Home Personlig utveckling Lättkränkt eller dörrmatta?

Lättkränkt eller dörrmatta?

by Charlotta

Att bli sårad är en del av livet, det ingår så att säga i utbildningen. Har man relationer med andra människor så uppstår det förr eller senare situationer där något sägs eller görs som man tar illa vid sig av, att man känner sig förbisedd, trampad på, missförstådd eller bara allmänt ledsen och sårad.

Men om det ofta händer att du känner dig på något sätt illa behandlad, kanske dagligen eller flera gånger per dag så kan det vara läge att fråga dig själv om du är mer delaktig i vad som händer än du har insett och om du accepterat rollen som dörrmatta.

För även om du inte kan hindra en annan människa från att såra dig så kan du hindra dem från att göra det om och om igen. Ingen kan i längden behandla dig illa utan ditt indirekta godkännande. Nu tänker du att ”Vadå? Jag skulle aldrig godkänna att någon sårar mig.”

Nej, inte medvetet, men genom att acceptera att människor behandlar dig illa, eller på ett sätt som du egentligen inte vill, så är det precis vad du gör, du ger dem tillstånd att fortsätta. Och accepterar behandlingen gör du genom att inte säga ifrån, att inte protestera när du tycker du blir orättvist behandlad och genom att tillåta att det upprepas gång på gång utan att du gör något åt det.

Att kunna säga nej är det som krävs i den här situationen och att inte få dåligt samvete för att du gör det. Din kanske viktigaste uppgift i livet är att stå upp för dig själv, både för din egen skull och som förebild för andra, och att låta någon behandla dig illa är alltså inte till hjälp för någon.

Men som så ofta är detta ett mynt med två sidor. Den ena sidan är att stå upp för sig själv och den andra sidan är att inte vara lättkränkt, smidiga och väl fungerande relationer sker på den smala remsan som befinner sig mellan dessa två.

Att stå upp för sig själv betyder inte att reagera och säga ifrån för minsta lilla. Man behöver ha en grundläggande förståelse för att man själv inte är andra människors främsta fokus och intresse, och att majoriteten av det människor säger och gör inte är riktat mot någon annan utan till största del handlar om dem själv och var de befinner sig mentalt och känslomässigt.

Man behöver alltså skaffa sig ett pålitligt filter som sorterar bort det vardagliga bruset av mindre klavertramp som det inte finns någon anledning att känna sig kränkt över, och istället fokuserar på de avsiktliga knivhuggen som kräver att man står upp för sig själv och talar om var gränsen går för vad man accepterar.

/Charlotta

8 comments

carin 27 oktober, 2016 - 16:05

”Man behöver alltså skaffa sig ett pålitligt filter som sorterar bort det vardagliga bruset av mindre klavertramp som det inte finns någon anledning att känna sig kränkt över”

Hur gör man för att skaffa sig detta filtret? Idag var jag med om en sådan vardaglig händelse när en person gjorde bort mig inför en mindre grupp människor och jag blev så fruktansvärt obekväm. Jag kände mig irriterad och lite sårad över att denna personen klippte av mig på ett otrevligt sätt inför alla (det var alltså det som hände, hon snörpte av mig på ett korthugget otrevligt sätt) Stämningen blev påtagligt konstig och tyst efteråt i gruppen. Samtidigt som jag var irriterad så skämdes jag otroligt mycket och kände att jag hade gjort bort mig och att de andra säkert skulle prata om denna incidenten efteråt när jag inte är närvarande eftersom stämningen blev tryckt efteråt. Detta är människor jag gärna vill vara omtryckt av och det känns därför extra jobbigt. Hur kommer man över klavertramp? När det hoppar grodor ur munnen och man efteråt bara vill sjunka genom jorden? Jag vet ju att det inte är något jag kommer gå och tänka på om en månad och ha ångest över. Saker bleknar och därför ingen mening att lägga vid vid det nu. Jag vet ju det, men logik och känslor går inte alltid ihop och även om jag vet att jag förr eller senare kommer kunna skaka av mig det så är det otroligt jobbigt när man är mitt i känslan. Jag förstår ju att det kanske har med självkänsla att göra, en människa med väldigt god självkänsla hade kanske skakat av sig det direkt och inte lagt så stor vikt vid stämningar osv utan mer tagit sådana incidenter med en klackspark. Självkänsla kan man inte skapa över en natt, finns det något annat sätt att tänka kring sådana händelser?

Reply
Charlotta 27 oktober, 2016 - 17:27

Svaret på hur man gör är att man tränar på det tills det sitter av sig själv. Du skriver: ”Jag vet ju att det inte är något jag kommer gå och tänka på om en månad och ha ångest över. Saker bleknar och därför ingen mening att lägga vid vid det nu.” och det är precis den sortens tankar du ska använda dig av. Att se situationen ur olika tidsperspektiv och ur olika personers perspektiv. Sannolikheten är precis lika stor, om inte större, att personerna runt omkring kände medlidande med dig och tyckte att det var den andra personen som bar sig dumt åt. Bestäm dig för den versionen istället.
/C

Reply
Johanna 27 oktober, 2016 - 19:00

Han var inte där..han har slutat..inser nu att jag nog hoppades nån konstig stans fortfarande, men nu kommer jag aldrig mer se honom :,(:,(:,(

Reply
Charlotta 27 oktober, 2016 - 20:15

Hur kan du använda den erfarenheten och vad tror du att livet försöker säga dig med det? 🙂
/C

Reply
Johanna 27 oktober, 2016 - 21:47

Livet kanske försöker säga mig att det är dags att släppa honom på riktigt nu och gå vidare..
Hur jag kan använda erfarenheten..hm..kanske att inte lura mig själv, nånstans ville jag nog att han skulle va där och se mig..nånstans vill jag fortfarande ha svar eller att han ska veta hur han sårade mig..men vart skulle det leda? Nä, jag vet inte..vara ärlig mot mig själv kanske.

Reply
Charlotta 27 oktober, 2016 - 21:49

Det låter som bra tips alltihop, kör på det! 🙂
/C

Reply
Johanna 27 oktober, 2016 - 22:12

🙂

carin 27 oktober, 2016 - 20:32

Tack för din feedback, alltid kloka och tänkvärda ord!

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI