Home Personlig utveckling Ljusets högtid, men också mörkrets

Ljusets högtid, men också mörkrets

by Charlotta

Ur Arkivet:

Man brukar säga att den friske har många önskningar men den sjuke har bara en. På samma sätt är det när man mår dåligt utan att vara direkt sjuk, ovasett hur eller varför man mår dåligt, det kan vara ensamhet, sorg eller missnöje med livet. Det enda man vill är att det ska hända något som gör att man förflyttas ut ur lidandet eller att någon ska dyka upp och fixa det som är dåligt så allt bara blir bra. Man har bara en enda önskan och det är att bli räddad från allt det dåliga.

När man har mått dåligt under en längre tid kan man hamna i ett läge där man inte riktigt vill kännas vid de ljuspunkter i livet som faktiskt finns, för det känns som att om man skulle tillåta sig själv att bli glad eller att börja tänka positivt alldeles på egen hand så blir det tidigare lidandet mindre värt.

Om man själv kan ta sig ur det så kan det ju inte ha varit så allvarligt och om man då plötsligt börjar tillåta sig att må bättre så ogiltigförklarar man allt sitt tidigare dåliga mående och gör det bortkastat, oviktigt och kanske till och med påhittat i omvärldens ögon, för då borde man ha kunnat komma ur det och må bättre långt tidigare.

För att det dåliga måendet verkligen ska tas på allvar och för att omvärlden ska förstå precis vilket fruktansvärt lidande det innebär så kan man inte bara börja må bättre av sig själv, utan då krävs det att det händer något radikalt som påverkar en så mycket att det är acceptabelt att börja må bättre igen.

Detta radikala måste då självklart komma utifrån eftersom om det hade kunnat komma inifrån så hade man ju inte behövt må dåligt från början, så den möjligheten är utesluten eftersom man ju faktiskt har mått väldigt dåligt. Så godkända händelser kan vara en medicin, helst då receptbelagd för att det ska kännas som seriösa grejor, eller att en ny människa kommer in i ens liv och fixar allt det dålig, helst då en ny kärlek. Det vet ju alla att kärleken löser allt och läker alla sår, för det har man sett på film massor med gånger.

Problemet med det här resonemanget är två saker. Dels att man målar in sig i ett hörn där det inte är tillåtet att börja må bra igen och dels att det är i strid med hur livet fungerar. Livet fungerar nämligen så att det skickar tillbaks samma saker som du sänder ut, så om du sänder ut elände, frustration, ångest och ensamhet så är det precis det du får tillbaka. Och skulle någon människa, mot förmodan, närma sig dig under de omständigheterna så är det någon som mår precis lika dåligt som du och tillsammans får ni möjlighet att nå nya okända djup av misär, något som  förmodligen inte är vad du är ute efter.

Men sannolikheten att någon som är mår kanonbra och känner sig i harmoni med livet skulle dras till någon som sänder ut energier fulla av mörker och lidande är så liten att om det skulle hända bör man fundera över om det finns andra bakomliggande motiv.

Så den bistra sanningen är alltså den att alla förändringar måste komma inifrån och den första är att acceptera och godkänna att det är okej att börja känna sig lite glad emellanåt, att det är tillåtet att tänka positivt och se ljusningar och att dessa tankarna är de man ska hålla fast vid, leta efter och försöka förstärka istället för att skjuta undan dem och tycka att de sabbar mådåligt-stilen. Det är inte lätt och det går inte fort, men lite i taget går det att vända även det mest kompakta mörker till ljus och när väl ljuset återvänder så kommer också möjligheterna till mer positiva händelser att börja rada upp sig.

Att vänta på att livet först ska förändras av sig själv innan du ska bli glad igen eller att någon annan ska komma och rädda dig från eländet och laga allt som är trasigt är som att stå framför sin spegelbild och tänka att jag ska minsann inte le förrän du gör det din surpuppa.

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI