Home Arbetsliv Rättfärdigar ditt arbete din existens?

Rättfärdigar ditt arbete din existens?

by Charlotta

Det händer mycket intressant i vår värld för närvarande, på olika ställen där man inte är van att stöta på personlighetsutvecklande och själsutvecklande tankar dyker de nu upp den ena efter den andra. Mänskligheten håller på att vakna och upptäcka att vi är mer än kött och blod, vi är i grund och botten, och mer än något annat, en själ. Och hur gott kroppen än lever så mår vi människor inte bra om inte själen också mår bra.

Roland Paulsen har nyligen kommit ut med boken ”Vi bara lyder” som skildrar livet som tjänsteman på Arbetsförmedlingen, men hans observationer och reflektioner kan till stor del appliceras även på andra ställen i samhället. Enligt Paulsen är det globalt sett cirka 13 procent som upplever engagemang i sitt arbete, vad känner då de andra 87 procenten kan man undra, likgiltighet, trötthet, missmod, förtvivlan?

”Det är genom arbetet vi bevisar vårt värde som människa i dag. Hur mycket du tjänar, vilka du får umgås med. Det handlar om framgång och med det så försvinner mycket av de etiska aspekterna av att leva. För du kan ju vara framgångsrik men samtidigt en fullständig psykopat”, säger Paulsen.

Så om arbetet definierar vilka vi är och vilket människovärde vi har, vad händer då med självbilden vid omorganisationer, arbetstidsförkortning eller arbetslöshet? Och om självbilden är så hårt förankrad i jobbprestationen och de resultat man presterar under arbetstid, vad händer då med synen på etik och moral när prestationerna och resultaten är beroende av ett fjäskande  förhållningssätt gentemot chefen eller kollegorna, eller att man kanske dagligen gör våld på sin egen uppfattning om vad som är rätt och fel? Hur långt kan man tänja på sin integritet innan den förvandlas till självförakt? Och om du förlorar ett jobb som redan har fått dig att förakta dig själv, vad har du kvar då?

Paulsen menar att vi lever i en tid där jobb skapas för jobbens skull och inte för att behovet av produkten eller tjänsten finns, och säger samtidigt att arbetstidsförkortning är rätt väg att gå.

”Sänk arbetstiden generellt och inför basinkomst. Det skulle både innebära att fler får dela på jobben, och att stora delar av Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan kunde läggas ned.”

Men då är vi tillbaka där vi började, om vi definierar oss själva och vårt värde genom arbetet så är frågan hur självbilden skulle påverkas av att bli av med en väsentlig del av arbetstiden, och vad skulle vi göra med all ledig tid?

”Det är en jättesorglig fråga. Som barn tror jag att vi har väldigt lätt att hitta på saker att göra med ledig tid. Jag tror att vi måste minnas hur det var då. Den fria tidens potential är ett mysterium, ett fantastiskt mysterium”, säger Paulsen.

Jag minns en tanke jag hade som sexåring, plötsligt gick det upp för mig att dagarna som fylldes med lek var räknade och jag blev förskräckt av insikten. När jag såg förloppet framför mig, hur jag först började på lekskola (jo, det hette så då) och sedan i riktiga skolan, hur mina skoldagar blev längre och längre och tiden för att leka samtidigt blev kortare och kortare, och hur denna utveckling skulle fortsätta ända tills jag var vuxen, och då var jag så gammal att jag inte skulle vilja leka längre. Det var en tuff och väldigt sorglig insikt för en sexåring som inte hade några som helst problem att fylla dagarna med roliga, intressanta och spännande saker att göra. Var finns sexåringarnas leklust och upptäckarlust nu?

Är ditt självvärde intakt även utan ditt jobb? Skulle du kunna fylla dagarna med meningsfulla aktiviteter om du förfogade över din egen tid? Är det jobbet som driver ditt liv framåt eller är det du?

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI