Home Personlig utveckling Så här gör du livet mer behagligt

Så här gör du livet mer behagligt

by Charlotta

Brukar det kännas som om livet är en beg-och-dalbana? Som om du kastas som en löv i vinden mellan hopp och förtvivlan, mellan ont och gott, glädje och sorg, riktigt bra dagar och riktigt dåliga dagar?

Händer det att du på de där bra dagarna önskar att du kunde ha fler av de bra och färre av de dåliga dagarna? Fler dagar då du känner dig lugn och harmonisk och inte fullt så många då du befinner dig på gränsen mellan att slita ditt hår och falla i uppgiven gråt?

Jag förstår precis hur känner. Man känner sig ungefär lika övergiven och hjälplös som en pappersbåt på ett stormigt hav, det går upp och det går ner och man har ingen kontroll, och hinner aldrig riktigt ligga i fas med livet, utan jagar alltid efter med andan i halsen.

Men det finns faktiskt något man kan göra för att ändra på det. Det löser inte alla problem men det gör livet betydligt mer behagligt och njutbart, och det lugnar ner hela upplevelsen väsentligt.

Lösningen ligger i att acceptera istället för att kämpa emot. Jag vet att det låter för enkelt för att kunna fungera, men det är ofta så att de bästa lösningarna är väldigt enkla i teorin, däremot kan man behöva jobba lite för att genomföra dem i praktiken.

En stor del av kaoset och frustrationen i vardagen kommer sig av att saker inte blir som man har tänkt sig, det man planerat går fel, saker måste ändras, man måste lösa kriser, släcka bränder, hantera känslomässigt att männsikor ändrar sig i sista sekund, eller att de på andra sätt gör en besviken.

I sådana situationen reagerar de flesta människor med en inre protest, man vill inte att det ska vara så som det just blev. Även om man inser att man inte kan ändra på det som händer och att det under inga omständigheter kommer att bli så som man hade tänkt sig, så kämpar man emot mentalt och känslomässigt för att det tar tid att ställa som sina förväntningar och vara okej med förändringen.

Den här motsträvigheten tar väldigt mycket energi både känslomässigt och mentalt, och förstärker känslan av att inte ha kontroll och att hela tiden ligga efter det som händer. Ett annat sätt att reagera är att omedelbart acceptera den nya situationen helt utan att gå in i motstånd.

”Okej, då blev det så här istället, det blir säkert också bra.” ”Så du kommer alltså inte, men då får vi ses en annan gång så gör jag något själv istället idag.” ”Jaha, det här blev ju inte som jag hade tänkt mig men det finns säkert en mening med det också.”

Det kan vara svårt till en början, man vill skälla på någon och skylla på någon och få ur sig besvikelsen. Men om man bara försöker så är det förvånande enkelt att lära sig att inte bli fullt så besviken, att inte ta det personligt, inte se det som en förlust eller ett nederlag, utan bara acceptera att ”nu är det så här”.

Det betyder inte att man behöver ge upp sitt mål om hur det ska bli längre fram, men just den här gången så blev det så här, och det är okej, det finns säkert någon mening med det även om man inte ser det just då.

Att inte låta sig dras med i varje känslostorm gör att man har betydligt mer kraft och energi att ta tag i de saker som verkligen behöver hanteras, och samtidigt känns det som att man får mer kontroll och har möjlighet att styra istället för att bara dras med.

/Charlotta

7 comments

Anna 3 juni, 2017 - 16:45

Det är det här jag har så svårt att få huvudet runt – när människor beter sig sårande och kränkande mot ens person, så står det så fint i en del självhjälpscitat/ böcker att man ska acceptera det som om man har valt situationen själv och ’finna frid i det’. Är du med på hur jag menar? Att missa tåget eller att bilen går sönder är väl en sak men jag tror att jag behöver tydligare verktyg för hur jag tar hand om besvikelser när det gäller människor.

Reply
Charlotta 3 juni, 2017 - 17:04

Om människor beter sig sårande och kränkande mot dig så tycker jag att du ska upplysa dem om att du inte accepterar den sortens beteende, och om de ändå fortsätter så skulle jag allvarligt överväga att avsluta bekantskapen. Däremot tycker jag du ska anstränga dig för att inte ta till dig det de säger utan istället försöka acceptera att det handlar om dem och inte om dig. Där kommer acceptansen in, men det handlar inte om att du ska ta skit från andra och bara le åt det och acceptera. I vissa situationer kan det naturligtvis vara bättre att inte göra en stor grej av det utan bara låta det passera, men du ska absolut inte göra det till en vana att låta människor behandla dig illa.
/C

Reply
Johanna 3 juni, 2017 - 20:04

Hej! Tack för det här inlägget! Jag satt just och skrev av mig om saker som jag grubblar över just nu, och när jag kollade här hade du nästan exakt skrivit om mina känslor. För jag känner mig verkligen som en liten pappersbåt. Ibland seglar jag stabilt, medan jag ibland är nära att kapsejsa… Och ofta är det på grund av att saker och ting inte riktigt blivit som jag tänkt mig. Jag är ganska bra på att bygga upp förväntningar på saker, på gott och ont skulle jag ändå vilja säga. Det är roligt att känna att man har något roligt som väntar, och det brukar ge energi. Samtidigt som jag har lätt att oroa mig för saker i förtid, vilket i sin tur tar en del energi…. Och vissa dagar är man bättre på att hantera det än andra dagar. Men det är skönt att läsa ditt inlägg, inse att det är okej att känna de känslorna och att de går att hantera dem. Det är okej och bara att acceptera dem. Det är så lätt att tro att man är ensam om sina känslor, och då är det skönt att få den tanken motbevisad och få tips om sätt att hantera det. Så tack för det! Vänligen Johanna!

Reply
Charlotta 3 juni, 2017 - 20:12

Tack för din återkoppling Johanna, det betyder mycket att läsa att inlägget är till nytta för dig. ❤️
/C

Reply
Anna 4 juni, 2017 - 08:07

Tack för ditt svar! ❤

Jag försöker verkligen tänka att problemet ligger hos dom men jag tar lätt in det ’i systemet’ och har svårt att bli av med tankarna på att jag är delaktig och har gjort något fel. Fast att jag vet att det inte är så. Det skapar sån onödig stress. Det gäller konstigt nog mest mef människor som inte står mig nära. Dem som står mig nära brukar jag kunna konfrontera, sen är det inte alltid de vill eller försöker förstå varifrån jag kommer.

Det kan kännas orättvist att jag får jobba med mig själv och mina känslor när de väljer att inte göra det. Ansvar och till viss del skuld läggs tillbaka på mig som att det ändå är JAG som är problemet, krånglar, är känslig etc. Jag skulle behöva hjälp med att sortera i huvudet. Vad har du för erfarenheter av kbt genom nätet?

Jag läser alla dina inlägg och tycker mycket om det du skriver! Önskar dig en fin pingst! / Anna

Reply
Charlotta 4 juni, 2017 - 11:26

Hej igen Anna. Jag har tyvärr ingen erfarenhet av KBT, men det är en populär arbetsmetod så du kan säkert hitta utövare i närheten av där du bor om du letar. Om det finns terapeuter som jobbar på distans vet jag inte. Lycka till och tack för att du läser! ❤️
/C

Reply
Anna 4 juni, 2017 - 17:58

Tack ❤

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI