Home Personlig utveckling När man upptäcker att man har attacktankar

När man upptäcker att man har attacktankar

by Charlotta

Det är alltid spännande när man upptäcker saker om sig själv som man tidigare inte varit medveten om, inte alltid så trevligt men definitivt intressant och lärorikt. Jag har nyligen haft en sådan upplevelse som fick mig att inse att jag fortfarande sitter fast i en del gamla mönster som jag trodde att jag hade gjort mig av med för länge sedan. Ganska snopet måste jag säga, men mycket nyttigt och alldeles nödvändigt för min fortsatta utveckling.

Ni minns kanske att jag för ett par månader sedan berättade att jag avsatt det här året till att gå ”En kurs i Mirakler” och samtidigt bjöd in er till att göra detsamma? Jag är nu nästan en tredjedel in i kursen och måste säga att det är en ordentlig resa jag har gett mig ut på, det skulle vara roligt att höra om ni känner likadant. Det är i alla fall genom Mirakelkursen som jag har kommit att göra den här mindre trevliga men ack så värdefulla insikten.

I Mirakelkursen jobbar man bland annat med attacktankar, dvs negativa tankar som riktar sig mot något eller någon och som i praktiken kan beskrivas som en attack. En attack på sig själv, på andra människor, på företeelser eller på världen i stort. Attacktankarna värderas inte efter hur stora eller allvarliga de är utan alla behandlas lika, antingen är det en attacktanke eller så är det inte en attacktanke.

Jag har aktivt ägnat mig åt min personliga utveckling under i alla fall 20 års tid nu och trodde att jag hade lagt bort de där vardagliga negativa tankarna. Att negativa tankar fortfarande kan dyka upp i specifika situationer och under särskilda omständigheter var jag fullt medveten om men jag inbillade mig att bakgrundsbruset var uppstädat och att jag generellt var neutral eller positiv i mina tankar. Men ack så fel jag hade!

Övningarna i Mirakelkursen har gjort mig uppmärksam på att jag fortfarande har en hel massa attacktankar som lever sitt alldeles eget liv och som jag inte ens känner av förrän jag redan har tänkt dem. Tankespåren är så djupa och smala att vissa tankar går på autopilot och inte förrän nu när jag har höjt mitt medvetande ytterligare har jag börjat notera att de finns där. Tala om att vara hemmablind!

Vad det rör sig om är små, korta och snabba kommentarer som inte gör någon som helst nytta, många gånger om saker som jag inte ens borde ha en åsikt om eller borde reagera på, men som jag ändå av någon anledningar formar en attacktanke mot. Låt mig ge några exempel så ni förstår vad jag menar.

  • Det där var ju inte snyggt.
  • Så gör man inte!
  • Det är fel!
  • Hur kan man klä sig så?
  • Var det där verkligen nödvändigt?
  • Usch så onödigt.

Varje gång jag hör mig själv tänka en sådan tanke numera förvånas jag över dels att den kan dyka upp så snabbt att jag inte hinner hindra den och dels hur vanliga de är. Detta är alltså ett mönster som jag måste ha levt med i många, många år utan att jag ens vetat om det.

Det är många år sedan jag blev medveten om vad jag säger och skriver och aktivt valde bort att uttrycka mig på liknande sätt. Även i längre tankar där jag för inre resonemang och funderingar är jag mycket medveten om vilka ord och uttryck jag väljer och undviker sådana som är negativt laddade och har en låg frekvens. Men de här små uslingarna till attacktankar har alltså smugit under min radar.

Nu har jag dock fått korn på dem och tänker ägna de närmsta månaderna (gissningsvis) åt att göra mig av med dem. I nuläget upptäcker jag inte dem förrän tanken redan är tänkt, men genom att vara medveten och angelägen om att ändra på mitt mönster kommer jag att träna mig till att stoppa dem innan de når fram till en färdig tanke och därmed kunna ändra innehållet till något mer högfrekvent eller i alla fall neutralt.

Sanningen är ju den att det mesta i livet behöver man inte alls ha någon åsikt om, det är mycket mer fördelaktigt både för en själv, för andra och för världen i stort om man bara noterar och accepterar hur saker och ting är istället för att reagera negativt på dem.

Att acceptera hur något är är inte detsamma som att säga att man vill ha mer av samma vara, däremot är det ett sätt att tydliggöra att man inte kan ändra på det som redan är utan bara på det som kommer. Det är alltså mycket mer produktivt att lägga fokus på hur bra man vill att något ska bli än på att störa sig på hur dåligt något är.

Har du upptäckt någon kontraproduktiv blind fläck hos dig själv som du jobbar med att bli medveten om och efterhand förändra?

/Charlotta

10 comments

Anne-Mari 28 april, 2019 - 12:24

Visst är det en stor upptäckt och tar lite tid att smälta. Jag är väldigt ärlig av mig mot andra, alltid varit. Så jag behöver inte minnas vad jag säger till någon i samtal, för skulle ämnet komma upp igen så lär jag troligen säga samma sak eller om jag fått nya insikter – säga något annat som jag ärligt menar. Men det där med att vara ärlig mot sig själv… skrattade gott åt den upptäckten för kanske ett år sedan. Och skrattar ibland ännu. För oj vad jag kan ljuga för att rättfärdiga vissa saker jag gör eller inte gör med/mot mig själv. Har aktiverat ett motto som håller mig på banan 😉😍

Reply
Charlotta 28 april, 2019 - 12:32

Ja det är ett mycket spännande område och jag blev lätt häpen när jag upptäckte min benägenhet att i tysthet kommentera min ogivning och det som händer. 😳 På ett sätt är det ju så klart ärligt i stunden för min reaktion är den jag tänker, men jag vill träna bort reaktionen som helhet så jag inte alls gör bedömningen. Kommer nog att ta en stund. 🙄
/C

Reply
H 29 april, 2019 - 08:08

Det var ett intressant ämne 🙂 jag har en person i min vänkrets som jämt har åsikter om andra människors val i sina liv. Det kan handla om vad som helst: Vad man valt för yrke eller om man investererat i något. Jämt är det kritik av något slag… Om jag måste ha kontakt med denna person av någon anledning… Hur gör jag för att inte ta åt mig kritiken och bli irriterad?

Reply
Charlotta 29 april, 2019 - 08:22

Hej H! Det finns ett par olika vägar att gå, om det finns en möjlighet att personen i fråga kan inse att det inte är ett bra förhållningssätt till sin omvärld så kan du berätta för vederbörande hur det känns att vara på mottagarsidan av alla de där åsikterna och be personen försöka lägga band på sig. Om den vägen inte är framkomlig så får du istället jobba med din egen inställning och dina förväntningar. Då är det viktigaste att du bestämmer dig för att personens åsikter saknar värde, att de inte på något sätt speglar dig som person eller vad du gör utan enbart representerar den andra personens brist på empati och självinsikt. Sedan kommer det också krävas en del träning från din sida på att inte låta dig triggas, att fokusera på att din självbild och ditt värde är intakt oavsett vad någon annan säger och att bara låta kommentarerna passera utan att ta notis om dem. Det sista kan låta svårt men det är en förmåga som går att träna upp precis som allting annat. Lycka till!
/C

Reply
H 29 april, 2019 - 09:31

Tack C för svaret, för mig är valet att det blir träning från min sida. En tröst är att det inte är bara jag som råkar ut för den persons kritik… Då kan det inte vara jag som gör fel i det umgänget.

Reply
Anne-Mari 29 april, 2019 - 14:52

Har en granne som förr på sig i allt jag gjorde och aldrig har något positivt att säga. Det är till och med något fel på vädret varenda dag av årets 365 dagar. Vi är grannar ännu och varit så i 10 år. Så jag har orkat lyssna länge på allt hon lagt sig i av det hon sett mig göra. En dag förra sommaren fick jag nog och sa vänligt och mycket bestämt: Lägg dig onte i vad jag gör och har du inget positivt att säga X, så behöver du hädanefter inte säga något alls. Något som gav bestående resultat fast ibland kan hon fortfarande säga något om vädret som jag kontrar till något positivt. Men jag får nu sköta mitt – på mitt vis.

Reply
Charlotta 29 april, 2019 - 15:02

Vad bra att det fick resultat, får jag fråga hur hon reagerade när du sa till? Man tror ofta att människor är mer medvetna om sina beteenden än de egentligen är, ofta kan det komma som en total överraskning att omgivningen uppfattar saker de gör och säger som jobbiga eller påträngande.
/C

Reply
Anne-Mari 29 april, 2019 - 15:47

X blev tyst, och blev nog lite ställd och förvånad. Och efter det var hon tyst mot mig i någon månad. Jag fortsatte och säga hej, som vanligt. Hon sa inte hej tillbaka på ett tag. Det brydde jag mig inte om, fortsatte att bara säga hej. Sedan började hon prata lite nu och då o nu är allt som vanligt. Förutom att hon inte lägger sig i det jag gör.

Reply
Charlotta 29 april, 2019 - 16:00

Det får man betrakta som en positiv utgång.🙂
/C

Reply
Anne-Mari 29 april, 2019 - 20:58

Det tycker jag också 😊

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI