Home Personlig utveckling Lyckan är vägen, inte destinationen

Lyckan är vägen, inte destinationen

by Charlotta

Ur Arkivet:

Lycklig! Smaka på det ordet, l-y-c-k-l-i-g. Ett alldeles förtjusande litet ord som ibland kan kännas som en förolämpning eller ett rent hån. Vad då lycklig, vad betyder det? Vem är egentligen lycklig? Alla vill väl vara lyckliga men hur många når egentligen dit? För de flesta verkar det som om lycka är ett ouppnåeligt mål som bara orsakar mer stress och dåligt samvete för att man inte kommer dit. Eller hur är det egentligen?

Någon klok person har sagt så här:
”Föreställ dig att du förlorar allt du har, allt du äger, alla du älskar. Tänk dig in i hur det skulle kännas, hur ditt liv skulle bli, vad du skulle tänka.
– – –
Föreställ dig nu att du får tillbaka det igen.
Hur lycklig skulle du vara då?”

Det handlar inte om vad du har eller hur mycket du har. I citatet här ovan blir det väldigt tydligt att du skulle kunna vara lycklig med precis det du har idag, så det måste vara något annat det handlar om.

Som jag ser det handlar lycka om fyra saker:
– Att uppskatta det du har.
– Att se det vackra omkring dig.
– Att utvecklas som person.
– Att göra gott för andra.

Att uppskatta det du har innebär att inte ta allt för givet utan att faktiskt se och vara tacksam för det du har, din inställning till ditt liv är viktigare än hur livet ser ut. Uppskatta människor som står dig nära, saker som gör ditt liv enklare och roligare men också dina egna talanger och förmågor. Kom ihåg att inte alla har det du har.

Att se det vackra omkring dig kan betyda att du noterar att solen värmer skönt i ansiktet, eller att det växer en blomma mellan stenarna på trottoaren, eller att även om du inte kan sova så kan du i alla fall se stjärnorna från din säng, eller att någon målat ett jättefint porträtt på det grå och fula elskåpet. Världen är full av skönhet, och om du bara tar dig tid att se och uppskatta det kan det sätta ett lyckligt leende på dina läppar.

Att utvecklas som person är oerhört tillfredsställande även om det också kan vara jobbigt, ibland är det självvalt genom t ex en utbildning, kurs, eller coaching men ibland så är det livet som väljer åt dig och du tvingas gå igenom något du helst hade sluppit. Oavsett om det är självvald eller påtvingad utveckling så gör den dig förmodligen klokare, mer empatisk, mer lyhörd och rent allmänt till en bättre människa. Det är kanske krävande att gå igenom det, men det är en fantastisk känsla att komma ut på andra sidan och upptäcka hur mycket du har utvecklats och vuxit som människa.

Det kanske enklaste sättet av dem alla för att känna dig lite lycklig är att göra något för någon annan. Sådana saker som att till exempel hålla upp en dörr, hjälpa någon över gatan, gå och handla för någon eller att stå upp för någon som blir illa behandlad, betyder oftast att du får ett tack och ett leende tillbaka och ibland mer än så, kanske blir det början på en givande vänskap. Att visa att du bryr dig om någon annan och att få göra skillnad för någon annan och känna dig behövd är en aldrig sinande källa till lyckokänslor.

Gå inte och vänta på att finna lyckan vid slutet av vägen, ”när jag bara har…” , för dit kommer du aldrig. Det kommer alltid att finnas ett ”när jag bara har…” till. Sök lyckan varje dag prescis där du är istället, i stort som i smått, och låt lyckan bli en god vana. Lyckan är inte målet utan medlet!

/Charlotta

7 comments

Carin 13 januari, 2016 - 21:56

Hej igen!

Sitter och funderar på det där med motivation och driv. Nu är det ju starten på ett nytt år och
ett perfekt tillfälle att etablera bättre vanor. Vore så intressant att läsa ett inlägg om motivation och förändringar.
Personligen har jag 3 saker jag behöver förändra i mitt liv
1. Min kost. Lever i princip på socker
2. Att jag alltid stressar. Spelar ingen roll om jag har 10 minuter på mig att borsta tänderna, det går i ett nafs. Går snabbt, pratar snabbt, tänker snabbt, äter snabbt. Har troligen en enorm inre stress. Kan bli tokig på ica när folk går långsamt mellan raderna eller står still (!)
3. Mina egna tankar om mig själv. Öka min självkänsla, att känns att jag duger och är bra son jag är.
4. Minska intaget av tabletter. Äter mycket alvedon och Ipren för huvudvärk och sömntab (ibland även lugnande pga stressreaktion efter separationen)
5. Komma igång att röra på mig och träna

Nu när jag skriver ner det så ser jag och inser att alla saker hänger ihop med varandra. Om jag förbättrar en punkt är det troligt att en annan punkt oxå bli bättre på köpet osv.
MEN nu till mitt problem eller fråga. Vad gör man när man helt saknar motivation? Framförallt stressar min dåliga kost mig mycket men då jag inte är det minsta överviktig eller har direkt tendens att bli (då hade jag varit det vid det här laget) så är det svårt o finna motivation. Att tänka på min framtida hälsa känns oxå så avlägset på ngt vis.(Är 30 år nu) äter antidep sen i okt för första gången i mitt liv och har gått igenom en riktig livskris. Kanske är det därför det är svårt o finns motivation? Att börja ta tag i sitt liv och starta på nytt och göra förändringar känns dömt att misslyckas när man helt saknar motivation. Har du några tips och råd här för hur man kan tänka? Jag vill ju ha en förändring men har inte kraft att anstränga mig. Samtidigt är jag medveten om att dessa 5 punkter sänker min kraft. Ja du hör ju, det är en ond cirkel.

Reply
Charlotta 13 januari, 2016 - 22:12

Som du själv är inne på så hänger allt ihop väldigt fint och börjar du göra förändringar på ett område så kommer du att få effekt på flera andra. Men där du tyvärr har fel är när du säger att det är för tidigt för att oroa dig för hälsan, med den livsstil du beskriver har du alla möjligheter att vara långtidssjukskriven innan du är 35, och det skriver jag inte för att skrämmas eller vara elak utan för att det är alldeles sant. Att du har svårt att hitta motivation samtidigt som du säger att du vill ha en förändring tror jag kan hänga ihop med att du äter antidepp, kanske kan du prata med din läkare om att börja fasa ut dem? Att göra livsstilsförändringar medan du står på SSRI-preparat är nog inte riktigt optimalt. Nedan hittar du några länkar till inlägg som handlar om det du frågar efter och som jag tror du kan ha glädje av.

Fyra sätt att förändra livet
Även dina sämsta personlighetsdrag går att förändra
Ta kontroll över stressen
Matens betydelse
En generation med psykisk ohälsa
/C

Reply
carin 13 januari, 2016 - 22:42

Oj, det var nog kanske precis det jag behövde höra! Att det faktiskt är dags att tänka på hälsan redan nu. Långtidssjukskriven skulle verkligen vara en mardröm för mig. Jag tror att jag utåt sett ser väldigt sund och frisk ut men när jag radar upp mina problem så inser jag att det finns mycket att jobba med. Kanske har jag själv också en naiv bild av min hälsa. Att den är bättre än vad den egentligen är. Svårt att veta i vilken ände man ska börja bara. Ska genast läsa igenom dessa artiklar. Tack!!

Har ingen som helst erfarenhet av SSRI så jag vet inte alls hur det påverkar min förmåga att ta tag i saker. Har inte märkt av någon direkt förändring mer än att jag kände att med tabletterna höll jag mig ovanför vattenytan när det var som värst. Att jag blev lite mer balanserad i mitt känsloliv. Gör dessa tabletterna en ”apatisk” eller oförmögen att ta tag i dessa problem jag har tror du? (på ett sätt hoppas jag det men tror tyvärr det delvis ligger lite i min personlighet, dålig självkontroll, ingen ”vinnarskalle”, beroendetypen) Är lite rädd för att sluta med dom eftersom jag känner mig ganska deppig och skör och är rädd att jag blir ännu mer deppig utan och då kommer jag ju absolut inte kunna orka ta tag i mig själv och mitt liv. Vad är dina erfarenheter av dessa preparat? Sett några tydliga nackdelar? Vad hade du gjort om du va i min sits? Du verkar så klok och har så goda råd att ge så tar tacksamt emot allt! Vill leva ett liv där jag känner mig lätt, fri, harmonisk och tillfreds

Reply
Charlotta 13 januari, 2016 - 22:57

Tack för att du tycker jag verkar klok. 🙂 Jag har själv alltid vägrat allt vad antidepp heter trots att läkare försökt få mig att ta det i flera omgångar, så det är inte ett område där jag är objektiv. Jag tycker att i nio fall av tio överväger nackdelarna och att det finns naturliga preparat och metoder som är bättre. Bara jag läser biverkningslistan blir jag mörkrädd. Med det sagt så vet jag att det finns de som tackar antidepp för sitt liv, så visst finns det de som blir hjälpta. Hur man reagerar är väldigt individuellt men att bli avtrubbad och omotiverad är inte ovanligt. Känslorna är något som du kommer att behöva ta tag i förr eller senare och det är inte nödvändigtvis så att det blir lättare om du väntar, men i slutänden är det bara du som kan fatta det beslutet.
/C

Reply
carin 13 januari, 2016 - 23:15

Jag har snabbt skummat igenom länkarna (ska läsa mer ingående imorgon) men det verkar finnas massor med bra tips och insikter!!
Det är dags att förändra livet. Tror kanske jag ska börja välja ut den punkten på listan
som känns enklast att ta tag i, vilket är det där med motion och träning. Jag börjar med lite promenader och sen försöker jag komma igång på gymmet. När jag fått in vanan med motionen kanske jag orkar ta tag i en annan punkt. En sak i taget eller små förändringar i varje punkt som jag ska dokumentera. Te.x skriva ner hur mkt tabletter jag tar på en vecka (nu menar jag inte SSRI) och sen bestämma ett schema som jag minskar efter. Med tanke på att det är mycket som behöver ”fixas” på min lista så tror jag inte på att ”imorgon startar mitt nya liv och så bryter man alla ovanor”. Efter en vecka är man garanterat tillbaka på ruta 1. Bättre att bryta ner i små beståndsdelar.
Gällande SSRI så är jag livrädd för att genomleva dessa känslor utan mitt lilla skyddsnät av tabletter. Tanken på att dessa känslor ska skölja över mig är obehaglig och skrämmande. Jag tänker att jag ska kanske äta tabletterna en månad till och börja nedtrappning sista två veckorna i feb så att jag är av med tabletterna 1 mars. Lagom till det är ljusare tider. Att ha en plan gör också att det känns lite lättare. Beundrar dig och andra som lyckas finna er väg ur det svåra utan tabletter. Vetskapen om att man kan hantera livets motgångar på andra sätt måste göra en så stark. Häftigt! Dit vill jag

Reply
Ekenäsliv 14 januari, 2016 - 08:00

Så otroligt kloka ord!
Har varit svårt sjuk och mådde otroligt bra när jag kom tillbaka.
Men nu har jag en dipp och söker efter meningen på något vis.
Men det är väl så att vi alla har våra dippar då o då, och meningen känneer vi egentligen till men man behöver belysa den igen.
Tack för kloka ord som jag hittade tack vare att tina, Komma Hem, delade dem.
Ha en bra dag!
/Anna

Reply
Charlotta 14 januari, 2016 - 09:12

Välkommen hit Anna, och tack för berömmet. Det går upp och ner, det är ju så livet är. Det lustiga är att när man är på topp så är det självklart att njuta så mycket man kan för man inser att det inte kommer att vara för evigt, men när man är på botten kan det vara nästan omöjligt att tro att det någonsin kommer att bli bättre igen. Vi är komplicerade, och inte helt logiska varelser, vi männsikor.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI