Home Personlig utveckling Livet är inte en ”bucket list”

Livet är inte en ”bucket list”

by Charlotta

Hur många länder har du varit i? Har du besökt alla världsdelarna? Du har väl sett Eiffeltornet, Frihetsgudinnan, Vita huset, Golden Gate-bron, Kreml, Pyramiderna, Kinesiska muren? Annars är det ett måste innan du dör, tillsammans med en hel massa andra saker som man bara måste ha gjort och sett innan man ställer tofflorna för gott.

Tanken är god, för tanken handlar om att livet ska fokuseras på upplevelser och inte på ägande, så långt är allt bra, men när vi kommer till genomförandet så verkar det som om det brister för de flesta.

För istället för att verkligen uppleva och ta in de olika händelserna, att vara i stunden och låta sig riktigt marinera i miljön, känslorna, dofterna, ljuden och synintrycken för att för några minuter bli en del av dem, så reduceras upplevelsen till att vara där, att se det som ska ses, att ta en bild för att kunna posta på sociala medier och därmed bocka av det från den universella Att göra-listan.

Man kan göra ett litet test i bekantskapskretsen när samtalet kommer in på var man har varit och vad man har sett och gjort under sitt liv, fråga den personen som säger sig ha sett mest och varit på flest platser hur det kändes att vara på ett speciellt ställe. På vilket sätt upplevelsen förändrade honom eller henne och vad vederbörande har tagit med sig från tillfället.

Jag vågar nästan sätta en slant på att svaret blir något i stil med: ”Vad menar du? Jag var ju där. Du såg väl bilderna på insta?”

Livet inte en bucket list, det består inte av en rad punkter som ska dokumenteras och bockas av så att man sedan kan säga att man har sett och gjort allt som är viktigt i livet. Tror man det så är risken stor att man inte får uppelva något alls av det som egentligen är viktigt.

Prestationen att kunna bocka av häftiga, omtalade eller svåra saker från Att göra-listan har blivit viktigare och mer eftersträvansvärt än att vara närvarande i själva upplevelsen. För närvaron är inte mätbar, men det är avbockningen, och just mätbarheten är avgörande när det gäller att få omgivningens bekräftelse.

Är det bekräftelsebehovet som slutligen har blivit så stort att vi åsidosätter våra egna uppelvelser, de vi ska lära av och utvecklas genom, och som vi ska ha att glädjas åt på ålderns höst, till förmån för den omedelbara tillfredsställelsen av att kunna stryka ytterligare en aktivitet från den lista som alla andra säger är så viktig?

Vad är belöningen för att leva ett liv där prestige vinner över känsla och bekräftelse över närvaro?

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI