Home Mental träning Människors självupptagenhet

Människors självupptagenhet

by Charlotta

”Alla andra tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig.”

Den bevingade frasen myntades av Robert Storm Petersen, som var en dansk skämttecknare under första halvan av förra århundradet, men den är lika aktuell idag som då.

Att man tänker på sig själv först är ett mänskligt drag och inte nödvändigtvis något negativt, dra gärna paralleller till instruktionerna vid nödläge på flygplan, man ska först sätta syrgasmasken på sig själv innan man hjälper sin granne. Lite på samma sätt fungerar det i livet också, om man inte själv får tillräckligt av det man behöver för att överleva så har man ingen möjlighet att hjälpa någon annan. Den springande punkten är vad och hur mycket man egentligen behöver för att överleva själv.

Mänskligt beteende har en tendens att sprida sig som ringar på vatten, man påverkas av vad andra gör och hur andra beter sig och så gör man på samma sätt själv. Blir man illa behandlad av någon så är det lätt hänt att ta ut den smärtan på någon annan, gärna med lite extra bonus så att man känner att man ändå hamnar på plus i slutänden. Nästa person gör i sin tur samma sak och så sprids ringarna på vattnet, men istället för att så småningom ebba ut så har de alla förutsättningar att öka i styrka efterhand som oförätterna blir större och större.

På samma sätt sprids självupptagenhet. Upplever man att ingen annan bryr sig om en själv så uppstår ett behov av att kompensera för bristen på omtanke, och man får då fullt upp med att försöka fylla sitt eget känslomässiga tomrum. Så fullt upp att man inte har tid att bry sig om hur någon annan känner eller mår.

Om man dessutom mår dåligt från början, kanske av fysisk eller psykisk ohälsa, så minskar förmågan ytterligare att lägga tanke och energi på andra. Det lilla man har går åt till att klara av vardagen och bara vara människa. Det är inte helt fel att som tumregel utgå från att desto mer självupptagen en människa är, desto sämre mår hon.

Som tur är blir det ringar på det känslomässiga vattnet även av goda handlingar. Om någon gör något snällt eller visar omtänksamhet mot dig så föds en önskan om att göra detsamma mot någon annan, och kanske med lite extra bonus bara för att man mår så bra. Så när de goda gärningarna väl kommer i rullning finns möjlighet att lysa upp tillvaron för väldigt många människor, och också att man själv får tillbaka det goda man sänder ut.

Så varför har vi då så mycket negativa handlingar i samhället? Jag tror att det behövs fler människor som orkar starta positiva trender och som mår så bra i sig själv att de till och med orkar ta emot något negativ och omvandla det till något positivt innan de skickar det vidare.

Varje dag har var och en av oss massvis med tillfällen att välja hur vi vill agera eller reagera på vad som händer, möjlighet att stanna upp och fundera på vad de olika alternativen ger och för med sig. Vill vi bidra till det negativa eller vill vi bidra till det positiva. När man väl börjar motstå frestelsen att löna ont med ont och istället ser det beteendet som ett symtom på egen smärta eller begränsning så blir det lättare att börja välja att göra gott. Och när man varje dag väljer att göra gott, kanske flera gånger per dag, så får det effekt inte bara på det egna livet utan även på dem omkring en.

Eller som Mahatma Gandhi uttryckte det: ”Var förändringen du vill se i världen.”

/Charlotta

2 comments

hampnas 3 november, 2015 - 21:47

Märkligt att folk är så självupptagna samtidigt som de inte alls känner sig själva och/eller vågar inte vara ensamma med sig själva.

Reply
Charlotta 3 november, 2015 - 22:10

Hej hampnas! Det kanske kan vara så att det är just därför? Om fokus ligger på allt det som är utanför den egna personen så kommer livet att handla mycket om att jämföra sig med andra och att hävda sig själv, medan om fokus ligger mer på insidan så kommer livet att handla mer om känslomässiga värden och hur man kan bidra till världen.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI