Home Personlig utveckling När människor gör dig besviken

När människor gör dig besviken

by Charlotta

Det tar olika hårt från gång till gång. Ibland är det lätt att bara skjuta ifrån sig och gå vidare och andra gånger slår det ner med sådan kraft att det förändrar både världen och dig för alltid.

Det är så mycket som spelar i in hur hårt en besvikelse tar, det kan bero på vem som är orsak till den, vilka förväntningar du hade på personen, i vilket läge du själv befinner dig för närvarande eller vad situationen handlade om.

Enda sättet att helt undvika besvikelser skulle vara att inte förvänta sig något. Av någon enda människa. Någon enda gång under hela livet. Det säger sig självt att det inte är ett bra sätt att leva, kanske det är att inte ens leva alls.

Men vad gör man då när man står där med besvikelsen brännande i bröstet för att man hade väntat sig så mycket mer av någon? Det första man ska göra är att överväga möjligheten att personen i fråga inte gjorde dig besviken för att den ville, utan för att den inte kunde annat.

Det är i grunden bra att har tilltro till människor, det kan lyfta och stötta mer än något annat att veta att det finns någon som tror på en, men för sin egen skulle bör man vara medveten om att man riskerar att bli besviken om man sätter förväntningarna alltför högt.

Människor kan inte möta dig på ett djupare och mer ärligt plan än de är beredda att möta sig själva. Det betyder till exempel att det inte går att kräva ärlighet och öppenhet av någon som inte förmår vara ärlig och öppen med sig själv. Man kan inte erkänna för någon annan vad man inte ens kan erkänna för sig själv, eller kanske inte ens är medveten om.

Detta leder oss till insikten att besvikelser sällan är riktade mot någon. Det är klart att det förekommer att människor avsiktligt vill göra någon besviken, men i de flesta fall så handlar det om helt andra saker. En vanlig orsak till besvikelser är att människor lever med för lite struktur i sina liv och det gör att det blir svårt att vara förberedd, svårt att passa tider, svårt att hålla löften osv. Kanske är det ren slapphet, men det kan också ligga mycket större problem bakom som omgivningen inte känner till och där det man ser bara är symtomen.

Så låt besvikelserna leva sitt eget liv och bjud inte in dem till att bli en del av ditt. Chansen är stor att det inte handlar om dig utan om avsändaren. Sker det upprepade gånger kan det finnas anledning att uppmärksamma personen på det och berätta hur det känns att vara i andra änden. Blir det ingen förbättring kanske du ska överväga den personens roll i ditt liv.

Framför allt, begär inte mer av människor än de har en chans att leva upp till. Vad du vill att de ska göra är kanske långt mer än vad de förmår.

/Charlotta

4 comments

Lotta 25 november, 2015 - 18:54

Tack Charlotta! Det var precis vad jag behövde höra just idag. Jag är så djupt besviken, jag känner mig kränkt och helt dränerad på mitt egenvärde. Samtidigt som jag har en förståelse för personen som missbrukat mitt förtroende så djupt. Att det blev som det blev är ingens fel. Vi försökte så gott vi kunde, utifrån vår egen förmåga. Det går ju inte att få svaret på hur det förhåller sig om personen inte känner sig själv eller vill/kan vara ärlig mot sig själv. Och som du säger, det är lätt att förlora sig i en ostrukturerad tillvaro.

Reply
Charlotta 25 november, 2015 - 19:06

Tack Lotta! Det är alltid lika roligt när mina texter hittar fram till där de behövs, även om anledning är mindre trevlig. Jag hoppas att du snabbt hittar din styrka och ditt välmående igen.
/C

Reply
Ann 8 augusti, 2017 - 15:47

Du skriver så klokt Charlotta. Jag har nyss upptäckt sin blogg och kommer läsa mycket mer här. I detta ämne om andra som gör dig besviken känns det som att det är roten till allt ont i mitt liv som jag har problem med. Jag ställer höga krav på mig själv men tycker samtidigt att jag har stör empati för andra. Mer än vad jag har för mig själv så borde nog läsa på om vad du skrivit om självkänsla också. Under hela mitt 35-åriga liv har mina föräldrar rackat ner på mig och inget jag gör duger. Det är bara fel som uppmärksammas och hur bra andra är. Därför är jag som jag är och har höga krav på mig själv som är helt orimliga många gånger enligt min partner. Jag försöker jobba med det speciellt då jag inte vill att mina två små barn ska växa upp och bli likadana på den punkten som mig. Men det som jag inte kan förändra är hur mina föräldrar fortsätter behandla mig. Jag blir ledsen och oavsett om de ser mina tårar eller jag förklarar i ord hur de gör mig illa bryr de sig. Antingen lyssnar de inte eller så svarar dem att det är fel på mig att jag känner så. De hör ju helt klart till den sista kategorien av människor som du skriver om att man borde fundera om de ska få vara i ens liv överhuvudtaget. Men så är de mina föräldrar och mina barns morföräldrar… Det är inte så lätt att bara be dem dra. Samtidigt påverkar de mig negativt och gör mig deprimerad och mina barn kommer bli mer medvetna om deras beteende mot mig ju äldre de blir. Kanske även att de sätter samma press på mina barn som på mig vilket jag inte kan acceptera när jag hör det. Hur ska jag göra?

Reply
Charlotta 8 augusti, 2017 - 16:26

Hej Ann, välkommen hit! För din egen skull tror jag du ska försöka hitta rimliga anledningar och förklaringar till varför dina föräldrar agerar som de gör mot dig, inte för att ursäkta dem men för att göra det lättare för dig att inte bry dig om vad de säger, eller att tolka in andra saker i det. Att du kan ha ett annat förhållningssätt och kan känna förståelse istället för att bli sårad kommer att hjälpa dina barn också. Förstår barnen att det ligger andra saker bakom kan de har överseende med bad som sägs och inte påverkas av det, precis som du behöver försöka lära dig att göra.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI