Home Personlig utveckling Styrka som kommer inifrån

Styrka som kommer inifrån

by Charlotta

Inre styrka kan vara något som man i alla fall delvis föds med, men det är framför allt något man bygger upp under livest gång.

Stark blir man inte genom att undvika svårigheter, stark blir man genom att utsättas för svårigheterna och övervinna dem, eller i alla fall hantera dem på ett sätt som känns accpetabelt.

Det innebär att även om det i en jobbig situation skulle vara skönt att befrias från svårigheten så är det inte rätt väg för att bygga upp en egen inre styrka.

Tar man bort en svårighet så dyker det snart upp en ny, och en till, och ytterligare en. Livet kommer alltid att vara kantat av problem och motgångar av olika storlek, och att försöka undvika dem gör bara att smällen blir desto värre den dagen problemet är så stort att det är omöjligt att ducka för.

Bättre då att få lära sig att ta de små problemen efterhand som de kommer så att man är bättre rustad att hantera de stora problemen den dagen de dyker upp, för dyker upp gör de, ingens liv är problemfritt.

Den sanna hjälpen är inte någon som tar bort det som gör dig svag, utan den sanna hjälpen är någon som hjälper dig att bli stark och lösa dina egna problem. Någon som hejar på och tror på att du kan klara det, någon som kan ge råd om hur du ska ta dig an problemet eller som tar dig i handen medan du tar dig igenom den värsta biten.

Verklig styrka byggs när man gång på gång överträffar sina egna förväntningar, när man upptäcker att man kan klara av mer än man någonsin trott var möjligt, när man inte låter sig kuvas av sin egen rädsla eller andras åsikter.

Man behöver inte ens lyckas alla gånger, modet att våga försöka kan vara precis lika mycket värt. Och när erfarenhet läggs till erfarenhet så upptäcker man snart att man blivit en person som vid motgångar och problem rätar på ryggen, ser problemet i vitögat och litar till sin egen förmåga.

/Charlotta

13 comments

Simone 27 december, 2016 - 14:39

Hej Charlotta!
Det här var precis vad jag behövde för att hitta en lösning på de problem vi har pratat om förut om att äta sina känslor.
/S

Reply
Charlotta 27 december, 2016 - 17:35

Vad bra, då var det nog menat till dig. 🙂
/C

Reply
A 28 december, 2016 - 09:19

Finns de som säger att jag är stark, som klarar att leva ensam och inte har behov av så mycket kontakter. Och att de som är i stort behov av att ständigt ha folk omkring sig, inte skulle klara sig utan dem. Vet inte om det stämmer, men jag har inga problem med att umgås med folk, men har inget behov av att ha kontakt för jämnan. Är en människa som jag som lever mer som en ”loner” starkare än en som ständigt måste ha social närvaro av andra det ? Hur ser du på detta ?

Reply
Charlotta 28 december, 2016 - 09:55

Jag har fått höra samma sak, men jag är inte säker på att det är ett bevis på styrka, för min del tror jag snarare att ensamheten har blivit till en vana. Jag tror att den verkliga styrkan visar sig i hur man klarar av förändringar, när man av olika anledningar måste ändra på sina vanor, sin livsstil, sina övertygelser och sina sanningar. När man ställs inför situationer där man behöver eller tvingas till att anpassa sig efter nya omständigheter, och hur väl man klarar av det. Och om man orkar resa sig efter motgångar, kriser, sorger och besvikelser, de flesta reser sig nog efter den första, men om man fortfarande reser sig efter den tionde gången man slås i backen, och fortfarande kan och orkar se framåt och ha tillit och vara hoppfull. Det är det som jag tror är tecken på verklig styrka.
/C

Reply
Hanna 28 december, 2016 - 11:37

Hej, hur är det när man förändrat sitt liv, drastiskt, bytt det helt och hållet många gånger och aldrig brutit ihop? En teraph frågade mig just det…har du aldrig brutit ihop? Måste man det? jag har säkert ”sprungit” i från detta? Men har inte haft behovet kanske. Måste ju vara så stark och stabil som alla säger att jag är. Men jag vet att jag är det också. Går framåt. Men skulle det vara bra att bryta ihop? en dag satt jag i bilen med kärleken, vi väntade på att han skulle uppträda, då plötsligt kom tårarna. Vad är det? frågade han. Jag fick, utan orsak, plötsligt tillgång till känslorna, svarade jag. Minns denna stund från i somras med glädje, det var en mycket fin stund vi hade där. Behöver jag bryta ihop någon gång?

Reply
Charlotta 28 december, 2016 - 11:55

Det beror helt på vad orsaken är till att du inte brutit ihop. Om det är för att du accepterar allt som hänt, förstår att det är livet som vill dig väl och som hjälper dig framåt, att allt är en del av en större plan och att du mår bra och känner dig tillfreds med allt som har hänt, så finns det ingen anledning för dig att bryta ihop. Då är du redan i balans och har förmodligen varit i balans hela tiden, genom svårigheterna, för att du har en hög medvetenhet.

Men om anledningen är att du har undvikit att ta in det som har hänt, och undivikit känslorna istället för att bearbeta dem så är situationen en annan. Att stänga av och blunda för det som har hänt gör förvisso att du inte bryter ihop, men det gör också att du går omkring med en massa obearbetade känslor som i värsta fall kan leda till obalanser och sjukdom på sikt.

Så har du lagt locket på är det en god idé att börja glänta på det och låta känslorna komma fram, men om locket hela tiden varit vidöppet och allt redan är bearbetat och i balans, så har du inget att oroa dig för.
/C

Reply
A 30 december, 2016 - 14:56

Själva ensamheten har blivit en vana för mig också. Prövningar har jag verkligen blivit utsatt för, med många dödsfall och andra besvikelser som t.ex att ha blivit lämnad av både vuxna när jag var liten, till kvinnor i vuxen ålder. Men det värsta hittills är när jag blev brutalt misshandlad och läkarna inte såg något hopp för att jag skulle överleva. Jag överlevde men blev väldigt försiktig i kontakt med andra. Det har jag kommit över nu, och försöker att leva så normalt jag bara kan. Men, jag har alltid varit en ensamvarg sedan jag var väldigt liten och trivs med det. Samtidigt har jag inga problem med att umgås med folk då och då. Vad gäller övertygelser så har jag mina om att det här livet som jag lever är bra för mig, däremot så är jag säker på att den största prövningen för mig blir när min mamma går bort och inte finns längre. Vi har mycket starka band, och hon står mig närmast så vad som händer då, är jag rädd för att jag hamnar i en förlamande sorg. Givetvis är det här spekulationer, men det kommer att bli väldigt tomt och dystert då. Jag vet det.

Reply
Charlotta 30 december, 2016 - 15:12

Du har rest dig många gånger förr så du vet att du kan resa dig igen, sorg är alltid tungt och svårt, men den vetskapen är verklig styrka.
/C

Reply
A 30 december, 2016 - 16:11

Jag ser det som en fördel ja! Hade jag inte vetat detta, så skulle det säkert bli svårare. Men man vet ju aldrig hur reaktionen blir, fast jag ser inget drama i döden utan som en naturlig del av livet. Brukar ibland tänka på om jag själv går bort, vad händer då? Livet går vidare om än utan mitt deltagande, det måste helt enkelt vara en process att när vi dör så lever vi ändå vidare någon annanstans (har liksom fått den här tron genom dig!). Det sägs att varje människa är utvald att få fler prövningar i livet än andra, eller att man utsätts för hur mycket man tål? Vet inte, men vissa av oss går faktiskt igenom mer än andra tror jag. Att vi blir prövade för att ”preparera” oss för vad som komma skall i nästa liv…

Reply
Charlotta 30 december, 2016 - 17:56

Jag tror ju att vi huvudsakligen planerar våra jordeliv själva, att mellan jordeliven i energiform så planerar vi för vad vi vill uppleva nästa gång, och en del av oss väljer att utmana oss själva mer än andra, förmodligen för att vi vill växa och tror oss om att klara av uppgiften. Är du sugen på lite januari-läsning i ämnet så rekommenderar jag den här boken.
/C

Reply
A 30 december, 2016 - 17:45

Tack Charlotta! Som du säger så är vetskapen en styrka hos mig.

Gott Nytt År! 🙂

Reply
Charlotta 30 december, 2016 - 17:57

Väl bekomme A, Gott Nytt År till dig också! 🙂
/C

Reply
VAR HITTAR DU DIN STYRKA? | 18 januari, 2017 - 17:09

[…] som är en av de bloggar jag själv följer, skrev om STYRKA SOM KOMMER INIFRÅN strax efter jul och det blogginlägget fick mig att tänka vidare på hur jag själv hanterar mina […]

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI