Home Personlig utveckling Sommarlovet är inte en prestationssport

Sommarlovet är inte en prestationssport

by Charlotta

Hur ser det perfekta sommarlovet ut? Som förälder måste det vara en önskedröm att få skapa det perfekta sommarlovet för sina barn. Det där sommarlovet som barnen minns länge, länge, kanske hela livet. Sommarlovet som var fullt av spännande aktiviteter, nya upplevelser, en massa skoj och naturligtvis värme och solsken. I sin iver att uppnå den där perfekta barndomssommaren som barnen som gamla gubbar och gummor plockar fram minnesbilder från när de en gång berättar för sina egna barnbarn om hur det var förr, så är det lätt hänt att man istället åstadkommer den raka motsatsen. Istället för sorgfria, soliga, lediga dagar fulla av skratt och upptåg så blir det ett sommarlov fyllt av ett evigt stressande mellan olika ställen och känslan av att sommaren tillbringades i bilen eller på olika stationer och flygplatser, aktiviteter som skulle varit roliga för barnen men som inte ens de vuxna tyckte var kul, bråk och osämja om vad som ska prioriteras eller vem som glömde ta med vad, ett ständigt dåligt samvete över att ingenting blev så bra som det skulle ha blivit och frustrationen över att ha lagt så mycket tid, pengar och energi på något som ingen uppskattade och nu är snart sommarlovet slut.

Jag tror att man behöver se på det här på ett lite annat sätt än vad många kanske gör, för sommarlovet är inte en prestationssport utan en relationssport. Det är lätt att lägga in vuxna värderingar i barnens aktiviteter, kanske för att man vill att andra ska se hur mycket man bryr sig om sina barn eller för att barnen ska ha ”bra saker” att berätta om i skolan till hösten. För oss vuxna är det självklart att det är utlandsresan som är ”den stora grejen” på semestern eller kanske besöket på Tivoli, Djurparken, Sommarland eller liknande, men för barnet kan den bästa dagen på hela sommaren vara den dagen när barnet och Pappa låg i hängmattan och berättade historier hela eftermiddagen, eller barfotapromenaden med Mamma genom parken till kiosken för att handla glass. Den typen av upplevelser skapar minst lika starka minnen som den flottaste hotellvistelse eller de häftigaste aktiviteterna.

När barnen kommer tillbaks till skolan ska det ofta skrivas berättelse eller berättas inför klassen om vad de gjort på sommarlovet. Vissa barn älskar den här delen och ser fram emot att få berätta för alla i detalj om allt de gjort men det finns också barn som, hur mycket spännande saker de än har varit med om, är väldigt motvilliga att berätta om det. Kanske för att de inte tycker det är roligt att skriva, kanske för att de inte har så lätt för att formulera upplevelser i tankar och ord eller kanske bara för att de inte vill dela sina upplevelser med alla andra. Det är alltså sällan så enkelt att barn inte berättar för att de inte har något att berätta eller att de som pratar mest är de som faktiskt upplevt mest, så att vara rädd för att det ska uppstå orättvisor i det skedet tror jag i de flesta fall är att oroa sig i onödan. Dessutom brukar barn ha stenkoll på hur andra har det, hur de bor, vad föräldrarna kör för bil, vad de har för kläder, vart de åker på semester, hur bra de är i skolan osv trots alla vuxna försök att släta över och låtsas som att alla har samma förutsättningar på alla områden. Barn vet att olika kompisar och deras familjer lever olika typer av liv och det är inget konstigt eller onaturligt med det förrän vuxna gör det konstigt och onaturligt.

Jag tror att det bästa man kan ge sina barn är förmågan att uppskatta det de har och att göra det bästa av det, oavsett vad det är. I slutänden så är det ändå alltid relationer som väger tyngst, vem man är tillsammans med och att man känner sig uppskattade och älskad är så mycket viktigare än var man befinner sig och vilka aktiviter man genomför.

/Coachen

DSC01125

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI