Jag minns att jag sa till henne en gång, mamma kan du inte berätta om dig själv då blev hon arg och sa : ”Äsch, det är ingenting att prata om” Känns som att det var tabu för henne och det är väl för att hon tillhör den generationen som ogärna pratar om sig själva, skulle jag tro.

Reply
Charlotta 28 mars, 2016 - 10:42

Ja, det är svårt när föräldrarna blir sjuka och svaga och inte längre motsvarar den bild man har av dem, och demens är en hemsk sjukdom som kanske drabbar de anhöriga allra värst. För hennes egen skull är det kanske bättre att det går fort än långsamt, den värsta fasen för patienten är förmodligen medan man fortfarande är såpass klar att man inser att det går utför, efter det tror jag inte man har något direkt obehag av sjukdomen själv.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI