Home Personlig utveckling När bitterheten tar över

När bitterheten tar över

by Charlotta

Att bitterhet förpestar livet är nog alla medvetna om, men att bitterhet kan vara så giftigt för hälsan att det kan jämställas med rökning och även ge hjärtbesvär kanske inte alla är medvetna om.

Bitterhet är en känsla som kommer från att man känner sig orättvist behandlad. Att något, eller någon, som man lagt ner mycket tid, arbete, energi, engagemang och kanske kärlek på, något som man helt enkelt investerat sin själ i, tas ifrån en eller på annat sätt blir förstört.

Förlusten som drabbar är svår att förstå och svåra att acceptera och istället för att bearbeta den och gå vidare så tar känslan av orättvisa över och personen börjar älta. Andra vanliga känslor är att tycka synd om sig själ, att det inte finns något hopp och att livet saknar mening. Så småningom resulterar det hela i en bitterhet som tar sig uttryck som ilska, hat och pessimism.

För att undvika bitterhet ska man acceptera det som hänt, att man inte kan förändra det som redan har hänt och inse att orsaken till varför det hände inte är avgörande för att kunna släppa och gå vidare.

Att älta det som hänt gör problemet värre, ovasett om man går igenom det för sig själv i tankarna eller om man pratar med andra om det så fungerar tankarna som ett ankare som gör att det är omöjligt att komma vidare.

Har man svårt att släppa det som hänt så kan det hjälpa att hitta ett helt annat fokus, att fördjupa sig i jobbet, i ett fritidsintresse, i ett projekt av något slag eller något annat som man kan bli uppslukad av.

Det kan också hjälpa att förändra sig själv eller att göra förändringar i sin närmiljö, ny frisyr, nya kläder, nya gardiner, nya kuddar i soffan, nytt uteställe till helgen eller nya bekantskaper.

Allt som hjälper till att lämna gamla mönster och erbjuder nya tankar är bra och allt som påminner om förlusten och får tankarna att gå tillbaka till det som hänt är dåligt, så det är en god idé att göra av med, eller i alla fall ställa undan minnessaker.

Att släppa och gå vidare är inte bara en tankeövning, erfarenhet visar att för den som råkar ut för en stor orättvisa, förlust eller besvikelse och kan lämna den bakom sig, innebär förändringarna ofta att livet blir mer positivt och mer intressant och givande än det var innan händelsen.

Och om alternativet är bitterhet så finns det nog egentligen inte så mycket att välja på, inte om man vill ha någon glädje av livet i alla fall.

/Charlotta

4 comments

Majsan 1 februari, 2016 - 18:27

Håller med om det du skriver. Att bli bitter är ett val som man helt enkelt inte får tillåta sig att bli. Oavsett vad man varit med om och hur elaka andra varit så har man ansvaret för sitt liv. Men…tror att man skall tillåta sig att sörja länge och ordentligt om man känner att man behöver det. Att älta ett tag är enligt mig normal sorgeprocess (ett tag). Du skrev häromdagen om empati och jag tänker lite detta att allt ska gå så snabbt och lätt nuförtiden, byta partner eller mobil…verkar ungefär lika känslosamt. Vad jag menar är att detta med att glömma och gå vidare, ”tankar är bara tankar” och man kan välja positiva, inte älta osv gör samhället så kallt och det får iaf mig att känna mig såå annorlunda…

Reply
Charlotta 1 februari, 2016 - 19:37

Tack för dina tankar Majsan. Jag tror att det är helt olika typer av människor som du beskriver. De som byter partner lika lätt som de byter mobil är nog människor som inte har nära till sina känslor, som kanske inte ens vågar känna efter alls för att de är rädda att de inte ska kunna hantera det de upptäcker. Lever man så så glider man lite ovanpå livet och är aldrig riktigt delaktig i upplevelser, varken de positiva eller negativa.
/C

Reply
StB 1 februari, 2016 - 20:11

Jag gaar till en terapeut nu efter min separation. Jag bad henne vid första samtalet att hjälpa mig att komma igenom detta här utan att bli bitter. Daa sa hon att hon skilde mellan att vara bitter och att vara förbittrad. Hon menade att jag hade all rätt att vara bitter i början. Men att skillnaden är att förbittrad är saant där man inte kommer ur (i flera aar/decennier). Det tyckte jag lät bra dvs. jag var tacksam för att jag fick lov att vara bitter (och hon sa ”du sörjer!! du behöver inte fixa allt paa en gaang, flytta, se om ert barn, jobba, faa en fantastisk ny umgängeskrets, bestiga berg, ”njuta av livet” osv. Du sörjer! Du faar lov att vara bitter saa länge du vill, och sedan behöver ditt liv bara vara ok under ett bra tag, och det är bra saa!). Det tog bort ett konstigt tryck som laag paa mig (diverse myndighetspersoner som hade sagt till mig att ”du maaste vara glad och se om dig själv nu!” ”din son behöver en lycklig mamma!” ”det handlar bara om ert barn nu, inte om dig”). Gissa om jag bara blev tvär, arg, förtvivlad och förvirrad (faar jag inte vara ledsen eller? vad i hela friden? vem tror de att de är??). Saa när jag fick veta att ”sörj för tusan, var bitter, det hade jag ocksaa varit, du ska inte bestiga naagra berg och behöva ha det trevligt, lägg du dig paa soffan ett tag, det är helt ok”, ja daa var jag tacksam. Och nu gaar det rätt maanga dagar paa raken daa jag inte är särskilt bitter. Saa jag tycker man maaste skilja paa det akuta och det kroniska.

Reply
Charlotta 1 februari, 2016 - 20:24

Som jag ser det behöver man inte vara bitter för att man sörjer, jag ser det som helt olika känslor. Men vilka ord man använder är inte det viktiga utan det viktiga är att du hittar ett sätt att hantera situationen som fungerar för dig.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI