Home Personlig utveckling När du går tre steg framåt och livet knuffar dig två steg tillbaka

När du går tre steg framåt och livet knuffar dig två steg tillbaka

by Charlotta

Framgångar är hur roligt som helst, ”bakgångar” not so much. Men icke desto mindre inträffar de och när de inträffar måste man hantera dem, eller i alla fall stå ut med dem.

Har man bestämt sig för att gör någon förändring i sitt liv så innebär det att man måste tänka nytt och lära om och då finns det alltid en risk för att det inte går lika bra hela tiden. Att bryta gamla vanor och tankemönster för att kunna skapa nya kan vara oerhört arbetsamt och krävande och det är naturligt att man emellanåt stöter på patrull och faller tillbaka i det gamla.

Du kanske kämpar på och är tålig och karaktärsfast trots att det tar emot, och sakta men säkert så börjar du kunna se resultat. I hemlighet ler du inom dig åt dina framsteg men vågar inte ta ut någon riktig glädje än, det är för tidigt, du behöver se mer resultat först innan du känner dig bekväm med att prata om det. Och så pang! Ett ögonblicks svaghet, en oväntad händelse, en enda felprioritering och livet knuffar dig obarmhärtigt flera steg i fel riktning, och plötsligt är du tillbaka på noll igen, på samma ställe där du började.

Samma känsla kan det vara om du jobbar med att försöka förbättra din hälsa, du provar sig fram med olika metoder och produkter och får en liten vinst här och en liten vinst där, och så plötsligt börjar du må mycket bättre, bättre än du gjort på länge. Du vågar knappt tro att det är sant men blir samtidigt så ivrig att göra sånt du inte kunnat göra på länge och om möjligt kunna få känna dig nästan normal igen. Kanske gick det för fort, kanske blev du för ivrig, eller kanske var framgången bara en försmak på vad som komma skall, för pang, så sjunker välmåendet som en sten och mörkret tätnar åter kring dig medan du ser ljuset bli svagare och svagare där uppe vid ytan.

Det är lätt att vilja ge upp när det händer, att tappa humöret och tron på att det någonsin ska gå, att tänka att det var dumt att försöka, dumt att tro att man skulle lyckas, att försöka hitta någon eller något att lägga skulden på, och att bara strunta i alltihopa och acceptera att man är där man är och det är här man kommer att stanna.

Trösten är att alla har de dagarna, det handlar inte om att undvika dem utan att lära sig hantera dem. Jag har haft massor med sådana dagar, och även veckor och, bevare mig väl, månader, och jag har kommit på det som jag tycker är bästa sättet att hantera dem. Knepet är att inte bry sig så mycket om de där stegen bakåt, utan betrakta det som något övergående.

Ta sikte på så som det kändes precis innan bakslaget och behåll den känslan, för det är dit du ska igen och det här är bara en olycklig parentes. Tillåt dig att deppa ihop tillfälligt om du behöver det, men fastna inte i det, och ett bra sätt att inte fastna är att vara medveten om att du inte alls är nere på noll igen, även om man först ofta tror det. Även om det var ett bakslag så kom du faktiskt en liten bit på vägen som gör att starsträckan nästa gång blir något kortare.

De dagarna när det känns som om allt har gått åt pipsvängen och det ändå inte är lönt att försöka, de dagarna ska du bara låta segla förbi för sig själva utan att bry dig för alltför mycket om dem. Glid lite ovanpå de dagarna och fundera inte så mycket, fundera inte på livet och framtiden, ha inga viktiga samtal och fatta inga avgörande beslut, bara flyt med och låtsas som ingentingn så går det snart över.

Gå och lägg dig med känslan av att det kommer att vara bättre igen redan imorgon, och är det inte det så tänk samma sak nästa kväll. Genom att bara acceptera och uppleva besvikelsen utan att ge den mer energi så skyndar du på processen och är snart redo att ta nya tag och fortsätta mot dina mål.

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI