Home Personlig utveckling Som små gömda pärlor

Som små gömda pärlor

by Charlotta

Ibland verkar det som om bevikelserna liksom samlas på hög och radar upp sig den ena efter den andra utan synbart slut. För varje besvikelse tänker man att okej, det där var nog den sista för den här gången, nu måste det ändå vara slut. Men man hinner inte tänka tanken klart förrän det dyker upp ytterligare en. Till slut känns det som om man lever sitt liv under en tung våt filt av besvikelser och på något sätt verkar det som om de rackarna desutom dras till varandra om de blir tillräckligt många. En eller två besvikelser brukar man kunna komma undan med, men klumpar de ihop sig mer än så är det precis som om man når någon sorts kritisk massa och plötsligt dyker det upp nya besvikelser från alla håll och kanter. Ungefär som den där historien med myran som förstörde hela pick-nicken.

Vilken då? undrar ni. Okej, här är hela historien. En man berättar för sin kompis om hur hans och flickvännens pick-nick blev totalt förstörd av en myra. Kompisen protesterar och menar att en enda myra kan väl inte förstöra en pick-nick. Nej, inte den myran, säger mannen, den myran slog jag ihjäl, det var de 27 000 myrorna som kom till begravningen som var problemet. Ungefär så verkar det fungerar med besvikelser också. Klarar man sig igenom de första så kommer det en hel drös fler för att se till så man verkligen blir ordentligt nertryckt i skorna.

Så lätt det är i de lägena att bara tillåta sig att åka kana nerför humörsbacken och riktigt grotta ner sig i knähög dy av självömkan och bedrövelse. Så enkelt att bara ge efter, att sluta förvänta sig glada dagar och positiva händelser utan istället ta fram den breda penseln och den svarta färgen och med stora, svepande rörelser måla hela livet i dess synbart rätta, nattsvarta kulör. Då behöver man inte längre bry sig om några falska förhoppningar eller förväntningar på bättre tider utan man kan vara säker på att livet kommer att infria varenda förvänting om elände man har.

Problemet med detta är att någon gång i framtiden så kommer en envis solstråle att hitta fram trots allt och att då börja försöka ta sig loss från dyn och klättra uppåt igen är så väldigt mycket mer ansträngande än att aldrig tillåta sig att rasa ner från början. Dessutom är risken stor att man missar något trevligt medan man är där nere och harvar runt i sörjan och tycker synd om sig själv. Så istället för att tillåta sig att åka kana nerför humörsbacken så är det bättre att börja leta efter de små gömda pärlorna som finns överallt, en ovanligt vacker blomma, en tass i knät av en älskad fyrbening, ett oväntat vänligt ord, favoritserien på TV, ett flörtande ögonkast från en främling på stan, ett trevligt minne som du hade glömt bort, solsken, och som alltid, riktigt god choklad. En pärla kommer inte att förändra något och inte heller två eller tre. Men ryktet säger att pärlor fungerar på precis samma sätt som besvikelser eller kanske som myror på pick-nick, får man ihop tillräckigt många så når man en sorts kritisk massa då de börjar dra till sig fler av samma sort. Och med livet fullkomligt översvämmat av små vackra pärlor är det nästan omöjligt att längre se besvikelserna.

/Coachen

DSC01130

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI