Home Personlig utveckling Saknar du exet eller är du bara ovan vid ensamheten?

Saknar du exet eller är du bara ovan vid ensamheten?

by Charlotta

Det kan vara lätt att blanda ihop saknad med sorg och längtan efter någon, men saknad är egentligen något helt annat. Saknad handlar om att bryta gamla vanor och att skapa nya vanor och rutiner med nya människor och nya saker.

När en relation tar slut är det normalt att sörja förlusten av relationen, av partnern och av den framtid man trodde man skulle ha tillsammans men som man nu aldrig får uppleva. Men när sorgen har lagt sig finns saknaden kvar och om man inte är uppmärksam är det lätt att tro att saknaden är en del av sorgen, men så är det ofta inte.

Saknad handlar ofta om att man är ovan vid den nya situationen, ovan vid att vara en istället för två, ovan vid att göra saker som man inte behövt göra tidigare, eller att inte göra saker som man tidigare brukade göra. Även den som själv tog initiativet till att avsluta ett dåligt förhållande kan känna saknad.

I sådana lägen kan det vara till hjälp att ställa sig själv frågan om man längtar efter personen på ett sådant sätt att man skulle vilja ha tillbaka vederbörande under samma omständigheter om man fick chansen, eller om saknaden bara handlar om att det känns konstigt att komma hem till en tom lägenhet och att laga middag för en.

Att sakna någon betyder inte nödvändigtvis att man vill ha tillbaks det gamla, i många fall är det snarare ett bevis för att man uppskattade och är tacksam för det som varit trots att man nu har valt att gå vidare.

Se saknaden som en bekräftelse på att den personen var ett riktigt bra val en gång i tiden och att allt ni upplevt har etsat sig fast hos dig som positiva minnen som visar sig i form av saknad, men att den tiden nu är över och att andra saker och andra människor väntar på att få komma in i ditt liv.

Men luras inte att tro att du bör gå tillbaka till det gamla, eller att du ska försöka återskapa det som har varit, för det är inte alls säkert att du egentligen vill ha tillbaka det du blivit av med, chansen är stor att du bara är ovan vid det nya.

/Charlotta

38 comments

Xxxxx 8 september, 2016 - 15:14

Hej!
jag saknar mitt ex så mycket pårikit! Jag kan inte sluta tänka på honom, allt vi gjorde tilsammans alla goda minnen vi hade. Hur mycket vi skrattade tilsammans och spendera tid tilsammans. Vi har ihop i 8 månader och det tog slut för 2 veckor sen, efter mycket gräl och om och men. Jag går i samma skola dom han och då när vi var tilsammans så var vi varenda dag tilsammans i skolan och jätte ofts efter skolan och på veckoslutet tilsammans. Det känns bara så tomt innuti mig helatiden utan honom och jag vet inte vill jag låts det bara rinna ut i sanden eller fortsätta kämpa. Han lider av depression just nu och har varit rätt nere i över 3 månader, vilket är säkert en stor orsak varför förhållandet tog slut. Det fanns inte tillräcklig ork från hans sida att ha ett förhållande. Han säger att han ännu älskar mig och skulle så mycke vilja vara med mig men att det kommer inte funka. Vi gjorde slut en gång förut redan för en månad sen men blev ihop efter några dagar. Vad skall jag göra ja känner mig ba jätte konstig och tom, ja tänker då ofts på det vi hade och hur roligt vi hade tilsammans före det börja bli dåligt mellan oss. Det känns endå som om man kanske sku få det att bli bra om man låter det vara en stund och sen försöker bli ihop igen? Elller är det en jätte dålig ide att försöka bli ihop med någon som säger att den älskar en men just nu int kan vara tilsammans?
Om man väntar en stund och sen försöker, eller ska jag bara försöka komma över honom och fortsätta med mitt eget liv?
Xxxx

Reply
Xxxxx 8 september, 2016 - 15:21

Hej!
Jag ville ännu säga att det känns otroligt jobbigt eftersom vi är i samma kompisgäng och ser varandra varje dag och helatiden måst vara tilsammans. Vi är vänner sku jag säga, men det känns så jobbigt att bara gå o låtsas som ingenting har hänt. Att vi alltid vara varit vänner och ingenting mer. Som en normal skoldag. Han har även blivit rätt irrterande och elak sen vi gjorde slut och det är inte så trevligt. Men endå vill jag att det blir vi två igen för att vi hade de så bra och jag älskar honom mer än något annat och han älskar mig ännu… Vad jag vet.
Jag har även kollst igenom gamla bilder och textmeddelande, vi brukade texta helatiden. Där var det så positivt och roligt och vi brydde oss verkligen massor om varandra och älskade varann otroligt mycket. Jag undrar om han verkligen bryr sig mera om mig fast han beter sig jätte underligt mot mig och om han också sku villa bli ihop med mig…?

Reply
Charlotta 8 september, 2016 - 15:27

Hej Xxxxx, välkommen hit! Det låter som om ditt ex behöver tid för att kunna ta hand om sig själv och det bästa du kan göra för honom är att ge honom den tiden. Vad som händer när han mår bättre igen kan ingen veta, kanske hittar ni tillbaka till varandra så småningom eller kanske träffar ni andra och blir kära. Jag förstår att det gör ont just nu och det är okej, den smärtan är ett kvitto på att ni delade något fint tillsammans och att du saknar det och saknar honom. Det är okej att känna den smärtan, att låta den få finnas ett tag och att vara ledsen över att det tog slut mellan er. Försök att fokusera på att vara glad och tacksam för de fina minnena du har av er tid tillsammans, men tillåt dig inte att fastna i det som har varit utan var öppen för möjligheten att smärtan och saknaden kommer att avta efterhand och att du om ett tag kommer att känna dig redo att bli förälskad igen. Om det blir i honom eller någon annan får du låta tiden utvisa.
/C

Reply
Xxxxx 8 september, 2016 - 16:05

Hej tack för dina råd!
Så jag skall inte försöka få det att bli vi två igen nu i alla fall när han är rätt ostabil?
Jag undrar även att tror du att han endå tänker på mig o saknar mig fast han inte alls visar det på något sätt, utan mera bara visar irritation mot mig. Jag förstår inte riktigt om han sa att jag var allt för honom och den vikigste så hur kommer det sig att man blir elak och visar irritation till den som stöttat en mest?
Mvh xx

Reply
Charlotta 8 september, 2016 - 19:55

Nej, du ska acceptera att det är slut och visa både dig själv och honom den respekt ni förtjänar. Om han tänker på dig eller inte tycker jag att du ska försöka låta bli att tänka för mycket på eftersom den typen av tankar inte hjälper dig alls. Förmodligen tänker han på dig men försöker att låta bli eftersom det är den enda vägen framåt, och du bör göra detsamma. Tänk på vad du tar med dig från er relation, vad du lärde dig genom att vara tillsammans med honom, hur du utvecklades som människa och på vilka sätt du är klokare och mer kärleksfull genom att ha fått den här erfarenheten. Men fokusera på dina egna upplevelser och känslor, det som är ditt, och undvik att fundera över vad han tänker eller känner, det som är hans. Att spekulera i någon annans känslor när relationen redan är slut kommer bara att göra dig olycklig och gör det svårare att komma över uppbrottet och gå vidare.
/C

Reply
Xx 8 september, 2016 - 20:31

Hej!
Tack så mycket du ger så advice! Uppskattar det och jag skall försöka att fokusera framåt och på mig själv!
Jag är bara lite osäker kring honom för att han gör mig rätt förvirrad över vad han vill men jag antar att det nog är slut för gott.
Xx

Reply
Charlotta 8 september, 2016 - 22:08

Oavsett om det är slut för alltid eller inte så är det bättre att utgå från att det är det i nuläget, istället för att hänga kvar i något som kanske aldrig kommer att hända.
/C

Reply
Xx 9 september, 2016 - 08:20

Juuu jag skall försöka göra det!
Tack så mycket!

Reply
Xx 10 september, 2016 - 14:52

Jag träffade honom igår eftersom vi hade en konsert vi hade bestämt att gå tilsammans på för många månader sen. Jag märkte nog att jag har ännu ganska starka känslor för honom och vi gjorde alltså slut för 2 vkr sedan och medan dess har känslorna avtagit en del nog men igår så börja de komma tillbaka. Mer som en saknad, att jag saknar när kontakten och hur roligt vi har haft. Jag skulle bara vilja försöka pånytt att få det att funka för han känner ännu lite för mig fast han försöker nog på alla sätt att stänga ut känslorna. Han vill fokusera på skolan och sina egna problem och jag förstår att det blir tungt att ännu ha ett förhållande på samma gång och jaf vet att jag tänker rätt egoistiskt. Bara för att jag vill att det blirvi två och om han inte kan, så jag vet att det är rätt egoistiskt. Jag vill bara att det blir vi igen, att allt blir normalt igen. Vi talar, chattar varje dag och sen ses vi ju varje dag i skolan och är i samma kompis krets så det går inte riktigt att bara ignorera den andra. Jag vet att jag borde titta framåt och inte tänka på vad som var förr men jag har endå helatiden ett litet hopp om att det kanske nångång när han mår bättre kan vi bli igen, vilket är ganska dåligt eftersom jag kommer ju aldrig kunna gå vidare om jag helatiden lever med det lilla hoppet i mig.
Vad skall jag göra för att stängs ut känslorna?
Kram xx

Reply
Charlotta 10 september, 2016 - 16:40

Det handlar om att du måste bestämma dig, verkligen bestämma dig och inte acceptera att vela mellan olika beslut. Bestäm dig för vad du ska göra, och varför det är det bästa valet, och tillåt sedan bara tankar som följer den vägen.
/C

Reply
X 11 september, 2016 - 14:25

Råkar du ha några bra tips för hur man kommer över den andra och kan börjar se på saker mera positivt och rikta tankarna åt ett annat håll än på sitt ex?
Kram

Reply
Charlotta 11 september, 2016 - 14:36

En sorgeprocess är inget man kan snabba på utan det får ta den tid det tar. Det var ju bara ett par veckor sedan ni gjorde slut så det är fortfarande alldeles färskt och fullt naturligt att det gör ont. Låt det vara så ett tag och efterhand så kan du börja försöka tänka mindre och mindre på honom och mer och mer på andra saker. Hur långt tid det tar är individuellt, för någon kan det ta några veckor för andra flera månader, och har man varit tillsammans riktigt länge kan det ta flera år att komma över någon. Men som jag skrev i förra svaret så handlar det också om att bestämma sig för om man vill älta det gamla eller gå vidare.
/C

Reply
X 11 september, 2016 - 16:50

Okej jag skall göra det! Tack tack!

Reply
Xx 14 september, 2016 - 16:37

Hej!
Jag tycker det är så konstigt hur en person kan förändras så mycket under en rätt kort tid, och rätt mycket förändras också. Jag vet att mitt ex inte haft lätt det bästa under hela vårt förhållande med tanke på familjen osv, men han har endå sätt saker som positiva, skrattar, varit glad, orka göra saker och se helt positivt på livet, men det känns som att efter vi gjorde slut tre veckor sen är allt skit i livet. Han är jätte pessimistisk, alltid varit men nu exakt helatiden. Alltid är något skit eller någon skit, riktigt negativ inställning till precis allting. Går inte riktigt att undvika honom hellee eftersom han går i samma skola och vi har gemensamma timmar och gemensamma vänner.
När jag tänker tillbaka före 3 veckor så var han endå annorlunda, saker var endå roligt och han orka skämta om saker och så men nu är allt ba skit enligt honom. Jag förstår int hur man kan ändras från att vara skämtsam, positiv och kan få andra glada till raka motsatsen. Det känns så konstigt och jag saknar verkligen gamla han. Han som skämtade och skratta massor och var endå pessimistisk men på ett roligt sätt. Han man skrattade med helatiden ,och kunde skämta med. Han var även gängets ”lustigkurre” och är fortfarande det men nu är det mera på ett negativt sätt. Jag fattar bara int hur en så ljuvlig person man lärde känna förändrades och blev till en helt annorlunda person. Enligt mig till en helt annorlunda person…. det är nog så synd hur människor kan ändras så mycket

Reply
Charlotta 14 september, 2016 - 16:47

När man drabbas av depression så kan hela personligheten förändras, det är inte alls konstigt. En person kan mycket väl gå från att vara festens mittpunkt till att bara utstråla mörker och hopplöshet, det ligger i sjukdomens natur. Försök att inte döma honom för hur han mår, det är inte ett tillstånd han önskar befinna sig i.
/C

Reply
xx 14 september, 2016 - 16:56

Problemet är också att jag har försökt få honom att söka professionell hjälp eller bara överhuvudtaget försökt stötta honom men han säger alltid att han klarar sig själv, att han behöver ingen hjälp osv. Han går hos skolkuratorn vilket jag tycker är jätte bra nog, men han säger att hon inte hjälper något alls, -att kuratorn inte förstår honom.
Kommer han någonsin att bli samma gamla glada person han var när jag träffade honom?
Tror du att om människor en gång ändras så kommer de att vara så som de förändrats till alltid?.

Reply
Charlotta 14 september, 2016 - 19:48

Han kommer aldrig att bli exakt den person han var innan, det vore omöjligt eftersom allting man går igenom innebär en utveckling, speciellt sådant som är svårt. Men han kan absolut bli frisk från depressionen, och bli glad med en positiv livssyn igen.
/C

Reply
xx 14 september, 2016 - 16:59

Jag vet att mina frågor är rätt dumma och hur sku du kanske kunna veta hur han blir sen osv, men jag fattar int bara, eller såklart jag på det sättet fattar. Men jag har mera så att jag inte vill förstå, för att det är bara så synd och lessamt hur saker och ting har förändrats, och det känns bara väldigt synd hur det har blivit och hur den personen som varit ens bästa kompis och pojkvän har förändrats till en främling.

Reply
Charlotta 14 september, 2016 - 19:55

Det du beskriver nu har inte med honom att göra, det är din upplevelse av ett problem du inte kan påverka. Du läser in en massa saker i situationen som kanske inte ens finns där utan bara finns i dina tankar. Det är jättetråkigt att han har drabbats av en depression, men du ahr erbjudit ditt stöd och han har sagt att han inte vill ha det. Han går hos skolkuratorn och får hjälp, även om det kan ta ett tag innan han själv upplever det som hjälp. Om du är orolig för att kuratorn inte hjälper är det bättre att du pratar med hans föräldrar om det, eller med dina egna föräldrar så att de kan prata med hans föräldrar om att söka annan hjälp. Men det sista han behöver just nu är förmodligen att känna mer press på hur han ska vara, eller få höra att han är annorlunda eller konstig. Försök att fokusera mer på vad som är bäst för honom och vad han behöver, än hur du känner och hur ledsen du blir.
/C

Reply
Xx 14 september, 2016 - 21:19

Okej så sant så sant. Jag har nog bara råddat bort mina egna tankar just nu o kan int riktigt se från ett annat perspektiv än mitt eget så därför är det jätte bra att du säger hur det är, fast jaf nog innerst vet att jag inte borde vara så ”egoistisk”, och bara tänka på vad jag innersr inne sku önska att situationen var, fast den inte är så alls just nu. Men därför är jag glad av att höra saker från sndra människor, dig! Det känns bra att få tala ut också ibland, talar rätt mycke med mina vänner också fast jag tror de har blivit rätt trötta på mig när ja talar om samma saker om och om haha. Jag vet att fast jag frågar och säger samma sak om och om till andra människor, och de svarar ungefär alltid samma svar tillbaka känns det mycket ttre varje gång. Det känns att jag på de sätter kan få saker att fastna i mitt huve och riktningen framåt, att verkligen komma över honom.
Så tack så mycket!
Mvh mig

Reply
Charlotta 14 september, 2016 - 21:26

Väl bekomme! Du kanske ska gå gå tillbaka in här på bloggen och läsa dina egna frågor och mina svar lite då och då den närmsta tiden. Det kan nog hjälpa dig att processa igenom det som händer. Ofta kan man inte ta in allt den första gången utan upptäcker nya nivåer när man läser något på nytt, eller om och om igen.
/C

Reply
Xx 16 september, 2016 - 14:18

Jag läste igenom igen vår konversation och försökte fundera lite över saker o så. Eftersom han inte blivit diagnotiserad av att ha depression utan det är bara vad jag tror, natar jag mer att det är nån slags bipolär depression. För ibland kan han vara hur energisk som helst (går helt på övervarv) och ibland helt deprimerad så de går från dag till dag helt i vågor. På tisdag var han hur energisk som helst alltså bara tre dagar sedan men nu idag så var han helt deppad och sur. Vi hade lektion tilsammans och jag försökte smått tala med honom och han bara fräste tillbaka så jag lät bli att tala någo destu mera. Han är nästan alltid irriterad på mig eller om han är irriterad tar han det alltid ut på mig. Mot alla andra talar han med och är ”intresserad” av att tala med men sen mot mig är han ba sur och ger kalla svar om jsg frågar något av honom, vilket jag upplever som väldigt fräckt så jag har bara försökt att undvika hobom så mycket som möjligt i skolan. Jag vet att jag har skrivit om detta förut men det börjar verkligen irritera mig att han är så kall och irriterad på mig utan att jag ens säger någo eller gör något dumt. Jätte fräckt att han bara blir arg på mig, men mot andra är han trevlig…. så frustrerande.
Idag när jag jobbade med en uppgift frågade han vad jag gör, och sen sa jag att ”gör den här uppgiften”, så svara han efter det ”do i look like i care”. ????? Liksom what? Varför säger man ens sådär? Han säger jätte ofta ”do i look like i care” när han frågar något och jag svarar? Varför har han en sån jävla attityd?
Ahh han börjar gå mig på nerverna, liksom jag vet att han mår dåligt osv men varför måst han vara elak och bete sig kallt mot mig när jag inte ens säger något till honom. Så sjukt frustrerande och det har pågått rätt länge nu ända sen vi gjorde slut och lite före vi gjorde slut, så kunde han bli irriterad på mig bara av att se mig? Och han sa att han int vet varför.
Men det här är annorlunda nu för nu är han förlåt för ordet men en sån ”bitch” mot mig att ja orkar int mera med honom.. hur kan jag få honom att sluta bete sig sådär, för tyväre kommer jag inte slippa honom fören skolan tagit slut…

Reply
Charlotta 16 september, 2016 - 14:26

Han har gjort slut med dig och bett dig att ge honom utrymme och du väljer att inte respektera hans önskan utan fortsätter att kontakta honom. Det verkar snarare som att det är du som är respektlös och han som bara försöker freda sig. Mitt förslag är att du låter honom vara i fred, slutar att kontakta honom, och låter honom, hans familj och dem de väljer att ta hjälp av hantera hans psykiska hälsa så som de anser bäst, och att du istället börjar fokusera på helt andra saker.
/C

Reply
Xx 16 september, 2016 - 14:41

Det är just lite det… att jag kontaktar inte honom utan det är han som kontaktar mig och blir arg om jag svarar på hans frågor?

Reply
Charlotta 16 september, 2016 - 19:32

Svara inte på hans frågor, utan håll avstånd till honom.
/C

Reply
Grodan 23 januari, 2018 - 15:23

Hej
Det är nu 8 månader sedan mitt ex gjorde slut för hundraåttioelfte gången. Vi delade 13 år tillsammans, en son på 11 år och han var bonuspappa till mina andra två barn. De sista 3 åren gjorde han ofta slut och jag släppte in honom igen. 8 månader sedan ville jag inte försöka rädda oss mer. Han var djupt deprimerad och efter att ha bönat och bett i 3 månader tog han sitt liv dagen före sin 34 födelsedag. Jag saknar. Ältar. Sitter fast i sorg. Jag saknade honom när han levde, och jag saknar det vi var innan han blev sjuk. Hur hittar jag tillbaka till livet? Hur hanterar jag min saknad?

Reply
Charlotta 23 januari, 2018 - 17:49

Hej Grodan, välkommen hit! Jag förstår att du har det jobbigt, den situation du befinner dig i har kapacitet att dra upp så många olika sorters känslor. Det värsta är kanske att det är lätt att de lägger sig som skuld och ånger över dig, trots att det inte finns någon anledning för dig att känna så. Jag tror att det är viktigt att du är tydlig med dig själv med att den mannen han var innan han blev sjuk inte fanns kvar på slutet, han var borta och skulle inte komma tillbaka oavsett vad du hade gjort. Den person du saknar är någon som försvann långt innan ni gjorde slut eller han bestämde sig för att avsluta sitt liv. Istället för att tänka på hur sorgliga och svåra de sista åren var så försök att fokusera på hur bra det var i början, och vilken tur du har haft som fick lov att under en tid ha honom i ditt och dina barns liv och dessutom få en son med honom. Du har upplevt det bästa av honom, och med honom, försök att träna dina tankar och känslor på att ha överseende med att du också fick se det sämsta av honom när sjukdomen tog över, och försök se ljuset i att hans lidande nu är slut och du själv och dina barn står inför en ny början.
/C

Reply
Grodan 23 januari, 2018 - 19:53

Åh, jag är så otroligt tacksam för allt som han har gett mig. Det fantastiska och bra, men även det jag lärt mig av det som var mindre bra. Jag har ångest över att jag sitter här och, ja.. lever, antar jag. Hans son är en kopia av honom och jag både älskar och avskyr det. Jag gissar på att min saknad är grundad i det vi var för längesen. Dit skulle vi aldrig hitta igen. Men att välja bort sitt liv… Det får mig såklart att undra var hans saknad kom ifrån, och om jag inte saknar på riktigt eftersom det är otänkbart för mig att lämna mina barn utan mamma. Jag försöker fokusera, utan att stänga av mina känslor. Försöker blicka framåt utan att förtränga det som hänt. Tack för din syn på saken. En sak jag lärt mig är att be om hjälp och råd. Det är ”bara” att vänta på vår nya början. Rätt vad det är så är vi kanske en bit på väg om jag bara låter tiden gå. Tack igen!

Reply
Charlotta 23 januari, 2018 - 20:51

Förlusten är ju fortfarande ganska färsk för dig, låt sorgen ta den tid den behöver för att värka ut. Utan att ha känt honom vågar jag nästan lova dig att hans beslut att avsluta livet inte handlade om att han saknade något, bakom ett självmord ligger oftast väldigt många komplexa känslor varav den största är att smärtan av att leva är för stor för att orka fortsätta. Man vill kanske egentligen inte dö men man orkar inte med påfrestningarna det innebär att leva. En djupt deprimerad hjärna fungerar inte på samma sätt som en frisk hjärna, tankarna fastnar i återvändsgränder som det inte går att ta sig ur. Saknad kan vara väldigt smärtsamt och svårt att hantera, men trots förlusten är det möjligt att någonstans föreställa sig en väg framåt, och så länge det finns en väg framåt finns det hopp om både liv och lycka. Det är inte en brist hos dig att inte vilja ta ditt liv, det är ett friskhetstecken. ❤️
/C

Reply
--- 20 maj, 2018 - 02:56

Hej!
Jag tänkte vända mig hit då mina tankar far runt konstant och jag är rädd att mina vänner snart inte orkar lyssna längre. Mitt ex lämnade mig för ungefär 8 månader sedan efter 3,5 år tillsammans. Han var min första kärlek och det vi hade var fint och underbart på många olika sätt. Relationen gjorde mig också svartsjuk, lättirriterad och självisk. Fick alltid känslan av att han älskade mig mer genuint än vad jag gjorde tillbaka. I efterhand tänker jag att det kanske mer handlade om att han var en mindre självisk människa och kunde ge ut mer än vad jag kunde. Vi gjorde slut några gånger och han tog ofta upp hur ledsen mitt humör och mitt beteende gjorde honom. Lång historia kort så lämnade han mig på riktigt för 8 månader sedan. Varpå jag blev alldeles förkrossad och kunde inte sluta kontakta honom. Han stängde av direkt och sa att han älskade mig men kärleken förändras pga det dåliga och det blev så att han aldrig mer kan se/prata med mig då det var för jobbigt. I min hjärtesorg och desperation fortsatte jag med klängiga jobbiga meddelanden där jag verkligen ville få en till förklaring, anklagade, spädde ut mina känslor. Tillslut blev allt dåligt och hemskt och han blev arg. Jag inser nu i efterhand min brist på respekt men jag visste inte bättre just då. Trots allting så känner jag fortfarande en enorm saknad, jag tänker ofta på honom och kan inte riktigt ta mig vidare trots att jag bara har goda saker i mitt liv. Jag känner mig fast. Vi hade många gemensamma vänner men han har sagt upp kontakten med allihopa, han har skapat sig ett helt annat liv och ingen vet hur han mår eller vad han gör. Jag vet att detta inte är min ensak, och jag försöker verkligen styra känslor och tankar åt annat håll men det är inte lätt. Söker mig till tips här. Skrev också ett ursäktande meddelande för mitt beteende under de första månaderna, förklarade att jag mådde dåligt och önskar han det bästa. Han valde att inte svara på det. Hjälp min infekterade hjärna.

Reply
Charlotta 20 maj, 2018 - 09:47

Hej —, välkommen hit! Det gläder mig att höra att du redan har utvecklats av erfarenheten och insett att så som du hanterade situationen från början inte var en bra väg att gå. Den erfarenheten kommer du att ha stor användning för i nästa relation och kunna göra mycket bättre val då än vad du gjorde senaste. Jag lånar delar av ett svar jag skrev nyligen till någon annan eftersom det passar så bra in här också: När man har svårt att gå vidare handlar det ofta om att man lägger för stort fokus och för mycket energi på andra människor och händelser och alldeles för lite på sig själv, sitt eget välmående och sin egen utveckling. Det är svårt att förflytta sig framåt och ha visionen av en inspirerande framtid om man hela tiden tittar bakåt på dem som gjort en orätt. Försök att visualisera dig själv tio år framåt i tiden och var du skulle vilja vara då, vem du skulle vilja vara, hur du vill känna dig och hur du vill leva. Bryt sedan ner den bilden i mindre och mindre delar tills du har skapat en form av handlingsplan för hur du ska ta dig dit. Sedan är det bara att skifta fokus till att ta ett steg i taget på din utstakade väg med vetskapen om att du för varje rätt tanke du tänker och för varje rätt handling du utför tar dig ett steg närmre din vision. Lägger du din energi på din egen framtid och utvecklingen dit kommer du inte att ha tid att fokusera på det gamla, och efter ett tag kommer du att upptäcka att det du gör för dig själv är så viktigt och betydelsefullt att dukan se det andra du varit med om i ett nytt ljus och blir mycket lättare att gå vidare.
/C

Reply
simon 17 juni, 2018 - 23:57

Hej, tänkte att jag får väl också skriva av mig lite då jag inte riktigt vet vart jag annars ska vända mig. Jag är 17 år och min tjej gjorde slut med mig för 2.5 månader sen, vi hade då varit ihop i nästan exakt 5 år. 7 Juni var våran årsdag så det var en jobbig dag.., sommarlovet har börjat och jag känner mig fruktansvärt deprimerad. Jag har aldrig genomgått en sådan grov depression innan, i början när hon gjorde slut så hade jag svårt o ta in det, jag tänkte ”hon kommer nog skriva förlåt om några dagar, att hon ångrar sig, och att det skulle lösa sig” För det har alltid löst sig mellan oss två, men inte denna gången.. efter några dagar efter vårat breakup så hade hon börjat träffat en kille direkt, sen dess har hon varit med 4,5 killar.., tilläggas skall att jag är otroligt svartsjuk av mig. Jag vet att hon inte är min längre, men tanken av att en annan kille får min prinsessa gör så otroligt ont. Denna tjejer var verkligen mitt ALLT, hon var glädjen i mitt liv, hon fick mig att må bra, jag har läst runt mycket osv vad man ska göra osv. Grejen är att visst jag har några vänner o så, men dom har ingen tid för o träffas om man säger så.., så jag är för mestadels för mig själv, jag är inte mobbad eller någonting, men nu börjar ju sommarlovet med och det känns så tomt. Dom senaste 3 åren har jag åkt utomlands med mina föräldrar och tjejen, de har vart så underbart, jag kände verkligen att det stärkte förhållandet, jag kände hur otroligt mycket jag älskar henne. Jag kan inte ens äta längre.. jag känner hunger men har svårt o få i mig mat.., detta gör så oerhört ont, min farmor,farfar,mormor,morfar, har alla gått bort, de har inte varit kul alls då dom stått mig nära, men jag har kunnat komma över det, för sånt måste man bara acceptera, eftersom man vet att det kommer hända. Och visst jag visste att detta skulle hända med, men man tänker inte på det lika mycket. Jag mår verkligen skit, allt känns så hopplöst och jag känner mig utnyttjad på ett sätt. I början av breakupet skrev vi varje dag, som om vi fortfarande var tillsammans.., men nu har det gått några dagar och vi har liksom brutit kontakten helt. Det känns väl bäst så egentligen, men jag känner fortfarande saknaden av henne, jag känner att hade jag fått tillbaks henne hade jag gjort allt för att få det och funka igen, jag har en hobby, och det är fiske, som jag tillbringar mycket tid åt. Men inte ens då stängs tankarna ute, hon kommer fortfarande upp i mitt huvud, vad jag än gör, vart jag än är…, jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Det känns som jag aldrig kommer få en tjej igen, känner mig så meningslös på alla sätt o vis.., hon var liksom mitt allt och nu är hon borta, jag har varit den enda människan i hennes liv som ALLTID funnits där för henne, hon har varit otroligt deprimerad i flera år ( inte nu dock ) men dom första åren i vårat förhållande, men jag fanns alltid där för henne, jag stannade med henne för kärlek övervinner allt, aldrig någonsin att jag skulle lämna henne även fast det tog på psyket som fan när hon mådde dåligt varje/varannan dag, det fick ju mig också på dåligt humör såklart eftersom jag kände empati för hennes skull. Detta blev väldigt långt och förlåt för det.. men tyvärr inser man inte hur värdefulla vissa saker man här är förens det är borta.. 🙁

Reply
Charlotta 18 juni, 2018 - 08:22

Hej Simon, välkommen hit! Jag beklagar din förlust, för så är det faktiskt. Den här gången är det inte någon som har dött men du har ändå lidit en förlust och en större förlust än vad du tidigare upplevt eftersom det här var den person som stod dig allra närmast. Det du upplever nu är en sorg och sorg gör ont, sorg kan kännas som om man inte kommer att överleva, som om allt som var meningsfullt och bra är borta och som om livet aldrig någonsin kommer att bli bra igen. De känslorna är jättejobbiga att gå igenom men de är en naturlig del av sorgen. Det bästa du kan göra är att låta dem finnas, att acceptera att du sörjer något fint och viktigt och en väldigt stor del av din uppväxt och att det får lov att ta tid att komma igenom. För igenom kommer du och vill du hjälpa dig själv att göra processen kortare så kan du försöka styra dina tankar bort från henne och det förflutna och istället mot framtiden och allt du ska göra. I början kommer det säkert att vara svårt eftersom du såg din framtid med henne, ni har varit tillsammans länge och förlitat er mycket på varandra. Därför upptäcker du nu också att du inte har så många vänner som har dig som första prio helt enkelt eftersom du inte haft dem som första prio, men sånt går att ändra på. Den här upplevelsen är en del av livet som alla råkar ut för förr eller senare, men den är alldeles ny för dig och därför känns det extra svårt. Det låter som en kliché att säga att man ska ta en dag i taget, men det är faktiskt ett bra råd. Se inte för långt fram åt gången och undvik att se bakåt, försök bara att göra varje dag så bra det går så kommer tiden att hjälpa dig läka så du kan börja uppskatta och njuta av livet igen. ❤
/C

Reply
simon 18 juni, 2018 - 00:01

Ursäkta för jag inte höll mig till ämnet på alla fronter heller.. men när jag är ledsen så kommer alla tankar ut på en gång liksom..

Reply
Charlotta 18 juni, 2018 - 08:22

Ingen fara alls Simon, här finns inga sådana krav.
/C

Reply
simon 18 juni, 2018 - 20:15

Tack så mycket.., du skriver väldigt bra. Försöker ju tänka framåt osv men det är tufft.., jag vet ju att jag har en familj som älskar mig, jag vet att saker kunde varit mycket värre. Försöker alltid tänka så, att det finns alltid folk som har det värre.., men de gör fortfarande sjukt ont detta, även fast jag och hon bråkade väldigt mycket så var det så bra med henne, även om allt i livet kändes dåligt så hade jag fortfarande henne, och det fick mig på bra humör igen, o nu när det är borta så är det svårt att hantera det tyvärr..

Reply
simon 20 juni, 2018 - 03:46

Sen är det jobbigt för förra sommarlovet var väldigt bra, umgicks mycket med mina kompisar, var mycket med henne, åkte utomlands med henne, det var så perfekt, men detta sommarlovet är rena motsatsen, gör inget av dom sakerna.. känns inte kul alls :/

Reply
Charlotta 20 juni, 2018 - 14:12

Det är ok att sakna och sörja, tankar på vad som har varit kommer dock inte att hjälpa dig att må bättre utan istället få dig att må sämre. För att må bättre behöver du vara i nuet istället för i det förgångna, göra nya saker istället för de gamla sakerna som du gjorde med henne, själv eller tillsammans med andra. Hela världen finns kvar och har massor att erbjuda och det är upp till dig om du vill dra nytta av alla möjligheterna eller inte, desto mer du fokuserar på att aktivera dig och ha roligt desto bättre kommer du att må.
/C

Reply

Lämna ett svar till Xx Cancel Reply

Powered by Calculate Your BMI