Home Personlig utveckling Språket är din vän, använd det!

Språket är din vän, använd det!

by Charlotta

Ord är liksom, ja, du vet! Så där, typ.

Det är inne att vara lite vag, att använda ord med svepande innebörd som antyder att man inte är riktigt säker på det man säger. Kanske är det ett sätt att undvika att förhäva sig, att framstå som lite mindre smart än man egentligen är för att vinna sympatipoäng, eller kanske är det något annat som ligger bakom.

En annan trend verkar vara att använda så enkla och vanliga ord som möjligt, kanske för att alla ska förstå, vilket i så fall är en fin tanke, men jag misstänker att det snarare handlar om en önskan att passa in i vad man tror är den coola gruppen människor. Att använda ovanliga eller svåra ord är ett sätt att stick ut på ett negativt sätt och att riskera att människor tycker att man är pretentiös eller tror att man ”är någon”.

Problemet med att bara använda vanliga och enkla ord är att allt fler ord då börjar betraktas som ovanliga och svåra och att språket därmed utarmas. Svenskan är redan ett relativt ordfattigt språk och när vi avsiktligt använder färre och färre av orden så minskar möjligheterna att säga vad vi egentligen menar. Och det är här det börjar bli intressant i perspektivet välmående och personlig utveckling.

Om man inte tydligt kan uttrycka sina känslor och upplevelser i ord så hamnar man lätt i klorna på besvärande känslor som ångest, rädslor och oro. Att kunna uttrycka sina tankar och känslor på ett tydligt sätt är första steget i att förstå dem och bli vän med dem, och därmed bli vän med sig själv.

Kan man inte sätta ord på det man känner och upplever så kan man inte heller formulera klara tankar för sig själv, och kan man inte få klarhet i sina egna tankar kring hur man känner och mår så är steget inte långt till att känna sig överväldigad, uppgiven och hjälplös.

Dessutom blir det svårt att förklara för någon annan hur man mår eller känner, eller att beskriva vad som är fel och hur man skulle vilja ha det istället. Hur ska någon kunna hjälpa om man inte vet vad som är fel, och ännu svårare, om personen själv inte vet vad som är fel och inte kan sätta ord på sina känslor?

Det är en omöjlighet, för att kunna hjälpa oss själva och varandra behöver vi språket, vi behöver ord som representerar det vi upplever och det vi känner, och de orden behöver vara många och varierade.

Så nästa gång du tänker ”Usch, jag mår inte bra idag.” eller ”Idag är en riktigt bra dag.” eller när du på annat sätt uttrycker någon form av känsla, så utmana dig själv att i detalj, konkret beskriva på vilket sätt det känns bra eller dåligt, precis vad det är som gör dig lycklig eller olycklig, hur den obehagliga känslan i bröstet eller i magen känns.

Känn efter, analysera och beskriv, och använda både vanliga och ovanliga ord, och enkla och svåra. Saknar du ord för känslan så googla på synonymer och undersök vilja närliggande ord som finns och använd det ord som känns exakt rätt istället för ett som i bästa fall kommer i närheten.

Att kunna beskriva sin upplevelse av livet i detalj så att både man själv och andra vet exakt vad man menar är ett sätt att bekräfta sig själv och öka sitt självvärde, men också ett sätt att ta kontroll över oro, ångest och dåligt mående. Desto tydligare du kan beskriva din upplevelse desto starkare och tryggare blir du som person.

Detta finns beskrivet av människor som levt utan språk, t ex döva analfabeter som vuxit upp i en omgivning där alla andra hör och utan tillgång till teckenspråk. Upplevelsen av att inte kunna sätta ord på känslor och upplevelser är bara ett stenkast från upplevelsen av att inte existera alls.

/Charlotta

3 comments

Johanna 15 oktober, 2016 - 08:42

Så galet med analfabeterna! Samtidigt kan jag känna igen känslan att inte få uttrycka några negativa känslor och såklart i kombination med annat nästan känna som det inte finns någon framtid, att jag inte hade i denna världen att göra. Men det har jag ju, men förr kändes det verkligen inte så.

När det handlar om ”mjuka värden” eller kändlorelaterat och jag ska uttrycka det på jobbet så brukar jag känna mig dum efteråt..men inser ju nu att jag inte är van och att det är en övningssak. Men jag har en bra arbetsgrupp och chef tycker jag..som inte har reagerat i de lägena utan jag har fått va lite luddig o försöka förklara..och sen är det bra med det 🙂

Du har så kloka inlägg 🙂

Reply
Charlotta 15 oktober, 2016 - 10:12

Allt är en process, saker som är nya och ovana tar tid att känna sig bekväm med, men någonstans måste man börja för att så småningom kunna göra det till en naturlig del av sig själv. Tack för att du läser! 🙂
/C

Reply
A 15 oktober, 2016 - 10:51

Introvert. Självmedkännande – drömmande realist. Jag är så glad över att ha hittat min personlighet 🙂

Reply

Lämna ett svar till Charlotta Cancel Reply

Powered by Calculate Your BMI