Home Personlig utveckling När livet ger smärta

När livet ger smärta

by Charlotta

Ingen kommer undan den, smärtan är en del av livet. Att försöka fly från den för att undvika att uppleva den är naivt och bortkastat, lite som när man var liten och ville försöka hålla sig vaken länge men tröttheten alltid hann ikapp och man slocknade ändå.

Tyvärr har vi kommit att se på smärtan som på en ondsint fiende som måste hållas på avstånd så länge det går, istället för att se den som en naturlig del av livet. Smärta har blivit något farligt som måste undvikas till varje pris, rädslan för att släppa fram smärtan och våga känna den har blivit långt värre än själva smärtan i sig.

”Men det gör så ont, vad ska jag göra?” Ja, smärta gör ont, det kan göra väldigt ont, så ont att man tror att man inte kommer att överleva, men den känslan är inte farlig, den dödar inte och skadar inte, och den går över igen. Låt det göra ont, acceptera det, lev med det, och upplev hur smärtan försvinner bort igen.

Smärta öppnar upp en inre avgrund inom oss och sedan är det upp till oss att bestämma vad vi väljer att fylla den avgrunden med, rädsla eller kärlek. För det man ska vara försiktig med och hålla på avstånd är inte smärtan, utan rädslan för smärtan och de tankar som den rädslan föder.

Smärtan i sig gör ingen skada, den slår ner väggar och öppnar dörrar och banar väg för nya känslor, nya insikter, och ny utveckling. Men om rädslan för smärtan är så stor att den överskuggar allt, att den håller en krampaktigt fången i tankar kring att göra allt för att slippa känna, så kan den rädslan och de tankarna göra stor skada.

Känslor skapar inte oro, tankar om känslor skapar oro. Känslor ger inte ångest, tankar om känslor ger ångest. Smärta orsakar inte lidande, tron på att man inte kan påverka smärtan och att den är för evigt orsakar lidande.

/Charlotta

8 comments

Johanan 25 januari, 2017 - 15:41

Så intressant. Jag hittade gamla mail från mitt ex idag. Tänker att det gått ett år..och hur smärtan blivit till lidande. Känns som jag stängt av, för om jag känner efter är jag väldigt ledsen att det tog slut, men också otroligt rädd för att jag inte ska träffa någon av intresse och förbli ensam. Ibland vill jag bara ruska om mig själv och vakna ur den känslomässiga dvalan.
Jag vill gå vidare och kan tänka rätt, men hur får jag känslorna att hänga med? Jag vill komma loss!

Reply
Charlotta 25 januari, 2017 - 18:18

Bestäm dig för vad du vill och börja agera utifrån det, vänta inte på att känslorna ska leda vägen utan visa vägen för känslorna genom ditt agerande och dina tankar. 🙂
/C

Reply
Anna 25 januari, 2017 - 17:34

Kloka ord! ❤ Rädslorna och tankarna är dock svåra att bryta! 🌹

Reply
Charlotta 25 januari, 2017 - 18:15

Kanske lite svåra, men absolut inte omöjliga. Hur skulle livet se ut om man bara gjorde det som är lätt? 😉
/C

Reply
Johanan 25 januari, 2017 - 19:46

Jag får öva helt enkelt, eller svårt!

Reply
Charlotta 25 januari, 2017 - 19:50

Försök att inte tänka att det är svårt, det lägger krokben för dig redan innan du har börjat. Tänk istället att du kan om du bara bestämmer dig för det.
/C

Reply
Johanan 25 januari, 2017 - 20:37

Okej, tack ❤️

Reply
NÄR SMÄRTA ÄR VARDAG | 26 januari, 2017 - 16:38

[…] på Överlevnadsguiden skrev igår om smärta (NÄR LIVET GER SMÄRTA) och jag kan inte annat än säga att hon har mycket klokt att säga om ämnet och detta för jag […]

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI